I fredags kritiserade Lisa Bjurwald min rapport Integration eller assimilation på ledarplats i Dagens Nyheter. Idag publicerar DN en replik från mig samt ett svar från Bjurwald (ej på nätet).
Bjurwald påstår tre saker. För det första menar hon att det är en försumbar skillnad mellan att å ena sidan förespråka assimilationspolitik och, som jag gör, förespråka att begreppet assimilation bör ges en större plats i debatten. Enligt samma logik är det inte heller någon större skillnad på att förespråka att begreppet rasism används för vissa praktiker och att förespråka en rasistisk politik. Jag noterar dock att hon inte heller i dagens text ger något exempel på hur jag skulle förespråka assimilationspolitik. Vidare noterar jag att hennes absoluta fördömande av varje förslag som kan tolkas i den riktningen inte riktigt går ihop med hennes tidigare påståenden om att det saknas tabun i den svenska invandringsdebatten.
För det andra kritiserar hon mig för att jag refererar den franska debatten om nationella värderingar, samt ett citat av Christopher Caldwell, utan att explicit ta avstånd från dem. Detta är korrekt, bortsett från den lilla detaljen att jag inte, som Bjurwald påstår, skriver om den franska debatten i positiva ordalag (jag refererar den mycket kortfattat, utan värdeord). Skulle jag följt Bjurwalds rekommendation, och uttryckligen tagit avstånd från alla de politiska förslag jag refererar som jag ogillar, hade rapporten förmodligen blivit dubbelt så lång och chanserna att en ledarskribent på Dagens Nyheter skulle ha orkat läsa den minskat ännu mer.
För det tredje, och det är nu det blir allvarligt, skriver Bjurwald att hon istället för att bemöta rapporten med saklig kritik valde "att lyfta fram någonting större: de strömningar som märks inte bara i denna rapport, utan i vissa borgerliga kretsar". Det här betyder i klarspråk att hon anser att den rapport jag skrivit är ett exempel på hur, som hon skrev i sin första text, "Europas rasistpartiet" tagit plats i politikens mittfåra och "påverkat integrationsdebatten till det sämre".
Rubriken till Bjurwalds första text var "Högerns sanslösa debatt". Sanslöst var ordet, sa Bull.
Tror att detta är pudelns kärna "Fördelen med assimilationsbegreppet är att det ger utrymme för en debatt om mer eller mindre: hur
SvaraRaderamycket assimilation behöver vi? Vilka metoder är acceptabla för att uppnå denna likhet?
Integrationsbegreppet däremot är omättligt, integrationssträvandena upphör aldrig, det kommer alltid finnas aspekter där nykomlingen inte är tillräckligt integrerad" Det kan nämligen vara precis tvärtom. Frågan är om någon av ståndpunkterna i sig är ett sluttande plan mot mer hat och intolerans? Du pekar dessutom på ett problem för politiker och opinionsbildare, de säger integration men menar assimilation. Att det är en timbrorapport är väl guilt by association antar jag...
"För det första menar hon att det är en försumbar skillnad mellan att å ena sidan förespråka assimilationspolitik och, som jag gör, förespråka att begreppet assimilation bör ges en större plats i debatten."
SvaraRaderaHur kommer det egentligen sig att assimilation på så kort tid gått från en självklarhet till något otänkbart? Det är rätt fascinerande. Precis som du är inne på i rapporten finns det knappast något som går mer på tvärs med rasistiskt tankegods som assimilationstanken:
"Samhällen med ett utbrett assimilationsideal är i teorin (praktiken är sällan lika enkel) mer inkluderande mot nykomlingar eftersom de vilar på uppfattningen att människor är föränderliga och anpassningsbara. Detta kan kontrasteras med rasistiskt grundade gemenskaper i vilka även välassimilerade individer betraktas som icke-önskvärda."
Samtidigt visar forskning att mångkulturella samhällen eroderar tilliten mellan medborgarna och därmed lägger grund för ett mer instabilt och konfliktfyllt samhälle. Är det några som borde brännmärkas är det således mångkulturalister och rasister. Det är i sammanhanget rätt talande att den lilla rasistsekten ND föredrar dagens "mångkulturella samhälle", med diverse invandrarsamhällen i samhället, och fasar inför tanken på att SD skulle lyckas med att assimilera de "etniska främlingarna"...
Lars, den här grejen om att "mångkulturella samhällen eroderar tilliten mellan medborgarna och därmed lägger grund för ett mer instabilt och konfliktfyllt samhälle" är ju bara en delmängd av vad exempelvis Robert Putnam talar om (för jag antar att det är framförallt hans arbete du menar, det är det som brukar dras upp varje gång någon kommer med just den här kritiken mot mångkultur).
SvaraRaderaDels menar ju Putnam, iofs utan särdeles rigorös bevisning, att tillitserosionen, rätt hanterad - lika gärna kan vara en fas, inte ett sluttillstånd. Dels är det ju också en enskild studie, utförd enbart i en amerikansk kontext. Det är svårt att hävda att det är heltäckande.
Sedan tycker jag att element av både integration och assimilation borde ha en plats i debatten. Kulturell integration tillsammans med assimilering och anpassning till ett entydigt lag- och rättighetssystem, exempelvis. Det är helt orimligt att kräva av folk att de skall ändra merparten av sina sedvänjor och uppfattningar, men högst rimligt att t ex kräva anpassning till och inordning under ett och samma lagsystem. De två sidorna av myntet går rimligen att kombinera hyfsat.
Så himla galet det här. Jag hade skrattat om det inte vore för att hon är ledarskribent och inte någon flashback-kommentator.
SvaraRadera"Dels menar ju Putnam, iofs utan särdeles rigorös bevisning, att tillitserosionen, rätt hanterad - lika gärna kan vara en fas, inte ett sluttillstånd. Dels är det ju också en enskild studie, utförd enbart i en amerikansk kontext. Det är svårt att hävda att det är heltäckande."
SvaraRaderaVisst, men vad säger oss erfarenheten av homogena vs mångkulturella statsbildningar? De senare brukar utan tvekan vara mer konfliktfyllda och ha en benägenhet att falla samman.
"Sedan tycker jag att element av både integration och assimilation borde ha en plats i debatten. Kulturell integration tillsammans med assimilering och anpassning till ett entydigt lag- och rättighetssystem, exempelvis. Det är helt orimligt att kräva av folk att de skall ändra merparten av sina sedvänjor och uppfattningar, men högst rimligt att t ex kräva anpassning till och inordning under ett och samma lagsystem. De två sidorna av myntet går rimligen att kombinera hyfsat."
Visst är det orimligt att kräva full assimilation i första generation. Det säger sig självt. Det handlar om att ställa tydliga krav på anpassning inom områden som du tar upp, sedan kommer förhoppningsvis full assimilation att ske i andra eller tredje generation. Detta kräver dock att den nuvarande integrationspolitiken, där staten ska befrämja och befästa invandrarnas kulturer och identiteter i Sverige, skrotas.
Filippinerna, Brasilien och Indien går ju bra att ta som exempel på länder där det finns en hel uppsjö blandade kulturer och etniciteter under ett gemensamt lagsystem och vissa värden som förenar. De är inte på väg att kollapsa och har inte någon generell trend av interna konflikter. (nu kan man ju hävda att Indien redan klarat av den biten genom splittringen där Pakistan bildades, men vi talar väl om dagens läge). Jag ser problemen med multikulturella statsbildningar, men de är på intet sätt oundvikliga.
SvaraRaderaSedan vet jag inte vad som skulle vara syftet med fullständig assimilation? I stort sett alla samhällen utvecklas ju kontinuerligt genom inklusion av nya värderingar och lämnande av gamla. Laglydnad och bra förhållanden mellan olika grupper i samhället tycker jag räcker bra, varför skall man prompt sträva efter att ensa upp hela samhället efter någon slags traditionell vision?
Till slut håller jag helt med om att staten inte skall hålla på och befrämja enskilda kulturer och identiteter. Det kan folk göra själva.
Heinö, du försöker inta en värdeneutral position, och argumenterar för att du lyckas. MEN intar du då inte en klassisk vetenskaplig ståndpunkt, fortfarande populär bland forskare, att man anser sig stå utanför samhället, betraktar det utan att färgas av samhället i sin betraktelse och utan att påverka samhället i sin forskargärning. Argumenterar du verkligen för detta?
SvaraRaderajag måste ge Bjurwald delvis rätt, som forskare så "sam-producerar" du samhället, det finns ingen skarp gräns mellan att legitimera vissa begrepp, osv. och att förespråka vissa typer av värden/politik. (du som enskild forskare kanske inte är så viktigt, men alla forskare tillsammans, med våra artiklar, utredningar, osv. vi är utan tvekan en stor maktfaktor som på lång formas samhället).
Sedan så har du givetvis rätt i att Bjurwald är oprecis, men som forskare med våra måttstockar så är ju alla journalister och politiker oprecisa ...
Jag tycker du gör ett bra jobb i att öppna upp debatter, vara tydlig och förklarande utan att moralisera (en av de bästa rollerna för forskare i samhällsdebatt) istället för att huvudsakligen vara en högst partisk ideologi-producent (som vissa av dina bloggande kollegor, och många på min egen instititution) ... men tycker trots det att du faller tillbaks till alltför mkt av logik, begreppsdefinition, osv. i din debatt med en journalist, vilket inte blir så relevant i de större sammanhangen ...
Gustav, jag skulle vilja rekommendera en bok åt dig, "World on Fire" av Amy Chua, en akademiker som verkligen inte kan kan klassas som rasist, inte ens av dogmatiska svenskar. Boken ger intressanta upplysningar om t.ex. Filippinerna som visserligen är "mångkulturellt" men där kineserna och de infödda filippinerna lever i helt skilda världar. Gated communities för kineserna och slummen för filippinerna. Kineserna kontrollerar stora delar av den filippinska ekonomin och media och förhållandet mellan den kinesiska eliten och filippinerna är minst sagt problematiskt. Vilka "värden" förenar dessa två grupper? I det lika hierariska Brasilien är det fortfarande den "vita" eliten som styr. Tänk lite marxistiskt och du kommer att finna att det "gemensamma" lagsystemet i de här länderna upprätthåller dessa på etnicitet segregerade länder. Sverige har en harmonisk mångkultur jämfört med de här två. Men om du är (ny)liberal till hållningen är väl detta ett drömtillstånd.
SvaraRaderaGordon Gekko
SvaraRaderaRekommendation noterad!
Jag är medveten om att det inte är problemfria länder(vilka är det?) och att etnisk-ekonomisk stratifiering är ett problem särskilt i Brasilien. Indien har ju sina problem med t ex gamla kasttraditioner också. Men inte hotas de av sönderfall eller helt olösbara konflikter, till följd av mångkultur?
Jag är ju (ny?)liberal till hållningen och anser att man inte bör försöka styra in samhällen till något slags kulturell enhetlighet, men samtidigt förstår jag ju precis som vem som helst att det finns massor av problem förknippade med den modellen. Spontant uppstående isolering, hårda klass-etnicitetsgränser et cetera. Dock är jag övertygad om att det går att lösa de problemen på fredligt vis över tid.
Rättvisa institutioner har i forskning av bland andra Eric M Uslaner och Bo Rothstein samt ett par danska forskare visat sig viktig för tilliten. Kolla Bo Rothsteins hemsida. Gustav har rätt i att Putnams analys ofta förenklas alldeles för mycket. Läs hans tal "E pluribus unum" när han vann Skytteanska priset där han berättar om hur tilliten ökade mellan olika grupper i amerikanska armén. Titta gärna även på The Saguaro Seminars vid Harvard http://www.hks.harvard.edu/saguaro/aboutus.htm
SvaraRaderaLäs också gärna Stephen M Walt i Foreign Policy maj 2009 om "Realism and toleration", tror jag artikeln heter, där han menar att toleranta samhällen är de som mest sannolikt kommer att vinna fler fördelar är mindre toleranta samhällen. Här kan man även komplettera med Richard Florida som menar att det finns ett samband mellan bland annat tolerans och tillväxt. Han har dock mött kritik från t ex Ed Glaeser. Han är ganska kontroversiell bland både högern och vänstern. Floridas hemsida med blogg http://www.creativeclass.com/
Gustav skrev: ”...är ju bara en delmängd av vad exempelvis Robert Putnam talar om...” Just det, Putnam var ju inte glad när han fann att mångkulturella samhällen ledde till minskad tillit och större misstänksamhet mot ”de andra”. Han fann ju till sin glädje att det med tiden förändrades. Tilliten och trivseln ökade. Men det berodde ju helt enkelt på att folk hade blivit ”assimilerade”, de var åter mer lika varandra. Alltså, mångkultur fungerar illa.
SvaraRaderaFör att citera mig själv: ”Yttrandefriheten är ett av de första offren när mångkulturen blir dogm. I ett samhälle där grundläggande värderingar går vitt isär utgör friheten att säga vad man tycker en källa till konflikter. Därav följer att statsmakten för att dämpa dessa konflikter använder rättsapparaten för att förbjuda vissa åsikter.” Det är där vi befinner oss nu.
Anna, det är avsevärt mycket vanligare med undertryckande av åsikter i länder där man aktivt motarbetar pluralism och främmande influenser. Se dig om runt i världen bara. De två går liksom ihop. Det är inte främst i den i stort mångkulturella västvärlden vi har mest problem med begränsningar av yttrandefriheten.
SvaraRaderaDessutom är inte den här enskilda undersökningen som alla envisas med att dra upp något tydligt bevis för ena eller andra lägret utan hyfsat begränsad till en amerikansk kontext. Dock är den ju intressant, men det rimliga är ju att tolka utfallet som att blandade befolkningar med tiden finner gemensamma värderingar att samsas om - det handlar ju inte med nödtvång om envägs inordning, vilket man brukar avse med ordet assimilering i den här debatten.
Det är inte bara guld och gröna skogar när olika kulturer möts, men det är inte så katastrofala problem heller. Jag har svårt att begripa den här motviljan och upprördheten vissa har mot/över det hela. Det är ju överkomliga problem vi har att göra med.
Här ser man ett exempel på att ordet ”assimilera” behöver definieras bättre när det används. Folk trivdes bättre när de till slut hade ”jämkat ihop sig” – alltså blandat och gett. Men att jag menade det och inte att enbart en grupp hade anpassat sig till den andra framgick ju inte. Jag var oklar.
SvaraRaderaVisst är det så att det är i västvärlden toleransen mot oliktänkande och avvikande kulturer är störst, men jag tror att orsaken till att det gått relativt gnisselfritt för väst att ta in andra kulturyttringar under sin kappa har berott på att det ändå har funnits en övergripande dominerande ”västerländsk kultur” som alla dessa nytillkomna fått förhålla sig till och anpassa sig till.
Det är först nu som den västerländska kultur-hegemonin på allvar ifrågasätts. Vi möter i den muslimska kulturen en hård kärna (som visserligen långt ifrån alla muslimer medvetet sluter upp kring) som det tycks vara problem med att integrera i våra samhällen.
En starkt bidragande orsak till de problem (som nog få kan förneka finns) är att allt detta har skett under så kort tid. Normalt så har ”kulturblandningar” uppstått vid rena invasioner eller successivt genom kontakter under en längre tid.
Min personliga uppfattning är att djupgående förändringar av ett samhälle bör sträcka sig över flera generationer om det inte ska bli alltför traumatiskt.
Bjurwald framstår i det närmaste som svagsint. Hur har Peter Wolodarski kunnat anställa henne - än mindre släppa igenom hennes påhopp?
SvaraRaderaSom redaktör har man ett ansvar både mot sina läsare och sin anställda och i det här fallet har Wolodarski uppenbart svikit båda.
Att Lisa inte förstår bättre må vara hänt, men mitt förtroende för Wolodarski har fått sig en törn. Han borde ha tagit sitt redaktörs- och arbetsgivaransvar och sett till att inte Lisa försatt i denna pinsamma situation.
Dålig stil Peter - hade högre tankar om dig.
WALDFOGEL
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4302416
SvaraRaderaMan kan väl lugnt säga att Andreas pålästhet och kunskap gick segrande ur debatten mot Lisas inskränkthet och tabuvurm. Allt hon har att komma med tycks vara hur viktigt det är att man inte legitimerar vissa begrepp och att man inte tillåter en öppen och allsidig idédebatt à la Frankrike eller Danmark. Utvecklingen i Danmark, där de har en högre invandring per capita än Sverige och där de lyckats vända den negativa utvecklingen på integrationsområdet efter omläggningen av invandringspolitiken, avskräcker ju verkligen. Eller?
Håller med om att Lisa Bjurwald verkade väldigt opåläst och dessutom fast i något slags poserande, där det viktiga tycks vara att ta ställning och visa god vilja och engagemang för en god sak, än faktiskt främja klarare debatt och visa på alternativen. Det är märkligt och trist, eftersom åtminstone jag tidigare upplevt att hon har rätt bra koll på exempelvis den ganska urspårade franska debatten.
SvaraRaderaHon verkade totalt oförmögen att inse att man kan efterfråga vissa begrepps användning och klargörandet av skiljelinjen integration/assimilation utifrån principiella skäl, utan att ta personlig ställning för eller emot endera begrepps respektive innebörd. Alla tjänar väl på ett läge där man exempelvis kan ställa partier till svars och fråga vad för sorts integration de egentligen menar, et cetera?
Man hör ibland människor, inte bara Bjurwald, hävda att ett visst begrepp inte bör vara rumsrent. (Ja, det var väl kontentan av vad Bjurwald sade i radioinslaget).
SvaraRaderaJag blir ganska provocerad av sådana uttalanden eftersom de tycks vilja sätta min tankeverksamhet i tvångströja. Vad som inte borde vara "rumsrent" är väl vissa värderingar och framförallt vissa handlingar. "Begrepp" betyder dock framförallt det abstrakta innehållet hos en term. Ju fler begrepp och distinktioner vi rör oss med, desto bättre kan vi tänka. Desto bättre kan vi begripa.
Att vilja bannlysa ett begrepp är för mig närmast likvärdigt med att uppmana till bokbål. (En annan sak är förstås om man kan påvisa att ett begrepp är irrelevant i sammanhanget eller inte syftar på reellt i verkligheten existerande). Jag inser att Bjurwalds syfte är gott, att hon vill motverka rasism och diskriminering. Men jag tycker att hennes förhållningsssätt är antiintellektuellt.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaVem är den enda som kan bringa ordning i kaos ?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera"Bra text. jag tror sd:s nationalism håller nere siffrorna. mer populism skulle utnyttja väljarpotential bättre"
SvaraRaderaVad är bra, Andreas? Den där artikeln håller ju knappt Expo-nivå ens. Jag tror inte att du skulle skriva något sådant där. SD beskrivs som det "kulturrasistiska partiet" som bärs fram av en anonym hatflod på nätet av "näthatarna", vilka gått "från att vara glada gamänger till hatiska ensamma mobbare vars främsta fiender nu är muslimer". Någon mer verklighetsfrånvänd beskrivning av SD:s framgångar har knappast skrivits. Och vad är det för nationalism som håller nere siffrorna? SD:s nuvarande linje har ju visat sig vara ett framgångsrecept som fört partiet in i riksdagen med god marginal. Mer populism skulle väl snarare riskera att framställa partiet som opålitligt och oseriöst, likt clownerna i Ny demokrati.
Lars,
SvaraRaderaDen där beskrivningen av SD:s näthatare är extremt träffande. Har du läst ett kommentarsfält på en dagstidnings hemsida någon gång? Märkt något särskilt? Kanske att det är samma signaturer som gång på gång maler på med samma gamla tirader om muslimer och invandring, med samma nyckelord och med samma missbrukade siffror? Alltid anonyma, alltid samma oresonerande spammande under olika namn. På oräkneliga sidor.
Det ÄR en anonym hatflod som bär fram SD. I Filter förra året kunde man exempelvis läsa en kommentar från Erik Almqvists mor, där hon erkände att hon sitter och skriver SD-propaganda på tidningssajter under olika pseudonymer. Samma sak har andra SD-sympatisörer också nämnt i intervjuer. Det hindrar ju inte alls att det finns många på riktigt övertygade, ärliga och engagerade sverigedemokrater, men nätmobben är ju en tydlig källa till understöd.
För övrigt kan man notera att NyD hade väsentligt mycket mer stöd än SD när de kom in, så mer renodlad populism går nog finfint att rida på. Att de sedan föll samman då de inte hade någon organisation är en annan femma.
Lars: jag ska återkomma med en längre text på temat, men du misstolkar vad jag menar med populism. Min grundanalys är att det finns ganska liten efterfrågan i Sverige på en ideologiskt renlärig nationalism, men desto större potential i en mer populistisk invandringskritik (som handlar mindre om behovet av att värna en illa definierad svenskhet, och mer om problemen med vissa invandrargrupper). Nu är det ju på många sätt bra med partier som har en ideologisk övertygelse och det enda jag vill ha sagt med detta är att jag tror SD skulle kunna nå högre siffror om man valde en annan strategi. 5,6 procent är trots allt ganska lågt för ett parti av SD:s typ, om man ser det i ett europeiskt perspektiv.
SvaraRadera"Det ÄR en anonym hatflod som bär fram SD."
SvaraRaderaNej, det faller ju på sin egen orimlighet. Det skulle i sådana fall göra SD mer skada än nytta. De flesta SD-sympatisörer som kommenterar brukar vara pålästa och sakliga. Eventuella "näthatare", särskilt om de angriper invandrare/muslimer, släpps väl överhuvudtaget inte igenom.
"För övrigt kan man notera att NyD hade väsentligt mycket mer stöd än SD när de kom in, så mer renodlad populism går nog finfint att rida på."
Ett kort tag, ja. Sedan faller det hela ihop i brist på ideologi och organisation. Samma sak har vi sett med Junilistan och Piratpartiet. SD är en helt annan, och långsiktigt mer hållbar, sak. Det som hämmat SD är deras förflutna, med en betydligt radikalare och mer exkluderande nationalism. En huvuddel i SD:s framgångsrecept är ju att man fjärmat sig från detta och anammat en mer moderat och öppen nationalism (med betoning på assimilering; fram till 1999 var det i stället tvångsrepatriering som gällde för invandrarna).
"De flesta SD-sympatisörer som kommenterar brukar vara pålästa och sakliga."
SvaraRaderaDet här är ett fullkomligt skrattretande påstående. Har du läst kommentarsfälten hos dagstidningarna alls under de senaste 3-4 åren eller så? Det är ju ett enda entonigt tjafsande om muslimer hit och kulturberikare dit, från ofta igenkommande signaturer. Av fem SD-spammare svarar sedan kanske en på motargument, resten fortsätter bara till nästa artikel och hasplar ur sig mer (eller oftare: samma) dumheter.
SD-sympatisörerna som hänger på nätet och kommenterar reproducerar bara gamla nötta lögner och halvsanningar hela tiden, det är en veritabel copypaste-fest som inte har någon motsvarighet hos andra partiers digitala stödtrupper. Gå och leta du och se hur många vänsterpartister eller moderater som spammar fingrarna ur led under varenda artikel som ens löst går att knyta till invandring.
Sedan håller jag med Anders; Det finns inte särdeles mycket efterfrågan på nationalism i Sverige. De allra flesta bryr sig inte ett jota utöver att de hissar flaggan om helgdagarna och tar på matchtröjan när vi spelar landskamp. Missnöjeskverulans dock, det går nog att locka med.
Nivån på "diskussionerna" hos dagstidningarna är väl överlag oerhört låg; SD-motståndarna är inte ett dugg bättre. Om det är något parti som blir utsatt för "näthat" så är det SD (och även mer handfast hat ute i verkligheten). Jag läser mest diskussioner på olika bloggar och där är SD-sympatisörerna överlag pålästa och sakliga.
SvaraRadera"Det finns inte särdeles mycket efterfrågan på nationalism i Sverige. De allra flesta bryr sig inte ett jota utöver att de hissar flaggan om helgdagarna och tar på matchtröjan när vi spelar landskamp. Missnöjeskverulans dock, det går nog att locka med."
Är efterfrågan på socialism, liberalism etc. större då? SD vinner huvudsakligen väljare på sakfrågor, precis som andra partier. I SD:s fall är det oerhört tydligt; partiet har en enda stark fråga (invandringsfrågan) efter det kommer i princip ingenting. Nationalismen (och socialkonservatismen) finns där som ideologisk bakgrund, vilken påverkar hur partiet ställer sig vad gäller t ex invandring/integration. Och uppenbarligen finns det ett stort stöd för en sådan "nationalistisk" invandrings- och integrationspolitik:
"De etablerade partierna har ett naturligt behov av att demonisera SD, att framställa dem som avvikande och extrema. Samtidigt är likheten mellan svenska folkets åsikter och partiets budskap på flera punkter oroväckande stora. I en ny undersökning genomförd av United Minds uppger de tillfrågade rentav att SD har den bästa politiken i flykting- och invandringsfrågor. Hela 16 procent menar att SD har bäst politik på området, motsvarande andel för socialdemokraterna är 15 procent och för moderaterna 11."
http://www.dn.se/debatt/de-som-rostar-pa-sd-ar-frustrerade-mittenvaljare
"Jag tror nog att SD har en hyfsat stabil väljarkärna som storleksmässigt matchar flera andra småpartiers"
SvaraRaderaDet är ju bättre än så, Andreas. Enligt de undersökningar som görs (SCB) m fl är SD det parti (tillsammans med Moderaterna) som har störst andel trogna väljare (kring 80 % vill jag minnas). Bilden av ett SD med "lättflyktiga" väljare, som vissa brukar torgföra, kunde alltså inte vara mer felaktig.
Ta inte åt dig Andreas! Det är väl ingen som tar Lisa Bjurwald på allvar längre.
SvaraRadera