"Jag tycker folk ska äta med kniv och gaffel, klä sig som folk och uppträda belevat. Jag tycker att ateistiska folkpartister och muslimer ska omvända sig och gå med i Svenska kyrkan, någon av de andra nordiska lutherska kyrkorna eller den anglikanska; alla civiliserade, intellektuella religioner för moderna människor. Jag tycker att svenska medborgare ska ställa upp för sitt land. Jag tycker att svenskar ska läsa de svenska klassikerna, kunna recitera svenska dikter och kunna sjunga svenska visor, upprätthålla jul- och midsommartraditioner, vandra i fjällen och älska Söders höjder.
Kan jag då vara liberal? Javisst! Jag är liberal därför att jag bestämt motsätter migtanken att med lagstiftning tvinga andra människor att dela dessa värderingar, leva efter dem eller betala skatt för att upprätthålla dem."
Det här är ingen mindre än Nils Lundgren som i senaste numret av Neo kommer ut som liberal. Han landar i en position som ligger väldigt nära den som jag själv har argumenterat för, nämligen att i ett samhälle som kännetecknas av stora värderingsskillnader måste statens tvångsmakt utnyttjas varsamt och sparsamt. En mycket svår princip att tillämpa men det blir lättare ju fler som tänker som Lundgren.
