25 november 2011

Ta Sverigedemokraternas socialkonservatism på allvar!

Idag inleder Sverigedemokraterna sina landsdagar i Göteborg. För ovanlighetens skull i svensk politik är det den här gången ideologiska frågor som har hamnat i centrum. Det beror naturligtvis i första hand på att delegaterna ska ta ställningen till ett nytt och omdiskuterat principprogram, men är också en konsekvens av Jimmie Åkessons ohotade ställning (som gör personfrågor irrelevanta) och av partiets isolering i svensk politik (vilken innebär att det är mindre intressant vilka sakpolitiska ställningstaganden som SD gör).

Enligt förslaget till nytt principprogram ska SD numera beskrivas som ”ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn”. Nationalismen har fortfarande en central plats i partiets ideologi, men socialkonservatism blir hädanefter den primära ideologiska beteckningen.

Lyssnar man till partiets företrädare är inte syftet att partiet i och med detta ska utvecklas i en ny riktning, inte heller att partiet ska ompröva sin politik. Istället är det uppenbart att socialkonservatism uppfattas vara en mer lämplig övergripande beteckning till den ideologiska och politiska inriktning som partiet redan har. Samma vin, samma flaska, men en delvis ny etikett, således.

I ett jämförande europeiskt perspektiv är SD:s ansträngningar att klassificera sig både ovanlig och ambitiös. Få av de partier som brukar räknas in i kategorin ”anti-invandringspartier” (vilket är den beteckning jag själv föredrar) eller ”radikala högerpopulister” (vilket är den alltjämt vanligaste beteckningen inom partiforskningen) är särskilt utförliga eller tydliga med sin ideologi. Somliga är direkt avvisande (ett exempel är BZÖ i Österrike, som beskriver sig som ”ideologifritt”) medan andra lyfter fram betydelsen av nationella och konservativa värden utan att direkt ta steget fullt ut och placera in sig i en ideologisk kategori (t ex Dansk Folkeparti). En del partier placerar sig tydligt till höger (Schweiziska Folkpartiet beskriver sig som nationalkonservativt, även Vlaams Belang och Nationella Fronten är uttalade högerpartier) medan många andra har valt att på traditionellt populistiskt vis avvisa uppdelningen i vänster och höger (Jobbik i Ungern, LAOS i Grekland, Lega Nord i Italien, Sannfinländarna). Gemensamt för de flesta av partierna är emellertid att de anser sig företräda ”folket” mot en elit som egentligen är densamma oavsett om den kallar sig vänster eller höger.

Detta är ju också en återkommande strategi från Sverigedemokraternas sida, men det anmärkningsvärda med SD:s principprogram är ändå att man är jämförelsevis återhållsamma. Istället för att avvisa vänsterns och högerns arv anser man sig med socialkonservatismen hämta det bästa ur båda blockens traditioner: vänsterns solidariska folkhemstanke och högerns värdekonservativa försvar av familjen och nationen.

Medan det är svårt att hitta partier som uttryckligen klassificerar sig som socialkonservativa är det desto lättare att finna exempel på partier som av andra tillskrivs den etiketten. Ett exempel är Wikipedias sammanställning av socialkonservativa partier: hit räknas en lång rad mycket olika partier upp: det amerikanska Republikanska partiet, Putins Förenade Ryssland, tyska, norska och svenska kristdemokrater liksom fascistiska partier som British National Party. För en statsvetare med intresse för politiska partier är det en helt hopplös sammanställning (i Sverige anses socialkonservatismen till exempel representeras av KD, SD och Nationaldemokraterna).

För egen del tror jag att SD kommer få det svårt med socialkonservatismen, mot bakgrund av att begreppet är så ovanligt i den svenska politiska diskursen. Det kommer bli en ständig pedagogisk uppförsbacke för partiets företrädare att alltid behöva förklara vad man menar med socialkonservatismen. I synnerhet blir det nu svårare att upprätthålla bilden av ett mittenparti samtidigt som man tydligare än tidigare lyfter fram konservatismen (i jämförelse är nationalismen en ideologisk beteckning som mycket tydligare hör hemma till såväl vänster som höger).

Läser man vad som skrivits på ledar- och debattsidorna inför helgens landsdagar är den diskussion jag här för dock att likna vid en akademisk överkurs. Expressen skriver på ledarplats, under rubriken ”samma gamla huligangossar” att Jimmie Åkesson är en teaterföreställning, att Sverigedemokraterna är paranoida och antidemokratiska samt att den riktiga benämningen av partiet är kulturrasism. Aftonbladets Anders Lindberg resonerar på ungefär samma sätt och menar att under de ytliga ideologiska beteckningarna gömmer sig en oföränderlig rasistisk människosyn. På DN Debatt idag skriver statsvetaren Mats Lindberg att det nya förslaget är ”endast ett nytt försök att skapa en smaklig och sammanhållande ideologi”. Lindberg hävdar också att det finns ett ”dubbelt tänkande” och ett ”dubbelt språk” i SD där den inre ideologin är ”högerextremt ultranationalistisk” medan den yttre är ”populistiskt insmickrande”.

Hela Lindbergs utgångspunkt, som är gemensam även för ledarskribenterna i Expressen, Aftonbladet och på många andra ställen, är att SD ”egentligen” består av självcensurerande rasister som försöker uppfinna rumsrena argument för att motivera en politik vars enda syfte är att bekämpa invandrare. Rasismen är det som antas förklara invandringsmotståndet. Tal om kulturkonflikter, andra kulturers kvinnosyn, djurskydd, invandrares brottslighet etc är bara ett sätt att i efterhand motivera en rasistisk politik.

Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är en genuin oro över etniska motsättningar, över en kvinnosyn som upplevs främmande, över en ökande brottslighet eller över ett försämrat djurskydd som driver såväl väljare som aktiva Sverigedemokrater att vilja minska invandringen? Att invandringsmotståndet förklaras av andra värden – jämställdhet, demokrati, djurs rättigheter, lag och ordning – och att rasism inte har något med det att göra?

Vi behöver dock inte gissa. Väljarforskningen av anti-invandringspartiernas framgångar i Europa har hittills gett mer stöd till den sistnämnda förklaringen än till den första. Vill man på allvar inte bara förstå Sverigedemokraternas och deras väljares drivkrafter, utan också ha goda förutsättningar att möta dem i en debatt, vore det betydligt bättre att faktiskt ta idéerna på allvar.

26 kommentarer:

  1. Kropotkins skägg25 november 2011 14:09

    Utmärkt och skarpsynt analys som vanligt!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår inte upprördheten över att SD arbetar med att putsa till sin politik. Vad är problemet? Det borde väl snarare välkomnas, men misstron sitter nog för djupt.
    Mats Lindberg påstår i DN-artikeln följade om SD:s ideologi: "Den inre ideologin är högerextremt ultranationalistisk medan den utåtriktade framtoningen är populistiskt insmickrande.". Har Lindberg direkt insyn i SD:s inre kretsar idag eller spekulerar han bara? Dessutom vad är "populism"? Är t.ex. partier som värnar om ett socialt skyddsnät bidragspopulister? Är partier som propagerar för sänkta skatter skattepopulister? Populism framstår snarare som ett godtyckligt nedvärderande definition som man kan stämpla på valfritt politiskt offer.
    Vidare, om man ska generalisera div. partiers politiska etik och moral utifrån enstaka sympatisörer eller medlemmar eller tidigare partihistorik så ligger nog flera partier riktigt illa till.
    Förövrigt så röstade 339 610 st på SD i valet 2010 och det är knappast troligt att alla de är hemska dödsrasitnazister. Du har således en bra poäng när du i ditt inlägg frågar dig vad som gjorde dem till just SD-väljare.

    SvaraRadera
  3. Man tycker att en professor som Lindberg borde kunna formulera genomtänkt kritik av ett riksdagsparti ("uppdelningen" i olika "kategorier" är inget annat än ett helt ordinärt betonande av sekundära respektive primära identiteter och därmed ett bejakande av verkligheten), men å andra sidan arbetar ju karln vid pseudo-universitetet Örebro, så man skall kanske inte bli förvånad. Men ärligt talat, är det verkligen för mycket begärt att någon gång i svenska dagstidningar få läsa texter om SD som för det slags resonemang som du för här, Andreas?

    För mig är det alldeles uppenbart att du har rätt. Man kan kanske formulera frågan på följande vis: klagar SD-väljare på halalslakt för att de hatar muslimer eller för att de motsätter sig en onödigt brutal slaktmetod? Klagar SD-väljare på hederskultur för att de hatar invandrare eller för att de inte vill att unga flickor skall kastas ut från balkonger? Klagar SD-väljare på islamiseringen för att de hatar muslimer eller för att de motsätter sig att det idag finns riksdagsledamöter i Sveriges riksdag som öppet umgås med Muslimska brödraskapet, den organisation som gav upphov till al-Qaida?

    Om man väljer det förra svaret på dessa frågor så hamnar man där Lindberg befinner sig, i den fasta övertygelsen att det är hat som driver SD-väljare (som om hat aldrig kan vara produktivt, men det är en annan fråga). Väljer man det senare svaret så inser man att SD-väljare i själva verket ansluter sig till vedertagna, accepterade normer i det svenska samhället som de upplever vara hotade. Alltså, antingen säger man att drivkraften är 1) rasism eller 2) en uppsättning i grund och botten liberala, humanistiska värderingar. Jag vet vilket svar som jag uppfattar som mest rimligt.

    SvaraRadera
  4. Statsvetaren Mats Lindberg är tydligen expert på att formulera aktstycken om Aparthed. Det är väl sådant han fördrivit sin tid på i den akademiska världen?

    SvaraRadera
  5. Jag upplever att du har helt rätt. SD drivs inte av "rasism" utan av genuin rädsla över att välfärdssamhället krossas av tyngden av en alltför stor invandring av människor, vars identitet inte klarläggs och vars negativa egenskaper (brottslighet, familjeförtryck, ansvar för krigsförbrytelser m m) är okända.

    Jag är verksam i SD Sundbyberg. Av våra medlemmar är 40% själva invandrare, som vill leva i en svensk kultur och inte multikulturellt. Av våra fem förtroendevalda är två invandrare. (40%, en Laos, en Serbien). Av de tre svenskarna är en gift med kvinna från Laos, en sambo med en kvinna från Thailand och en änkling efter en kvinna från Irak.


    Under sex månader såsom riksdagsledamot (SD) hörde jag inom riksdagsgruppen aldrig något sägas, som kunde tolkas som rasism, och invandrare nämndes endast vid ett tillfälle, nämligen då det gällde att bestämma vem som skulle företräda partiet i invandrardebatten.

    Det närmaste "rasism" jag kommit i SD Sundbyberg är att en ungerskfödd kvinna har en uppenbar motvilja mot romrer samt att en ungerskfödd man är helt avvisande mot muslimer.

    Stellan Bojerud

    SvaraRadera
  6. Den för SD ytterst välkomna undersökningen av vad nationalistiska partiers väljare har för anledning att rösta på dem handlar ju om väljarna, inte partierna i sig.
    Att SD och andra "upp-polerade" nationalister lyckas lura sina väljare att tro på deras yta är på intet sätt ett bevis för att rasismen bakom har försvunnit.
    I många fall är det säkerligen så att väljarna känner den "genuina oro" som du nämner, men du behöver bara ta en titt i kommentarsfältet på avpixlat.info för att inse att detta inte är den hårda kärnans agenda.
    Tvärtom säger man rakt ut att SD's senaste omsminkning är ett sätt att lura väljarna att lägga sin röst på partiet.
    Pröva gärna själv att i kommentarsforumet påstå att det skulle finnas ett och annat allvarligt problem i Sverige vid sidan om just invandringen, och du kommer ganska snart att bli förklarad som "osvensk" och "landsförrädare".

    SvaraRadera
  7. Tomas Karlsson
    Du säger: "Pröva gärna själv att i kommentatorsforumet påstå att det skulle finnas ett och annat allvarligt problem i Sverige vid sidan om just invandringen, och du kommer ganska snart att bli förklarad som "osvensk" och "landsförrädare". Det stämmer inte alls. Det finns mängder av kommentarer som handlar om annat och framförallt - ingen skulle stämpla dig som "osvensk" eller "landsförrädare" om du skrev om sådant. Jag har gjort det flera gånger. Försök inte slå blå dunster i ögonen på dina läsare.
    /LB

    SvaraRadera
  8. Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är en genuin oro över etniska motsättningar, över en kvinnosyn som upplevs främmande, över en ökande brottslighet eller över ett försämrat djurskydd som driver såväl väljare som aktiva Sverigedemokrater att vilja minska invandringen? Att invandringsmotståndet förklaras av andra värden – jämställdhet, demokrati, djurs rättigheter, lag och ordning – och att rasism inte har något med det att göra?

    EXAKT

    SvaraRadera
  9. "Att SD och andra "upp-polerade" nationalister lyckas lura sina väljare att tro på deras yta är på intet sätt ett bevis för att rasismen bakom har försvunnit."

    Väldigt sannolikt att alla uteslutningar av rasister, partisplittringar och ideologiska/politiska förändringar bara är uttryck för en "fasadputsning" som döljer den verkliga agendan, men det är en populär konspirationsteori bland SD:s motståndare. Ännu mer häpnadsväckande att beskriva hundratusentals SD-väljare som "lurade" när undersökningar visar att just SD har de mest trogna och säkra väljarna, vilka i högsta grad sympatiserar med partiets budskap. I takt med att partiet avradikaliserats och "vanligt folk" anslutit (en milstolpe i sammanhanget är rekryteringen av Sten Andersson) har man helt enkelt bättre kunnat utnyttja den potential som finns för ett invandringskritiskt parti (till skillnad från högerextrem och främlingsfientlig sekt) i Sverige. Att erkänna en sådan normalisering av SD vill dock partiets motståndare uppenbarligen inte göra men de tvingas nog till det när glappet mellan deras skräckpropaganda om "samma gamla huligangossar" och verkligheten bara blir större och större. Andreas är verkligen ljuset i det svenska mörkret när det gäller SD. Trots att han står oerhört långt bort från SD ideologiskt och politiskt är han förmögen att göra sakliga och objektiva analyser av SD som ingen annan statsvetare/samhällsdebattör kommer i närheten av. Det är stort.

    SvaraRadera
  10. OM nu SD skulle ha en dold fascistisk agenda, då är det ju bara att inte rösta på dem DÅ, OM de skulle börja föra en sådan politik.

    SvaraRadera
  11. @Tomas Karlsson
    Tror du SDś föränding går att jämföra med VPK?
    Med Gudrun Schyman som partiledare och ett namnbyte till V. Ett litet steg åt höger.
    Kan man se motsvarande i socialistiska kommentarsforum som ligger helt ur kurs mot hur V sjäva vill framställa partiet?
    En tanke i all sin enkelhet bara..

    SvaraRadera
  12. Till den utmärkta sammanfattningen om vad som driver många SD väljare:

    "Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är en genuin oro över etniska motsättningar, över en kvinnosyn som upplevs främmande, över en ökande brottslighet eller över ett försämrat djurskydd som driver såväl väljare som aktiva Sverigedemokrater att vilja minska invandringen? Att invandringsmotståndet förklaras av andra värden – jämställdhet, demokrati, djurs rättigheter, lag och ordning – och att rasism inte har något med det att göra? "

    kan tilläggas en oro för att det mångkulturella samhälle som verkar vara målet för svensk politik. Kan man i ett sådant samhälle känna tillräcklig samhörighet och solidaritet med sin nästa att man är beredd att betala höga skatter som kan finnasiera ett välfärdssamhälle. Visst, ett väl fungerande multikulturellt/multietniskt samhälle som USA är bra på många sätt, men tillräcklig solidaritet för att skapa ett nordiskt välfärdssamhälle finns inte mellan medborgarna. Kanske är det den Svenska kulturen som ger tilliten mellan stat och medborgare, kanske försvinner hela grunden för en välfärdsstat om Sverige blir mångkulturellt. Kanske många SD väljare värnar om sina barns framtid och det svenska välfärdssamhället.

    SvaraRadera
  13. 7-klövern och media gör sitt bästa för att fortsätta stämpla SD som rasister. De har tyvärr lyckats mycket bra hittills. Det märks eftersom partiet till stor del har "fel" väljare: personer som egentligen tycker som Nationaldemokraterna men är så dåligt insatta att de tror på medias beskrivning av SD. De som egentligen borde rösta på SD (och de är mångfalt fler!) är skrämda och/eller vilseledda till att rösta på sina "gamla" partier trots att de är starkt missnöjda och frustrerade över bla invandringen.

    SvaraRadera
  14. Visst ska svenska folkets befogade oro tas på allvar! Idag är jag övertygad om att långt många fler än de ca 400 000 som röstade in SD i riksdagen känner att oron dagligen äter sig allt djupare in i våra sinnen. När det blir dags för valet 2014 tror jag på att det stöd SD har kommer att chockera! Att ändra beteckningen till socialkonservativt parti är inte bara mycket klokt utan också rättvisande för vad SD från början strävat efter - en restaurering av folkhemstanken.

    Heinö har rätt. SD sunda politik skulle ha tagits på allvar. Tidigare, nu är det försent att apa efter. Inget annat parti skulle framstå som trovärdigt. Inte efter ha förstört vårt land i så många stycken utan återhållsamhet och med lögner och desinformation visat sån iver att dölja de svenska regeringarnas tillkortakommanden och huvudlösa misstag i massor utan respekt för befolkningen...

    SvaraRadera
  15. Alla salvelselfulla "synpunkter" på förändringen (som egentligen bara är ett tydliggörande)sker naturligtvis för att dölja regeringarnas misstag och därför att de s k journalisterna skäms för att ha deltagit och deltar i lögnerna som serveras folket! Idag fattar man att stödet för SD är långt mycket större än de ca 400.000 som röstade 2010! Man anar att resultatet 2014 blir chockartat stort!

    SvaraRadera
  16. Mycket väl skrivet.

    Etniska svenskar, svenskar med utländsk bakgrund och framförallt den svenska demokratin skulle må mycket bättre om massmedias ledarsidor präglades av din klarsynthet och pragmatiska inställning.

    Till syvende och sist så är kanske 0,5-1% av svenskarna rasister, och visst röstar nog de flesta av dessa på SD. Men de allra flesta, både av företrädarna och väljarna, är vanliga svenskar som känner att svenskheten hotas och att invandringspolitiken splittrar Sverige.

    SvaraRadera
  17. Hur kommer det sig att man enbart kan vara på den "rätta sidan" om man enbart ondgör sig över de kriterier SD anser sig vara?

    Kan det inte vara så att det finns ett genuint intresse för att bevara Sverige svenskt såsom det en gång var... Ett samhälle där alla var välkomna OM man bidrog till detsamma och inte bara ställer en massa krav gentemot!

    Bidrar man till ett samhälle så är man välkommen - ställ en massa orimliga särkrav och du exkluderar dig från desamma, hur svårt kan det vara?!

    Om jag "flytt" från krig, förföljelse och/eller svält så skulle jag vara oerhört tacksam mot det samhälle som behagat tagit emot mig i en tid av nöd - jag skulle faan i mig INTE ställa en massa krav på detta land....!

    Men det ligger kanske mer i vårt kynne än andras...!

    Sjukt, var ordet...!

    SvaraRadera
  18. Kul att det finns disputerade statsvetare som framstår som så trevliga och sakliga som herr Johansson Heinö. Jag skissade lite på det som Mats Lindberg implicit beskriver som ett slags pudelns kärna beträffande SD i ett inlägg, dvs. att man psykologiserar och ironiskt nog essentialiserar reaktionärer och nationalister: http://swedishdissident.blogspot.com/2011/07/nagra-synkretismer.html

    En sådan hermeneutisk cynism - såvida den inte bygger på ett hållbart och relevant empiriskt underlag - framstår i varje fall som föga seriös.

    SvaraRadera
  19. SD består av två variationer. Den sk rumsrena och de dolda. På facebook figurerar de dolda med öppet fientliga, vars agenda är helt klar. Den som inte talas om öppet. En agenda som förföljer och sprider rykten om människor som inte passar i deras mallar.
    Det vi ser i Riksdagen är inte det som syns i kommunalpolitiken eller lokalt. Det är det som gör SD till en icke trovärdigt parti. Om någon i Skåne uttalar antiislamska paroller och någon i Stockholm talar om försvenskning så är det två skilda tolkningar inom samma parti. Jag antar detta beror på att det faktiskt finns två linjer inom SD en som partiledningen vill slå vakt om och en som består av människor utan förankring eller kunskap om vad de egentligen står för mer än allmän avsky och missnöje. Att väljare valde SD har säkerligen också sitt ursprung i missnöje med diverse samhällsproblem,men faktum är att SD i Riksdagen klart markerat för den linje som nedrustar det sociala systemet. SD är ett borgligt parti som troligen kommer att samla allt från gamla högern till vilsegångna socialdemokrater och väljare utan hemvist. Detta blir möjligt då Nya Moderaterna allt mer vill framstå som ett socialdemokratiskt konservativt parti och Socialdemokraterna tappat mark då deras ideer allt mer famnas av Moderaterna. Nya Moderaterna har ritat om den politiska kartan och jag vågar nästan tro att om vi haft en fortsatt högervänster regering i Sverige hade inte SD funnits i Riksdagen. Det var först när SVerige fick den andra mandatperioden av borgerligt styre som SD kom in i Riksdagen. anne skåner

    SvaraRadera
  20. Jag tackar AJH för att han är en av de få statsvetare som faktiskt tar sig tid att studera SD och dess väljare utan skygglappar och utan behov av att klistra etiketter.

    SvaraRadera
  21. Intressant kommentar... Mycket intressant... Kommer börja följa din blogg också... Har tidigare läst Henrik Oscarsson dito med stort nöje under ca 2 års tid...

    Vi har en elit som är arrogant och saknar kontakt med verkligheten i Sverige. Sd kan inte jämföras med ordinära missnöjespartier i Europa... Vilket kommer visa sig 2014...

    Jimmie Åkesson är en mycket skicklig politiker...

    Sedan finns det givetvis stolpskott inom Sd... Mediernas och etablissemangets hets mot dom leder till att många drar sig för att engagera sig i det partiet... Det gör utrymmet större för stolpskott av olika slag... Så länge Sd är mest invandringskritiska så är det självklart så att det kommer dyka upp rena rasister där med jämna mellanrum...

    Nya partier drar alltid till sig idioter, jämför med Miljöpartiet på 80-talet: Det kunde ta flera dagar att fastställa en dagordning på en partistämma... Eller med Ny demokrati på 90-talet... Kommentarer överflödiga...

    SvaraRadera
  22. Bra och välbalanserat inlägg. Finns möjligtvis din "Hur mycket mångfald tål demokratin? Demokratiska dilemman i ett mångkulturellt Sverige." möjligtvis upplagd någonstans (gärna ett sammandrag). Jag är just väldigt intresserad av demokratins gränser, svagheter och inre motstridigheter.

    SvaraRadera
  23. Det finns inget annat land än Sverige som hellre hjälper andra än sina egna.
    Vi har en äldre"vård" som är under all kritik, vi låser in dementa nattetid pga personalbrist och vi kliver över våra uteliggare i minusgrader utan att blinka.Vi struntar i alla dessa för vi vill hellre försörja våra nysvenskar. Tänk om uteliggarna hade fått samma omhändertagande som ensamkommande ungdomar får...varsin god man, varsin mentor, boende, värme, mat och möjlighet till hygien och utbildning??? Då hade vi knappast haft några tror jag....

    SvaraRadera
  24. Ja de är jävligt aktiva med sina kommentera SD pojkarna. Dock samma gamla vanliga trams som alltid.

    SvaraRadera
  25. "Få av de partier som brukar räknas in i kategorin ”anti-invandringspartier” (vilket är den beteckning jag själv föredrar)"

    Jag tycker "invandringskritiska partier" är en mer korrekt definition avseende Sverigedemokraterna.
    Med "anti" som prefix låter det som att de är helt emot invandring och vill strypa den till noll. I själva verket är det en kraftigt begränsad invandring de vill ha, där vi bättre kan ta ta hand om de som kommer hit.

    Man kan likna det vid om man skulle säga att svenska politiker är "anti-alkohol" eftersom vi har Systembolaget, istället för spritbutiker i varenda gathörn som i många andra länder.

    Sverige vill ju inte stoppa alkoholen helt bara för vi har Systembolaget. Vi vill bara ha en reglerad alkoholförsäljning, på liknande vis som SD vill ha en reglerad invandring.

    SvaraRadera
  26. Jag måste säga att även om jag inte håller med dig om allt du skriver är jag oerhört imponerad av din intellektuella hederlghet. Du uppfyller väl det ideal jag strävar efter.

    SvaraRadera