Anders Lindberg har glädjande nog svarat på min kritik. Han skriver nu att Timbro "nog" inte är främlingsfientliga och att jag vill ändra betydelsen av assimilation för att flytta över debatten till en ny "planhalva". Det är dock fortfarande oklart vilket syfte jag skulle ha med detta.
Tyvärr, och jag menar det verkligen när jag skriver tyvärr, har Lindberg fel. Ingen hade varit gladare än jag själv om det vore så att jag faktiskt var upphovsmannen till den användning av assimilation som varit framträdande inom forskningen de senaste 15 åren. I så fall hade jag förmodligen hört till Sveriges mest citerade statsvetare. Men mitt bidrag är väldigt mycket mer blygsamt; jag använder mig av de teorier och begrepp som lanserats av forskare som Richard Alba & ictor Nee (International Migration Review, 31:4, 1997), Rogers Brubaker (Ethnic & Racial Studies, 24:4, 2001) och Christian Joppke (Toward assimilation and citizenship. Immigrants in liberal nation-states, Palgrave, 2003). Och återigen, syftet med den rapporten var extremt tydligt: att kritisera hur integrationsbegreppet användes i debatten. Inte att diskutera hur integrationspolitiken borde utformas.
Men om nu Lindberg avvisar denna syn på assimilation vore det intressant att veta hur alternativet ser ut. Min poäng är att en traditionell definition av assimilation är oanvändbar. Ytterst få förespråkar nämligen en fullständig assimilation där alla kulturskillnader försvinner. Men lika få förespråkar, i praktiken, den totala motsatsen. Som jag visar i min rapport rymmer det luddiga begreppet integration i praktiken en hel del förväntningar på anpassning, inom en rad olika områden (arbete, språk, socialt umgänge, familjeliv, värderingar, livsstil etc). Därför förespråkar jag att vi blir tydligare i integrationsdebatten: om vad måste vi enas i samhället och vad kan vi låta variera? Hur mycket anpassning krävs för att vi ska ha en fungerande demokrati och en fungerande välfärdsstat (det är detta min avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin? handlar om).
Jag har i min senaste rapport gjort ett försök att formulera ett svar: gemensam lagstiftning och språklig assimilation. Samtidigt avvisar jag krav på anpassning till kultur och värderingar.
Varför vill inte Lindberg vara med i en diskussion om för- respektive nackdelarna med en sådan lösning? Varför vill varken Lindberg eller dem han nu lutar sig mot, Per Wirtén och Lisa Bjurwald, diskutera dessa frågor? Det är den frågan även Johan Lundberg ställer sig i sitt blogginlägg. På vilket sätt är en diskussion om samhällsgemenskapen i ett mångkulturellt samhälle ett försök att "klä en främlingsfientlig diskurs i en akademisk språkdräkt"?
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att förundras över det komiska i att Lindberg tycker att det är jag som har ett "aggressivt tonfall". Men det är inte jag som anklagar mina meningsmotståndare för att ha dolda syften. Det är inte jag som förvrider andras argument. Det är inte jag som gömmer mig bakom fula insinuationer utan att själv ta ställning i sakfrågan.
PS. Nätet är fullt av idioter. Jag beklagar att Anders Lindberg fått en massa skit för att han skriver i det här ämnet.
Bra rutet! Liksom Lundberg på Axess måste en faktabaseras, värdeneutral debatt komma till stånd snart. Vänsterdebattörerna kan inte längre tillåtas har tolkningsföreträde genom att lägga in värdeord med negativa konnotation så fort diskussionen inte passar dem.
SvaraRaderaOm vi nu ska hålla på och "rätta" varandra kan man ju också påpeka att framingbegreppet har en äldre historia i medievetenskap och psykologi än Lakoff (2004), vilket man t ex kan läsa sig till på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Framing_%28social_sciences%29
SvaraRaderaVart ska HTML-länken på ordet "kritik" i första meningen leda? Just nu verkar den riktigt trasig.
SvaraRaderaFör att förstå sammanhangen skulle jag vilja kunna följa länken och se vad du kritisertat ;)
"Läsvärd intervju med statsvetaren Ludvig Beckman som konstaterar att integration ofta betyder assimilation"
SvaraRaderaVerkligen. Den visar hur verklighetsfrånvända mångkulturalisterna och deras utopi verkligen är; fullt i klass med kommunismen och liknande läror. Det handlar inte bara om att bygga ett nytt samhälle utan en helt ny människa med en "mångkulturell identitet":
"Alla parter, både svenskar och utrikesfödda, ska lämna ifrån sig lite för att bygga upp en mångkulturell identitet."
Hur har det kunnat gå så här snett och varför tillfrågas aldrig svenskarna om de accepterar detta? Det är ju en rätt vansinnig tanke att den stora folkmajoriteten ska anpassa sig till nykomlingar i samma utsträckning som dessa till oss, men dessvärre är det inte någon verklighetsfrånvänd önskedröm från en enskild statsvetare utan Sveriges officiella integrationspolitik:
"Målen för integrationspolitiken skall vara lika
rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund och en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för."
Hur många svenskar känner egentligen till denna strävan efter en helt ny samhällsgemenskap och att de, i lika stor utsräckning som nyanlända, är föremål för en integrationsprocess som ska förverkliga detta?
Här är mitt förslag om vad assimilation borde innebära: att kunna försörja sig själv och följa lagen.
SvaraRaderaRäcker det?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEtt språk är bara ett system för att kommunicera med andra. Allt annat är metafysik. Att kunna svenska kan vara en viktig färdighet för att gå in i jobbmarknaden i Sverige. Svenska är dock inte nödvändig för att jobba. Det kan vara bättre att ha en examen i fysik eller pluggat till civilingenjör t.ex än att kunna svenska.
SvaraRaderaFörsök att tänka så här: skit i vad folk tycker, tror och gör och hur dem klär sig. Så länge dem kan försörja sig själva är allt OK.
Fy fan med folk som inte kan låta bli att försöka styra andras liv
"Bra! RT “@markus_uvell: Skriver i AB om att Alliansen & (s) bör prata öppet med SD istf som nu i hemlighet"
SvaraRaderaVisst, men varför ljuger Uvell själv? Från artikeln:
"De allra flesta väljare – däribland jag själv – tycker att SD:s invandringspolitik är helt fel. Det innebär att det är uteslutet för de etablerade partierna att göra upp med SD om just invandringen."
http://www.aftonbladet.se/debatt/article13180342.ab
Han har ju själv skrivit en debattartikel i DN där han konstaterade motsatsen:
"De etablerade partierna har ett naturligt behov av att demonisera SD, att framställa dem som avvikande och extrema. Samtidigt är likheten mellan svenska folkets åsikter och partiets budskap på flera punkter oroväckande stora. I en ny undersökning genomförd av United Minds uppger de tillfrågade rentav att SD har den bästa politiken i flykting- och invandringsfrågor. Hela 16 procent menar att SD har bäst politik på området, motsvarande andel för socialdemokraterna är 15 procent och för moderaterna 11."
http://www.dn.se/debatt/de-som-rostar-pa-sd-ar-frustrerade-mittenvaljare
Själva anledningen till att SD överhuvudtaget har kunnat ta sig in i riksdagen är just det stora folkliga missnöjet med invandringspolitiken. Att då driva en linje där det är "uteslutet för de etablerade partierna att göra upp med SD om just invandringen" skulle innebära att SD kan maximera sin tillväxtpotential. Det svenska folket vill ha en restriktivare invandringspolitik och det lär bara bli verklighet om, i första hand, alliansen gör upp med SD i frågan.