7 oktober 2010

Principdebatten saknas efter Brunnes predikan


I debatten efter Sverigedemokraternas uttåg från Storkyrkan i tisdags, i protest mot Eva Brunnes predikan, har principfrågorna fått oväntat litet utrymme. Många har åsikter om Sverigedemokraternas protest och/eller om Brunnes predikan men få har lyft frågan om vilken funktion en gudstjänst fyller i samband med riksmötets öppnande. Vart har alla de som brukar kritisera varje sammanblandning av kyrka och stat tagit vägen? 

Jag har nu själv inga större problem med den rådande ordningen (gudstjänst i Storkyrkan, tal av statschefen) vilken jag tycker kan försvaras med två argument: i) det bidrar till en stämning av högtidlighet och värdighet vilket i sig enbart kan vara positivt (jämför med hur det gick till när riksdagsledamöterna på egen hand skulle välja talman i måndags) och ii) det sätter in den svenska demokratin i sin historiska kontext genom att bevara, förvisso kraftigt modifierade, traditioner från en äldre tid. Demokratin är inget vi har här och nu utan något som vuxit fram långsamt, genom kompromisser och förhandlingar. På detta sätt fyller biskopens och konungens symboliska närvaro en legitim funktion. 

Men för att detta ska fungera krävs förstås att såväl biskopen i Stockholms Stift som Hans Majestät Konungen förmår balansera de skilda intressen som här helt uppenbart kan kollidera. Kungen måste som bekant vara opolitisk medan det för kyrkans företrädare handlar om att hantera samma grundläggande problematik som även aktualiseras vid exempelvis skolavslutningar: kyrkorummet är inte vilken lokal som helst och en präst kan inte medverka utan att samtidigt förmedla det kristna budskapet, samtidigt som alltför stort fokus på det religiösa riskerar att stöta bort icke-religiösa deltagare.

Att detta ändå oftast i praktiken fungerar relativt väl beror på att de demokratiska värden som speglas i den svenska grundlagen och den trosuppfattning som är Svenska Kyrkans till stor del är överlappande (vilket i sin tur naturligtvis inte är en slump utan har historiska orsaker). Jag skulle också vilja säga att Eva Brunnes predikan från i tisdags i allt väsentligt är ett bra exempel på detta. Även den gissningsvis ganska stora andel riksdagsledamöter som inte är medlemmar i Svenska Kyrkan kunde nog känna sig inkluderad i det mesta som sades, inklusive de bibelord som hänvisades till.

Men så var det de där orden om måndagens demonstrationer.

"Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. […] Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar."

Här tvingas jag hålla med dem som menar att det faktiskt var en olämplig formulering, av två skäl. För det första för att det helt uppenbart pekar ut ett av åtta riksdagspartier som mindre lämpliga. Öppnandet av riksmötet, vare sig det sker i sakrala eller profana former, är inte rätt tillfälle att markera mot enskilda partier eller ledamöter, oavsett vad vi tycker i sakfrågan.

För det andra tog Brunne genom sitt omnämnande av demonstrationerna inte bara ställning mot Sverigedemokraterna (och mot rasism) utan också för ett antal organisationer som faktiskt inte alls delar den värdegrund som är gemensam både för den svenska grundlagen och Svenska Kyrkan.

Nu är det förstås fullt möjligt att Brunne gjorde detta i god tro, vilket hon hävdat i efterhand. Givetvis är en stor andel av de som demonstrerat mot Sverigedemokraterna fredliga demokrater som ogillar rasism och det finns ingen anledning att köpa Sverigedemokraternas retorik att alla demonstranter skulle vara vänsterextremister. Men det är heller ingen hemlighet att ett antal extremistiska antidemokratiska och/eller militanta organisationer medverkat, ibland som arrangörer, av dessa demonstrationer. Likaså är det väl belagt att dessa demonstrationer inte alltid varit helt fredliga.

Med detta sagt var det en kraftig överreaktion av de Sverigedemokratiska riksdagsledamöterna att lämna kyrkan under gudstjänsten. Man valde att tolka Brunne så ovilligt som möjligt och ställde till med en politisk markering, starkare än den Brunne – eventuellt omedvetet – stod för.  Hellre borde man ha väntat tills efteråt och lyft den mer principiella frågan om gränsdragningen för kyrka och stat, religion och politik.

Igår debatterades händelsen i ett flertal medier. Överallt gick Sverigedemokraterna därifrån som klara segrare. I Studio Ett fick Erik Almqvist den tacksamma uppgiften att försvara demokratiska principer mot Rättvisepartiet Socialisternas företrädare Arne Johansson och i TV4:s Kvällsöppet fick Jimmie Åkesson möta sin favoritmotståndare Nalin Pekgul. Det gick väl som vanligt, kan man säga. Inte blev det bättre av att Pekgul hade ”hjälp” av vänsterpartiets Rosanna Dinamarca och prästen Lars Gårdfeldt. Den sistnämnde hävdade till exempel att vi inte bör sluta fira Nationaldagen för att nazister också firar den (apropå närvaron av vänsterextremister i antirasistdemonstrationer)! Mot slutet enades den av Pekgul ledda trojkan i analysen att Åkesson gick ur kyrkan eftersom han är rasist och nu försöker hitta svepskäl till sitt agerande eftersom han vill dölja att han är rasist… 

Med sådana motståndare kan Jimmie Åkesson skratta hela vägen till nästa riksdagsval.

20 kommentarer:

  1. Du citerar Brunne felaktigt. Hon sa inte: "Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor". I själva verket sa hon "Ropa ut sin avsky mot de (undersförstått: sverigedemokrater) som gör skillnad på människor".

    Nu må du vara förlåten, med tanke på att även Aftonbladet har citerat Brunne fel. Det är lätt att misstänka att man i efterhand har försökt ändra i citatet för att Brunnes uttalande ska framstå som mer rumsrent än vad det faktiskt var (jag beskyller inte dig för detta - men däremot Aftonbladet).

    SvaraRadera
  2. Jag citerar från Svenska Kyrkans hemsida, där predikan är utlagd i sin helhet: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=698910

    SvaraRadera
  3. Stort tack för denna mycket sakliga analys. Mer av sådant skulle vara tacknämligt i den svenska ankdamms- och pajkastningsdiskussionen. Ja, Jimmie växer mer och mer och det är kanske inte alltid hans egen förtjänst, utan hans dåliga motståndare. Det gäller faktiskt även debatten idag i Studio Ett mot Lars Ohly.

    SvaraRadera
  4. "Stenarna skall ropa" uppfattar jag som en uppmaning till stenkastning mot Sverigedemokrater.
    Ett bibelcitat som mycket få människort hört talas om. Inte heller jag som är 65 år.
    Stenkastarvänstern har definitivt inte hört det heller. Deras tolkning måste ju vara glasklar: Stenkastning mot Sverigedemokrater, önskvärt!

    SvaraRadera
  5. Är jag den ende som förstått vad Brunne sa? Hör här:
    "Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du inte ska ha samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund - att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld - det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

    Det är ju en uppenbar gliring mot de i vänstern som på 70-talet tyckte att demokrati inte var något som afrikaner behövde störas av! Brunne har tydligen blivit nyliberal på gamla dar.

    SvaraRadera
  6. Jag tror Anders har en djup poäng, när han tycker uttåget var en överreaktion och att JÅ/SD "hellre borde ha väntat tills efteråt och lyft den mer principiella frågan om gränsdragningen för kyrka och stat, religion och politik."

    SD kan väl troligen inte detta (utan måste reagera "martyrupprört"), eftersom de inte vill ha någon sådan gränsdragning?

    Fädernas kyrka skall väl enligt SD vara "svensk" och traditionell och företrädas helst av SD i politiken?
    Eftersom de dessutom är övertygade att en annan politiserande religion än deras kommer att ta över land och stat, måste SD förekomma det!

    Annars borde väl en kalkylerad reaktion på biskops"provokationen" naturligen varit, att den tarvar inte SDs uttåg utan den demokratiska principen om Kyrkans uttåg från Stat och Riksdagens öppnande?
    Och istället för ursäkt till kungen, principen om Monarkins fullständiga uttåg - dvs republik?

    Bevis jag ser fram emot att få höra i deras egentliga forum - Riksdagen!

    SvaraRadera
  7. Huvudsakligen bra skrivet, men inte heller Andreas Johansson Heinö tycks förmögen att leva sig in i hur det är att framleva varje dag under ständigt hot, att få sina demokratiska rättigheter kränkta gång på gång, och se hur samhället tillåter detta på ett helt annat sätt än de skulle göra om ett annat parti var drabbat. Höra hur statsministern uttalar sin förståelse för våldet.

    Detta leder naturligtvis till en väldig ilska och frustration, så det är att begära ganska mycket att de ska sitta lugnt och lyssna på hur en biskop i vad som borde vara en partipolitiskt neutral situation inte bara agiterar mot deras parti och tillskriver det åsikter det inte har utan också tar ställning för precis den demonstration som säpo dagen innan bedömde som så farlig att sd fick utegångsförbud.

    Och vad beträffar att "ta upp det efteråt" - media brukar undantagslöst ignorera sd:s pressmeddelanden och är extremt snåla med att bereda plats på debattsidor. Nu skriver de mycket om sd, men helst sådant som kan vinklas negativt, så det är inte troligt att de skulle ge detta något större utrymme.

    SvaraRadera
  8. @Erik, Sthlm: Nu har SD blivit ett riksdagsparti. Då måste man också kunna greppa "sina" orättvisor och inte skylla på motparter som värsta barnungar. Sluta vara martyrer och börja agera vuxet i stället. Detta snyftande kanske funkande i valrörelsen och på lokal nivå, men inte i riksdagen - där krävs mogenhet. Se på vänsterpartiet. Inte har de vuxit trots åratal som ett politiskt parti. De är precis lika fånigt barnsliga som SD. Är man med i leken får man helt enkelt leken tåla. Heder åt Andreas förnuftiga analys.

    SvaraRadera
  9. Bra analys! Jag sympatiserar inte med SD utan snarare med KD, men vilken människa tar inte illa vid sig i uttrycket "...låta stenarna tala." Det är i min bok inget annat än direkt uppvigling till stening av oliktänkande. Är det demokrati och humanism och respekt för oliktänkande? Jag har svårt för kommunister men jag skulle aldrig, aldrig, uppmana till stenkastning av dem!
    /Maria

    SvaraRadera
  10. Bra kommentar.
    Det där med de ropande stenarna har Bengt O rett ut:
    http://www.karlsson.at/arkiv/schalottark10/arkiv_flarn_okt_2010.htm#sten


    "Nyfikna slår vi upp Lukas 19 och läser där om hur lärjungarna ropade 'med hög röst' att det är konungen som kommer, 'i Herrens namn'. Fariséerna förargade sig och uppmanade Jesus att tysta ner sina lärjungar varpå denne svarade 'Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.' Rimligtvis menade han väl med detta att sanningen aldrig kunde låta sig fördöljas snarare än att uppmuntra till stenkastning."

    Vilket är den tolkning även jag alltid hört. Stenarna ska ropa ut sanningen om vi andra tiger.

    SvaraRadera
  11. tack för god analys.

    när jag såg biskopen i fråga på nyheterna på nätet slogs jag dock av sättet hon slingrade sig undan ansvaret för (och konsekvenserna av) sina egna ord. på frågan om huruvida hon angripit sd-folket påstod hon någonting om att "tolkningar får stå för människor". det är höjden av ynklighet. och att sedan dessutom hänvisa till evangelierna är direkt osmakligt.

    det är en stor tragedi att riksdagsledamöter under en predikan från en biskop lämnar kyrkobyggnaden. men det verkar inte bättre än att det var en alldeles riktig handling.

    einar

    SvaraRadera
  12. Karin: Den alternativa tolkningen är att Jesus hotade fariséerna med våld.

    Jesus och kristendomen har länge kommit för lätt undan med sitt låtsade fredsbudskap.

    SvaraRadera
  13. Jag tycker att citatet om stenarna obehagligt mycket påminner om det som står i koranen om att stenarna ska ropa att en jude gömmer sig bakom den.

    SvaraRadera
  14. Anonym, never heard of.
    Vill du ha tips om litteratur som tolkar som vi, fortsätt läsa Karlsson:
    http://www.karlsson.at/default.htm#stenar

    Men upplysning i frågan verkar i vissa fall snarare vara pärlkastning...

    SvaraRadera
  15. "För det andra tog Brunne genom sitt omnämnande av demonstrationerna inte bara ställning mot Sverigedemokraterna (och mot rasism) utan också för ett antal organisationer som faktiskt inte alls delar den värdegrund som är gemensam både för den svenska grundlagen och Svenska Kyrkan."
    Så det är detta som är det principiella problemet? Hade Brunne gjort rätt om hon inte nämnde demonstrationerna? Alltså om hon höll sig till att agitera för det lika människovärdet, och att man inte ska göra skillnad på människor? För om jag har förstått dig rätt så är det endast det faktum att Brunne inkluderad demonstranterna i sitt tal att du: "Här tvingas jag hålla med dem som menar att det faktiskt var en olämplig formulering..."

    SvaraRadera
  16. Bra kommentar! Utan tvekan bland det bästa som skrivits om rabaldret i Storkyrkan.

    Som ny besökare på din blogg noterar jag att ett av dina huvudintressen är debatten om det mångkulturella samhället. Brukar du läsa det som skrivs om den frågan på bloggportalen www.motpol.nu? Där hittar man som jag ser det de intellektuellt skarpaste motståndarna mot mångkulturen.

    Nedan hittar du länkar till några exempel på bra artiklar, varav de två första behandlar händelsen i Storkyrkan och de bägge påföljande tar upp mer principiella frågor.

    http://adacta.motpol.nu/?p=98
    http://oskorei.motpol.nu/?p=3841
    http://solguru.motpol.nu/?p=72
    http://solguru.motpol.nu/?p=73

    SvaraRadera
  17. Mycket bra analys, du satte ord på min tvekan inför Brunnes formuleringar. F.ö är det otidsenligt att inleda Riksmötet med gudstjänst, vad ledamöterna gör på fritiden är deras sak, men som demokratins företrädare ska de hålla sig från religiösa uttryck och aktiviteter.

    SvaraRadera
  18. Problemet med din sk "principiella invändning" mot Brunne är dock felaktig.

    Du skriver "För det första för att det helt uppenbart pekar ut ett av åtta riksdagspartier som mindre lämpliga". Hade inte Brunne gjort detta även om hon inte hade refererat till manifestationerna? Faktum kvarstår att även om Brunne hade strukit manifestationerna och endast sagt nedanstående citat, så hade hon "pekat ut ett av åtta riksdagspartier som mindre lämpliga". Att ett av partierna skulle vara mindre lämpliga "försvinner inte" för att man raderar manifestationen ur talet.

    Följande del ur Brunnes predikan, skulle fortfarande "peka ut ett parti som mindre lämpligt":

    "Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck /.../ Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."

    SvaraRadera
  19. "Följande del ur Brunnes predikan, skulle fortfarande "peka ut ett parti som mindre lämpligt":..."

    Vilket då? Vänsterpartiet (vars ledare ville kasta ut sverigedemokrater ur landet)? SD kan det absolut inte vara. Från partiets principprogram:

    "Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund."

    Från det invandringspolitiska programmet:

    "Partiet tar avstånd från mångkulturalism, rasism och läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet."

    SD:s värdegrund är alltså helt i linje med Brunnes predikan om "människors värdighet och lika värde".

    SvaraRadera
  20. Jahajaduså: "det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet."

    Jag som lever och verkar i landet Sverige då ?

    SvaraRadera