Jag hade nästan givit upp hoppet, men så såg jag att Stefan Olsson på sin blogg skriver både sakligt och nyanserat om Jimmie Åkessons debattartikel.
För det har varit en bedrövlig debatt. Javisst, Jimmie Åkessons artikel är illa skriven, fullproppad av fördomar, medvetna sammanblandningar och rymmer dessutom några faktafel. So what? Dog bites man.
Värre är det sätt på vilket etablerade politiker och debattörer reagerar. Jag har listat, i stigande viktighetsgrad, de tre största problem.
1. 1930-talsreferenserna. Från båda sidor, ska sägas. Åkessons kommentar om "det största hotet sedan andra världskriget" anspelar ju på idén att islamismen är vår tids nazism och att Sverigedemokraterna är de enda som står upp mot hotet. Det är dumt, men lika dum är idén att Sverigedemokraterna skulle vara vår tids nazister. Jag tvivlar inte på att SD rymmer en och annan rasist, men politiken är inte rasistisk (om vi inte ska urvattna begreppet fullständigt). Och Åkesson är sannerligen ingen Hitler. Min poäng är inte enbart att detta är billig retorik utan att nazianalogin står i vägen för en vettig analys av Sverigedemokraterna och deras politik och framväxt.
2. Moraliserandet över sammanblandningen av islam, islamism och muslimer. Javisst, Åkesson blandar ihop, och han gör det säkerligen medvetet. Men det var inte han som började. Vad hände med alla dem som ville censurera religionskritik av hänsyn till muslimer? Av hänsyn till vem censurerade Nobelmuseet Theo van Goghs och Ayaan Hirsi Alis Submission? Och är Åkessons bild av islam så värst mindre nyansrik än, säg, Christer Sturmarks? Sverigedemokraterna är ett symptom på vårt samhälles förvirrade syn på religioner och kulturer, inte en orsak till den.
3. Den pinsamma oviljan att stå upp för de värden som Åkesson kritiserar. För i all sin tafflighet sätter Åkesson fingret på några av vår tids viktigaste frågor. Vilka utmaningar ställer den ökade religiösa och kulturella mångfalden på det samhälle vi har? Hur ska vi hantera dessa utmaningar? Åkessons mantra är att "invandrare ska anpassa sig". Hur ser de andra partiernas motbud ut? "Invandrare ska inte anpassa sig"? Eller "invandrare ska anpassa sig, men vi också"? I vilka avseenden, på vilket sätt?
När Fredrik Reinfeldt fick bemöta Åkessons artikel igår gick han rakt in i 1930-talsretoriken och Mona Sahlin, som under årens lopp intagit alla tänkbara positioner i debatten, allt från "det finns ingen svensk kultur" till "vi måste tvinga in svenska värden", svamlade på om Sverigedemokraternas hat. Och Maud Olofsson, som faktiskt debatterade med Åkesson i Gomorron Sverige, fick bara ur sig urvattnade klyschor som "vad är svensk kultur?".
Men vem av dem vågar säga: "jo, i ett mångkulturellt samhälle får vi acceptera inte bara nya maträtter utan också att en hel individer, både muslimer, kristna och ateister, har en annan syn på jämställdhet och sexualitet. Vi tycker därför att det är en rimlig kompromiss att erbjuda separerad simundervisning för pojkar och flickor, i klasser där föräldrar önskar detta. Vi tycker också att om det på en skola bara är en liten minoritet av eleverna som ens kan tänka sig att äta fläskkött finns det ingen större poäng att erbjuda detta på menyn. Halalkött är också en självklarhet i ett samhälle där vi respekterar varandras olikheter liksom att simhallar kan ha vissa tider som är reserverade för enbart män eller kvinnor. Däremot accepterar vi inte terrorism, oavsett vilka religiösa eller ideologiska drivkrafter som ligger bakom, och detta motarbetar vi. Vi accepterar heller inte att våld mot kvinnor någonsin kan ursäktas av religiösa eller kulturella skäl".
Om de nu tycker så. Tycker de något annat ska de säga det. Bemöt Sverigedemokraterna sakligt, och formulera självständiga svar på frågorna. För sanningen är att Sverigedemokraterna själva fortfarande har enorma problem att ge tydliga svar - Åkessons Zlatan-kommentar i norsk press visar att man inte lärt sig läxan sen sist. De etablerade partierna har alla möjligheter att vinna debatten och därmed hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Men det krävs att man försöker. För att avsluta med en klyscha i Reinfeldt-klass: anfall är bästa försvar.
Bra!
SvaraRadera---
Bemöt Sverigedemokraterna sakligt, och formulera självständiga svar på frågorna. För sanningen är att Sverigedemokraterna själva fortfarande har enorma problem att ge tydliga svar
---
Jag tror som sagt att det nu i första vändan handlar om att markera mot SD internt. Men kanske också dölja konflikter som finns inom partierna. T ex slöjförbudsfrågan som blev en snackis i mitt eget parti (C) nu i dagarna.
Tusen tack! Det är precis detta som stört mig med den här pseudodebatten - denna totala brist på saklighet i bemötandet av SD-artikeln. Tyvärr kommer det leda till att trovärdigheten för SD ökar eftersom de ju faktiskt är de enda som presenterar sakargument, om än oriktiga och partiska, medan tidningarna inte kan bättre än att ösa ur sig en känslokaskad av skällsord.
SvaraRaderaMen detta säger så mycket om det svenska debattklimatet idag: så fort någon yttrar något som klingar falskt i det officiella Sverige så startar stormen med invektiv och insinuationer, istället för ett sakligt och effektivt bemötande av argumenten. Se bara konstdebatten om figurationer, Göran Hägglunds utspel och Anna Anka-"debatten" - motståndarna har inga andra intellektuella redskap till hands än att gå till personangrepp, antyda nazitendenser och -kopplingar och allmänt bara säga att allt är "förlegat" och irrelevant som man inte håller med om. Men argumenten lyser med sin frånvaro.
Det är tragiskt att de svenska tyckarna inte har mer att komma med, och det vittnar om en intellektuell och värdemässig vilsenhet när man inte förmår argumentera för sin sak vid konfrontation med en annan ståndpunkt. Detta spelar bara extremister i händerna, vare sig det handlar om t.ex. militant islamism eller militant islamofobi.
Medierna vill ha en moraliserande debatt. Det funkar i medielogiken, och det säljer. Om vi vill debattera på annat sätt så skriv - i gammelmedia. Skriv!/VS
SvaraRaderaJag tycker iofs att det är ett problem att bunta ihop alla muslimer till den muslimska "befolkningsgruppen" eftersom det innebär kritik utan hänsyn till individ och olikheter. Det innebär inte att man (jag) samtidigt säger att SD har rätt i sin kritik mot "islamisterna". Däremot att man visst kan diskutera de frågor som SD för fram (t.ex. huruvida det är rätt eller fel att separera badtiderna). Risken är ändå uppenbar att påhoppen mot muslimerna som grupp leder till en slags hetsjakt på muslimer som har likheter med andra hetsjakter på människor med samma nationalitet/religion/kultur som fått förödande konsekvenser genom historien. Sen att man måste ta sakdebatten också är ju helt riktigt.
SvaraRaderaGustaf: jag håller med dig helt. När jag skriver att man ska sluta moralisera över sammanblandningen menar jag inte att man ska fortsätta blanda ihop, bara att man ska se över sina egna resonemang först.
SvaraRadera