28 maj 2012

Diskriminering eller kulturkrock?


Jag har läst igenom Jenny von Bahrs Timbrorapport ”Varför är det så svårt för utrikesfödda att få jobb i Sverige?” som presenterades tidigare idag. Det är en intressant läsning. Von Bahrs utgångspunkt är att utrikes födda har lägre sysselsättning än i många andra OECD-länder. För att undersöka vad detta beror på jämför hon Sverige med Danmark, Norge, Kanada och Tyskland.

Von Bahr argumenterar överlag hederligt och nyfiket. Två mindre invändningar är att hon dock ofta alltför förhastad i att förkasta förklaringsmodeller som inte stämmer vid en snabb överblick, och att rapporten är åtminstone ett dussintal sidor för lång med en del onödiga upprepningar.

Men läsningen väcker också större frågor. Von Bahr hävdar att den lägre sysselsättningsgraden i Sverige inte kan förklaras av att svenska arbetsgivare diskriminerar invandrare i högre utsträckning än arbetsgivarna i de länder hon jämför med. I sak är jag övertygad om att hon har rätt. Men jag är inte övertygad av hennes argumentation.

Påståendet om svenskars och svenska arbetsgivares tolerans bygger helt på World Value Survey, som bland annat ställt frågor om inrikes födda borde prioriteras vid anställningar. I dessa undersökningar avviker Sverige påtagligt från Norge, Tyskland och Kanada, där det är tre gånger så vanligt att svara ja. Men vad är detta uttryck för? Att svenska chefer diskriminerar mindre än norska och tyska? Det vet vi inte. 

Von Bahr faller här ner i en parallell grop till den som Masoud Kamali och hans kumpaner för länge sedan fastnade i, när de påstod att diskrimineringen var utbredd i Sverige genom att hänvisa till studier av USA, postkoloniala teorier, anekdotiska exempel och andra texter som handlade om allt annat än det de faktiskt påstod något om.

Att undersöka verklig diskriminering är svårt. Antingen får man mäta upplevelser, antingen hos dem som anser sig vara eller inte vara diskriminerad, eller hos dem som anser sig diskriminera eller inte diskriminera. Alternativet är att genomföra experiment, vilket är en allt vanligare men alltjämt mycket vansklig metod i samhällsvetenskapen. Även gedigna experimentstudier, som kan påvisa skillnader som följd av olika stimuli (t ex olika namn eller olika utseende på den arbetssökande) har en lång väg att vandra från sina empiriska resultat till att ge en rimlig teoretisk förklaring om vad skillnaden egentligen beror på.

Arbetsgivare existerar nämligen inte i en egen frizon, utan i ett samhälle vars reaktioner de har betalt för att kunna förutse. Den arbetsgivare som sorterar bort någon på grund av frisyr, huvudbonad, bruten svenska, tatueringar eller kroppsodör är inte själv nödvändigtvis intolerant mot fula frisyrer, främmande religioner, dåliga språkkunskaper, kinesiska visdomsord eller svett, utan kanske bara gör sitt jobb. I vilket ingår att bedöma vad som är bra på företaget och vilken av de sökande som har störst möjligheter att bli en framgångsrik säljare. Hur ska vi då rubricera arbetsgivarens agerande?
 
Hellre än att jämföra arbetsgivares grad av tolerans – ett hopplöst projekt – bör vi koncentrera oss på att förstå de krockar som uppstår när invandrare möter det svenska samhället, både dess institutioner och dess invånare. Von Bahr använder den försiktiga termen ”flyttfaktorn”, själv har jag inga problem att kalla detta för kulturkrockar. Bristande språkkunskaper är en viktig del av detta, och det är bra att von Bahr lyfter fram den faktorn, men det handlar också om mer grundläggande normer och föreställningar. Parallellt med att förändra exempelvis välfärdssystemen, för att kunna hantera en ökad rörlighet och kulturell mångfald, behöver vi också bli mer medvetna om de ovälkomnande inslagen i samhället, redan plågsamt tydliga för många invandrare som kommer hit.

På den tiden som vänstern formulerade problembeskrivningarna på integrationsområdet stod diskrimineringsbegreppet helt i centrum. Det var förlorade år då för mycket kraft satsades på att formulera fina ord och för lite kraft på att identifiera problemlösningar. Det mesta går nu i rätt riktning, vad integrationspolitiken beträffar: mer individfokus, mer fokus på sysselsättning och språkkunskaper, tydligare universella principer. Men vi får inte riskera att tappa bort att normer, värderingar och kultur också spelar roll, alldeles oavsett hur vi utformar vår arbetsmarknad och våra offentliga institutioner.

12 kommentarer:

  1. Kultur spelar helt klart stor roll. Har arbetat 15 år i svensk primärvård varav halva tiden i "mångkulturella" förorter. Långtidssjukskrivna, lågutbildade kvinnor ( 3/4 långtidssjukskrivna) från Balkan, "MENA" och Sverige har passerat i dussintal. Har dock aldrig sjukskrivit en thailänska någon längre period. Tveklöst är detta kulturellt betingat och inte något som bottnar i medicinska eller utbildningsmässiga skillnader. /BR

    SvaraRadera
  2. "Integrationsdebatten är ofta både yvig och konfliktfylld, men en sak tycks de flesta
    vara överens om: svensk integrationspolitik har misslyckats."

    Det har blivit populärt att hävda detta, ja. Samtidigt anses Sveriges integrationspolitik vara den bästa i hela världen i meningen att den ger invandrarna de mest omfattande rättigheterna och ställer lägst krav på anpassning etc. Orsaken till misslyckandet måste givetvis sökas någon annanstans. Invandringspolitiken, kanske? Eller som statsministern uttryckte det:

    "Vi kan säkert på marginalen göra mer, men med ett stort flöde av asylsökande till Sverige så kommer vi ha fortsatta problem att snabbt få in dem på arbetsmarknaden."

    http://www.expressen.se/nyheter/oppenhet-bygger-ett-starkare-sverige/

    Hur stora ska kostnaderna och problemen få bli innan den svenska invandringspolitiken läggs om?

    SvaraRadera
  3. Lars Hansson28 maj 2012 22:19

    Invandrarnas kultur, normer och värderingar är utan tvivel den viktigaste faktorn för att nå framgång i Sverige. Det kan vi exempelvis se om vi jämför olika invandrargrupper med bakgrund från länder med samma ekonomiska levnadsnivå. Här uppvisar östasiatiska invandrare mycket lågt utanförskap och afrikanska grupper mycket högt utanförskap. Även inom tills synes liknande kulturer finns stora skillnader. Exempelvis har Nima Sanandaji visat på hur mycket mer framgångsrika andra generationens invandrare från Iran är i jämförelse med andra invandrargrupper från Mellanöstern. Orsaken är naturligtvis den iranska kulturen om att utbildning är viktigt som barnen får i arv av sina föräldrar. Att diskriminering är ett mindre problem i sammanhanget är ganska uppenbart eftersom alla ekonomiskt svaga invandrargrupper inte är drabbade av utanförskap i samma utsträckning. Svenskar väljer inte att positivt särbehandla iranier - det säger sig själv.

    Att flytta till en annan kultur innebär alltid en kostnad vilket är svårt att göra något åt. Det enda vi kan göra är att sätta upp generella regler för invandring som gör att rätt förutsättningar finns för integration redan innan invandrarna finns på plats i landet. Stora invandringsländer som Australien och Kanada kan tjäna som goda exempel för hur vi kan utforma en långsiktigt hållbar politik. Högerns tro på att sänkta trösklar till arbetsmarknaden ska hjälpa integrationen är minst sagt naiv. Det finns inget tecken på att detta är politiskt möjligt eller att det ska ge några större positiva effekter på invandrarnas "framgångar". Visst kan arbetslösheten bland invandrarna minskas med någon procent med det sker till en kostnad i form av fattigdom och segregation. Detta kommer bara att fördjupa problemen inte minska dem i långa loppet. Om vi exempelvis jämför den somaliska invandringsgruppen ser "framgångarna" ungefär likadana ut i alla rika länder. Sysselsättningsgraden är något högre i USA men samtidigt är fattigdomen ännu mer utbredd.

    SvaraRadera
  4. "Högerns tro på att sänkta trösklar till arbetsmarknaden ska hjälpa integrationen är minst sagt naiv. Det finns inget tecken på att detta är politiskt möjligt eller att det ska ge några större positiva effekter på invandrarnas "framgångar"."

    Nej, men vänstern är ju om möjligt ännu värre med sitt tjat om diskriminering och stämplande av meningsmotståndare. Tänk bara om svetsarn gick ut och sa att det är dags att lägga om invandringspolitiken, men det är givetvis bara naivt önsketänkande. Etablissemanget har målat in sig i ett hörn som det kommer att bli svårt att ta sig ur. Samtidigt fortsätter problemen att växa och det "glömda folket" som drabbas hårdast av den katastrofala invandringspolitiken vänder sig till SD.

    SvaraRadera
  5. Jag tror det finns en instinkttiv motvilja hos arbetsgivare när de ser arbetssökande som har hopplöst svårstavade "osvenska" namn.
    Tänk om de kunde göra som artister. Ha ett offentligt namn "artistnamn"som folk tycker om samtidigt som de har kvar sitt privata namn.

    SvaraRadera
  6. Alla sådana här analyser missar målet - i alla fall till stora delar - eftersom man inte belyser tabufrågor. IQ x CONSCIENTIOUSNESS x OPPORTUNITY = ACHIEVEMENT är en av de bästa formlerna för att förstå hur individer och grupper lyckas och tillhör mainstream science inom psykologi.

    Frågan hur länge man ska hålla på så här? Jag tänker mig att om många attackerar problemet ungefär samtidigt så kan inte alla bli kvasiostraciserade och avskedade.

    SvaraRadera
  7. STORSATSNING PÅ ZIGENARE

    För att locka fler zigenare från södra Europa att flytta till stockholmsområdet har Arbetsförmedlingen i samarbete med Stockholms stad beslutat om att genomföra en extensiv utbildning av områdets arbetsgivare i zigenarförståelse.

    Företagare och andra arbetsgivare skall undervisas i zigenarnas historia och kultur, i hur många olika typer av zigenare som finns, i hur de olika typerna tänker och uppträder och skall individuellt bemötas, hur svenskarna skall läras att anpassa sig till zigenarna osv.

    Radio Stockholm rapporterar d. 4/6:

    ”I den här webbaserade utbildningen får man lära sig om romsk kultur, identitet och historia, och om den diskriminering som romer kan bli utsatta för på arbetsmarknaden och vad man kan göra för att eliminera den, säger Mirelle Gyllenbäck, projektledarassistent för utbildningen. - - -

    – Sedan får man också lära sig att romer inte är en enhetlig grupp. Det skiljer sig väldigt mycket mellan de olika grupperna och vilket land man kommer från, säger Mirelle Gyllenbäck, projektledarassistent för utbildningen.

    Innehållet i utbildning diskuteras sen mer ingående på seminarier som leds av Mirelle Gyllenbäck, som själv är rom, och hennes kollegor. Radio Stockholm var på plats vid ett av seminarierna på Jobbtorg Stockholm vid Globen, och det var livliga diskussioner bland deltagarna som fortsatte även när det tre timmar långa seminariet var slut.”

    SvaraRadera
  8. Tala om hur långt till höger du står Andreas. Är du Nationaldemokrat?
    Har du varit i London någon gång? I Kilburn tex. Där går det alldeles utmärkt att jobba med dålig engelska. Men i Sverige ska städarna kunna perfekt svenska. Ivrigt påhejjade av rasister som heinö.

    SvaraRadera
  9. Jag blir rädd när fina Universitet anställer nazister som Heinö.

    SvaraRadera
  10. Jag är gift med en spanjorska född i Frankrike, dvs västeuropé med kulturella normer som avviker ganska lite från de gängse svenska, möjligen lite gammaldags med krav på att man ska göra rätt för sig osv. Men gud, så mycket knäppa reaktioner från svenskar man stöter på. Eller som hon stöter på och rapporterar för mig.

    Exempelvis tycks svenskar i gemen anta att den som har en lätt utländsk brytning är idiot som inget begriper. Och som man därför måste förklara de enklaste saker noggrant för, som man förklarar det för ett barn. Och som följaktligen inte heller bör ha ett jobb eftersom dom säkert inte klarar av det.

    Om jag får ha en teori har vi i Sverige en diskriminering som skulle kunna kallas "de låga förväntningarnas fälla". Den är inte illa menad, men den får katastrofala följder.

    Förutom att vi givetvis har den universella formen av diskriminering där folk gynnar dem de känner och dem som har samma habitus som man själv - se Charles Tilly: Beständig ojämlikhet, Arkiv 1998. Det är förstås också helt utan illvilja, men givetvis drabbar detta alla som kommer in utifrån och inte känner någon i sån maktposition att de kan anställa någon.

    SvaraRadera
  11. "Om jag får ha en teori har vi i Sverige en diskriminering som skulle kunna kallas "de låga förväntningarnas fälla"."

    Kanske lite bristfällig grund att bygga en sådan teori på vad din fru skvallrar om. Att hela tiden lyfta fram diskriminering som orsak till invandrarnas låga sysselsättningsgrad i ett av världens mest toleranta länder är kontraproduktivt och farligt och kommer bara att skärpa konflikterna i samhället. Grundorsaken till misslyckandet är uppenbar; den invandringspolitik som av etablissemanget gjorts till en helig ko i svensk politik, men som statsministern ändå är ärlig nog att erkänna innebär stora påfrestningar och utmaningar för samhället att klara av. Frågan nu är bara hur stort pris etablissemanget är berett att betala för att upprätthålla denna politik som man blir alltmer ensamma om i Europa. Just nu verkar det vara oändligt stort sedan alliansen slog sig ihop med MP, men saker kan ändra sig fort inom politiken. Just nu kämpar tre borgerliga partier för sin överlevnad, varav ett tidigare köpt sig nytt liv genom att "fiska i grumliga vatten", och fortsatta framgångar för SD sätter ytterligare press på de övriga partierna.

    SvaraRadera
  12. Den här texten är ganska relevant i sammanhanget:
    http://swedishdissident.blogspot.se/2012/06/overkvalifikation-nepotism-och.html

    SvaraRadera