Valresultatet i Slovakien ger förutsättningar för ett regeringsskifte. Trots att socialdemokratiska Smer gick kraftigt framåt och fick 34,8 procent (+5,7) är det inte mycket som talar för att Robert Fico kan sitta kvar som premiärminister. Smers båda koalitionspartners gjorde nämligen stora förluster. Radikala nationalistpartiet SNS tappade mer än hälften av sina väljare och klarade med nöd och näppe femprocentspärren (5,07 procent, minus 6,6) medan HZDS med 4,3 procent (-4,5) nu får lämna parlamentet.
Även om Smer (62 mandat) skulle fortsätta samarbeta med SNS (9), vilket inte alls är säkert, skulle de behöva locka över ytterligare ett parti för att kunna bilda regering.
Istället ligger bollen nu hos de liberala och kristdemokratiska partierna. Det ledande oppositionspartiet kristdemokratiska SDKU (15,4 procent) tappade visserligen tre procentenheter, men partiledaren Iveta Radicova är trots det just nu den bästa gissningen om man ska namnge landets nästa premiärminister. Hon blir i så fall den första kvinnliga i Centraleuropa sedan Hanna Suhocka i Polen under tidigt 1990-tal.
Valets stora segrare är de två nybildade partierna. Liberala Frihet och Solidaritet (SaS) fick 12,1 procent (22 mandat) och Most-Hid 8,1 procent (14 mandat). Most-Hids väljare kommer förmodligen nästan uteslutande från det Ungerska koalitionen som tappade nästan två tredjedelar av sina väljare och för första gången åkte ur parlamentet.
Tillsammans får de fyra oppositionspartierna 77 av 150 mandat. Förutsättningarna är alltså goda för en majoritetsregering bestående av center-högerpartier.
Valet i Slovakien är ytterligare ett exempel på vilka stora möjligheter det finns för nya aktörer att lyckas i postkommunistisk politik. Två partier som aldrig tidigare ställt upp i parlamentsval (och som bildades 2008 respektive 2009) samlar alltså tillsammans en femtedel av rösterna. Samma sak inträffade i Tjeckien för två veckor sedan och i Ungern tidigare i våras. Det anmärkningsvärda är att fem av dessa sex nya inslag i de centraleuropeiska partisystemen kan betraktas som liberala, i en vid mening. Endast Jobbik i Ungern är ett renodlat populistiskt antietablissemangsparti.
Däremot blev inte spridningseffekterna från Ungern alls så stora som väntat. Trots Jobbiks framgångar och trots Fideszregeringens nationalistiska politik, med bland annat blixtsnabbt införande av nya medborgarskapslagar riktade mot bl a Slovakiens ungrare, kunde inte nationalisterna i Slovakien mobilisera fler väljare. Uppenbarligen har väljarna tröttnat på att ha extremnationalister i regeringen. Även SMK:s tillbakagång bekräftar mönstret: många har uppfattat partiet som alltför ungersk-nationalistiskt medan Most-Hid strävar efter att nå både slovakiska och ungerska väljare.
Lika säkert som att framgångar för varje parti som kan beskrivas som främlingsfientligt ger stora hotfulla rubriker i svensk media, lika säkert är det att en tillbaka gång för ett sådant parti kommer passera helt obemärkt förbi.
Tack för en bra och läsvärd analys! Tyvärr är våra svenska medier tämligen dåliga och oinformerade om vad som händer i våra broderländer i EU.
SvaraRadera