Det är väldigt mycket 1989 i media nu.
Inte för att förstöra festen, men... vem bryr sig?
Inte dagens studenter i alla fall. Under dussintalet år arbetade jag vid Centrum för studier av Ryssland och östra Europa, vid Göteborgs universitet. Som mest gav vi kurser upp till C-nivå i Östeuropakunskap. Väldigt bra kurser, om jag får säga det själv, som behandlade Ryssland och Central- och Östeuropa ur ett antal perspektiv (historia, statsvetenskap, internationella relationer, sociologi etc). Som mest, vid mitten av 1990-talet, följdes kurserna av uppemot 40 studenter. Sen sjönk det successivt och när vi framåt 2005 hamnade under 10 studenter var det dags att kasta in handduken.
Vid Göteborgs Universitet finns också Europaprogrammet där jag är ansvarig för uppsatskurserna. Just nu skriver cirka 35 studenter kandidatuppsats i Europakunskap. Av dessa har noll (0!) valt ett ämne som täcker in Europa bortom den gamla järnridån.
Bristen på studentintresset för att läsa kurser eller skriva uppsatser om Ryssland, Baltikum, Centraleuropa, Balkan eller Kaukasien vore inget att begråta om det vore så att murens fall också inneburit slutet för den mentala uppdelningen av Europa i två delar. Tio gamla Öststater är idag medlemmar i EU och att studera europeisk politik borde väl därför vara att samtidigt också studera dessa? En studie av EU:s jordbrukspolitik handlar väl idag lika mycket om Rumänien som om Frankrike och en jämförande studie av europeiska idéer om Turkiets tillhörighet till Europa kan vara en jämförelse av debatten i Tyskland och Polen? Eller?
Inte riktigt. Det gamla Östeuropa ses inte längre som tillräckligt isolerat för att motivera särskilda kurser. Men det ses fortfarande som alltför exotiskt för att kunna inkluderas i "traditionell" komparativ politik. Och här ligger skulden till stor del på läroböcker som med tjugo års distans till murens fall fortfarande behandlar Östeuropa som en specifik region (om den ens tas med) medan västeuropeiska länder får enskilda landkapitel. Och lärare som kan ge initierade och detaljerade redogörelser för opinionssvängningarna i brittisk, tysk eller dansk politik, men knappt kan namnge ett politiskt parti i Baltikum eller Polen.
På måndag väntar mig 60 ännu orättade tentor i kursen Western/Eastern Europe and Russia. Bara så att du vet...
SvaraRaderaDet är i Växjö alla har hamnat alltså...
SvaraRaderaSom en av dem som har läst alla 60 poängen, skrivit en magisteruppsats i ämnet och dagligen jobbar med Östeuropa har jag svårt att förstå att inte fler tycker att Östeuropeisk politik spännande. Det är ju där det händer. Det är där politiska partier kan dyka upp från ingenstans och ledas av en f.d popsångare och det är där statsministrar bygger sina egna helikoptrar. Ämnet borde kort sagt locka fler för vem vill inte ha en liten dos av spänning i sitt yrkesliv.
SvaraRaderaHm, mitt intryck är inte att intresset är så mycket större för västeuropeisk politik, men du kanske har data. Rent generellt undrar jag om inte studenterna har en poäng: Östeuropa är ju betydligt mycket mindre intressant i dag än för 15-25 år sedan.
SvaraRaderaVore jag 19 i dag skulle jag söka in på ett program i östasiatisk politik varvat med studier i kinesiska, men sådana program ges väl knappast, eftersom att universiteten är fulla med gamla skäggiga lärare som tycker att partipolitikens förvecklingar i Bulgarien är det sexigaste sedan skivat bröd, som fortsätter ge samma gamla kurser de alltid har gett.
Förr brukade man säga att det fanns två anledningar att åka till Österuropa: Billig sprit, billig mat och billiga kvinnor!
SvaraRaderaDagens ointresse kanske kommer sig av att det har blivit dyrare?