10 februari 2010

Kan den riktige liberalen vara snäll och ställa sig upp?

"Jag tycker folk ska äta med kniv och gaffel, klä sig som folk och uppträda belevat. Jag tycker att ateistiska folkpartister och muslimer ska omvända sig och gå med i Svenska kyrkan, någon av de andra nordiska lutherska kyrkorna eller den anglikanska; alla civiliserade, intellektuella religioner för moderna människor. Jag tycker att svenska medborgare ska ställa upp för sitt land. Jag tycker att svenskar ska läsa de svenska klassikerna, kunna recitera svenska dikter och kunna sjunga svenska visor, upprätthålla jul- och midsommartraditioner, vandra i fjällen och älska Söders höjder.

Kan jag då vara liberal? Javisst! Jag är liberal därför att jag bestämt motsätter migtanken att med lagstiftning tvinga andra människor att dela dessa värderingar, leva efter dem eller betala skatt för att upprätthålla dem."


Det här är ingen mindre än Nils Lundgren som i senaste numret av Neo kommer ut som liberal. Han landar i en position som ligger väldigt nära den som jag själv har argumenterat för, nämligen att i ett samhälle som kännetecknas av stora värderingsskillnader måste statens tvångsmakt utnyttjas varsamt och sparsamt. En mycket svår princip att tillämpa men det blir lättare ju fler som tänker som Lundgren.

7 kommentarer:

  1. Andreas Bjurström10 februari 2010 kl. 14:41

    Lundgren är med andra ord (ny)liberal-konservativ, och delar sverigedemokraternas värdegrund. Tur man inte röstat på honom :-D

    jag håller med dig om att återhållsamhet borde vara en statlig dygd.

    SvaraRadera
  2. Andreas Bjurström: Den som hävdar att tvångsmakt absolut INTE ska användas för att homogenisera en kultur delar definitivt INTE värdegrund med Sverigedemokrater.

    Att gilla vad Heidenstam skriver är liksom inte samma sak som att sympatisera med honom. Att gilla nationalsången är inte samma sak som att aktivt önska svensk militär imperialism ("fornstora dar") åter. Att uppskatta Havamal är inte att ringakta Koranen. Osv.

    Att fritt välja och uppskatta kulturella uttryck, så länge de inte skadar andra, och att önska att alla andra också har den friheten; är något så radikalt och i grunden HELT annorlunda än att med statens tvångsmedel vilja beröva folk den friheten, som ju Sverigedemokraterna har på programmet.

    SvaraRadera
  3. Andreas Bjurström11 februari 2010 kl. 14:06

    Ola, jag skiljer mellan värdegrund och politisk ideologi. Nils första stycke ovan är värdegrund. Det andra stycket är politisk ideologi.

    Nils prickar in de flesta centrala element i sverigedemokraternas värdegrund. NORDISKT Utseende, etikett, beteende, religion, nationalism, natur, tradition .... Kan man säga något annat är att Nils är kraftigt konservativ?
    Han gör sig själv (vit, heterosexuell, svensk, kristen, medelklass, gubbe ..) till måttstock till vad som är värdefullt och rätt, men anser sig inte behöva någon form av reflektion eller argumentation för detta. Det hela byggs på tradition och gammal vana, d.v.s. konservatism i sin renaste form.

    Nils motsätter sig statliga ingrepp i detta. En klassisk (ny)liberal position. Ytterligare kommentarer överflödiga.

    MEN huruvida Nils anser att det civila samhället med diverse sociala metoder (normbildning, utfrysning, social bestraffning och belöning, osv.) ska sträva mot en homogen kultur, svenskt beteende, svenskt tänkande, osv. är en öppen fråga. Den politiska ideologin säger inget om detta, varken uppmanar eller förbjuder.

    Men tanke på hur Nils formulerar sig så tror jag INTE att han är en tolerant människa. Om jag varit homosexuell hade jag inte velat ha Nils som min far. Det vore bäddat för en hel del konflikter och skam. Staten förbjuder mig inte att vara homosexuell, men usch vad äckligt och fult det är.

    Sådan är liberal-konservatismen.

    SvaraRadera
  4. Varför skulle Lundgren förespråka en homogenisering genom civilsamhället samtidigt som han avvisar det genom staten? Jag ser inte alls den kopplingen.
    Det mångkulturella samhället förutsätter respekt och tolerans för olikheter, vilket absolut kan kombineras med bejakande av partikulära normer i privatlivet och civilsamhället.

    SvaraRadera
  5. Därför att Lundgren saknar substantiell "respekt och tolerans för olikheter". De andra är primitiva, tror fel och lever fel ...

    Så vilket intresse har Lundgren av att det lever barbarer sida vid sida med civiliserade svenskar?

    jag har svårt att se att det ur Lundgrens national-konservativa värdegrund (stycke 1) kan följa en BEJAKANDE inställning till mångkulturalism som socialt fenomen.

    Det som följer, eftersom han har en liberal syn på staten, är nog snarare ett passivt avståndstagande från mångkulturalism. Jämför med en liberalkonservativ sexualpolitik: De får väl vara homosexuella om de vill, bara de håller sig i sovrummet så att jag slipper det där.

    Jämför med Jasenko Selimovic (GP debatt) som för fram en bejakande syn på mångkulturalism (värdegrund) OCH samma typ av politiska ställningstagande som Lundren och du själv pläderar för (och sannolikt även jag).

    För mig är det en avgrund mellan Lundgren och Jasenko, kanske för att jag är en idealistisk pessimist, jag värnar om höga ideal, men tror att människan i slutändan styrs av sin socialisering, sina intresen etc. och att abstrakta principer som formell liberalism väger lätt när det knakar i samhällets fogar....

    SvaraRadera
  6. Trevligt att du uppmärksammar Lundgren. Jag köpte detta nummer av Neo enbart på grund av denna artikel.

    Men vad menar du med statens tvångsmakt, ska
    den inte alltid utnyttjas varsamt och sparsamt utom möjligen tidsbegränsat i vissa situationer?

    SvaraRadera
  7. I tider där väldigt många (allt från nationalister till mångkulturalister och feminister) ropar på lagstiftning i identitetspolitiska frågor är det väldigt befriande att läsa någon som inte vill upphöja sina egna preferenser till allmän lag. Längre än så sträcker sig nog inte min kommentar om statens tvångsmakt, men visst har du rätt om varsamhet och sparsamhet.

    SvaraRadera