Ikväll ordnade Publicistklubben i Göteborg en debatt om medias bevakning av invandringsrelaterade frågor under rubriken "Har Sverigedemokraterna rätt". Läcker media "locket på" i vissa frågor för att inte gynna SD?
Det blev inte någon särskilt bra debatt (Ulf Bjereld sammanfattar den bra här). Ändå gick jag möjligen därifrån något klokare just genom att debatten så oerhört tydligt illustrerade problemet med att frågan om medias granskning av invandringsfrågor så oreflekterat kopplas ihop med frågan om medias granskning av Sverigedemokraterna.
Jag tror vi måste hålla isär tre nivåer:
1. När enskilda samhällsfenomen beskrivs som "invandrarrelaterade" är det alltid i första hand en oerhörd förenkling av något mycket komplex. Ja, Sverige har förvandlats till ett mer mångkulturellt samhälle och invandringen är den viktigaste orsaken till detta. Alla samhällsförändringar skapar nya problem (och möjligheter) och detta gäller självklart även då ett samhälle blir mer kulturellt diversifierat. Journalister som inte granskar och belyser detta gör inte sitt jobb. Men de gör heller inte sitt jobb när de oreflekterat använder begrepp som "betongförorter", "etnicitet" (i sammanhanget kriminalitet) eller fundamentalism (för att ta några exempel från kvällens debatt).
2. Invandringspolitiken bör granskas som vilket annat politikområde som helst. Det innebär att ställa ansvariga politiker till svars för brister i integrationen. Det borde innebära att ifrågasätta varför inte de etablerade partierna sökt demokratisk legitimitet för den invandringspolitik de fört. Men det borde också innebära att ifrågasätta den nu utbredda myten om att "integrationen inte fungerar".
3. Sverigedemokraterna bör granskas opartiskt, proportionerligt och konsekvensneutralt. Opartiskhet innebär att det inte är nyhetsjournalisters uppgift att tala om vilka partier vi inte ska rösta på. Proportionerligt innebär att ett litet parti inte bör ges stort utrymme. Konsekvensneutralt innebär att eventuellt opinionseffekter inte bör spela in när man avgör huruvida en artikel ska publiceras eller ej.
På den sista punkten skiljer jag mig från exempelvis Lena Sundström som medverkade i debatten ikväll. Hennes tes är att SD inte är ett parti som alla andra och därför heller inte kan behandlas normalt. Om vi normaliserar dem riskerar vi istället att ta första steget nedför ett sluttande plan. När Sundström är som bäst har hon belysande och avskräckande exempel från den danska debatten. När hon är som sämst börjar hon svamla om Rwanda och Jugoslavien vilket är en förolämpning både mot Jimmie Åkesson och, betydligt värre, de människor som tvingades bevittna vad verklig rasism innebär i praktiken.
"Proportionerligt innebär att ett litet parti inte bör ges stort utrymme."
SvaraRaderaMen om det lilla partiet är på väg mot en vågmästarroll i riksdagen och väcker så starka känslor bland etablerade politiker som SD gör, är det då inte trots allt både rätt och riktigt att de ges stort utrymme? För inte vill du väl mena att ett partis eller annan organisations nyhetsvärde enbart beror på antalet medlemmar/anhängare?
Strikt proportionalitet är nog inte att rekommendera nej, men i det stora hela ser jag det som både önskvärt och oundvikligt att medierna ger större utrymme åt de största partierna.
SvaraRadera