12 november 2012

Gud, vetenskapen och skolan


Jag medverkade idag på ett seminarium på Jonsereds Herrgård under rubriken Gud, vetenskapen och skolan. Bakgrunden är den nya ämnesplanen för religionskunskap i gymnasieskolan som lyfter fram relationen mellan religion och vetenskap som ett centralt område. Seminariet inleddes av Olof Franck och Lotta Knutsson Bråkenhielm som är två av författarna till den nyutkomna boken Attundervisa om religion och vetenskap (Studentlitteratur). Det är en välskriven och på många sätt tankeväckande bok som jag kan rekommendera inte bara lärare utan för alla med intresse för samhällsfrågor.  

Det är förstås svårt att invända mot relevansen i detta tema. Men det är inte självklart hur det ska behandlas, inte minst mot bakgrund av de grunda kunskaper om religion (och vetenskap) som elever på gymnasieskolan kan förväntas ha. Utifrån vad både jag själv och andra sa på seminariet har jag skrivit ner några punkter, som utgångspunkt för en vidare diskussion.

  • Konflikten mellan vetenskap och religion bör inte överdrivas. I stort sett samtliga deltagare verkade vara överens om detta. Historien rymmer både konflikt och positiv dynamik. Gränserna mellan religion och vetenskap är inte självklara, religionen är liksom forskningen i ständig förändring och på ett individuellt plan går de flesta religiösa uppfattningar att kombinera med en tilltro till vetenskapliga resultat. Av denna anledning är det positivt att formuleringen ”tro och vetande”, som fanns med i en tidigare version av ämnesplanen strukits, men det är synd att den likaledes polariserande termen ”evolutionism” hänger kvar.
  • Vetenskap är mer än naturvetenskap. Av diskussionen framgick att det är väldigt lätt att ”vetenskap” i relation till religion reduceras till att enbart handla om naturvetenskap. Talande för detta var att kreationism var det ständigt återkommande exemplet i diskussionen. Detta riskerar att rikta fokus helt fel (inte bara genom att förstärka en stereotyp bild av religion). Istället bör humanvetenskapliga perspektiv ges större utrymme, det är inom humaniora vi hittar de bästa verktygen för att förstå religiositet.
  • Hela vårt samhälle är präglat av religionen. Det finns en ständig risk att det är ”vi” (den svenska majoritetskulturen” som uppfattas stå för vetenskapen och ”dom” (invandrare och minoriteter) som står för religionen. Därför behövs ständigt påminnelser om att svenskhet också är en kultur och exempel på hur denna i hög grad präglats av protestantismen.
  • Religiösa argument är ibland lika legitima som sekulära. En del av skolans demokratiska fostran bör vara att skapa förutsättningar för att såväl religiösa som icke-religiösa medborgare kan delta i samhällsdebatten på lika villkor. Jag tog upp exemplet med frågan om livets början och slut, vilken i Sverige tenderar att delegeras till vetenskapen. Men de normativa ställningstagandena kommer vi inte undan. Bakom hänvisningar till vetenskapens bedömning av ”livsduglighet” ligger ett ställningstagande att livsduglighet ska vara ett avgörande kriterium för liv och död, vilket inte är ett resultat av någon empirisk forskning, utan ett uttryck för en värdering, som i sig kan vara grundad i ideologi, religion eller livsåskådning. Därför bör den politiska debatten om dessa frågor vara inkluderande mot dem som anför argument som utvecklats inom andra värdegrunder än den för tillfället dominerande.

4 kommentarer:

  1. Tack för detta inlägg. Begreppet livsduglighet är ytterst diskutabelt. Fostret är ju livsdugligt redan innan vecka 22 så länge han/hon får vara i sin rätta miljö, dvs i livmodern. Det man menar är en livsduglighet utanför livmodern men varför detta bör styra abortgränsen verkar godtyckligt. För på vilket sätt påverkas fostrets människovärde av dess överlevnadsförmåga i ett främmande habitat?

    SvaraRadera
  2. Det går inte att komma ifrån att religion handlar om tro på övernaturliga väsen och att vetenskapen inte ger något som helst stöd för sådant och är vårt enda verktyg för att få fram objektiva fakta och kunskap om vår värld. "Tro och vetande" är därför en bra beskrivning om vad det handlar om och hur förödande det är när man försöker att blanda ihop sakerna. Ta bara den bisarra "kreationismen" som religiösa knåpat ihop. Den får ju andra pseudovetenskaper att framstå som ett under av vetenskaplighet. Den vetenskapliga revolutionen har också gett en utveckling och materiellt välstånd utan like i mänsklighetens historia. Samma sak kan knappast sägas om religionen. Se bara på de folk som hamnat under islam och vilken förödande effekt det fått för det fria tänkandet och utvecklingen där. När riktigt fundamentalistiska krafter får makten vrids utvecklingen årtusenden tillbaka.

    SvaraRadera
  3. OT,

    ser fram emot en ny blogg efter din debatt med Bengt Westerberg

    SvaraRadera
  4. "Det ska bli mycket intressant att följa hur Jimmie Åkesson och SD:s partiledning hanterar Expressens avslöjande om Erik Almqvist."

    Han verkar ha fått sig en välförtjänt smäll på fingrarna den här gången. Det är ju inte första gången media slår på stort med hans fylleäventyr och exponerar hans bristande omdöme. Kom ihåg Kaliber-infiltrationen. Även då började etablissemanget svamla om "SD:s rätta ansikte" och att det var en allvarlig kris för partiet. I stället ökade SD i opinionsundersökningarna och tog sig sedan in i riksdagen...

    SvaraRadera