5 februari 2010

Vet rättsvetarna vad likhet inför lagen betyder?

Debatten om Mosa Sayeds avhandling går vidare. Idag kliver rättsvetaren Torbjörn Andersson fram och försvarar Sayed vars arbete han bedömer som en pionjärinsats. Uppenbarligen. Att det här är nya frågor för rättsvetare görs plågsamt tydligt av följande citat:

Vidare påstås att Sayeds avhandling utgör krypskytte mot grundlagar och medborgarnas lika rättigheter och att fakulteten är ansvarig att se till att det inte passerar som juridik. Enligt svensk rätt kan jag välja att testamentera 75 procent av min egendom till min son och 25 procent till min dotter. Om någon i en avhandling hävdar att det borde vara möjligt att komma till samma resultat, genom att beakta arvslagarna i‑det land arvlåtaren har anknytning till, kan jag inte se det som angrepp på grundlagen.


Jämförelsen haltar. Det är inte en jämn fördelning av utfallet som är det för kritikerna eftersträvansvärda utan att samma regler ska gälla för alla. Svensk lag kännetecknas av att alla medborgare lyder under samma rättsliga regler. Vem som helst har rätt att testamentera den del som han eller hon fritt förfogar över (alltså utöver den halva som tillfaller bröstarvingarna, vilket är grunden för Anderssons exempel), till vem som helst.

Men det som Sayed ifrågasätter är huruvida det givet en mångkulturell kontext verkligen är rimligt att alla medborgare ska lyda under samma regler. Han beskriver bland annat den rådande ordning som uttryck för en "anpassningsideologi" och anser att nationalitetsprincipen (medborgarskap) ska underordnas mer vagt definierade principer om kulturellt och religiös anknytning. Enkelt uttryckt handlar detta om att kulturella och religiösa minoriteter ska kunna leva i Sverige utan att tvingas "ta seden dit man kommer" vilket i sammanhanget ska tolkas bland annat som att inte tvingas följa lagen.

Som jag redan har skrivit tycker jag det är modigt av Sayed att driva denna linje. Men den skulle sannerligen innebära ett radikalt brott mot gällande svensk ordning. Därför är det anmärkningsvärt om inte ens professorer i rättsvetenskap har klart för sig vari skillnaden mellan en universell lagstiftning och en särlagstiftning består.

--------------------

Läs även gärna Joel Halldorfs balanserade kritik av Dilsa Demirbag-Stens mer yviga argumentation

6 kommentarer:

  1. Efter ett tre-parts-samtal med en professor i juridik har jag fått klart för mig att avhandlingen bör ses som ett inlägg i diskussionen om anpassning av konflikter mellan olika nationella personrätts-system. Det är en genre som hittills sällan beaktats i relation till islamiska rättssystem. Även Ann-Sofie Roalds bok "Muslimer i nya samhällen" tar upp denn tråd angående svensk äktenskapslagstiftning.

    Jag har inte läst avhandlingen, nota bene, men det är nog ingen bra idé att likt strutsen stoppa huvudet i sanden inför de oönskade konsekvenserna av rättsliga systems konflikter./VS

    SvaraRadera
  2. Läshistoriapuckon5 februari 2010 kl. 11:45

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  3. Ett grundläggande problem är helt klart att det råder oklarhet kring det egentliga syftet och dess omfattning. Jag har uppmanat Sayed att själv skriva en artikel för att klargöra vad han vill få sagt och återta initiativet i debatten.
    En av avhandlingens stora förtjänster, som jag tycker helt kommer bort, är att den tar upp en tidigare bortglömd (åtminstone baserat på vad jag läst) problematisk konsekvens av det av nästan alla omhuldade idealet om flerfaldigt medborgarskap. Är man medborgare i flera stater är det inte alls uppenbart vad som ska gälla när man avlider och där bidrar Sayed med både klargöranden och en hyfsat stark argumentation för ett specifikt synsätt.
    Men: han stannar inte där utan diskussionen framställs som ett inlägg i debatten om det mångkulturella samhället i stort vilket nog förklarar varför jag och andra med mig gått igång så starkt på de starka normativa utsagorna.

    SvaraRadera
  4. Andreas Bjurström5 februari 2010 kl. 13:46

    Seeing like a discipline:
    Rättsvetenskapen = äganderätten och individens okränkbarhet. Normativ implikation: Försvara individens (ägande)rätt.
    Statsvetenskapen = staten som alltings utgångspunkt. Normativ implikation: demokratisk renhållningsarbete.

    MEN nu har vi globalisering (statens makt urholkas), postmodernism (hyper-rationalism och universalism problematiseras) och mångkulturalism ... Bör inte det påverka din positionering?

    SvaraRadera
  5. http://klamberg.blogspot.com/2010/02/internationell-privatratt.html

    Bra och klargörande inlägg!

    ATEIST

    SvaraRadera
  6. Så den internationella privaträtten ska avskaffas helt då?

    SvaraRadera