29 oktober 2009

En tydlig opinion för villkorad tolerans

För femte året i rad publicerar nu Uppsala-sociologerna Orlando Mella och Irving Palm i Uppsala Mångfaldsbarometern.

Resultaten bekräftar vad vi redan vet om svenska folkets attityder till det mångkulturella samhället: de flesta svenskar tycker att mångkultur är positivt, att samhället har gynnats av invandringen och att alla invånare oavsett bakgrund ska ha samma rättigheter och skyldigheter. De flesta svenskar tycker också att invandrare ska anpassa sig till det svenska samhället och gör stor skillnad på olika invandrargrupper avseende förmågan till detta. En stor grupp svenskar hyser framförallt skepsis gentemot islam och associerar muslimer med kvinnoförtryck.

Några av resultaten i undersökningen är väldigt slående. Mer än 80 procent anser att ”invandrarna” har skyldighet att anpassa sig till ”vårt lands vanor”. Endast 8 procent emot. Detta är ett kraftigt underkännande av den mångkulturalistiska politik som infördes i Sverige på 1970-talet (men som sedan gradvis övergivits) enligt vilken invandrare i så stor utsträckning som möjligt skulle kunna leva i Sverige utan att assimileras.

Samtidigt anser två tredjedelar – 64 procent – att ”det finns grupper av invandrare som inte klarar av att integreras i vår kultur”. Genom en (konstigt formulerad, det ska erkännas) fråga om ”kulturellt avstånd” framgår att det är somalier, irakier, iranier, kurder, turkar samt kineser som ligger sämst till, när svenskar ska måla ut främmande kulturer.

63 procent anser att "utlänningar" (notera ordvalet i just den här frågan) ska tvingas lämna landet om de begår brott. Om man med "utlänningar" förväntas associera till invandrare med eller utan medborgarskap framgår inte.

Sammantaget visar som jag ser det undersökningen en tydlig opinion för den position som jag tidigare benämnt ”villkorad tolerans”, men som ännu inte har artikulerats tydligt av något politiskt parti. Sverigedemokraterna missar att fånga opinionen eftersom man är emot all invandring medan de etablerade partierna missar opinionen genom att inte förespråka anpassning.

Rapportförfattarna ger dessvärre intryck av att inte riktigt veta hur de ska tolka sina resultat. Så här skriver man i den inledande sammanfattningen:

"invandrare måste ha samma sociala rättigheter som alla andra invånare men tydligen (min kursivering) också samma skyldigheter."

Tydligen? Var kom det lilla ordet ifrån? Dessutom är det en osäker slutsats eftersom det delvis syftar på stödet för utvisning av "utlänningar" som begår brott, men vi inte där vilken grupp som avses. Men det går lika gärna att dra slutsatsen att detta är stöd för särbehandling.

Tyvärr finns det fler brister med undersökningen, som kraftigt begränsar nyttan. Flera frågor är alltför illa formulerade för att resultaten ska vara användbara. Ta till exempel påståendet ”muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige”. Vad avses? Att muslimer förtrycks av en svensk majoritet, eller att muslimska kvinnor förtrycks av sina män och familjer? Jag gissar att de flesta syftar på det sistnämnda (64 procent som håller med och 6 procent som avvisar påståendet tyder på det) men med tanke på att vi här har att göra med en fråga som ska kartlägga en fördom (sann eller falsk är oviktigt i sammanhanget) måste man fråga med mycket större precision.

En annan illa vald formulering är påståendet att ”det borde vara förbjudet att bära slöja i skolan eller i arbetet” (46 procent håller med, 29 procent säger emot). Vilken slöja? Vilken typ av arbete? Vadå skola eller arbete, det är inte likvärdiga arenor. Ställd på det viset ger frågan inget som helst utrymme för en nyanserad ståndpunkt (t ex att vissa former av slöja bör förbjudas i vissa specifika yrken).

Allra sämst blir det när man ställer frågor om religion. Vad sägs om formuleringen ”böneutrop från moskéer stör mer än ljudet av kyrkklockor?” Hur svarar man om man tycker att inget av detta ”stör”? Och hur många svenskar har egentligen någon erfarenhet av böneutrop?

Lika dumt är påståendet ”kristna värderingar är modernare än muslimska”. Vad är rätt svar här? Är det uttryck för en negativ syn på islam om man svarar jakande? Vilken teologiskt bevandrad person skulle hävda att islam och kristendomen har exakt likvärdiga relationer till moderniteten?

Till sist kan jag inte låta bli att förundras över rubriksättningen på pressmeddelandet från Uppsala universitet (som också återanvänts av ett antal lata nyhetsredaktioner): "svenska befolkningen inte mer främlingsfientlig".

Så bra då.

11 kommentarer:

  1. Dessvärre en undersökning som varje år berättar att det finns vatten i ett glas men vare sig hur mycket eller vilket glas./VS

    SvaraRadera
  2. "Sverigedemokraterna missar att fånga opinionen eftersom man är emot all invandring medan de etablerade partierna missar opinionen genom att inte förespråka anpassning."

    På vilket sätt är SD "emot all invandring"? De talar om en restriktivare invandringspolitik där asylsökar- och anhöriginvandringen ska stramas upp (de har den danska regeringspolitiken som föredöme där). De vill också skrota alliansregeringens generella arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder och återgå till den gamla modellen.

    SvaraRadera
  3. @Lars: SD problematiserar i stort sett all invandring. Även om de accepterar viss invandring är deras grundinställning, precis som danskarnas, emot, utom i vissa specifika undantag. Invandringen ska inte vara större än "nödvändigt", enligt någon politiskt styrd definition av ordet.

    SvaraRadera
  4. Jag funderar fortfarande på skillnaden mellan en villkorad tolerans där villkoret består av skyldigheten att göra något; och en där villkoret består av skyldigheten att låta bli att göra något.

    Alltså skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter.

    Om en majoritet av svenskarna kräver att invandrarna ska tvingas till exempel ändra klädstil eller lära sig ett språk, för att tolereras; så är det villkorad tolerans.

    Om en majoritet av svenskarna kräver att invandrarna inte ska lägga sig i vilka människor deras barn behagar kyssa, för att tolereras; så är det också villkorad tolerans.

    Men det är TVÅ HELT OLIKA SORTERS villkor. Två radikalt olika sorters integrationspolitik.

    SvaraRadera
  5. "SD problematiserar i stort sett all invandring."

    Att problematisera en viss invandringspolitik är en sak och att vara emot all invandring en helt annan. Det är viktigt att förstå att SD inte vill stänga gränserna (det finns det däremot marginaliserade extremistsekter som vill); de vill i stället lägga om politiken efter danskt mönster. Apropå Danmark så är den totala invandringen i dag högre än den var innan Dansk Folkeparti fick inflytande på området. Något att tänka på för alla som försöker utmåla Danmark som något skräckexempel där man stängt gränserna och isolerat sig. Danmark är i stället ett demokratiskt föredöme, där demokratin fungerat på ett område som i Sverige lider av ett akut demokratiskt underskott, då man lyckats lägga om en politik som inte hade mycket till folkligt stöd (och som skapade stora problem i samhället) men som nu åtnjuter ett brett folkligt stöd efter den mycket lyckade omläggningen. Är detta möjligt i Sverige? Vi får hoppas det för landets bästa. Annars går vi en dyster framtid till mötes med ökade motsättningar och möjligen riktigt extrema politiska motreaktioner mot det växande invandrings- och integrationshaveri som riksdagspartierna ställt till med.

    SvaraRadera
  6. Lars: jo, jag förstår invändningen. Min poäng var bara att SD har ett opinionsmässigt problem eftersom man uppfattas som ett parti som är emot invandring och mångkultur. Punkt. Samtidigt som de flesta väljare i princip är för båda dessa saker.

    Ola: visst ser jag skillnaden, och det kan definitivt finnas en poäng att göra en analytisk distinktion mellan positiva och negativa rättigheter. Men: jag ser inte varför inte "villkorad tolerans" kan inrymma både och, min användning av begreppet är ganska bred.

    SvaraRadera
  7. "Min poäng var bara att SD har ett opinionsmässigt problem eftersom man uppfattas som ett parti som är emot invandring och mångkultur. Punkt. Samtidigt som de flesta väljare i princip är för båda dessa saker."

    SD har inte alls något opinionsmässigt problem vad gäller de sakerna. Det är ju SD:s enda starka fråga. När undersökningar görs är det i princip bara på det området som partiet får ett starkt stöd bland väljarna. Och det har så länge mätningar gjorts t ex alltid funnits ett starkt folkligt stöd för att ta emot färre flyktingar. Du konstaterar ju även att svar i den här undersökningen utgör "ett kraftigt underkännande av den mångkulturalistiska politik som infördes i Sverige på 1970-talet". I stället är det anpassningslinjen, vilken SD som enda parti förespåkar, som får ett massivt stöd.

    SvaraRadera
  8. Lars: det beror på vad vi menar med en opinion och ett problem. Bevisligen räcker SD:s nuvarande politiska linje för att attrahera nånstans mellan 3-5 procent av väljarna. Är man nöjda med det finns det naturligtvis ingen anledning att ändra på något.
    Men om man tittar på vilket stöd för "anpassningslinjen" som framkommer i en sådan här mätning och jämför det med stödet för det enda parti som driver just en linjen är det diskrepansen som är talande.

    SvaraRadera
  9. @Andreas: Problemet är att begreppet blir för stort.

    Om man genom undersökningar konstaterar att svenskarna vill ha villkorad tolerans, men inte nämner något om villkorens natur, så har man inte sagt så mycket (annat än att de flesta inser de inbyggda konflikterna i extrem multikulturalism).

    Vi vill ha minimilön! OK, fem spänn, femtio, eller femhundra?

    Vi vill ha avtal! OK, men själva avtalstexten säger vi inte så mycket om, eller?

    Det är enkelt att enas om att det ska råda "skäliga villkor". Det svåra är att enas om var gränsen för "skälig" går. Det må gälla frågan om invandring eller ersättning till mjölkbönder eller anställningsavtal eller vad som helst.

    Eftersom implikationerna av de olika tänkbara villkoren leder till så radikalt olika samhällen (jag kan t ex tänka mig att jag och Lars ovan har helt olika villkor som ska uppfyllas för att vi ska bli toleranta gentemot utlänningar), så menar jag att begreppet blir oanvändbart som analytiskt verktyg i din samhällsforskning, så länge som du använder det såpass brett.

    Särskilt som du i din avhandling lanserar berättelsen om den villkorade toleransen som ett slags lösning eller framkomlig väg i migrationsfrågorna.

    SvaraRadera
  10. Ola: men "villkorad tolerans" måste ses kontextuellt. Mångkulturalismen i Sverige, som den villkorade toleransen är en reaktion mot, var aldrig så radikal som det ibland framställs. Det har aldrig funnits någon idé om att alla avvikelser ska tolereras, eller att inte nykomlingar ska följa samma lagar som alla andra.

    Villkorad tolerans handlar därför inte heller om begränsning eller anpassning i största allmänhet, utan något mer specifikt. Jag preciserar detta i tre teman: jämställdhet, universalism och sekularism. Kring dessa värden finns en politisk debatt där negativa och positiva rättigheter står emot varandra. Och ska man följa den debatten i detalj är villkorad tolerans inget vettigt analytiskt begrepp. Men på en mer övergripande nivå - jag använder termen "stor berättelse" - fångar det ett skifte i det grundläggande synsättet.

    Vad gäller den här refererade undersökningen är ju som jag själv påpekar ett av de stora problemen att man inte ställer mer specifika frågor, för att tydliggöra gränsdragningar.
    Sen vill jag påpeka att jag inte lanserar villkorad tolerans som en lösning. Jag är själv kritisk mot flera inslag i denna berättelse.

    SvaraRadera
  11. "Bevisligen räcker SD:s nuvarande politiska linje för att attrahera nånstans mellan 3-5 procent av väljarna. Är man nöjda med det finns det naturligtvis ingen anledning att ändra på något."

    Hur kan du påstå det? Ännu finns inte tillstymmelse till tecken på att partiets tillväxt håller på att bromsas upp. Allt tyder på att partiet åtminstone är på väg att fördubbla stödet sedan det senaste riksdagsvalet, vilket man oftast gjort från val till val.

    "Men om man tittar på vilket stöd för "anpassningslinjen" som framkommer i en sådan här mätning och jämför det med stödet för det enda parti som driver just en linjen är det diskrepansen som är talande."

    Konstigt vore det annars. SD har blivit negativt särbehandlat i media och har ett belastat förflutet. Lägg till det att det inte förekommer någon öppen och allsidig debatt i media om dessa saker, och att riksdagspartierna brukar komma överens om att hålla dessa frågor borta från dagordningen under valrörelser, så inser man vilket ohyggligt svårt utgångsläge SD har haft. Ändå har partiet lyckats få ett utifrån förutsättningarna imponerande stöd på det här området. Se t ex denna mätning:

    http://privat.bahnhof.se/wb492673/3%20Main%20frame%20Synovate.html#Flyktingpolitik

    Hur stort kan stödet bli om SD får delta i samhällsdebatten på samma villkor som de övriga partierna?

    SvaraRadera