22 december 2011

Integrationsdebatt utan botten

Jag ska strax ta julledigt men känner att det är två ytterligare saker jag skulle vilja få sagt i anslutning till debatten om regeringens toleranssajt.

Det första gäller vad som är det grundläggande felet med satsningen. Jag tror att det främst handlar om att toleranssajten blandar ihop två olika uppgifter för regeringen, som bör genomföras separat.

Regeringen har för det första ett ansvar att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Statens resurser och tvångsmakt både kan och bör användas för att motarbeta inte bara diskriminering utan också rasistiska och xenofoba attityder. Detta handlar om de grundläggande värden som finns formulerade i den svenska grundlagen och som står över de partipolitiska motsättningarna, vilket illustreras av att alla åtta riksdagspartier säger sig dela dessa mål.

Erik Ullenhag har som integrationsminister ett särskilt ansvar för dessa frågor vilket han enligt min mening förvaltar väl. Jag har exempelvis aldrig hört Ullenhag prata om integrationsproblem utan att samtidigt också lyfta fram vikten av att motverka rasism och diskriminering. Eftersom Ullenhag, liksom Nyamko Sabuni före honom, dessutom uttryckligen tagit avstånd från kulturrelativism och kategoriskt avvisat identitetspolitik har han en i mitt tycke betydligt större trovärdighet än flera av sina Socialdemokratiska föregångare på posten.

Toleranssajten har motiverats som ett led i kampen mot rasism och vore, om den utformats bättre, ett välkommet bidrag. Jag är helt övertygad om att rasistiska myter behöver bemötas och delar inte den oro som exempelvis Expressens ledarredaktion uttryckt, att man därigenom skulle legitimera vanföreställningar. Det är bra om den som på nätet letar efter information om huruvida judarna verkligen kontrollerar medierna snabbt hittar lättillgänglig information från en trovärdig källa som förklarar att det är en klassisk antisemitism myt som saknar verklighetsförankring.

Problemet, som jag har pekat på i mina tidigare inlägg i debatten, är att toleranssajten också tycks vilja legitimera regeringens invandrings- och integrationspolitik. Det är självklart att regeringen har detta syfte, men det blir fel när det blandas ihop med arbetet mot rasism. Även rimliga invändningar mot regeringens politik avfärdas som främlingsfientliga myter. Det är av denna anledning jag har funnit det mödan värt att kritisera satsningen och det är detta jag och Paulina Neuding syftar på när vi skriver att toleranssajten är moraliskt tvivelaktig.

Det krävs nämligen inte många minuter framför Google Scholar för att upptäcka att "massinvandring" är ett begrepp som även används av en del forskare, att det finns korrelationer mellan kriminalitet och kultur som inte kan förklaras av socioekonomiska faktorer, att det finns seriösa forskare som räknar "invandringens kostnader" i storleksordningen tiotals miljarder eller att Sverige hör till de länder i västvärlden som tar emot flest flyktingar och har den snabbast ökande andelen muslimer bland befolkningen.

När regeringen påstår att ovanstående är uttryck för främlingsfientliga myter, vem tror man att man lurar? Det finns rasistiskt invandrarmotstånd och det finns kritik av invandringspolitiken som inte är rasistisk. Den förra ska bekämpas, den senare ska bemötas i saklig debatt. Genom toleranssajten buntar man ihop båda två vilket både är ohederligt och kontraproduktivt.

Det här leder över till den andra tanken som jag vill förmedla. Över hela den svenska integrationsdebatten vilar sedan länge en förödande tankefigur: den som vill väl har också rätt. Därför skriver t ex Eskilstuna-Kuriren idag att jag och Paulina bör "bringa ordning i sina inre prioriteringar i debatten. Vem är huvudfienden, de främlingsfientliga eller deras motståndare?" Därför skriver en ledande vänsterbloggare att vi med vår artikel "bidrar till att stärka rasismen i Sverige" och en annan att vi helt enkelt har som syfte att "klä SD-retoriken i liberal mantel". På Twitter tar sig namnkunniga debattörer friheten att avfärda vår debattartikel som irrationellt uttryck för ett allmänt ogillande av muslimer.

Det finns således ingen botten i integrationsdebatten. Det mesta är tillåtet. Och samma mönster upprepas gång på gång. En del säger att det är naturligt, givet att det är känsliga frågor. Viktiga värderingar står på spel. Men jag tvivlar. Jag börjar alltmer luta åt att det snarare är uttryck för en intellektuell hierarki. Precis som integrationsministerposten inte väger särskilt tungt i en regering anses det heller inte särskilt prestigefyllt att vara integrationsforskare eller integrationsdebattör. De skarpaste hjärnorna skyr debatten och ägnar sig åt annat och kvar blir de som inte annat förmår än att ägna sig åt personangrepp eller tillskriva motståndarna onda avsikter.

Har jag fel? Jag hoppas det.

Med detta tar bloggen julledigt. God jul på er alla, och var snälla mot varandra i kommentarsfälten!

16 kommentarer:

  1. "Det finns således ingen botten i integrationsdebatten. Det mesta är tillåtet. Och samma mönster upprepas gång på gång."

    Man kommer förstås att tänka på Israel-Palestinafrågan. Hur folk orkar med denna och andra frågor som ackumulerat så mycket hysterisk energi fattar jag inte.

    SvaraRadera
  2. Ska slutklämmen betraktas som metahumor, med tanke på att den kan betraktas som ett personpåhopp på dina kollegor?

    TJORVEN

    SvaraRadera
  3. Du är en vettig man! En god och välsignad öskar jag dig!

    SvaraRadera
  4. Angående begreppet "massinvandring" krävs det knappast ens en enda minut framför Google Scholar.

    Det borde nämligen räcka med att jämföra med immigrationen till USA under slutet av 1800 talet och början av 1900 talet, ty i detta fall använder samtliga seriösa historieböcker just termen ”massinvandring” för att beskriva processen och eftersom den svenska immigrationen idag är ungefär lika stor per capita måste man antingen anse att samtliga historieskildringar i västvärlden är ”högerextrema” eller helt enkelt erkänna att massinvandring är rätt term för att beskriva det som nu händer i Sverige.

    Lite siffror från USA:

    During the third wave of immigration, the Industrial Revolution brought an unprecedented number of immigrants to America – over 18 million during the first three decades. Between 1900 and 1910, the largest influx of immigrants arrived in US history ? 8.8 million people

    Years Number of Immigrants
    1891 – 1900 3,687,546
    1901 – 1910 8,795,386
    1911 – 1920 5,735,811
    1921 – 1930 4,107,209

    Total Population USA:

    1890 62,979,766
    1900 76,212,168
    1910 92,228,496
    1920 106,021,537
    1930 123,202,624

    Så om vi räknar på årlig immigration i procent får vi:

    1891-1900: cirka 370.000 per år på en befolkning av cirka 70 miljoner (snitt av 63 och 76), dvs cirka 0.5% per år. Om vi gör samma för resten av siffrorna får vi:

    År Immigration i procent per år

    1891 – 1900 0.5
    1901 – 1910 1.0
    1911 – 1920 0.6
    1921 – 1930 0.4

    Som vi kan se ligger Sverige i dag högre (mer än 100.000 nya PUT på en befolkning som är under 10 miljoner) än vad som någonsin var fallet i USA.

    SvaraRadera
  5. Inte mycket att tillägga, du sa det. (Tack)

    SvaraRadera
  6. Ceasar Andersson23 december 2011 16:46

    "Det här leder över till den andra tanken som jag vill förmedla. Över hela den svenska integrationsdebatten vilar sedan länge en förödande tankefigur: den som vill väl har också rätt."

    Gällande detta är det precis vad jag framfört till dig tidigare men med tillägget att jag undrar vad det tillför debatten att prata om goda intentioner, eller att vilja väl?

    Oavsett vilken åsikt man anför efter att fakta lagts på bordet torde vara efter de bästa intentioner vad det nu innebär. Detta är ju minst sagt också en tankefigur eftersom det är högst subjektivt.

    Denna tankefigur är ständigt återkommande i diskussionen framförallt som argument från de som vill framföra ngn som helst kritik som ett sätt att distansera sig mot en annan form av kritik (min åsikt). Man är helt enkelt övertygade om att ex. Ullenhags intentioner är godare än ex. Åkessons.

    Detta om ngt är en subjektiv bedömning och bör inte användas för att dölja saklig kritik mot de åtgärder som sätts in. Om den subjektiva bedömningen däremot avser målbilden undrar jag givetvis hur målbilden ser ut?

    Utgår målbilden utifrån ngn form av Best Practice samhälle så att jämförelse är genomförbar eller går att visualisera mot ett mål som inte är definierat överhuvudtaget.

    Vad menas med att mena väl?

    Rent krasst bör ens intentioners verkningsgrad belysas efter uppnådd effekt i syfte att bedöma kvalitén i utförandet. Uförandets kvalité ger en bättre bild för att förstå om den visionen som framläggs är rimlig.

    Gällande vem som är skyldig att redovisa ovanstående parametrar så kan man väl kort och gott säga som så..

    Det ena laget har redan implementerat åtgärder för att nå sin vision. Hur ser resultatet ut, vilka nyckelfaktorer avgör betyget tycker du?

    Att som Ullenhag mörka de stora delar av de nyckelfaktorer som speglar resultatet borde enligt min mening rendera omedelbart avsked och inte beskrivas som ett utslag av god vilja!

    Till sist uppskattar din intellektuella hållning i frågorna och skulle uppskatta ett svar om du har tid/lust.

    Men kanske inte idag såklart:-)

    God Jul & Gott Nytt

    SvaraRadera
  7. Jag skulle vilja tacka Ullenhag, vår invandrarkritiska lilla blogg gick från 400 besök om dagen till 10.000+ besök om dagen.

    Vi är också nummer 5,789 på Alexa, i från att ha varit 100.000+ för bara en vecka sedan.

    Tack Ullenhag.

    http://swedenconfidential.wordpress.com

    God Jul

    SvaraRadera
  8. Varför så positiv till Ullenhags slutreplik, Andreas? Han backar ju inte en millimeter och fortsätter att sprida myter om t ex Ekbergs forskning. Eller ta detta:

    "Men den myt som florerar och som bemöts på webbsidan är att ”Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof”. Det är just en myt; svenska folket är mer positiva till invandring och invandrare än för 20 år sedan."

    http://www.dn.se/debatt/webbsidan-ar-ett-led-i-ett-brett-arbete-mot-framlingsfientlighet

    Här blandar han ihop inställningen till flyktingmottagande och invandrare med hur invandringspolitiken anses fungera. Och när det gäller det senare finns det undersökningar som visar:

    "En stor majoritet (73 procent) anser att integration och invandring är ett stort problem i Sverige."

    http://www.dn.se/debatt/fyra-av-tio-hyser-misstro-mot-experter-pa-invandring

    Regeringen medverkar själv till att desinformera och sprida myter, men självinsikten om detta, trots skarp kritik, verkar vara lika med noll. Mycket allvarligt.

    SvaraRadera
  9. Man kan också tvärtom välja att se bristen av botten i debatten som en mätare på hur viktig frågan är för dem som driver dagens invandringspolitik.

    Och viktig då av helt andra orsaker än de lättviktiga argument som anges: "Man kan inte sätta ett pris på människor, solidaritet måste få kosta, vi har råd, invandring berikar, det blir ett mer spännande samhälle".

    Frågan blir i så fall "Varför?" Och på den har jag ännu inte hittat något svar.

    Åtminstone inte något som inte inkluderar Frankfurtskolan, ekonomiska vinster i form av ökad omsättning, sjunkande löner och högre markpriser, tagande av mutor eller andra konspirationsliknande teorier.

    Hursomhelst: Tack för krönikan. Kul med redigt och balanserat folk, som förmår se längre än näsan räcker. Nu ska jag måla min foliehatt röd, så att den kan göra tjänst som tomteluva några dagar.

    God Jul.

    / M Capensis

    SvaraRadera
  10. Bra poänger, men följande formulering finner jag olycklig:

    > Det finns rasistiskt invandrarmotstånd och det finns kritik av invandringspolitiken som inte är rasistisk. Den förra ska bekämpas, den senare ska bemötas i saklig debatt.

    Varför förtjänar inte det "rasistiska invandrarmotståndet" ett sakligt bemötande? Särskilt som rasism är ett av vårt språks mest missbrukade ord, med flytande gränser efter vad som passar den som vill brännmärka sin motståndare. Folk kan alltså hamna i denna kategori mot sin vilja.

    Och hur ska detta "bekämpande" gå till som inte behöver vara sakligt? Våldsamma upplopp, hot, angrepp på folks hem, avskedanden?

    Säkert menade inte A J Heinö på det sättet, men här finns ett visst ansvar att uttrycka sig tydligt och med försiktighet, tycker jag.

    God jul, alla.

    SvaraRadera
  11. "Det är bra om den som på nätet letar efter information om huruvida judarna verkligen kontrollerar medierna snabbt hittar lättillgänglig information från en trovärdig källa som förklarar att det är en klassisk antisemitism myt som saknar verklighetsförankring." Vaddå saknar verklighetsförankring?? I Sverige äger ju trots allt familjen Bonnier mer än 50% av all media och Göran Rosenberg har en rätt stor makt när han rätt ofta får vara oemotsagd. Nu säger jag inte att det är något negativt att familjen Bonnier är judar i sammanhanget men det är ett faktum trots allt och inte en myt.

    Samtidigt tycker jag att det finns en annan utbredd myt och det är att så fort man faktiskt tycker synd om en statslös palestinier så är man per automatik antisemit, vem är det som skriker det högt då?

    SvaraRadera
  12. Pust! Om Andreas Johansson Heinö anses av vissa för invandringsfientlig eller vad det nu var, för sin sansade debattartikel om Ullenhags lättviktiga påhitt så förstår man hur tunt debattklimatet är i landet. Det är pinsamt och genant.

    Alvin Stoltz

    SvaraRadera
  13. Bra skrivet och tänkt! Just detta att kalla all kritik för rasism eller främlingsfientlighet skapar konspirationsteorier om att det pågår en främlingsfientlig komplott mot mänskligheten i europa.

    Jag tror faktiskt på allvar att Ullenhag och de som delar samma värderingar, inte ser bjälken i sitt eget öga. Det att de generaliserar och klumpar ihop, precis som de anklagar alla sk "främlingsfientliga" att göra. Enda skillnaden är att de klumpar ihop andra än vad rasisterna gör, men det är samma slags värderingar som styr. Ett "vi och dom" tänk.
    Med hyckleri skapar man problemen man påstår sig bekämpa.

    SvaraRadera
  14. @Maria.
    Ok, låt oss diskutera utifrån ditt perspektiv om att det är många judar i ledande positioner.
    Vad har du för bevis, förutom känslan, att det är en judisk konspiration?

    Bara det faktum att många av en sort finns på en viss plats betyder inte per automatik att det är en konspiration. Finns det några kontrollerabara bevis för din tes om att judar styr efter en specifik agenda? Då menar jag inte indicier, en massa punkter som man kan koppla ihop med en linje.

    Jag är väldigt road av konspirationsteorier, förvånansvärt ofta så får man dem bekräftade med bevis med tiden. Tänker på en sån sak som t.ex. pentagonpappren avslöjade för att ta ett klart lysande exempel. Men det innebär inte att jag automatiskt tror på dem bara för att någon säger det. De är roande tankelekar tills bevis presenteras.

    SvaraRadera
  15. "Eftersom Ullenhag, liksom Nyamko Sabuni före honom, dessutom uttryckligen tagit avstånd från kulturrelativism och kategoriskt avvisat identitetspolitik..."

    Skulle man kanske kunna få en definition av dessa termer? Vad menas med kulturrelativism och identitetspolitik? På vilket sätt har tidigare (S)-regeringar gjort sig skyldiga till detta, medan nuvarande regering inte gör det?

    SvaraRadera
  16. Vad sysslar SvD med?

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gront-ljus-till-ullenhag-om-invandringsmyt_6739593.svd

    Den konkreta "myt" som regeringen tar upp är att "invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år" och där Ullenhag påstår att inte ens Ekberg ser sin siffra som en beräkning över "invandringens kostnader". Men som jag har visat har inte Ekberg några problem att tala om "invandringens kostnader" i samband med sin forskning; det är just det hans beräkning handlar om. Men SvD verkar veta bättre och ger Ullenhag rätt eftersom regeringen tagit ett "helhetsgrepp" och kommer med invändningar om att inte effekten på t ex ekonomisk tillväxt finns med trots att Ekberg tar upp det och konstaterar att invandringen har små påvisbara effekter på den ekonomiska tillväxten. Det är ju just invandringens påverkan på de offentliga finanserna som är mest intressant och där forskningen har kommit längst men enligt SvD säger det alltså ingenting om "invandringens kostnader" så länge man inte tar ett "helhetsgrepp" vilket inte låter sig göras då det enligt SvD är "i princip omöjligt att sätta exakta siffror på detta". Givetvis bekvämt för Ullenhag och regeringen som på detta sätt kan dribbla bort vilket gigantiskt misslyckande invandringen har varit, men man kan ju tycka att SvD som granskare av makthavarna inte borde spela med i detta; notan för kalaset får betalas av vanligt folk då dessa mytomspunna tiotals miljarder varje år måste överföras från svensk- till invandrarbefolkningen.

    SvaraRadera