3 maj 2012

Vi behöver mer kunskap om invandrare och minoriteter


Jag fick idag det allra sista numret av tidningen i&m (Invandrare & minoriteter) i brevlådan. Tidningen, som bytt namn några gånger, har i nästan 40 år varit den enda i Sverige som uteslutande har behandlat migrations- och integrationsfrågor. Besvikelsen över nedläggningen – som är en direkt effekt av indragna bidrag från Kulturrådet – är tydlig i det avslutande numret som helt ägnas åt en tillbakablick över tidningens historia.

Det sista numret rekommenderas alla som följer dagens integrationsdebatt. De korta historiska återblickarna visar nämligen att det mesta av det som sägs idag har sagts förut. Invandrarnas språkkunskaper, arbetslösheten bland utrikes födda, boendesegregationen, högerpopulismen, rasismen – det är svårt att hitta aktuella debatter som inte saknar motsvarigheter på 1990- och 1980-talen.

Ändå har förstås en hel del förändrats. Tidningen startades 1973, ungefär samtidigt som Sverige fick en invandrarpolitik. Som Charles Westin påpekar i en läsvärd inledande överblick saknades vid tiden för den första stora statliga utredningen om invandrarpolitik inhemsk vetenskaplig kunskap att bygga vidare på. Istället fick utredningen själv generera forskning. De allra första svenska avhandlingarna om invandringsfrågor skrevs till exempel först några år in på 1970-talet.

Den normativa utgångspunkten för tidningen när den startades var att assimileringstrycket på invandrarna borde minska (vilket då var helt i linje med den mångkulturella inriktning som Sveriges riksdag beslutade om 1975). Tonläget var stundtals radikalt; tidningens första chefredaktör David Schwarz varnade till exempel 1980 för ”frustrerade och militanta ungdomar” om invandrarna fortsatte att utsättas för assimilering. Samma år intervjuades invandrarminister Karin Andersson ( C) som tyckte att det vore ”rätt vettigt” med en modell där låg- och mellanstadieundervisningen bedrevs på modersmålet med svenska som andraspråk.

Det råder ingen tvekan om att tidningens redaktion och de återkommande skribenterna varit mycket kritiska till de senaste årens utveckling i integrationsdebatten. Kritiska röster har naturligtvis alltid en plats att fylla men ändå har jag svårt att förneka att tidningen känts alltmer irrelevant de sista åren. Oviljan att ifrågasätta de egna utgångspunkterna har stått i vägen för förmågan att ge nya perspektiv på ständigt skiftande samhällsförändringar. Detta kan illustreras av hur nuvarande chefredaktören Nora Weintraub i sin sista ledare skriver, i sammanhanget av att hon hoppas på en återkomst, att ”en tidskrift som i&m behövs – dessvärre – även i framtiden!”

Jag hoppas också på en återkomst. Men genom att beklaga behovet av den egna tidskriften tycks Weintraub mena att det endast är invandringskritik och främlingsfientlighet som motiverar kunskap om invandrare och minoriteter. Så är det naturligtvis inte. Det som borde motivera satsningar på en tidskrift om dessa frågor är inte Sverigedemokraterna eller främlingsfientliga attityder, utan det enorma behovet av kunskaper om invandrar- och minoritetskulturer som kan bidra till att underlätta de ofrånkomliga konflikterna som uppstår i ett mångkulturellt samhälle.  

6 kommentarer:

  1. Invandringen skall INTE ske på invandrarnas villkor utan på våra villkor. Love it or leave it! Muslimerna bör inte flytta till kristna länder om dom upplever vår religion och värderingar som jobbiga! Anpassa eller dra åt he!

    Vad PK-idioterna däremot behöver lära sig är islams grunder. Drägget kan sällan islam ens på ett elementärt plan! Ändå uttalar dom sig tvärsäkert om islam! Man tar sig för pannan över PK:s idioti.

    Respekterar jag inte PK, så är det för att drägget inte förtjänar det: ologiska, okunniga rasistiska och intoleranta!

    SvaraRadera
  2. De första tidningarna som skrev om integrationsfrågor lär ha varit fackförbundstidningarna.Jag själv var med på 70-talet och det har blivit en enorm skillnad på debatten och reportagen om invandrare.
    En detalj.Alltid när svenskar skulle framställas i program i radio om invandrare så framställdes svenskarna alltid som så enormt nationalistiska.
    De gamla svensknationalistiska sångerna skulle då alltid illustrera svenskar.

    SvaraRadera
  3. "Vi behöver mer kunskap om invandrare och minoriteter"

    Vilka "vi"? Vi som vill fortsätta utvecklingen mot ett splittrat och segregerat Sverige där det ska botaniseras bland "invandrare och minoriteter" i all evighet för att de ska slippa att "utsättas för assimilering" och att de därav "ofrånkomliga konflikterna som uppstår i ett mångkulturellt samhälle" ska försöka lösas? Tack, men nej tack. Det är i stället dags för Sverige att normaliseras i de här frågorna och ta efter utvecklingen i Europa innan de samhälleliga och politiska kostnaderna för de senaste decenniernas invandringsfiasko blir för stora.

    SvaraRadera
  4. Lite sorgligt med det nationalistiska navelskådandet i kommentarsfälten på den här bloggen.Synd att inte fler förutsättningslöst bryr sig om hur integrationsfrågorna ska tacklas. Jag tycker att frågan om kunskapsspridning om de olika nationaliteter som kommit till Sverige, deras hemländer och omständigheterna som gjorde att de tog sig hit är oerhört viktig. Även olika svårigheter som uppstår i mötet med majoritetskulturen är viktigt att kunna diskutera öppet utan att den ena sidan skriker PK och den andra rasist.Tur att du finns Andreas, men synd att inte fler engagerar sig med en genuin nyfikenhet och skaffar kunskap, utan att hoppa ner i den ena eller den andra skyttegraven först.

    SvaraRadera
  5. "Tur att du finns Andreas, men synd att inte fler engagerar sig med en genuin nyfikenhet och skaffar kunskap, utan att hoppa ner i den ena eller den andra skyttegraven först."

    Andreas är ovanlig i den svenska invandrings- och integrationsdebatten då han är för en så saklig och öppen debatt som möjligt, men i själva frågan råder det ingen tvekan om att han har hoppat ner i skyttegraven för ett "mångkulturellt samhälle", därav det "enorma behovet av kunskaper om invandrar- och minoritetskulturer" som möjligen ska kunna "underlätta de ofrånkomliga konflikterna som uppstår i ett mångkulturellt samhälle". För de som är för ett så homogent samhälle som möjligt finns dock inte det "enorma behovet" då det är assimilation som eftersträvas, och som du kan se inleddes det här botaniserandet bland "invandrare och minoriteter" som ett led i att minska "assimileringstrycket på invandrarna". Den här "kunskapsspridningen" är alltså allt annat än förutsättningslös.

    SvaraRadera
  6. http://www.svd.se/kultur/sondag-sarstallning-for-religion-fel-vag_7192339.svd

    Lite flummig artikel, Andreas. Det mesta verkar gå ut på att kritisera andra utan att komma med så mycket själv utöver en minst sagt svårgreppbar "utmaning":

    "Utmaningen handlar om att skapa förutsättningar för alla medborgare oavsett religiösa eller icke-religiösa föreställningar att rymmas utan att behöva lämna en väsentlig del av sig själva utanför."

    Det låter ju fint men vad betyder det konkret i de frågor som är aktuella, t ex de alltmer långtgående krav på det svenska samhället som ställs av muslimer?

    Det här var också märkligt:

    "För i skuggan av den mediala religionsdebatten breder en vardagsreligiositet ut sig, som varken gör anspråk på det offentliga rummet eller identifierar sig med religiösa institutioner och olika former av samfundshierarkier."

    Vad har ni för belägg för detta? Har aldrig hört talas om något liknande och det är ju något som borde märkas av eftersom det påstås "breda ut sig" i samhället.

    Och detta:

    "Men utmärkande för Sverige är att denna debatt ofta tar sig uttryck i form av krav på begränsningar och regleringar av religionen. Vare sig den dagsaktuella debatten handlar om moskéer eller manlig omskärelse, om slöjor eller skolavslutningar, återkommer ständigt liknande argument."

    Det är väl just här som Sverige skiljer sig från övriga Europa, men inte p g a krav på "begränsningar och regleringar av religionen" utan motsatsen (de få som vågar sig på att komma med sådana krav demoniseras och brännmärks i stället), vilket lett till att man sett mellan fingrarna med t ex allvarligt kvinnoförtryck. Allt i en rädsla för att inte "peka ut invandrare" och ge "främlingsfientliga vatten på sin kvarn".

    SvaraRadera