Albaniens långa väg till EU

Igår samlades Albaniens parlament till sin första session efter valet i juni. Demokratiska partiet (PD) har kommit överens med Socialistisk rörelse för integration (LSI) om att bilda koalitionsregering, med PD:s partiledare Sali Berisha som premiärminister (han var president 92-97 och har varit premiärminister sedan 2005) och LSI:s partiledare Ilir Meta som utrikesminister. LSI får ytterligare två ministerposter och Republikanska partiet, som genom valallians med PD fick ett mandat, får miljöministerposten.

Regeringen beskriver sig som en "government for European integration" och det är ingen tvekan om vilket som är det allt annat överskuggande målet. Det är heller ingen tvekan om att man delar denna målsättning med befolkningen. En nyligen publicerad studie av Balkan Gallup Monitor visar att stödet för EU är mycket starkt i Albanien. Endast i Kosovo är stödet ännu större men i inget annat land i regionen identifierar sig en så stor andel av befolkningen - 50 procent - med Europa och EU. Ett generellt mönster i undersökningen är att det är just albaner, vare sig i Albanien, Kosovo eller Makedonien, som är den grupp som är allra mest EU-positiva, betydligt mer så än de slaviska grupperna på Balkan. EU är också den organisation som Albaniens befolkning har störst förtroende för.

Det största hindret på Albaniens väg mot EU är landets politiker. Som väntat valde Socialistpartiets ledamöter att bojkotta öppningssessionen, i protest mot sommarens val. Detta trots att presidenten Bamir Topi i ett TV-sänt tal vädjade till försoning, just för att inte äventyra EU:s stöd och trots att valen av såväl OSSE som EU beskrivits som de bästa hittills i landet. Socialisterna villkorar nu närvaro i parlamentet med att det tillsättas en utredning, som ska avgöra huruvida oegentligheter förekom.

För regeringen gäller det nu att välja mellan två onda ting: konfrontation eller kompromiss. Väljer man konfrontationsägen kommer polariseringen i inrikespolitiken att förstärkas och det blir enkelt att avfärda landet som demokratiskt omoget. Väljer man att kompromissa offrar man prestige och undergräver också möjligen sin egen legitimitet. Anhängare av spelteoretiska förklaringar har nog en hel del färgstarka exempel att hämta i albansk politik.

Mer läsning: Slate.com publicerade i förra veckan inte mindre än tre artiklar om Albanien, av journalisten Nathan Trall. Bland annat en intervju med Socialistpartiets partiledare Edi Rama, som ger viss förståelse till partiets agerande, och en artikel som belyser de starka pro-amerikanska stämningarna i Albanien ("den muslimska världens mest pro-amerikanska stat").