18 maj 2009

Hur mycket mångfald tål demokratin?

Den 5 juni disputerar jag på min avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin? Demokratiska dilemman i ett mångkulturellt Sverige. Förra veckan spikade jag avhandlingen och ett abstract finns nu att läsa här.

I samband med spikningen skickas även ett pressmeddelande ut. Samhällsvetenskapliga fakulteten verkar inte göra sig någon brådska med att lägga ut den texten så vi kör här istället.
Det ska erkännas att det är en ganska urvattnad framställning, men den säger ändå något om vad det är jag hållit på med.

Kan ett samhälle rymma hur många olika identiteter, livsstilar och värderingar som helst utan att det får negativa konsekvenser för demokratin? Om inte, vad kan och bör man göra åt det? - Det mångkulturella samhället utgör tveklöst en utmaning för demokratin. Men det går att kombinera demokrati med kulturell mångfald, säger Andreas Johansson Heinö.

I Hur mycket mångfald tål demokratin? undersöker statsvetaren Andreas Johansson Heinö relationen mellan demokrati och kulturell mångfald. Historiskt har alla demokratier vuxit fram inom ramen för nationalstaten. Nationell homogenitet har därför ansetts vara en nödvändig förutsättning för demokrati. Idag återkommer dessa idéer, men inom ramen för en liberal kritik av mångkulturalismen.
- Det finns nu en utbredd föreställning om att mångfald och tolerans måste villkoras, för demokratins skull. Mångfald anses fortfarande vara viktigt, men inte till priset av att värden som universalism, jämställdhet och sekularism begränsas, säger Johansson Heinö.

Avhandlingen är en idékritisk analys av forskning och debatt om det mångkulturella samhället. Studien visar att det framförallt är tre demokratiproblem som förvärras i ett mångkulturellt samhälle: det blir svårare att dra en gräns mellan dem som inkluderas och exkluderas, det blir svårare att skapa en gemensam demokratisk värdegrund och det blir svårare att legitimera ett demokratiskt styrelseskick baserat på universella principer.
- Nationalismen har historiskt varit framgångsrik inte minst genom att den lyckades knyta demokratin till nationen. Mångkulturalismens svaghet är att den aldrig lyckats erbjuda något sammanhängande svar på dessa utmaningar. Liberalismen underskattar å sin sida behovet av en kollektiv identitet i samhället, säger Johansson Heinö.

Få demokratier har förändrats lika dramatiskt som Sverige. Från att ha varit ett av världens kulturellt och socioekonomiskt mest homogena samhällen anammade Sverige på 1970-talet en, jämfört med andra länder, mycket mångkulturell politik. Idag är de flesta överens om att integrationspolitiken har misslyckats. Bör vi därför överge mångkulturalismen?
- Nej. Problemet i Sverige har egentligen inte varit mångkulturalismen utan anti-nationalismen. Den mångkulturella politik som Sverige har fört har i det stora hela varit riktig. Men den har kombinerats med ett överdrivet avståndstagande från allt som haft med nationalism och assimilering att göra. Men alla stater måste bygga på någon form av gemensam identifikation, säger Johansson Heinö. Därför behövs en ständigt pågående debatt om vad vi ska bygga denna gemenskap på: är det språket, kulturen, historien eller specifika värden?

15 kommentarer:

  1. Mona Sahlin har uttalat sig ganska tydligt i nationalistisk och assimilationsförespråkande riktning. Mest känt är kanske uttalandet i DN den 8 juni 2001 att i Sverige gäller svenska värderingar, "det är bara att gilla läget" och "om folk drar sig undan samhället för att slippa anpassa sig måste vi hitta sätt att tvinga in svenska värderingar", tydliggjorde Sahlin. Är detta lösningen, eller är Sahlin för intolerant svensknationalistisk?

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag håller en blogg på franska og jag undrade om jag kunde översätta och citera vissa utdragerna?

    Merci beaucoup!

    SvaraRadera
  3. Hej Andreas!

    Mycket intressant ämne! Jag skulle vilja läsa hela din avhandling. Kan du skicka den till min hotmail adress? selvagon@hotmail.com

    Jag skriver nämligen en uppsats inom Internationella relationer C, på Södertörns högskola om nationell gemenskap i den svenska integrations politiken.
    Det kommer att vara en textanalytisk studie av den politiska diskursen om nationell identitet, med syftet att undersöka om det finns en strävan efter nationell gemenskap i den svenska integrationspolitiken.

    Jag skulle vilja använda din undersökning inom Tidigare forksnings delen.
    With your permission, of course!
    Varm hälsning, Mary

    SvaraRadera
  4. Hej Andreas!
    Jag såg nu att din avhandling finns att köpa för 223 Kr hos Gleerups.

    Hur som helst, skulle jag vilja komma i kontakt med dig för ytterligare diskussion om temat: nationell identitet, nationalism, mångkulturalism.

    Med vänlig hälsning, Mary

    SvaraRadera
  5. Alciator! Vad har din franska blogg för adress? Jag skulle hemskt gärna vilja läsa den.

    SvaraRadera
  6. det måste ju även bero på vilken typ av mångfald. alltså mångfalden blir ju mer påtaglig då den kommer från länder med TOTALT olika värdegrund än om den skulle komma från t.ex. tyskland. dessutom borde du göra skillnad på mångfald och det vi har i sverige som är en trefald av svenskar, mellanöstern och nordafrika.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Andreas. Efter panelsamtalet vi deltog i igår har jag försökt leta reda på din avhandling. Jag ska läsa den när jag får tag i den.

    Jag ogärna hänvisar till min egen position som representant för en grupp, men jag gör det nu ändå. Måste jag vara en del av en kollektiv identitet? Hotar jag som anti-nationalist den svenska demokratin? Behöver du/ni integrera mig över huvudtaget? Måste jag bli svensk efter 25 år av påtvingad avvisning från en konstruerad (historiskt mytologisk) homogen svensk ”kultur”? Får jag inte fortsätta att leva här och känna mig Uppsalabo men icke-svensk?

    Som respons till det du skriver här, till alla diskussioner om bristande integration och mångfald, vill jag hävda att problemet ligger inte där, utan i diskriminering (som skapar öar av arbetslöshet), fattigdom men framför allt en djuprotat rasism i samhället (som har lite med SD att göra).

    Din berättelse om 70-talets kulturellt och socioekonomiskt homogena och demokratiska Sverige förutsätter att man osynliggör de personer som föll utanför ramen av det som definierades som svensk: den som identifierades som samisk, romsk, judisk och de som migrerat till Sverige som flyktingar eller billig arbetskraft. Var Sverige någonsin demokratisk?

    SvaraRadera
  9. Zakia, kul att du har hittat hit.

    Det är i jämförelse med andra stater och samhällen som Sverige under 1900-talets första två tredjedelar var exceptionellt homogent, både kulturellt och socioekonomiskt. Visst fanns minoriteter, visst fanns ojämlikheter, men du hittar vare sig historiskt eller i nutid särskilt många samhällen som skulle ha varit mer homogena. Oavsett hur vi värderar detta samhälle är min beskrivning knappast kontroversiell, och den utgör en nödvändig bakgrund för att kunna analysera de förändringar som inträffat i Sverige de senaste decennierna.

    Vad betyder det att vara anti-nationalist? Om du därmed underkänner den svenska statens legitimitet är det naturligtvis ett hot mot både den nationella demokratin och välfärdsstaten. Ett antal stater i världen fungerar väldigt illa just pga att en stor del av befolkningen inte bryr sig om den statliga och nationella nivån. Sverige ligger dock i andra änden av skalan, nästan alla som har bott i Sverige under 1900-talet tog sin svenska identitet helt för given, identifierade sig mycket mer med nationen än med staden eller regionen (eller Norden, Europa eller något annat). Vad jag försökte säga i diskussionen igår var att detta, i kombination med en myt om svenskar som anti-nationalistister, utgör en dålig förutsättning för integration. Det finns tydliga normer för svenskhet överallt i samhället.

    Många av de som flyttar till Sverige gör det för att de i sitt hemland förtrycks pga sin etniska eller religiösa identitet. Andra tar avstånd från kollektiva tillhörigheter. I inget av fallen är det varken önskvärt eller nödvändigt att tvinga folk att bli svenskar. Däremot behövs det en samhörighet på nationell nivå eftersom så stor del av vårt samhälle är koncentrerat dig - politik, välfärd och så vidare. Utmaningen är att balansera dessa behov.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker att Sverige har en fantastisk demokrati, men för mig har inget att göra med en nationell demokrati. Föreningslivet skolar in en hel befolkning i deltagande demokrati – det gäller rika och fattiga, urinvånare och invandrare. Jag tycker om det kommunala självstyret. Det funkar bra ihop med alla deltagande demokrater.

    Den nationella makten sitter i regeringen inte i riksdagen. Vad kan vi göra förutom att bestämma vilket block som sitter i makten var fjärde år? Det är first-past-the-post-system (man tänker på Storbritannien, men i Storbritannien har parlamentet en mer reell makt).

    Bristen på demokrati i EUs institutioner stör mig, men att flytta makt från nationella parlamentariska församlingar till regionala/kommunala parlamentariska församlingar och samtidigt skapa en lagstiftning som gäller alla är sympatisk. Den solidariska resursfördelningen inom Europa har varit en förutsättning för demokratisk och ekonomisk utveckling i många länder (men det har du mycket bättre koll på än jag har). Om EU kunde lösa sitt demokratiska underskott, om EU hade en solidarisk och generös flyktingpolitik och om EU utvidgades söderut och österut, skulle det inte alls vara så pjåkig.


    Jag är sinolog. Jag talar kinesiska och har studerat Kinas ekonomiska utveckling. Jag har bott och arbetat i Kina till och från sedan mitten på 80-talet. Jag är ingen statsvetare, skulle aldrig påstå att Kina är en demokrati i samma klass som Sverige, men det fascinerar mig. Det är ett land som har varit exceptionellt homogent. Kulturellt och socioekonomiskt.

    Som i Sverige, och till skillnad från Indien (och USA, Canada, Tyskland, Italien, Storbritannien och de flesta länder jag kan komma på), finns det i Kina ett starkt kommunalt självstyre och en stark nationell maktkoncentration (i regeringen). Att släppa ifrån sig makt till parlamentariska församlingar på regional nivå ses som ett alltför stort hot till ekonomisk och politisk stabilitet OCH till demokratin. Det finns en föreställning hos en stor del av den kinesiska befolkningen att Kina är både ett demokratiskt land och är fortfarande kulturellt och socioekonomiskt homogent. Märkligt? Som anti-nationalist, skyller jag bristen på demokratin i Kina på just nationalismen.

    SvaraRadera
  11. Underkänner jag den svenska välfärdsstaten? Ja, ganska ofta.

    Alltför många hamnar utanför. Visst är det bra för mig att jag får sjukvård, skolor och dagis till mina barn, och en grundtrygghet när jag blir gammal, men jag tillhör en privilegierad majoritet. Jag kan skriva spaltmeter om de katastrofala konsekvenserna av psykiatrireformen och spaltmeter om papperslösa kvinnor som blir misshandlade och våldtagna i Sverige (ofta av svenska män) och helt saknar rättsskydd, men det ska jag kanske göra en annan gång…

    SvaraRadera
  12. SD den 19e september.

    SvaraRadera
  13. Papperslösa kvinnor? Du syftar på illegala invandrare?

    SvaraRadera
  14. SD har min röst utan tvekan.....

    SvaraRadera