Etniska svenskar, visst finns dom!

Fredrik Reinfeldt kritiseras idag från många håll för sitt uttalande att vi inte har någon massarbetslöshet eftersom arbetslösheten är mycket låg bland ”etniska svenskar mitt i livet”. Stefan Löfven säger att ”det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom”. Maria Wetterstrand twittrade att ”begreppet  ’etnisk svensk’ är faktiskt väldigt knäppt i alla sammanhang jag kan komma på”. Fredrick Federley anser att Reinfeldt ”spelar SD i händerna” och min käre statsvetarkollega Ulf Bjereld säger sig bli ”mycket förvånad” över ett ”väldigt olyckligt ordval” och anser det viktigt att Reinfeldt nu klargör sitt uttalande.

Svenska Dagbladets ”Faktakoll” ger Reinfeldt rött ljus med hänvisning till att det saknas statistik på etnicitet i Sverige och i ett utslag av total förvirring skriver Mats J Larsson på nyhetsplats i Dagens Nyheter att ”etnicitet är ett begrepp som ofta används av extremhögerpartiet som Nationaldemokraterna och det nazistiska Svenskarnas parti”. Betydligt mer korrekt vore att skriva ”etnicitet är ett begrepp som ofta används av etnologer, sociologer, historiker och antropologer”.

Reaktionerna är förutsägbara och olyckliga. Jag ser inga problem med Reinfeldts ordval och jag ser heller inte några problem med att han gör det i sammanhanget av arbetslösheten. Givet läget på arbetsmarknaden vore det betydligt värre om han inte tagit utgångspunkt i de alarmerande skillnaderna mellan olika grupper.

Det finns ingen offentlig statistik i Sverige över etnicitet. Vår lagstiftning saknar helt och hållet hänvisningar till etnicitet, ingenstans i offentligheten förekommer särbehandling på basis av etnicitet. Men det betyder inte att etnicitet är en irrelevant faktor för att förstå samhällsutvecklingen, tvärtom. Många av de problem som vi vill att politiker ska lösa åt oss varierar kraftigt mellan olika etniska grupper. En av de stora politiska utmaningarna just nu är att försöka bromsa utvecklingen mot ett etnifierat klassamhälle. Jag skulle vilja se den som ärligt står för uppfattningen att Reinfeldt har fel i sak – att arbetslösheten är avsevärt lägre bland etniska svenskar. Orsakerna kan diskuteras men att på nyhetsplats ge ”rött ljus” åt själva sakpåståendet måste anses som rent vilseledande.

De flesta människor har en etnisk gruppidentitet i betydelsen att de identifierar sig med och upplevs tillhöra en etnisk grupp. Hur etniska grupper avgränsas varierar stort, jorden över. Mängden etnicitetsmarkörer är oändlig: från rent fysiologiska markörer (hudfärg, hårfärg, kroppslängd – jämför användningen av ”ras” i anglosaxisk diskurs), kroppsliga men icke medfödda markörer (omskärelse, hår- och skäggväxt, hål i örsnibbar) till kulturella markörer (sedvänjor, religion, språk) eller en rent subjektiv klassificering (känsla av tillhörighet). Ofta överlappar etniska identiteter med religiösa och kulturella, men det är sällan identiska kategorier.

Av de som invandrar till Sverige är en minoritet etniska svenskar (och av dessa är de flesta återinvandrare). Majoriteten invandrare är däremot inte etniska svenskar och har heller inga ambitioner att bli det. Tvärtom: bland flyktingar som kommer till Sverige är en väldigt vanlig drivkraft viljan att få leva ut sin etnicitet utan förtryck från myndigheter eller andra grupper.

Som en följd av invandringen är inte Sverige längre en homogen nationalstat. I staten Sverige bor människor med olika etniciteter, vilka ingår i olika etniska grupper. Utmaningen är att skapa en nationell gemenskap för alla medborgare, att göra plats för fler etniciteter än den svenska. Detta är svårt i ett samhälle där stat, nation och etnicitet historiskt kommit att glida ihop till en enda tjock identitet, där lager av kultur, religion, historia, språk och traditioner lagts på varandra.

Men att reagera negativt på att statsministern använder uttrycket ”etniska svenskar” är rent kontraproduktivt. Etniciteten försvinner inte för att vi inte pratar om den (vilket många som missförstått uttrycket ”social konstruktion” tycks lura sig själva att tro). Det finns heller ingen som helst anledning varför vi skulle vilja motarbeta uppdelningen av människor i olika etniska grupper. Så länge inte etniciteten politiseras, vilket heller inte är fallet i Sverige idag, finns inget att bekymra sig över.

Problemet med Reinfeldts uttalande är däremot att han öppnat upp för tolkningar att regeringen accepterar en högre arbetslöshet bland gruppen icke-etniska svenskar. Den dörren måste stängas snabbt och resolut.