Twitter Revolution Blues

Imorgon förväntas resultatet av omräkningen av rösterna i det moldaviska parlamentsvalet. Ingen förväntar sig annat än att det tidigare resultatet kvarstår. Detta av två anledningar: i) väldigt få tror att det förekom något fusk vid rösträknandet första gången varför det skulle förvåna om man inte kommer fram till samma siffror nu; ii) den allvarligare anklagelsen om manipulation av röstlängderna utreds inte.

Twitter-revolutionen tycks således inte bli någon värdig uppföljare till de post-sovjetiska färgrevolutionerna. Vilka blir istället de långsiktiga konsekvenserna av de senaste veckornas händelser?

Att såväl demonstranter som polis så snabbt tog till våld speglar en djup frustration men också starka skiljelinjer i samhället. Det var ungdomar och studenter som demonstrerade, utan stöd från särskilt många fler. Protesterna spred sig heller aldrig utanför huvudstaden, mer än marginellt. För att läka såren krävs att både kommunistpartiet och oppositionspartierna är beredda att agera konstruktivt istället för att bidra till ytterligare polarisering.

På kommunistpartiet vilar även ansvaret att föra en ansvarsfull utrikespolitik. Vad som nu sker är att landets suveränitet undermineras i ökande takt. I veckan gjorde Rumäniens president Basescu ett utspel om att erbjuda moldaver med "rumänska förfäder" en snabb väg till rumänskt medborgarskap. Medborgarskapslagstiftningen är förvisso en sak för det rumänska parlamentet och utspelet bör ses i ljuset av Basescus omvalskampanj inför höstens presidentval, men faktum är att mellan 10 och 20 procent av Moldaviens befolkning redan nu beräknas ha ansökt om rumänskt medborgarskap (25 procent enligt Basescu, dvs en miljon nya EU-medborgare) och med enklare regler lär det bli betydligt fler. Från Moldavien har kommit signaler om att nu inskränka möjligheten till dubbelt medborgarskap. Det vore inget klokt beslut, om man vill behålla åtminstone en del av sin befolkning.

I Transnistrien saknar sedan tidigare Chisinau inflytande. Och där är det Moskva som delar ut ryska medborgarskap till invånarna, enligt samma modell som tidigare prövats med framgång i Abkhazien och Sydossetien. Ryssland har ännu inte tagit steget att erkänna Transnistrien (än så länge balanserar Kosovo upp de georgiska utbrytarrepublikerna vad prejudikat beträffar), men det ska inte uteslutas att ett sådant läge kan uppstå att ett erkännande framstår som det mest lockande.