12 mars 2013

Niklas Svensson åker till Rom


För några dagar sedan fylldes mina facebook- och twitterflöden av folk som var arga för att Sveriges Television direktsände begravningen av Hugo Chavez. Det borde inte svensk TV göra, verkade åtminstone de till höger om mitten väldigt ense om. Jag förstod inte upprördheten. Istället fastnade jag ett par dagar senare för ett inlägg som spreds på facebook där en uppmärksam person listat alla sakfel som SVT:s kommentatorer gjorde i sändningen. Jag såg inte själv sändningen men en del verkade helt klart klandervärt (ett av många likvärdiga exempel var att kommentatorerna inte hade känt igen Venezuelas nationalsång).

Idag noterade jag att Expressen skickat reportern Niklas Svensson till Vatikanen för att bevaka konklaven som väljer ny påve. Svensson är visserligen en skicklig journalist men han har också tidigare koketterat med sitt totala ointresse för vad som händer i Vatikanen. I smärtsam hågkomst av hur Aktuellt kvällen då Benedictus avgick bjöd in Göran Hägg för att prata om hur tjocka påvar följs av smala påvar tolkade jag detta som ännu en bekräftelse på att svenska medier inte riktigt tar bevakningen av hela sin omvärld på allvar.

Att svensk nyhetsjournalistisk inte alltid räcker till när det händer saker utanför den del av omvärlden som vanligen bevakas (Sverige, Norden, Västeuropa, USA, Mellanöstern) är lika välkänt som begripligt. Det finns naturliga förklaringar, som att medieföretag inte längre har råd med mer heltäckande utrikesbevakning eller att det finns för få medievana experter som kan ringas in till en TV-studio. Sverige är ett litet land och man kan helt enkelt inte förvänta sig en komplett svenskspråkig bevakning av den dagspolitiska utvecklingen i Burundi.

Mot denna bakgrund blev jag lite förvånad när jag ikväll läste hur ett par ledande centerpartister på twitter beklagade sig över att media skriver så mycket om påvevalet. "Undrar, apropå politiska journalisters bevakning av påvevalet, vad de vet om intresset för katolicismen i Sverige som andra inte vet" skrev ett statsråd. "Mkt relevant fråga! Det är väl si så där 500 år sen påven var riktigt het i Sverige" svarade en tjänstledig riksdagsledamot.

I ljuset av reaktionerna på sändningen av Chavez begravning ser jag konturerna av ett ganska olustigt förhållningssätt: sänd inte begravningar av auktoritära statsledningar. Det är väl ingen som bryr sig om Chavez i Sverige. Skriv inte så mycket om katolska kyrkan. Det är väl ingen som bryr sig om påven i Sverige.
Jag tar upp dessa exempel eftersom jag upplever att dessa reaktioner är ganska typiska för mycket av den individualiserade mediekritik som utgör en stor del av mitt twitter- och facebookflöde (dvs, folk som tycker saker om vad som skrivs i tidningar och visas på TV). Det är inte alltid ointressant, men oftast provinsiellt och ibland direkt nationalistiskt.

Man ska inte naturligtvis inte överanalysera ordval i tweets ens från heltidspolitiker men jag kan inte komma ifrån känslan av att Anna Karin Hatts undran om "intresset för katolicismen i Sverige" och Fredrick Federleys "500 år sen påven var riktigt het i Sverige"  någonstans bottnar i en oförmåga att inse att Hyland är död. Det finns inte längre en homogen svensk mediepublik som samlas framför soffan och tillsammans tittar på mysig folkhems-TV som intresserar dem alla. Däremot finns omkring 150,000 aktiva katoliker i Sverige. Fler än 50,000 svenskar är födda i Latinamerika. Än viktigare: även om det är en sliten fras är det inte desto mindre sant att vi lever i en globaliserad värld där det som sker i Caracas och i Rom direkt påverkar det som sker i Tranås eller Hylte.

Dagstidningar, radio och senare TV var fantastiskt kraftfulla instrument för att foga samman människor i nationalstatens gryning. Mångkulturalismens framväxt är parallell med medielandskapets fragmentarisering. Vid mitten på 1980-talet var det fortfarande över fem miljoner svenskar som såg Kalle Anka på julafton. Nuförtiden är det "bara" tre miljoner.

Men nationella medier behövs, kanske ännu mer i ett mångkulturellt samhälle. Det behövs gemensamma mediala arenor för möten mellan majoritets- och minoritetskulturer och det behövs gemensamma mediala erfarenheter utifrån vilka den gemensamma svenskheten kan konstrueras (jag ber om ursäkt för den akademiska formuleringen). En förutsättning för detta är att Public Service och de stora dagstidningar förmår tänka utanför de snäva provinsiella ramarna som så många gånger upplevts som så begränsande.

Och möjligen har jag helt fel om Expressen och Niklas Svensson. Kanske är det precis rätt att skicka just honom till Rom. Ett kliv i rätt riktning mot en uppvärdering av det verkligt betydelsefulla. Från Maramö till Vatikanen. Hursomhelst, om Centerpartiets vision om fri invandring någon gång förverkligas kommer garanterat efterfrågan på seriös och omfattande bevakning av de stora världsreligionerna öka kraftigt. Bäva månde Hatt och Federley. 

13 kommentarer:

  1. Bra text. Och kanske (kanske inte) är Niklas Svensson helt rätt att skicka till Rom =)

    Som vardande 'höger om mitten' tyckte jag att en Chavez-sändningen _i_sig_ var OK, men vände mig mot sättet på vilket den genomfördes (och hur den motiverades av SVT). Proportionerna blir också konstiga med två (ganska okunniga) "expertkommentatorer", plus en utsänd på plats i Venezuela...

    Sänder DDR-TV live från begravningen av en de facto vänsterdiktator, bör den kanske inte heller kommenteras av någon som Bo Inge Andersson.

    Dessutom pågick det en debatt om licensmodellen. Tvångsbeskattning för rätten att se Chaves begravning livesändas blev lätt parodisk.

    Men för min del får SVT gärna köra en liknande begravningssändning i veckan. Shoot!

    SvaraRadera
  2. Bra. Bonus vore om man slutade tala om ett lands befolkning som fullständigt enhetligt med exakt samma åsikter allihop. Det görs alltför gärna. Inte minst visar Chavez bortgång på hur exotiserande och onyanserat det lätt kan bli när svenska skribenter pratar om spännande länder långt borta.

    SvaraRadera
  3. De som påstår sig vara globalister och ivrar för det "multikulturella" samhället avslöjar ofta en stor ignorans, närmast likgiltighet, om andra länder, dess folk och kulturer.
    Själv betraktar jag mig som en nationalist - och det är kanske därför som jag finner intresse i andra länder och kulturers särart.

    Jag uppskattar den mångfald av samhällen och kulturer som finns runt om vår värld. Även om jag inte alltid förstår alla främmande seder och bruk eller ens finner dem angenäma så anser jag människor i andra länder har rätt till sin särart.
    Därför är jag inte heller odelat positiv till den sk "multikulturen" som breder ut sig i våra länder, fr a i västvärlden som man anser bero på globaliseringen. Trots det är det främst väst som drabbas av en enorm massinvandring från fr a MENA och övriga Afrika.
    Jag ser det snarare som en utarmning av kulturer och att vår värld blir fattigare när likriktningen och ytligheten breder ut sig allt mer.
    När det samtidigt är de som har det sämst ställt i vårt land som betalar det högsta priset i det sk multikultisamhället anser jag det är både omoraliskt och ett rent hyckleri från de politiker och andra som hyllar denna katastrof från sina inskränkta utsiktsposter där de bara ser varandra i sina segregerade enklaver.

    Andreas, du skriver "Dagstidningar, radio och senare TV var fantastiskt kraftfulla instrument för att foga samman människor i nationalstatens gryning."

    Menar du med denna mening att Sveriges historia som nationalstat endast sträcker sig tillbaka i tiden till de första TV-programmen sändes eller till när de första dagstidningarna trycktes - eller menar du kanske när runor ristades?

    Om du verkligen tror att SVT skall kunna dana en "ny" svenskhet så har du antagligen aldrig varit i ett invandrartätt bostadsområde med alla dess paraboler eller ens varit hemma hos en invandrarfamilj.
    När du menar att det behövs gemensamma mediala erfarenheter utifrån vilka den "gemensamma svenskheten" kan konstrueras så säger du implicit att någon uppifrån skall dana om svensken.

    Man avser således uppifrån beröva svensken dennes identitet för att konstruera en ny sådan. Är inte detta vad man kallar hjärntvätt medelst statlig propaganda? Har vi inte hört det förr - att man önskat skapa en ny människa?

    Man hör från politiker, forskare, debattörer m fl att man måste skapa en "ny gemensam svenskhet".
    Inte sällan menar man att det är berikande för en s.k. svensk-somalier, svensk-pakistanier etc., att kunna ha flera identiteter genom att de då även förvärvar en "svensk identitet".
    Dessvärre tänker dessa personer aldrig på att man då samtidigt förnekar eller snarare berövar svensken sin egen identitet eftersom det i princip alltid uppfattas som rasistiskt att säga det självklara att en svensk är svensk. Vi minns väl det gatlopp som drabbade journalisten Ulf NIlsson efter att han lanserade ordet "pursvensk"!
    Sossarna vill ju skrota integrationsministerposten om man vinner valet, trots att det var de själva som införde posten. Begreppet integration anses nu nästan rasistiskt då det antyder att det finns olika etniciteter och kultuer i samhället som skiljer sig från varandra....... Hur ska ni ha det egentligen, ni multikultifanatiker?
    Snart påstås det väl även att vi alltid har varit muslimer i detta land. Att vikingarna införde och införlivade islam i vårt samhälle kan tänkas.
    Floskler och rena utopier ersätter sunt förnuft i en allt snabbare takt i detta stackars land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du pekar på en öm punkt i den multikulturella teorin. När alla länder tillräckligt länge varit multikulturella, så kommer de ju att bli monokulturella. Kanske först regionsvis men sedan globalt. Vem skall då rädda oss från den monokulturella fattigdomen - utomjordingarna?

      Radera
  4. Svenska mediamänniskor lever ett dubbelliv.Samtidigt som de talar om att Sverige är ett mångkulturellt invandrarland och hur bra att det är det, så lever mediamänniskorna i en extremt etnisk svensk bubbla.

    SvaraRadera
  5. Anonym13 mars 2013 03:21:

    Jag häpnar! Du lyckades med det beundransvärda konststycket att skriva en hel essä om något som knappt har med huvudinlägget att göra alls. SÅ intressanta vet jag inte om dina åsikter om nationalism är för någon annan än dig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erik, Sthlm7 maj 2013 09:47

      Jo, jag tycker det var välformulerat och läsvärt.

      Radera
  6. Fast nu blandar Heinö ihop olika anledningar till varför vi ska uppmärksamma världshändelser. Vi ska intressera oss för USA:s presidentval och för påvevalet, inte för att det bor x antal amerikaner eller katoliker i landet och det är frågan om någon slags multikulturell invandrarservice. USA:s president tillsammans med påven och en rad till är världsledare. Vi behöver ha koll på dem därför att de styr världen utanför Sverige. Det behöver vi ha koll på även om inga amerikaner eller katoliker bodde i Sverige.
    Vad Chavez anbelangar var han knappast en världsledare, kanske inte ens en regionalt framstående figur. Sådana har vi inget intresse av att hålla någon vidare koll på. Chavez göranden och låtanden hade ingen större inverkan på Sverige.
    Sen kan vi ha en invandrarservice för de 309 venezolanska medborgarna i Sverige plus deras anhöriga samt fd venezolaner. Men det motiverar inte knappast någon livesändning av begravningen.

    SvaraRadera
  7. Aktuellt bjöd inte in Göran Hägg för att prata om tjocka och smala påvar, utan för att han är en av få svenskar som skrivit en bok om påvedömet (Påvarna:Två tusen år av makt och helighet 2006).
    Nike Nylander, programledare den kvällen.

    SvaraRadera
  8. A J-H har helt rätt, fast jag skulle inte begränsa problemet till utrikesrapporteringen - svensk nyhetsjournalistik räcker inte till när det gäller något som händer utanför Södermalm. Tror det var Häger som beskrev det som att journalister "tar på sig safarihatten" när de åker ut till förorten. En klassiker är när Kadhammar okulärbesiktade gatorna i Landskrona och deklarerade 'nothing to see here, move along'. Den verklighetsuppfattning som gäller mellan Hornstull och Slussen är den som trycks ner i halsen på hela Sverige. För dem som bor i Arvidsjaur eller Simrishamn kan AB/Expressen/DN/SvD/SR/TV4 sammanfattas som "brev från yttre rymden".

    SvaraRadera
  9. Ytterligare en anledning till att det är större intresse än förr, för valet av ny påve är att Sverige är ju med i EU.
    Majoriteten av EUs befolkning är katoliker.EUs grundare var katoliker.De 12 stjärnorna på EUs flagga är en katolsk symbol för jungfru Maria.
    Har man sagt EU får man också säga påven.

    SvaraRadera
  10. Nike: jag förstår absolut tanken bakom att bjuda in Hägg. Men resultatet blev inte bra, även om intentionen var god.

    SvaraRadera
  11. Överhuvudtaget så är religionen ett besvärligt ämne för svenska nyliberaler.
    De har en sekulär svensk uppväxt och den enda påverkan som de uppfattar att de har haft är den svenska vänstern i media.

    SvaraRadera