17 oktober 2012

Ingen kommer undan metadebatten

Ingen kommer undan metadebatten. När Agenda i partiledardebatten häromveckan ställde frågan "Hur mycket invandring tål Sverige" satte man återigen fart på den mest ofruktbara av debatter.

Jag borde förvisso inte bidra till att debatten lever vidare ännu längre men nu råkar det vara så att jag medverkade dels i programmet Medierna i P1 som granskade hur invandrings- och integrationsfrågorna diskuteras (hela reportaget kan läsas här) och dels har skrivit en artikel på SVT Debatt om Sverigedemokraternas väljarstöd. Både reportaget och debattartikeln har fått en del kritik som behöver bemötas.

Min utgångspunkt är följande: journalister är generellt alltför intresserade, rent av fascinerade, av Sverigedemokraterna. En konsekvens av detta är att SD hela tiden står i vägen för en vettig invandrings- och integrationsdebatt. Det sämsta med Agenda-debatten var inte hur själva frågan formulerades utan att den ramades in som en SD-angelägenhet. Till detta bidrog inte bara programledarna utan också övriga partiledare som hellre ville berätta att de var moraliskt överlägsna Jimmie Åkesson, än diskutera konkret politik. (Jag bidrar också till detta genom att svara på frågor om SD, men det är min skyldighet som skattefinansierad statsvetare att svara på de frågor journalister ställer, och jag kompenserar genom att som opinionsbildare förespråka ett annat förhållningssätt).

Ett exempel på hur SD tillåts förblinda debatten är Kristina Lindquists text på Dagens Arena, om vikten av anständighet och faran med att förespråka tuffare tag. Hon ger tre exempel, varav min diskussion om vardagsrasismen och SD är ett. Det är en konstig argumentation, som faller på den lilla detaljen att det inte finns några exempel att finna på borgerliga politiker och debattörer som vare sig genomfört eller förespråkat några "tuffare tag".

Men Lindqvist är intresserad av forskning och lutar sig därför mot två svenska statsvetenskapliga studier, som enligt henne har avgjort saken: "Att övriga partier ställer sig avvisande är ett effektivt sätt att minska stödet för de främlingsfientliga, medan 'hårdare tag' i migrationsfrågor kan kopplas till ökat väljarstöd för invandringsfientliga partier".

Jag råkar ha läst dessa studier och det finns några saker att lyfta fram ur dem:

Anders Sundell och Carl Dahlström har studerat svenska kommunpolitikers attityder till minskat flyktingmottagande i den egna kommunen och ökat flyktingmottagande på nationell nivå (detta bygger på data från den imponerande och viktiga kartläggning av svenska kommunpolitiker som Anders genomfört bland annat tillsammans med min statsvetarlärarkollega Mikael Gilljam). Sundell och Dahlström finner ett samband mellan dessa attityder och stödet för SD i kommunalvalet 2010: en generellt mer restriktiv hållning hos övriga partier (det räcker inte att ett parti flyttar sig, det måste vara flera) motsvarande en standardavvikelse ger en ökning av SD:s stöd med 7 procent. Det betyder att om SD skulle ha haft en nivå på 4 procent ökar stöder till 4,28 om kommunpolitikerna står för en "tuffare" linje. Ett signifikant och inte obetydligt samband, men ändå inte mer än en liten pusselbit i sammanhanget.*

Vad som är än mer intressant är kanske att den mekanism de lyfter fram för att förklara sambandet är parallell med den som jag lyfter fram i min artikel, och som Lindqvist kritiserar mig för. Sundells och Dahlströms teori är nämligen att SD:s radikala politik legitimeras när de andra partierna minskar avståndet till dem (genom att själva närma sig en mer restriktiv hållning). I synnerhet gäller detta när Socialdemokraterna signalerar en tuffare hållning. De lyfter själva fram hur stödet för SD hålls nere av bristande legitimitet, trots att fler väljare vill ha mer restriktiv politik. På samma sätt har jag försökt belysa hur ett ökat fokus på vardagsrasism också kan minska skillnaderna mellan SD och övriga partier, genom att rasism uppfattas vara något som finns överallt i samhället och inte bara är koncentrerat till SD.

Den andra studien, av Dahlström och Peter Esaiasson, besvarar den nu inaktuella frågan varför Sverige till skillnad från de flesta andra västländer inte har något anti-invandringsparti, med data från 1970-2006. Huvudförklaringen här är jag dock helt enig med, det handlar inte om någon brist på efterfrågan, utan om att de etablerade partierna länge lyckades stänga dörren genom att undvika att prata om frågorna. Samtidigt är SD:s riksdagsinträde 2010 inte helt enkelt att förklara i de termerna. Inget etablerat parti bytte position mellan 2006 och 2010.

Och det är här som Kristina Lindquist och andra som förfäktar samma ståndpunkt får problem. För det finns inga exempel på förflyttningar från övriga partier. Svenska migrationspolitik är mer liberal idag än någonsin i modern tid. Vi har fri arbetskraftsinvandring och en anhörig- och flyktingpolitik som är mer generös än nästan något annat land. Fredrik Reinfeldt är så gott som ensam bland europeiska regeringschefer om att inte på något sätt ha tagit avstånd från mångkulturalism, ifrågasatt invandringspolitiken eller förespråkat något som ens illvilligt skulle kunna tolkas som "hårdare krav".

Bland opinionsbildare finns inte någon som ens med reservationer uttrycker sympati för Sverigedemokratisk politik. Jag vet inte en enda som argumenterar för mer restriktiv invandringspolitik. Det är inte där debatten befinner sig. Istället går skiljelinjen mellan dem som vill ha en konstruktiv debatt om integrationsproblem och dem som vill fortsätta tävla i moral-VM. För egen del är jag övertygad om att vi inte kommer kunna upprätthålla västvärldens mest generösa och liberala migrationspolitik om vi fortsätter vara bland de sämre när det gäller att få utrikes födda i arbete, om vi fortsätter att låta klyftorna växa mellan invandrartäta förorter och resten av Sverige och om vi fortsätter att obekymrat se hur en ny generation som växer upp i Sverige definierar sig bort från, inte som en del av, samhället.



* Det finns såklart problem med att mäta det här på kommunal nivå, eftersom integrationsdebatten är nationell. Dessa problem diskuteras också i texten och författarna är föredömligt försiktiga när det gäller att dra generella slutsatser. Däremot tycker jag inte att de tillräckligt tydligt diskuterar problemen med huruvida de attityder som kommer till uttryck när politikerna fyller i en enkät verkligen motsvarar de signaler de skickar till sina egna väljare. Från undersökningar av riksdagspolitiker vet vi till exempel att borgerliga politiker är mer restriktiva i sin syn på migrationspolitiken, men vi vet också att det är borgerliga regeringar som genomfört de väsentliga liberaliseringarna av svensk migrationspolitik (1991 och 2008) medan det är socialdemokratiska regeringar som genomfört åtstramningar (1967-68, 1989). En sista anmärkning är att man kan fråga sig om den oberoende variabeln varierar tillräckligt mycket. Vad skulle en "tougher stance" verkligen innebära, i praktiken? Är det till exempel en "tougher stance" att i en kommun som Södertäljer, som socialdemokratisk politiker, vilja ha en minskad invandring till kommunen?

18 kommentarer:

  1. "Min utgångspunkt är följande: journalister är generellt alltför intresserade, rent av fascinerade, av Sverigedemokraterna. En konsekvens av detta är att SD hela tiden står i vägen för en vettig invandrings- och integrationsdebatt."

    Ja, precis. Vi talar ju om ett parti som blivit negativt särbehandlat i media och som man försökt att "tiga ihjäl eller sätta dit" för att använda Mats Bergstrands formulering. Men nu har väljarna valt in dem i riksdagen så du får nog vänja dig vid att de kommer att "stå i vägen" för den "vettiga debatt" som du tänker dig att ha med... ja, vem? Du blir ju i princip lika illa behandlad av tongivande opinionsbildare som SD när du kommer med dina debattförsök, men det är alltså inte där som det stora problemet ligger?

    SvaraRadera
  2. Så invandringsfrågan handlar enligt dig enbart om integration? Nån maxgräns för hur stor invandring vi klarar av finns tydligen inte. Är inte ens infrastruktur, ekonomi och sociala spänningar relevanta?
    På alla invandrings- och mångkulturpositiva bloggar jag går in på tigger och ber jag om exempel på mångkulturella länder som verkligen är framgångsrika, men jag får aldrig nåt vettigt svar.
    Jag ber dig igen ge mig ett exempel – och då menar jag inte länder som byggts upp genom invandring från västvärlden.
    Jag tänker fortsätta att vädja om svar trots att jag tvivlar på att jag får nåt.

    SvaraRadera
  3. Lars: vad jag syftar på är att de andra partiernas integrationspolitiska förslag ofta bemöts med "hur kommer det här att gynna SD?" snarare än "är detta ett bra förslag?" Jag vill att SD ska behandlas likvärdigt, och ges samma utrymme som andra partier, inom integration och alla andra frågor. Men nu tilldelas SD automatiskt en huvudroll så fort integrationen ska diskuteras, och det är inte motiverat.
    Anna: min position är att vi bör ha så stor invandring som vi klarar av att hantera. Jag tycker fri rörlighet är ett viktigt värde och är därför beredd till en del systemförändringar (större lönegap, rörligare arbetsmarknad, förändringar inom offentlig sektor) men jag tycker inte att fri invandring övertrumfar allt annat. Jag är t ex inte beredd att acceptera att vi får ghetton i Sverige.
    Framgångsrika invandrarländer: USA, Kanada. Men det finns också många framgångsrika invandrarstäder, som många europeiska storstäder. Det är inte alltid länder är den bästa jämförelsen.

    SvaraRadera
  4. Först, tack för att du svarar!
    Jag håller med dig i ditt ställningstagande. Det tror jag att många av dem som stöder SD också gör. Fast jag - och säkert många med mig - anser att vi har nått vår gräns nu, att vi borde hejda inflödet och försöka lösa problemen innan vi fortsätter.
    Så varför ska vi som stöttar SD svartmålas? De flesta vill bara få en mer "normal" invandringspolitik.
    Sen går det inte att jämföra det som sker nu i Europa med det som skedde i USA, Kanada och Australien. Det var mycket glesbefolkade kontinenter som byggdes upp av europeiska folk.
    Städer och handelsplatser har genom historien kunnat vara mångkulturella, men det går inte att jämföra med länder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du glömde nämna att de sociala skyddsnäten just inte fanns på den tiden. Välfärdssamhällen hade inte vuxit fram. Det var "bära eller brista" som gällde för det stora flertalet.

      Det finns ju de som säger att så glesbefolkat som Sverige är så är det bara bra med mer folk. Dessa i sin tur glömmer den lilla detaljen om varför "pursvenskar" flyttar till städerna. Jobb.

      Radera
  5. "vad jag syftar på är att de andra partiernas integrationspolitiska förslag ofta bemöts med "hur kommer det här att gynna SD?" snarare än "är detta ett bra förslag?""

    Då har du ett mycket dåligt och provocerande sätt att beskriva det på. Du tycks ju hela tiden vända dig mot SD; att de "hamnar i fokus" och "står i vägen" för den "vettiga debatten". Och det handlar som du vet inte om SD; tidigare var det allmänt "främlingsfientliga krafter" som kunde "gynnas" för att inte tala om anklagelser om "fiske i grumliga vatten" etc. Det handlar om ett sjukt och antiintellektuellt debattklimat som etablissemanget ska anklagas och ta ansvar för.

    SvaraRadera
  6. Jag är förvånad (eller kanske inte) över hur fort aftonbladet och senare aftonbladet i sr vänder "Hur mycket invandring tål Sverige?" till "Hur många invandrare tål Sverige?" Frågan i agenda var aldrig ställd så, men som vanligt sker en ohygglig överreaktion och medveten misstolkning.

    Jag tycker att den medelklass som älsakar att vara moralisk och förespråkar att vi ska hjälpa alla som knackar på dörren till Sverige och sedan varken anställler eller vill bo tillsammans med de nyaanlända är djupt omoraliska. Att lämna ifrån sig ansvaret för de människor som kommer hit och göra deras problem till ett individuellt ansvar tycker jag är omoraliskt.

    Jag läste din avhandling om hur mycket mångfald demokratin tål och är lite förvånad över dina personliga slutsatser, som jag letat länge efter men som du nu redovisar tydligt i ditt inlägg och i kommentaren ovan. Kanske borde man anat det med din anknytning till timbro. Du vill ha ökad lönespridning, en reformerad (nedmonterad?) offentlig sektor och en liberaliserad arbetsrätt för att kunna härbärgera en ökad invandring. Fri rörlighet är ett högre värde. Kanske till och med fri invandring som ett vapen mot välfärdssamhället och socialdemokratin. Smart. Och de fattar ingenting!

    Jag är förvånad över att socialdemokraterna inte förstår vad som händer med välfärdssamhället om de fortsätter att följa regeringens linje. I förlängningen omöjliggör de sin egen ideologi. Och allt för att de vill vara lika moraliska och fina och släppa in människor i nöd.

    Svaret på frågan om "Hur mycket invandring Sverige tål"? är såklart mycket relevant. Om någon är intresserad av att skapa förutsättningar för ett inkluderande medborgarsamhälle där alla får kompensatorisk hjälp att nå likhet i möjligheter så måste invandringen dämpas. Skolor och arbetsmarknad hänger inte med om ett jämlikt samhälle är målet. När ska miljöpartiet, vänstern och socialdemokratin fatta att de med sin moralpanik undergrävet skälva fundamentet för det samhälle de eftersträvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sossarna har ju, inte minst under Sahlins tid på olika positioner i ledningen av s, byggt en stor del av sitt väljarstöd på invandrare.

      I det läget blir det svårt för s att växla till en mer återhållsam invandringspolitik, även om nuvarande invandring äter upp den välfärdsstat som s eftersträvar.

      Samma gäller också i hög grad v och mp.

      Om sossarna delade sig i två delar där den ena modellerades mer efter "Blue labour" med självkritik mot den invandringspolitik som även s stått bakom, skulle säkert en sådan partibildning kunna ta många röster från borgare och sd och också behålla många sossar typ vanlig svensk arbetare.

      Den andra halvan skulle i så fall stå rätt nära v och mp och slåss om samma väljare.

      Radera
  7. Det är lätt att säga att "fri rörlighet är ett viktigt värde" , men det blir först intressant när man ställer det mot andra värden, som du senare i viss mån gör. Men här blir det svårt eftersom man då måste vara beredd att väga och kvantifiera. Hur stora lönegap? Vilka förändringar i offentlig sektor mm. Du vill inte acceptera ghetton i Sverige, men vad är ett ghetto, och har vi inte det redan?
    Vidare bör man väl göra skillnad mellan arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande. I det senare fallet är de humanitära aspekterna kanske avgörande. Här uppstår också frågan om övriga EU-länders ansvar, och bör vi inte ha en gemensam flyktingpolitik och ta ett gemensamt ansvar?

    Debatten rör sig ofta med kvalitativa resonemang och svepande utsagor, du skiljer dig härvidlag i positiv riktning vilket är glädjande.

    SvaraRadera
  8. Den märkliga är själva utgångspunkten hos Kristina Lindquist och hennes kollegor. De är fast i en naiv och omogen övertygelse om sin egen känslostyrda uppfattning som den enda möjliga. Blott att ifrågasätta invandringspolitiken är något självklart ont som. Att bekämpa den diskussionen och SD är lika självklart som att bekämpa aids eller fågelinfluensa. Hur hamnar man i en sån världsbild, ett sånt tunnelseende?
    Är det arvet efter Palme; ambitionen att leva upp till självbilden av världens samvete, världens mest toleranta land?

    Jag har uppfattat att du tidigare velat slå vakt om den svenska välfärdsmodellen men nu är du tydligen beredd att rucka på den ståndpunkten. Arbetarrörelsen har aldrig haft skäl att vara positiv till invandring men även den gamla ”högern” var kritisk. Därför har jag alltid undrat varför moderaterna är världens med invandrarpositiva parti, men jag börjar inse det nu.

    Du har uppenbarligen redan insett det, att den massinvandring vi har idag kommer helt enkelt att tvinga fram ett systemskifte. Välfärdssystemet kommer aldrig att kunna bära denna mängd asylinvandrare som inte får jobb. Det kommer definitivt inte att lösa ghettofrågan, men spränger inte systemet.

    SvaraRadera
  9. Magnus Larsson18 oktober 2012 18:34

    En enkel fråga till Johansson Heinö: varför bör Sverige fortsätta "upprätthålla västvärldens mest generösa och liberala migrationspolitik"?

    SvaraRadera
  10. "Däremot tycker jag inte att de tillräckligt tydligt diskuterar problemen med huruvida de attityder som kommer till uttryck när politikerna fyller i en enkät verkligen motsvarar de signaler de skickar till sina egna väljare."

    Där har du verkligen slagit huvudet på spiken. Eller mer precist vilka signaler partierna de tillhör skickar. Effekten ska uppstå när i princip hela det politiska landskapet flyttar sig i restriktiv riktning, vilket alltså påstås ha skett i många svenska kommuner. Vad jag vet har detta tydligast skett i Danmark, och vad hände då? Dansk Folkepartis kraftiga tillväxt stoppades upp... En mer naturlig förklaring till mer restriktiv hållning hos kommunpolitiker och starkt SD-stöd bör väl vara att det kan handla om kommuner som haft ett stort asylsökarmottagande och fått stora problem. I grund och botten handlar SD:s osannolika framgångshistoria om ett demokratiskt underskott i invandringsfrågan, där etablissemanget för en extrem invandrings- och integrationspolitik som aldrig förankrats folkligt. Bara en idiot kan tro att de övriga partiernas upprätthållande av detta genom att avvisa en restriktivare hållning skulle missgynna SD. Demokratin handlar om folkviljans förverkligande och missköter de etablerade partierna det i en så viktig och för landet avgörande fråga som invandringsfrågan så får det givetvis konsekvenser.

    SvaraRadera
  11. En fråga som liberalerna i dess svenska betydelse måste ta tag i är hemundervisningen.
    Alltså att barnen skall undervisas hemma av föräldrarna i stället för att gå i vanlig skola.
    En del liberaler bland annat i tidningen NEO är entusiastiska om hemundervisning.

    SvaraRadera
  12. Kan inte korrelationen mellan sd:s ökning och kommunpolitikers "hårdare attityder" helt enkelt vara att vissa kommuner har större problem relaterat till invandring och det leder både till att folk röstar på sd och att det blir mer naturligt för andra partier att appellera till väljarnas upplevda problem?

    Då faller slutsatsen att "hårdare attityder" i sig själv skulle ge större sd-stöd.

    SvaraRadera
  13. Eftersom det inte går att kommentera din artikel om medborgarskapet gör jag det här.
    Hur kan man an jämför USA med Europa och Sverige? USA befolkades till största delen av invandrade européer. Det var ett land som byggdes upp av de invandrade. (Indianerna är ett stort kapitel jag inte berör här.)
    Europa består av urgamla nationer och kulturella gemenskaper. Vi kan inte inom några decennier helt omdefiniera vad det innebär att vara svensk – trots att politikerna tycks kräva det.

    SvaraRadera
  14. "Hur kan man an jämför USA med Europa och Sverige?"

    Bra fråga. Ett av våra riksdagspartier har ju t o m en vision om att förvandla Sverige till ett "nybyggarland" som världens alla folk ska kunna ta för sig av. Inte konstigt att de också tycks vara på väg ut ur riksdagen...

    "Europa består av urgamla nationer och kulturella gemenskaper. Vi kan inte inom några decennier helt omdefiniera vad det innebär att vara svensk – trots att politikerna tycks kräva det."

    Jag har tjatat med Andreas i evigheter om det där, men han tycks fast besluten om att det är vägen att gå. Utan folklig förankring är det dock dödfött. Kom ihåg att invandrarpolitiken ända sedan 70-talet vänt sig mot assimilation och att den nuvarande integrationspolitiken strävar efter att skapa en ny samhällsgemenskap på "mångfaldens grund". Trots det är det folkliga stödet för assimilationstanken fortfarande starkt och vi har en stark "likhetsnorm" från det gamla goda homogenitetssverige, som Andreas nu dragit ut i strid mot, som effektivt motverkar framväxten av ett genuint "mångkulturellt samhälle". Andreas och etablissemangets ambitioner är minst sagt stora och handlar om att i grunden förändra vårt land, vilket alltså även inkluderar det mest grundläggande av allt; vår nationella identitet. Nu har dock ett folkligt motstånd på allvar börjat formeras mot galenskaperna i form av SD. Utvecklingen under de närmsta decennierna blir spännande att följa och avgörande för vårt lands framtid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också bett Andreas om svar, eftersom jag respekterar honom. Jag märker nu att han kämpar för att få sin världsbild att gå ihop.
      Han vet nog innerst inne att den är utopisk, men jag litar på att han till slut låter verkligheten och förnuftet råda och att han är hederlig nog att gå ut med det.

      Radera
  15. "Bra av Romson och Kaplan. MP gör numera en i grunden vettig analys av integrationsfrågorna."

    Hur kan du påstå något sådant? MP är Sveriges mest extrema parti i de här frågorna och vill t ex ha fri invandring. Det är deras inflytande nu genom samarbetet med alliansen som håller på att knäcka kommunerna och omöjliggöra allt vad god integration på arbetsmarknaden heter. De som får betala är svenska skattebetalare och invandrare som hamnar i utanförskap, just därför att partier som MP vägrar att se det som är grundproblemet som ett problem; migrationen till Sverige genom den katastrofala invandringspolitik som förs. En i "grunden vettig analys av integrationsfrågorna" kan inte frikopplas från migrationen genom att dogmatiskt påstå att den aldrig kan vara ett problem. Bara verklighetfrånvända extremister gör det.

    SvaraRadera