Därför anser jag inte att SD är ett odemokratiskt och rasistiskt parti

I tidigare blogginlägg har jag, närmast i förbifarten, konstaterat att Sverigedemokraterna varken är ett rasistiskt eller antidemokratiskt parti. Detta har väckt en hel del kritik: i Expressen kallades jag för ”segregationsvän”  och diverse bloggare och twittrare har anklagat mig för att vara i bästa fall naiv, i sämsta fall medvetet vilja göra rasismen rumsren. Även i kommentarsfältet här på min egen blogg har det framförts en hel del kritik.

SD upprör. Man kan förstås fråga sig varför jag tycker att detta är en så viktig debatt att driva. Själv kan jag komma på två motiv. För det första vill jag ge en så korrekt beskrivning av Sverigedemokraterna som möjligt. Det är det jag tycker att jag kan bidra med, som statsvetare i den allmänna debatten. Jag tycker också att det är särskilt angeläget med tanke på att alla vi som skriver om partiet (statsvetare, journalister, opinionsbildare) är öppet negativt inställda till dem. Därmed saknas den naturliga balans som annars uppstår när såväl sympatisörer som kritiker skriver om ett parti.

Det andra skälet är att jag tycker att det här med demokrati och rasism är viktigt. Jag ser en fara i att vi urholkar värdet i dessa begrepp genom att kalla allt vi ogillar i politiken för ”odemokratiskt” eller allt som andas främlingsfientlighet för ”rasism”.

Det är ju nämligen så att det faktiskt finns såväl rasistiska som antidemokratiska partier. I Sverige är dessa mycket små – Svenskarnas Parti, http://www.svenskarnasparti.se/ som vann mandat i Grästorps kommun 2010, är ett obehagligt exempel: ett nazistiskt parti som vill reservera medborgarskap för människor med det ”västerländska genetiska och kulturella arvet” och avskaffa den representativa demokratin. På vänsterkanten finns exempelvis Kommunistiska partiet (fd KPML (r) som förespråkar en väpnad revolution för att avskaffa vad de kallar för en ”borgerlig” demokrati.

Lämnar vi Sverige hittar vi fler, mer framgångsrika, exempel. British National Party, som har två mandat i Europaparlamentet och vann fem procent i senaste borgmästarvalet i London, var tidigare öppet rasistiskt och även om man numera säger sig ta avstånd från rasism får det nog anses vara en adekvat benämning, med tanke på att partiet exempelvis är motståndare till blandäktenskap med hänvisning till den vita rasen. I Tjeckien finns det oreformerade Kommunistpartiet som samlar en dryg tiondel av rösterna och som, precis som BNP, isolerats av de övriga partierna pga sin extremism.

På vilket sätt är Sverigedemokraterna annorlunda från dessa partier? Ekström påpekar att det är en definitionsfråga om SD är ett demokratiskt parti. Förvisso. Alla klassificeringar är avhängiga definitioner. Men det är en självklarhet som förvillar, snarare än klargör. Tvärtemot vad hon antyder råder nämligen en jämförelsevis stor enighet bland statsvetare när det gäller just demokratibegreppet. Och det finns ingenting i Sverigedemokraternas partiprogram eller politiska förslag som tyder på att man skulle vilja avskaffa demokratin.

Den kritiska frågan vad gäller SD:s demokratisyn gäller partiets förslag att försvåra vägen till medborgarskap parallellt med att man vill förstärka skillnaderna i rättigheter mellan medborgare och icke-medborgare. Detta beskriver Anna Ekström som en ”uteslutningspolitik” och på flera punkter är det en rimlig benämning. Men varje förändring av ”demos-gränsen” (vilka som utgör ”folket” i demokratin) är inte automatiskt odemokratisk. De länder i världen som vi vanligtvis beskriver som demokratier hanterar den här problematiken på olika sätt. Man ska komma ihåg att alla demokratier exkluderar. Alla stater gör skillnad på medborgare och icke-medborgare. Alla stater ställer krav på den som vill bli medborgare. SD:s förslag ligger i ytterkanten men ändå inom ramen för vad som vanligen betraktas som demokratiskt acceptabelt.

Betydligt större splittring råder vad gäller rasismbegreppet. Nej, jag anser inte att man måste tala om ”raser” för att vara rasist. Åtminstone sedan 1990-talet har man inom rasismforskningen talat om ”kulturrasism” eller ”metarasism” , för att fånga hur rasbiologiska föreställningar har ersatts av kulturessentialistiska. Jag ser stora poänger med begreppet kulturrasism, men tycker att det ofta slarvas med användningen. Det är inte rasistiskt att prata om kulturer men om man pratar om kulturer som vore de statiska och deterministiska blir det däremot rasistiskt.

Att det inom SD ryms kulturrasistiska föreställningar är för mig en självklarhet (jag har hela tiden konstaterat att det finns mycket rasism inom SD, även om partiet inte är att betrakta som rasistiskt). Men det finns två anledningar till varför jag inte anser detta tillräckligt för att karaktärisera Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti.

För det första måste man ta partiets ideologi och politik på allvar. SD vill minska invandringen kraftigt men inte avskaffa den helt. De invandrare som kommer till Sverige ska assimileras. De ska lära sig språket, kulturen, tillägna sig svenska värderingar och sedvänjor.

Detta är en politik som vilar på en människosyn som faktiskt är raka motsatsen till rasismens. Den utgår nämligen från att individer kan byta identitet. Att man kan vara född i en kultur men, genom aktiv anpassning, bli del av en annan. Målet med SD:s assimilationspolitik är att alla i samhället ska dela en och samma nationella identitet. Många andra nationalistpartier i Europa definierar nationen utifrån objektiva kriterier. Men Sverigedemokraterna definierar svenskhet enligt följande:

”Svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som

svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet

för människor med annat ursprung att tillhöra den svenska nationen”

(Sverigedemokraternas principprogram 2005).

Det andra skälet till att jag inte vill beskriva SD som ett rasistiskt parti är att kulturrasismen knappast är något utmärkande fenomen för just SD. Den finns i Sverige över hela den politiska kartan. Den finns i mediala representationer av invandrargäng och muslimer. Den finns hos multikulturalister (tlll exempel de fd kristna Socialdemokraternas – numera Socialdemokrater för Tro och Solidaritets ordförande Peter Weiderud) som anser att muslimer inte kan förväntas ha samma upplysta syn på homosexualitet som vi andra. Den finns inte minst hos hela det politiska etablissemang som använder uttryck som ”osvenskt” för att ta avstånd från det smutsiga nationalistpartiet som inte hör hemma i det fina antirasistiska Sverige, där vi till skillnad från alla andra outvecklade folk inte behöver vifta med flaggor för att visa att vi är bäst.

”Men de jävlarna är rasister. Det är vi alla, höll jag på att säga” skriver den anonyma bloggaren ”Ia”.

På sätt och vis håller jag faktiskt med. Men, för att parafrasera en av de mer folkkära ledarna för ett icke-demokratiskt parti som suttit i Sveriges riksdag, nån jävla ordning får det ändå vara på begreppen i det här samtalet.