Lodenius och Sverigedemokraterna

I gårdagens Godmorgon Världen intervjuades journalisten Anna-Lena Lodenius med anledning av hennes och Mats Wingborgs kommande bok Slaget om svenskheten (Premiss förlag). Boken presenteras både som en "grundlig genomgång av Sverigedemokraternas ideologi och politik" och som en "handbok för den som vill ta debatten med Sverigedemokraterna".

Titeln är lockande och behovet av analyser av Sverigedemokraternas ideologi och politik stort. Vad är det för idéer partiet står för? Hur ska partiets ideologi klassificeras? Vilka är skillnaderna och likheterna med de partier i andra länder som man ofta buntas ihop med?

Att döma av intervjun med Lodenius får vi vänta ett tag till på svaren på dessa frågor. Syftet med Slaget om svenskheten tycks vara helt instrumentellt: att försvåra för Sverigedemokraterna. Lodenius uttryckte till och med en förhoppning om att boken efter nästa val inte längre skulle behövas utan skickas till makulatur. Men en gedigen analys av ett partis ideologi och politik genomförs inte av den vars främsta syfte är att skada partiet.

Utmärkta programledaren Caroline Salzinger återkom flera gånger till temat journalistisk objektivitet och frågan varför Sverigedemokraterna ska hanteras annorlunda än andra partier. I det stora hela förblev Lodenius svaret skyldig. Essensen av resonemanget är cirkulärt: Sverigedemokraterna ska behandlas annorlunda eftersom de är annorlunda.

På sin blogg vidareutvecklar Lodenius resonemanget och skriver att det inte är partiet i sig som är problemet utan dess värderingar. I konsekvensens namn konstaterar hon att om andra partier uttrycker åsikter som kan uppfattas som odemokratiska och mot mänskliga rättigheter ska detta också uppmärksammas.

Jag har inga problem med en analys som utmynnar i slutsatsen att Sverigedemokraterna är ett icke-demokratiskt parti. Men den som i rollen som journalist eller forskare väljer att klassificera ett parti i dessa termer tar på sig ett mycket stort ansvar. Det förutsätter mycket tydliga gränsdragningskriterier. Används rimliga indikatorer (i en kommentar till sitt blogginlägg skriver hon t ex att folkpartiets språkkrav ligger "farligt nära gränsen")? Bedöms partiet på samma grunder som andra partier? Och allra viktigast: vilken förändring i partiets ideologi eller program skulle krävas för att partiet inte längre skulle särbehandlas?