Vad betyder samarbetet med UKIP för Sverigedemokraterna?

Ikväll blev det klart att Sverigedemokraterna kommer ingå i gruppen Europe for Freedom and Democracy (EFD) i Europaparlamentet, tillsammans med bland andra brittiska UKIP och Beppe Grillos italienska MoVimento Cinque Stelle (M5S).

Med 48 mandat blir detta parlamentets minsta grupp (näst minst, ifall Marine Le Pen lyckas få ihop en grupp). Det blir också en bräcklig grupp, som i nuläget har ledamöter från sju länder, vilket är minimum av vad som krävs. Ett enda avhopp, och gruppen upplöses.

Detta blir Nigel Farages och Beppe Grillos grupp. Men 24 mandat (UKIP) respektive 17 mandat (M5S) kommer britterna och italienarna dominera helt. Övriga kommer spela statistroller. Utöver Sverigedemokraterna (2 mandat) ingår litauiska TT (2), lettiska ZZS (1), tjeckiska Svobodni (1) samt en enskild avhoppare från franska Nationella fronten.

Detta måste trots allt beskrivas som en stor framgång för Sverigedemokraterna. Givet förutsättningarna är detta förmodligen SD-ledningens drömscenario. Nu hamnar man i en grupp vars sällskap man inte behöver skämmas över. Tvärtom kan sällskapet ge legitimitet åt SD.

Denna grupp kan nämligen inte på saklig grund avfärdas som högerextrem eller rasistisk. Flera av partierna är inte höger och inget av dem är extremt i någon relevant mening. Beppe Grillo är en klassisk populist, vars sammanlagda ståndpunkter snarare placerar honom till vänster om mitten. Det lettiska partiet är ett grönt mittenparti som tidigare ingått i den gröna gruppen. Det litauiska partiet är ett etablerat center-högerparti som själva beskriver sig som liberalt och konservativt. Det tjeckiska partiet är ett relativt nybildat libertarianskt parti. I termer av ”extremism” blir SD:s Europasällskap nu mindre besvärande än Vänsterpartiets.

UKIP är alltså det enda parti i gruppen utöver SD för vilket invandringsfrågan är central. I övrigt är det snarare EU-kritiken som förenar dessa partier. Men det är i flera av fallen en ganska moderat EU-kritik, åtminstone i jämförelse med den som representeras av Marine Le Pen och Geert Wilders.

Kortsiktigt spelar detta ingen större roll för SD. Jag har svårt att se att svenska potentiella SD-väljare bryr sig särskilt mycket om vilka SD samarbetar med i Europaparlamentet och jag tror inte att svenska väljare i allmänhet har någon bestämd uppfattning om vare sig UKIP, Beppe Grillo eller Geert Wilders.

Men på längre sikt spelar det roll. Ytterst handlar det om två saker: dels att partiledningen visar att man menat allvar med sitt nej till Marine Le Pen. Dels att partiledningen internt kan visa sina kritiker att denna strategi ger resultat.