3 juni 2013

En mångkulturell nationaldag

Inför den 6 juni publiceras som vanligt en rad artiklar och reportage av det mer pedagogiska slaget. Den svenska nationaldagen är en ung högtid med svag historisk förankring som ännu befinner sig i den fas där traditionerna uppfinns, snarare än firas. Ännu saknas de "kollektiva minnen" av nationaldagen som annars inramar de stora högtiderna. 6 juni har varken Kalle Anka eller Ring, klocka ring. Varken Bergman eller Lundell har skildrat dagen. Därför kräver 6 juni alltjämt såväl förklaring som motivering.

I ett TT-reportage som publiceras av många tidningar idag konstateras följande:

"Sjätte juni har blivit en stor integrationsdag för invandrare. Det är numera dagen då många medborgarskapsbevis delas ut."

De undersökningar som gjorts vid SOM-institutet i Göteborg tyder på att utrikes födda faktiskt firar nationaldagen i högre utsträckning än infödda svenskar. En del av den skillnaden förklaras troligen med att ett en del del invandrare deltar vid de frivilliga ceremonier för nya medborgare som många kommuner ordnar den 6 juni.

Den statliga medborgarskapsutredningen som presenterades tidigare i våras, föreslår att det ska bli obligatoriskt för kommuner att anordna ceremonier för nyblivna medborgare. Hittills har en del större invandrarkommuner, till exempel Södertälje, avstått. Utredningen vill också att innehållet i ceremonierna ska anknyta till en ny föreslagen portalparagraf i lagtexten om medborgarskapets innebörd i termer av rättigheter och skyldigheter och samhörighet med Sverige.

Detta är bra förslag, men inte tillräckligt. Jag hade hellre sett att staten, inte kommunerna, gavs ansvaret för ceremonierna, att dessa uteslutande skulle anordnas 6 juni och att deltagande var obligatoriskt för den som vill bli medborgare

Mina argument sammanfattas ganska väl av citatet från TT ovan. Det är nämligen inte alls så att 6 juni är "dagen då många medborgarskapsbevis utdelas". Medborgarskap utfärdas i Sverige av migrationsverket. Men migrationsverket ordnar inga ceremonier.

Missförståndet sätter fingret på det grundläggande problemen med medborgarskapet i Sverige: okunskapen, osäkerheten och obetydligheten. Medborgarskapet har en fantastisk inkluderande potential i ett mångkulturellt samhälle men i Sverige vet vi inte vad det innebär, vad vi ska göra med det eller varför det är viktigt.

För att hantera de, enligt utredningen vanliga, missförstånden kring vad som egentligen är ett bevis för medborgarskapet och vad som bara är ett minnesdokument från en ceremoni understryks att eventuella diplom som utfärdas inte får vara formulerade så att de kan misstolkas vara medborgarskapsbevis.

Detta är en helt bakvänd argumentation. Det finns bevisligen en efterfrågan på ceremonier och därvid utdelade "bevis". Det är i andra länder vanligt med obligatoriska ceremonier där själva medborgarskapen utdelas. Argumenten för att inte även i Sverige införa denna ordning är mycket svaga.

Ett mångkulturellt invandrarland behöver inkluderande symboler och traditioner. Här har 6 juni en helt annan potential än exempelvis midsommarafton (som ständigt lyfts fram som en "äkta" nationaldag). 6 juni representerar det officiella Sverige - kungahuset och grundlagen, historien och demokratin - och samhällets ständigt pågående förändring. Det är en symbol för en gemenskap man kan välja att ansluta sig till, frivilligt, och som med tiden blivit alltmer pluralistisk.

Midsommarafton är däremot en tradition som återskapar en etnisk svensk gemenskap. Det är en hyllning av det beständiga (naturen, traditionen) som till hela sin utformning är exkluderande och partikularistisk; midsommarafton, den kanske mest igenbommade av årets alla dagar i Sverige, är inte ens en röd dag i almanackan. Det är en helg för insiders, en symbol för en gemenskap som det tar att bli en del av.

Vi behöver i Sverige bli bättre på att förstå skillnaden mellan det etniska och det medborgerliga. Ju mer mångetniskt Sverige blir, desto större blir också behovet av en övergripande medborgerlig gemenskap.

Med obligatoriska statliga medborgarskapsceremonier den 6 juni varje år skulle vi tagit ett stort kliv för att stärka såväl medborgarskapet som institution som den 6 juni som en medborgerlig mångetnisk nationaldag. Men tyvärr saknas den politiska viljan.

13 kommentarer:

  1. GODDAG YXSKAFT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  2. När du utger i din "CV" utger dig för att vara expert i "nationalism, integrationsfrågor och europeisk politik blir jag mörkrädd.
    Att vara i så total avsaknad av verklighetsförankring
    är skrämmande.
    Ett stort "jävla skämt" av en stofil som saknar koppling till den värld vi lever i.
    Dags för dig att bli en del av den verklighet vi lever i och inte din "PK" tillrättalagda skönmålning.
    SKÄRPNING ANBEFALLS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Jag som lärt mig att anledningen till att vi firar Nationaldag den 6 juni var för att Gustav Vasa kröntes till kung just den 6 juni 1523. Men jag får visst ta och revidera denna kunskap nu till att 6 juni är "medborgarskapets dag"

    SvaraRadera
  4. Problemet med vår nuvarande nationaldag är att den uppstod kring förra sekelskiftet då svenskhet var förknippat med ras.
    Därför blir det nu för tiden så mycket skruvande med nationaldagen. I många andra länder har nationaldagen uppstått ur helt andra förhållanden som USA och Frankrike.Då blir det inte alls lika känsligt där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Sven 3 juni 2013 11:56
      Just det Sven. Din analys är verkligen briljant (liksom Andreas Johansson Heinös). Även våra djurskyddslagar är problematiska. Dessa lagar inspirerades, enligt personer, som borde känna till förhållandena väl, av det Tredje Rikets lagstiftning.

      Radera
    2. Jag har inget emot blonda människor med blåa ögon.Det är ju det som utlandet förknippar med Sverige.

      Radera
    3. @Sven 3 juni 2013 13:47
      Fenotypen blåögd och blond är en del av den strukturella rasismen, precis som männen är en del av det strukturella patriarkala förtrycket. Om du inte tror mig kan du fråga vem som helst som arbetar inom t.ex. public service eller avlönas av traditionell pappersmedia. Botemedlet är naturligtvis att skattesubventionera ögonlinser som gör alla ögon svarta, hårfärgning till annan färg än blond och velourbyxor (mörklila) som nationaldräkt. Detta kommer att avskaffa alla orättvisor.

      Radera
  5. Diskussionen är helt ointressant.

    Jag tycker att det är bra att vi har en nationaldag och att vi är lediga den dagen. Det är viktigt att vi lär oss varför vi firar den. Den skall inte vara en "mångkulturell dag" utan en dag för att ihågkomma vår historia och våra historiska personer. Punkt. Slut. Inget tvång för invandrare att delta ska finnas, men inte heller något fjäsk. Det är Sveriges dag, och alla invandrade som känner sig som svenskar kan delta, de som inte gör det behöver inte.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker inte man skall bli ”insläppt” som annat än gäst till landets nationaldagsfirande, förrän man låter sina söner och döttrar gifta sig med landets söner och döttrar. Då kan man möjligen bli uppgraderad till deltagande gäst.

    Jag tror inte att ”uppmarschen” av invandrare vid nationaldagsfirandet på något sätt gör att de blir inkluderade i ursprungsbefolkningen. Det enda som händer är nog att ursprungsbefolkningen alieneras från nationaldagsfirandet. Men detta är väl en effekt som Andreas Johansson Heinö egentligen välkomnar.

    SvaraRadera
  7. "Ett mångkulturellt invandrarland behöver inkluderande symboler och traditioner."

    Ja, viljeinriktningen med 6:e juni tycks klar. Det är dagen då det ska "firas" att en stolt och unikt etniskt homogen nation med mångtusenåriga anor ska gå mot sin totala upplösning, och överheten tycks i sin totala fräckhet tro att svenskarna är med på saken. Nej du, Andreas. Vissa av oss vill inte ha något "mångkulturellt invandrarland" och kommer att bekämpa en sådan utveckling så länge vi lever. Och ännu är inte slaget förlorat. På det stora hela är Sverige rätt homogent fortfarande. Den 6:e juni ska vara en dag då svenskarna stolt ska kunna fira sin nation och inte tvingas se att det spårar ur i ett motbjudande mångkulturellt jippo i överhetens regi som i dag.

    SvaraRadera
  8. YOGYAKARTA -- Tun Dr Mahathir Mohamad said the time had not come yet for Barisan Nasional (BN) to become one party open to all races in the country.

    The former prime minister said the best approach at present was cooperation among the various (BN) component parties representing the different races, under the concept of sharing, that was, sharing of power and the nation's wealth.

    "We cannot sideline the parties that represent their communities. Although in BN there are many multiracial parties, in reality they are dominated by only one race.

    "If we look at Gerakan, it is called a multiracial party but is dominated by the Chinese. So, we have not reached the stage where we can set aside race and come under one party," he told Bernama, Monday.

    Dr Mahatir is here is deliver a public lecture on Global Peace and Conflict Resolution in conjunction with the official opening of the Mahathir Global Peace School at Universitas Muhammadiyah Yogyakarta.

    He said BN should not be hasty in accepting suggestions on the set-up and and form of the party for the future as all these suggestions must be studied in depth on the positive and negative effects.

    "For instance, there is a proposal to have only one party (for BN components) that will be open to all races. We cannot be sure yet whether such a party can function or not.

    "DAP is claimed to be a multiracial party but it is actually controlled by the Chinese. It is the same with PKR (Parti Keadilan Rakyat) which is controlled by the Malays.

    "Hence, it is usually the case where a party was set up as multiracial but one race dominates, so this does not make the party multiracial," he said.

    On whether BN could accept the entry of opposition parties into its fold like in the days of the Alliance, Dr Mahathir said BN was open to opposition parties but they must set aside their principles that were in conflict with BN's struggles.

    On Umno's performance in the 13th general election (GE13) last month, he said although the party won the most seats for BN, it still had many weaknesses.

    "Umno's victory this time was not due to its strength or unity within the party, but the fear of the Malays, especially if the party led by (Datuk Seri) Anwar Ibrahim together with DAP would form the government.

    "If they have managed to form the government in Malaysia, the Malays will be worse off. That was why most of the Malay voters gave their support to Umno in the GE13," he said. -- BERNAMA

    Och i det landet har man varit multikulti i 100 år - minst.

    SvaraRadera
  9. Lite oklart skrivet av dig Heinö.

    Vad skall vi egentligen fira på Nationaldagen? Är det vår kultur, våra grundvärderingar, eller är det territoriet Sverige vi firar, eller bör vi fira att invandrare fått rättigheter som svenskar? Kan Heinö klargöra?

    Jag tycker nog att det viktigaste att fira på nationaldagen är vår kultur och våra svenska värderingar. Utan detta är vi inga svenskar, utan Somalier, Afghaner etc.

    Etniciteten är dock underordnad. I USA firar alla Nationaldagen oavsett etnicitet. Går det inte i Sverige? Vill man inte fira det svenska på Nationaldagen, bör man syssla med något helt annat den dagen!

    SvaraRadera