9 augusti 2012

Nystartszoner riskerar hindra nödvändiga strukturella reformer

Regeringens utredare presenterade igår ett förslag om att införa skattelättnader för företag som anställer i områden präglade av låg sysselsättning och utbildningsnivå, så kallade nystartszoner.  
Jag är kluven till det här förslaget. Jag har formulerat mina tankar i en kortare text som ingår i antologin Från utsatt område till utmärkt område - bortom nystartszoner (Fores, 2012) som släpptes tidigare i somras. I mitt bidrag lyfte jag fram några invändningar mot förslaget och diskuterar några avvägningar som är avgörande för huruvida reformen kan falla väl ut:
"Bakom idén om att det behövs särskilda åtgärder i en viss typ av områden vilar, förhoppningsvis, också en analys som säger att dessa områden har särskilda problem. Men hur ser den analysen ut? Är det brister hos invånarna i dessa stadsdelar – som alltså till stor del är invandrare – eller finns bristerna på systemnivå? Om bristerna finns på systemnivå, varför ska inte samma åtgärder vidtas över hela landet? Om bristerna är särskilt kopplade till invandrartäta områden, innebär detta då ett erkännande av att den generella svenska politiken är otillräcklig för att hantera den invandring vi har?
Lösningen är förstås inte att förneka spänningen mellan invandring och den svenska ekonomiska modellen. Men regeringen riskerar att i förlängningen öppna upp för attacker dels från Sverigedemokrater som gör samma analys men hellre vill stoppa invandringen än reformera arbetsmarknaden, dels från vänsteroppositionen som kan hävda att borgerligheten använder utsatta områden som hävstång för att driva igenom ideologiskt motiverade reformer i större skala. Hur kan man bemöta kritiken från vänster utan att samtidigt ge Sverigedemokraterna rätt i sin analys gällande konflikten mellan invandrings- och välfärdspolitik?
---
I sämsta fall uteblir de positiva effekterna och ännu en integrationspolitisk åtgärd kan avfärdas, dörren för fortsatta strukturella reformer förblir stängd medan regeringen har gett legitimitet åt dem som ser en olöslig konflikt mellan invandring och välfärd. I bästa fall kan reformen få de förväntade effekterna utan att förstärka bilden av att invandrartäta regioner är beroende av särskilda politiska åtgärder för att fungera. I förlängningen kan då systemet med frizoner leda till reformer i bredare skala."


Hela texten, liksom ett antal övriga givande inlägg, kan läsas här.

9 kommentarer:

  1. ”Lösningen är förstås inte att förneka spänningen mellan invandring och den svenska ekonomiska modellen.”

    Lite längre ner i din blogg går det även att läsa följande:

    ”Men för oss andra, socialdemokrater som vill behålla välfärdsstaten som den är eller borgerliga som, mig själv inkluderad, vill ha mer begränsade reformer, kräver invandringsfrågan större eftertanke. Hur hitta den optimala balansen mellan relativt öppna gränser och en relativt generös välfärdsstat? Få politiska frågor äger en sådan sprängkraft som den som gäller förändringen av ett samhälles grundläggande institutioner, för att kunna ta emot nya invånare.”

    Jag läste alltså följande formulering med viss förvåning:

    ”Hur kan man bemöta kritiken från vänster utan att samtidigt ge Sverigedemokraterna rätt i sin analys gällande konflikten mellan invandrings- och välfärdspolitik?”

    Ännu bättre vore det väl att diskutera dessa frågor nyktert, oaktat vad Sverigedemokraterna anser?

    För tio år sedan var jag ute och demonstrerade för en generösare invandringspolitik. Numera ser jag hellre att den begränsas på grund av den utmaning den visat sig utgöra för vårt generella välfärdssystem. Jag har dock förståelse för att andra kanske hellre föredrar en generösare invandringspolitik och mindre generös välfärd.

    Däremot är det väl frapperande hur lite dessa frågor har diskuterats och anmärkningsvärt att det inte, mig veterligen, pågår en större intern debatt inom vänsterpartiet och socialdemokratin i dessa frågor.

    För övrigt var detta det största frågetecknet för mig i din mycket läsvärda och lärorika avhandling. Det vill säga varför du inte utförligare diskuterade skillnaderna mellan mångfald i exempelvis en liberal nordamerikansk kontext kontra mångfald i en nordisk välfärdskontext?

    //Marvin

    SvaraRadera
  2. Sverigedemokraterna har tydligen som du skriver rätt i sin analys att nuvarande invandring hotar den svenska välfärdsmodellen, men högern bör behålla nuvarande höga invandring och använda den som murbräcka för att kunna förändra samhället av ideologiska skäl inte av humana skäl.
    Tydligen finns bara att parti som förespråkar en ur invandringssynpunkt humant perspektiv, sverigedemokraterna, dom vill behålla den svenska välfärden vilket är humant mot den majoritet svenska medborgarna som också inser värdet av densamma, samtidigt som sd anser att hjälpen bör sättas in på plats och närområdet vid konflikter vilket är humant mot människor i konfliktområden eftersom hjälpen når fler och de som är mest utsatta.

    SvaraRadera
  3. Alla sådana här satsningar och följaktligen Johansson Heinös analyser bygger på ett förfelat egalitärt antropologiparadigm. Det finns massor av substantiell forskning (t.ex. William Hamilton, E.O. Wilson, Tatu Vanhanen och Frank Salter) som påvisar att monorasliga samhällen är mer sociopolitiskt stabila och att inclusive fitness försvåras märkbart när alltför genetiskt avvikande individer/grupper skall inlemmas i ett samhälle. Och då har jag inte ens nämnt skillnader i kognitiv förmåga (Jensen, Lynn, Rushton, Vernon, Nyborg, Rindermann, Gottfredson, Templer, Meisenberg, o.s.v.), vilket delvis har en genetisk bakgrund.

    Det är aldrig någon som säger att Japan, Sydkorea och/eller Taiwan företräds av högerextrema eller ens nationalistiska partier, trots att de år efter år efter år efter år bibehåller sin monorasliga hegemoni. Situationen och debattklimatet i Sverige är tragikomiskt.

    SvaraRadera
  4. Du säger att SD gör en felaktig analys när de pekar på konflikten mellan invandring och välfärd. Men Fredrik Segerfeldt skriver på Migro (http://migro.se/ett-liberalt-migrationsmanifest/) att han "väljer fri rörlighet framför välfärdsstaten" och förespråkar att invandrare skall få "komma till Sverige utan att få del av välfärdsstatens rättigheter". Han säger alltså rakt ut att det finns en konflikt mellan invandring och välfärd, och att hans lösning är att begränsa välfärden. Ger han då, för att låna ditt uttryck, SD rätt "i sin analys gällande konflikten mellan invandrings- och välfärdspolitik"?

    SvaraRadera
  5. Swedish Dissident11 augusti 2012 11:29

    Den här texten borde AJH, Migro-anhängare med flera verkligen läsa:
    http://www.quadrant.org.au/magazine/issue/2010/6/the-misguided-advocates-of-open-borders/security-sid:4jvfad26sbsmtnmguj7hv3gf94/security-token:8fc650b397733164a09a887ff7396e23e9fb91e8

    SvaraRadera
  6. Din länk fungerade inte. Är det den här artikeln av Frank Salter du menade: http://www.quadrant.org.au/magazine/issue/2010/6/the-misguided-advocates-of-open-borders/#_edn7
    Oavsett vilket är den mycket intressant, för det som slår en är hur svag empirisk grund för sina påståenden de som talar för öppna gränser har.
    Tvärtom, det mesta talar för att etnisk och kulturell gemenskap är grunden för stabila fredliga samhällen.
    Jag tycker att det börjar bli dags för upp till bevis innan vi går ännu längre i detta storskaleexperiment i mänsklig godhet/dumhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Swedish Dissident11 augusti 2012 13:29

      Anna: Jag dubbelkollade - adressen såg märkligt lång ut - och det fungerade i alla fall för mig. Hur som helst så har du givetvis rätt i det du säger, och det finns bland annat tre sätt att motivera detta antiintellektuella haveri:

      1) Det ena är sinnelagsetik på bekostnad av konksevensetik (man vill väl, och då spelar det ingen roll om följderna är negativa).

      2) Det andra är att även en global eller universell utilitarism vägerleder ens beslut, så med andra ord har man slutat bry sig om hur något så litet, snävt och obetydligt som hur svenskar drabbas av detta. Bland andra Roger Scruton har belyst detta i "The Need for Nations".

      3) Man hänvisar till socialkonstruktivism, relativism och anti-realism och bryr sig således inte om att göra teoretiskt och empiriskt välunderbyggda och stringenta argumentationer, utan låter Nietzsches viljan till makt vägleda en.

      Två citat av Byron M. Roth (2010) påvisar det jag vill ha sagt med avseende på framför allt den sistnämnda punkten:

      "While the above sketch is an oversimplification of both of these views [mångkulturalism respektive assimilering, min anmärkning], I believe it does reflect the essence of those positions. What is disturbing is that these positions are taken as self-evident by their advocates who seem uninterested in serious theoretical and empirical evidence that would support their view or provide guidance for its successful implementation."


      "The intellectual's greatest crime was the abandonment of the ideals of the enlightenment that had promoted the idea that there were universal truths which could become known to men by disinterested research and the replacing of those universal ideas with a Nietzschean will to power and a nihilism that only recognized the utility of knowledge to advance political ends."

      Radera
    2. Tack för din utveckling.
      Det som gör mig sorgsen är att inte ens intelligenta och (som jag uppfattar) ärliga forskare som Andreas vågar se på de fakta som finns. De ägnar sig åt cherry picking.
      Ekonomier växer med internationellt utbyte och rörlighet - under vissa förutsättningar. Det handlar om mellan vilka länder. Men kan de få fram en positiv siffra som stärker det de vill tro, då generaliserar de gärna och klumpar ihop. Något som de annars kritiserar.

      Radera
    3. Swedish Dissident12 augusti 2012 13:24

      Anna: Det beror nog delvis på att han vill behålla sitt jobb, samt inte bli socialt utfrusen.

      Radera