Det kanske låter överdrivet dramatiskt mot bakgrund av mer än femton år av arga leken, men det känns som att klockan nu närmar sig fem i tolv vad gäller Makedoniens möjligheter att nå en uppgörelse med Grekland.
Nästa månad kommer EU:s ministerråd att fatta beslut om ett eventuellt klartecken för medlemsförhandlingar med Makedonien, förutsatt att inte Grekland lägger in sitt veto. Vilket man som Nato-medlem gjorde så sent som i våras och vilket man med all sannolikhet kommer göra nu också, om inte en uppgörelse om namnfrågan kan nås. Grekland vägrar som bekant att erkänna Makedonien under namnet Republic of Macedonia, med hänvisning till den region i norra Grekland som heter just Makedonien.
På grund av nyvalet i Grekland i oktober avbröts den pågående FN-ledda medlingen (vilken ansågs ha gjort vissa framsteg under sommaren), men de senaste veckorna har processen åter kommit igång. Från makedonsk sida hälsades den nyvalda socialistiska regeringen i Grekland med idel artigheter (Papandreou beskrevs exempelvis som en "modern europeisk politiker" i uppenbar kontrast till företrädaren Karamanlis) och de båda regeringscheferna har även haft korta överläggningar i frågan, i Bryssel, under hårt tryck från EU:s sida (den svenske veterandiplomaten Lars Fredéns namn dyker ibland upp i de här sammanhangen).
Viktigast av allt är kanske att Makedoniens liberalkonservative premiärminister Nicola Gruevski har fått nästan fria händer från oppositionen. Socialdemokraterna har sagt sig stödja alla kompromisser med Grekland som innebär garantier för att språket och nationen, men inte staten, erkänns som makedonsk. De albanska partierna, både inom och utanför regeringen, har ännu tydligare pressat på och talat om att tiden rinner ut. Detta innebär förstås också att hela ansvaret för ett eventuellt misslyckande läggs på regeringen. För att undkomma detta dilemma har regeringen talat om behovet av att en eventuell kompromiss om namnändring måste knytas till en folkomröstning.
Men här har EU å sin sida, genom kommissionär Olli Rehn, mycket kraftigt markerat mot en folkomröstning och bedrivit "övertalningskampanjer" mot Gruevski. Jag har lite svårt att förstå logiken i detta, inte minst som det ytterligare begränsar handlingsutrymmet för Gruevskis regering (även om EU naturligtvis inte har någon formell rätt att påverka beslutsprocessen).
Till detta ska också läggas den tydliga splittring som finns mellan Makedoniens slaviska och albanska befolkning i den här frågan. Bland albanerna är en stor majoritet villiga att kompromissa om namnet och andelen EU-positiva betydligt större än bland slaverna.
Var kommer det hela att landa? Det har ganska länge spekulerats i att en kompromiss nästan är färdig, där Makedonien accepterar en namnändring till något i stil med "Northern Republic of Macedonia". Detta förnekas förstås, men förefaller vara det mest troliga. Ingenting talar för att Grekland kommer ändra ståndpunkt och prislappen för fortsatt dödläge är, i form av uteblivet Nato- och EU-medlemskap, betydligt smärtsammare för Makedonien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar