Högern dominerar i Öst

Till helgen är det parlamentsval i Ungern. Utgången är allt annat än oviss. Fidesz, som närmast kan beskrivas som ett högerpopulistiskt nationalistparti, om än med liberala rötter, har under lång tid haft över 50 procent i opinionsmätningarna, ibland till och med över 60 procent. Socialistpartiet, som vann knappa segrar både 2002 och 2006, når förmodligen inte över 20 procent den här gången och utmanas om andraplatsen av det radikalt nationalistiska Jobbik.

Högerns stora framgångar i Ungern är dock ingen enskild händelse. Faktum är att det se senaste åren har blåst kraftiga högervindar i hela Central- och Östeuropa. Just nu styrs tio av 15 länder* i regionen av högerpartier. Två länder har opolitiska expertregeringar och endast tre styrs av vänsterregeringar.

Även senaste Europaparlamentsvalet blev en tydlig högerframgång i de nya medlemsländerna: Europeiska högern (EPP) fick 79 mandat från de tio östländerna, medan vänstern (PES) endast fick 44. Men skillnaden är i praktiken ännu större: hade tjeckiska ODS varit kvar i EPP (istället för att bilda eget tillsammans med brittiska Tories) hade siffran för EPP varit 91. Räknar man dessutom in ytterkanterna framgår det att den mer eller mindre extrema högern är mångdubbelt starkare än den mer eller mindre extrema vänstern: nationalister och fascister av olika varianter blev representerade i nästan alla länder medan det endast är i Tjeckien som kommunisterna fortfarande vinner representation.

Även om vänster-högerskalan inte är självklart applicerbar i alla länder och det finns många landspecifika omständigheter som påverkar så är det övergripande mönstret likväl entydigt: vänstern har stora problem i Central- och Östeuropa.

Fyra av länderna går under året till val. Som redan nämnts kommer Ungern om några veckor bli det elfte landet med en högerregering, som då ersätter den expertregering som tog över i våras efter en av finanskrisen framtvingad regeringskris.

I slutet av maj är det dags för ett något mer spännande val i Tjeckien. Här har högern och vänstern varit jämnstarka under 2000-talet (i valet 2006 fick blocken exakt varsin hälft av parlamentets 200 mandat) även om högerregeringar varit vanligast. Även här styr en expertregering sedan förra våren (då den tjeckiska regeringen röstades bort mitt under pågående ordförandeskap), och även om Socialdemokraterna just nu är starkast i opinionen kompliceras läget av flera nybildade partier som kan vinna vågmästarroller.

Två veckor efter tjeckerna går Slovakien till val. Slovakien styrs sedan 2006 av en koalitionsregering där det vänsterpopulistiska Smer samarbetar med det ideologiskt närbesläktade HZDS (som dominerade slovakisk politik under 1990-talet) och det högernationalistiska SNS. Smer är fortsatt det klart största partiet men båda koalitionskamraterna riskerar att ramla ur parlamentet. Slovakiens högeropposition är dock splittrad och med flera partier som har svårt att samarbeta med varandra.

Någon gång i höst blir det även val i Lettland. Lettland har utmärkt sig i regionen genom ständiga regeringsombildningar och ett exceptionellt rörligt partisystem. Genomgående har dock högerpartierna varit starkast - Lettland är faktiskt det enda land i hela EU där PES inte vann ett enda mandat i EUP-valet - och så lär det förbli även den här gången.

Ser vi till övriga länder har Estland haft en utveckling liknande den i Lettland med många koalitionsregeringar dominerade av liberala och konservativa partier. I Rumänien har inte vänstern regerat sedan 2004 och i Polen inte sedan 2005. I Litauen återkom högern till makten efter valet 2008 och i Bulgarien 2009. I Albanien, Makedonien och Kroatien har vänstern förlorat åtminstone de två senaste valen. Däremot vann Socialdemokraterna det slovenska valet 2008. Montenegro får betraktas som vänsterstyrt sedan självständigheten medan Serbien haft center-högerregeringar.

I senare inlägg kommer jag ta upp variationen inom både vänstern och högern, liksom en diskussion om tänkbara orsaker.

* Här avser jag de tio postkommunistiska EU-länderna samt Kroatien, Serbien, Montenegro, Makedonien och Albanien. Jag exkluderar Bosnien vars partisystem är strukturerat mer efter etnicitet än ideologi vilket gör en eventuell jämförelse ganska poänglös.