15 april 2012

Sverigedemokraterna: hot mot eller del av mångfalden?

Igår skrev Sakine Madon i Expressen att hon känner sig ensam när hon ”försvarar sverigedemokraters rätt att uttrycka sig, hålla möten, slippa våld och hot, eller få sparken godtyckligt”. Intervjuad av Madon på Newsmill sa sig även Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin känna sig ensam bland partiledarna genom sitt förhållningssätt till Sverigedemokraterna, vilka han "respekterade som människor".

Texterna väckte snabbt reaktioner och kritiken kom från två håll: dels från de som (mig själv inkluderad) höll med i sak men tyckte att det där var självklarheter och att debatten om hur Sverigedemokraterna ska bemötas sedan länge är vunnen. Dels från de som provocerades av sakinnehållet och ansåg Madon vara "SD:s nyttiga idiot" som ansåg att "lite rasism har väl ingen dött av". 

Hur ska vi förstå den här konflikten? Så som Madon och Fridolin formulerade sig är jag övertygad om att de har fel. Fridolin är knappast ensam bland partiledare om att respektera Sverigedemokrater och Madon är inte ensam bland skribenter om att tycka SD ska ha samma demokratiska rättigheter som andra partier. Men hade de formulerat sig mer nyanserat hade det inte varit någon tvekan om att det trots allt finns en skarp motsättning i synen på SD. Även många seriösa debattörer tycker exempelvis att det är problematiskt att behandla dem som ett parti som alla andra.

I den efterföljande diskussionen på Twitter använde Madon begreppet ”åsiktstolerans” vilket jag tror utgör en fruktbar utgångspunkt för att nysta upp positionerna. Den som förespråkar åsiktstolerans säger nämligen två saker. För det första att det finns ett värde i att offentligheten rymmer en mångfald av åsikter och värderingar. För det andra att vi bör tolerera åsikter och värderingar som vi själva ogillar. Det innebär att vi bör sträva efter att övertyga våra åsiktsmotståndare i en saklig debatt men att vi samtidigt respekterar dem som jämbördiga motståndare.

De som kritiserar Madons syn på Sverigedemokraterna förespråkar varken åsiktspluralism eller tolerans. De värnar istället ett annat mångfaldsideal, nämligen identiteternas mångfald. Denna mångfald kan däremot inte tolereras. Rent begreppsligt kan vi bara tolerera handlingar och åsikter, eftersom dessa är föränderliga. Jag kan tolerera att en kompis röker i mitt hem eller att hon förespråkar dödsstraff, eftersom det finns ett alternativ. Hon kan avstå från att röka, eller hon kan ändra sin syn på dödsstraff. Däremot kan jag inte tolerera att min kompis är svart. Ingen människa väljer sin hudfärg.

Identiteter föreställs i vårt samhälle sällan som självvalda. Man upplevs vara muslim eller homosexuell på ungefär samma sätt som man är svart eller blåögd. Mångfalden upplevs därför som statisk och bör, enligt detta ideal, därför bejakas, inte tolereras. Vi tolererar inte olika, vi gillar olika.

Vad vi ser är således en konflikt mellan två mångfaldsideal. Enligt det första idealet består samhället av individer med olika åsikter, värderingar och livsåskådningar. Åsiktstolerans är ett normativt ideal för att hantera denna åsiktspluralism. För förespråkare av detta ideal utgör Sverigedemokraterna en naturlig, rentav positiv, del av samhällets mångfald.

Enligt det andra idealet består samhället av olika kollektiva identiteter som alla förtjänar samma erkännande. Statens uppgift är att garantera att individer inte behandlas sämre för att de tillhör ett minoritetskollektiv. För förespråkarna av detta ideal utgör Sverigedemokraterna inte en del av mångfalden utan är istället ett hot mot denna (till exempel genom att man förespråkar assimilation och uttryckligen vill motverka framväxten av en muslimsk minoritet i Sverige). Att tolerera Sverigedemokrater är därför att undergräva mångfalden i Sverige. För den som värnar identiteternas mångfald kan det därför vara logiskt förenligt att med alla tillgängliga medel bekämpa Sverigedemokraterna.

I grunden handlar alltså konflikten om vilken sorts mångfald vi ser som primär. Det är ingen tvekan om att det andra idealet är på framväxt i Sverige. För mig är det en oroväckande utveckling.

13 kommentarer:

  1. Personligen blir jag mest provocerad av att någon som Fridolin, som är en del av den våldsamma och antidemokratiska extremiströrelsen i Sverige (medarbetare på Brand, tidigare regional företrädare inom syndikalisterna osv), får representera den "toleranta" sidan som behandlar sina politiska motståndare med värdighet.

    SvaraRadera
  2. Andreas för ett intressant resonemang som jag i stort kan hålla med om, men jag hakar upp mig på formuleringen ”...en saklig debatt…”

    Jag bara undrar – när ska den här sakliga debatten börja?

    Alla diskuterar debatten men ingen debatterar. Man bara talar om SD som fenomen, men inte om det sakliga innehållet i SD:s politik.

    Jag lyssnade en del på David Långs anförande i Riksdagen. Eva-Lena Jansson kom med en replik och jag undrade hur många sekunder det skulle dröja innan hon talade om SD:s ”människosyn” och ”människors lika värde”. Det dröjde inte länge. Dessutom upprepade hon signalfraserna flera gånger.

    Hennes sätt att bemöta David Lång är representativ för de flesta som ställer sig kritiska till SD. Man kommer enbart med känsloargument eller påståenden som inte är underbyggda med fakta.

    När slutar vi tala om SD, när börjar sakdebatten?

    SvaraRadera
  3. Intressant uppdelning mellan inställning till åsiktsmångfald och identiteternas mångfald.

    Funderar på om man kunde strukturera upp användningen av ofta upprepade "allas lika värde" enligt uppdelningen.

    Det tycks vara så att argumentet om respekt för allas lika värde ofta används mot resonemang eller personer som anses motverka identiteternas mångfald. Användningen är ofta ganska vag. Uttrycket kan t.ex. framföras när någon förespråkar minskad invandring, utan att det förklaras närmare på vilket sätt principen om allas lika värde därmed skulle brytas (vilket skulle kräva ett tydliggörande av grundantagandena bakom användningen av uttrycket vilket skulle öppna upp dem för ifrågasättande och diskussion).

    Däremot används uttrycket nog sällan av de som säger sig värna åsiktspluralism mot de som säger sig värna identiteternas mångfald och därmed varnar för åsiktspluralism i identitetsfrågor. Kan inte komma på att jag hört någon säga att den som inte vill ha denna åsiktspluralism bryter mot principen om alla människors lika värde (att uttrycka kritik mot någon form av invandring t.ex.). Finns många andra uttryck, men inte det så vitt jag vet.

    Kan det vara så att det finns en skevhet i användningen av uttrycket "allas lika värde " till förmån för identiteternas mångfald och till nackdel för åsiktspluralismen?

    Hur ska de som förespråkar åsiktspluralism hantera detta? Ska begreppet "tas tillbaks" enligt känt mönster eller bör det helt enkelt avfärdas som floskel i de flesta fall begreppet inte åtföljs av en förtydligande diskussion?

    /Niklas B

    SvaraRadera
  4. "Alla människors lika värde" är mycket riktigt för mångkulturpositivisten enbart en signalfras som används för att framkalla emotioner enligt sedvanlig dualistisk modell: Jag är GOD och sverigedemokraten är OND. En aningen mer sofistikerad variant av xxxist och xxxfob-epiteten således. I AMLV lägger den progressive marxisten/liberalen gärna in rätten till fri sjukvård, bostad och veckopeng i Sverige (på svenska skattebetalares bekostnad) för i princip hela mänskligheten. Däremot är man väsentligt mindre benägna att under AMLV rymma rätten att rita karrikatyrer av Mohammed, rätten att skriva revisionistiska böcker som ifrågasätter den vedertagna WWII-historieskrivningen, rätten att yttra generaliseringar om minoriteter och rätten att forska om gruppskillnader mellan etniska grupper och kön vad gäller egenskaper som aggressivitet, impulsivitet och intelligens.
    /Benge R.

    SvaraRadera
  5. Lustigt nog ses aldrig någon annan grupp än SD (och andra svenska mångkultursmotståndare) som hot mot identitetsmångfalden, trots att negativa attityder mot andra folkslag är utbredda inom flera invandrargrupper.

    SvaraRadera
  6. På tal om Benges kommentar ovan. "Equal in dignity" översätts till "lika värde". Hur länge ska denna pinsamma felöversättning få råda i offentligheten? Kan man ändra åsikter - på tal om din klarsynta text - så kan man även ändra översättningar.

    SvaraRadera
  7. "Rasist" betyder numer alltså att man inte är för "allas lika värde" dvs allas rätt att bo i Sverige och den universella rätten att by-pass opereras och fettsugas på svenska skattebetalares bekostnad. Sedan Mrs Eleanor Rosevelt kom ner med dom definitiva stentavlorna från FN-högkvarteret 1948 lever vi i kvinnans århundrade där känsla väger tyngre än förnuft. Jag tvivlar på att det blir mer än ett århundrade.

    /Benge R.

    SvaraRadera
  8. Förtydligande om "känsla" - det är den varma känslans primat som råder allmänt i västvärlden och i Sverige i synnerhet. Stig Larssons maxim "den är god som smakar gott" gäller inte, det som styr är "den är god som känner sig varm inombords".

    /Benge R.

    SvaraRadera
  9. Hela inlägget är ett försök att blanda bort korten. Mångfald har inget med identitetspolitik att göra. Mångfald har vi alltid haft. Trodde de flesta var överens om att identitetspolitik benämns som multikulturalisam.

    SvaraRadera
  10. "Föredömligt tydlig argumentation RT “@PJSvD: Den konservative och invandringen. @RolandPMSweden på SvD Ledare. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/den-konservative-och-invandringen_7077109.svd"

    Verkligen. Den bekräftar med all önskvärd tydlighet att den gamla värdekonservartiva och nationella högern i Sverige i princip har förintats. Ta bara det här:

    "Konst, kapitalism, filosofi och teknikutveckling gör att gölen inte drabbas av syrebrist, men viktigast av allt är inflytande från andra kulturer. Därför kräver Sverige också ett ständigt tillflöde av invandrare."

    Varför skulle "inflytande från andra kulturer" kräva "ett ständigt tillflöde av invandrare"? Så har det inte sett ut i vår historia. Det som händer nu är fullständigt unikt, en omfattande demografisk förändring av Sverige, som vi inte varit i närheten av tidigare. En förändring som på alla upptänkliga sätt är till det sämre när effekterna av "tillflödet" undersöks. Ändå står alltså denna "konservativa" person och applåderar det och ser islams utbredning i Sverige som en "åder av friskt vatten". Man blir ju mörkrädd för vad som pågår i det här landet men tack och lov har folk börjat få nog av etablissemangets sanslösa extremism i de här frågorna.

    SvaraRadera
  11. Den "bästa" invandringen Sverige haft var invandringen av amerikasvenskar till Sverige.De hade varit några år i USA och tagit med sig ideer därifrån som de omsatte i Sverige.
    Under den stora utvandringen till USA och påföljande återflyttning 1870-1930 hade Sverige den största eller nästan största ekonomiska tillväxten i världen.
    Kalvinisterna på 1600-talet och judarna på 1700-1800 talet var också "guldinvandrare".

    SvaraRadera
  12. Den "konservativa" stollen lyckas sjunka ännu lägre i dag:

    "Exponenter för vulgärpopulistisk, nationalistisk islamofobi bör begrunda sambanden, trots att de själva tydligt tar avstånd från våld som politisk metod."

    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hogern-maste-forsta-att-breivik-agerade-politiskt

    Ingen vidare seriös utgångspunkt att stämpla invandrings- och islamkritiker på detta sätt. Hör man på vad Breivik faktiskt säger blir det uppenbart att det inte är Åkesson som borde "begrunda sambanden" då Breivik förklarar sitt angrepp på precis samma sätt som de mest radikala nynazisterna förklarar sin "kamp"; att det egna folket är utsatt för "etnisk rensning" genom mångkulturalism och invandring och att man därför "har rätt att ta till vapen" mot den regim som genomför detta.

    SvaraRadera
  13. Appropå det som har hänt i Landskrona.
    Enligt liberalkonservatismen och nyliberalismen så vet alltid föräldrarna vad som är bäst för sina barn.Staten och politikerna skall inte lägga sig i.

    SvaraRadera