Imorgon disputerar statsvetaren Fredrik Sjögren på avhandlingen Den förhandlade makten. Kulturella värdekonflikter i den svenska skolan. Sjögren har intervjuat högstadielärare i fyra svenska skolor gällande hur kulturella konflikter hanteras i skolan.
Sjögrens vetenskapliga fokus framgår av titeln, i fokus för studien är frågan hur makten i klassrummet förhandlas. Hur går det i praktiken till när en lärare ska hantera att elever och föräldrar har önskemål eller förväntningar som strider mot det som läraren enligt läroplanen är skyldig att lära ut? Enligt Sjögren är det av avgörande betydelse huruvida läraren uppfattar en fråga som exempelvis vetenskaplig (sant och falskt) religiös (respekt för olika livsåskådningar) eller individuell (upp till varje elev själv att ta ställning). Beroende på vilken "sfär" som läraren placerar frågan i följer olika handlingsalternativ.
Det är ett synnerligen angeläget ämne och jag uppskattar att Sjögren tar sig an det med stor nyfikenhet och nästan obefintlig moralism. Här finns ingen ambition att lägga till rätta, vilket jag annars ofta har upplevt vara ett problem när dessa frågeställningar berörts inom inte minst skolforskningen. Sjögren visar också stor medvetenhet om kulturens betydelse, han försöker aldrig förklara bort eller reducera kulturfaktorns betydelse.
I avhandlingens tre empiriska kapitel väljer Sjögren att koncentrera analysen kring slöjan/religiösa symboler, evolutionsteorin samt värderingar. Av dessa avsnitt upplever jag analysen av hur lärare hanterar värdekonflikter som den absolut mest givande och jag önskar att den hade givits större utrymme (gärna på bekostnad av de mer än 100 sidor långa genomgångarna av diverse teoretiska och metodologiska resonemang som tyvärr lär skrämma de icke-akademiska läsare som ändå borde kunna ha glädje av avhandlingens empiriska avsnitt).
Medan lärarnas tankar om slöjan - särskilt den ganska banala analogin med kepsar som flera lärare hamnar i - och evolutionsteorin känns ganska ospännande, oavsett att analysen är gedigen, är frågan om lärares tolerans för exempelvis icke-toleranta attityder i klassrummet svår att tränga igenom på ett tillfredsställande sätt på de ganska få sidor som blir över i texten. När jag läst klart avhandlingen kvarstår därför känslan att jag inte riktigt lärt mig så mycket som jag ville, här finns fler stenar att vända på, fler vinklar att belysa intervjumaterialet ur.
Sjögrens intervjumetod ger goda svar på frågan vilka synsätt som finns bland lärare i Sverige. Däremot ger den ingen grund för att uttala sig om hur vanliga dessa synsätt är. För detta krävs en annan typ av studie. I sitt pressmeddelande väljer Sjögren att lyfta fram de fall där lärare låtit elever och föräldrar bestämma - "lärare tillmötesgår bokstavstroende föräldrar" - och där exempelvis attityder till homosexualitet görs till en individuell fråga. Men vi vet inte hur vanligt detta är eller hur ofta motsatsen sker. samtidigt är de mer djuplodande frågor Sjögren ställer svåra att få vettiga svar på i en enkät. Samhällsvetenskapens vanliga dilemma således, att det är svårt att producera kunskap som är både meningsfull och generaliserbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar