Mångkultur är inget passerat stadium

I Kyrkans Tidning skriver idag Sverigedemokraten Axel W Karlsson en debattartikel där han lutar sig mot min avhandling:

"Statsvetaren Andreas Heinö i Göteborg visar... att mångkultur är ett passerat stadium, nu gäller i stället ”villkorad tolerans”.

Men det är inte riktigt vad jag hävdar.

I deskriptiv mening stämmer det delvis: mångkulturalismen har blivit alltmer ifrågasatt och utmanas nu av en nygammal förening av liberalism och nationalism vilken jag benämner "den villkorade toleransen". Kännetecknande för den villkorade toleransen är att mångfald ifrågasätts med hänvisning till jämställdhet-, jämlikhets- och demokratiargument. Karlssons debattartikel kan delvis ses som ett exempel på dessa idéer (islam och hinduism avfärdas med hänvisning till jämställdhet respektive jämlikhet). Men mångkulturalismen är inte död utan har fortfarande ett stort stöd, politiskt, akademiskt och medialt.

I normativ mening stämmer Karlssons referat inte alls. I den idékritiska analys jag genomför i avhandlingen faller inte mångkulturalismen sämre ut än berättelsen om den villkorade toleransen (eller nationstatsberättelsen). Och jag utvärderar alla tre berättelserna utifrån hur de hanterar de demokratiproblem som kan uppstå i det mångkulturella samhälle som jag tar för givet.