1. Den kyrkopolitiska väljarskaran är liten men trofast. Det är få som röstar men de som gör det tenderar att rösta på samma som senast. Den enskilt största förändringen för ett parti i de senaste två valen är 2,8 procent. Jämfört med riksdagsvalen är alltså kyrkovalen mycket mer stabila.
2. Partierna har fortfarande ett starkt grepp över kyrkopolitiken. Sedan 2001 har andelen röster på de helt partipolitiskt oberoende grupperingarna ökat från 16 till omkring 20 procent 2005 och knappt 22 procent 2009. De tre partier som ställer upp utan reservationer - S, C och SD - samlade i förra valet mer än dubbelt så många väljare (45 procent), medan de formellt fristående men till allt väsentligt partipräglade grupperingarna (FISK, VISK, MPSK mfl) vann resterande tredjedel.
3. Partiernas upp- och nedgångar i rikspolitiken spiller sällan över på kyrkopolitiken. Visserligen sammanfaller nedåtgående trender i riks- och kyrkopolitiken för C och KD, och på motsvarande sätt sammanfaller uppåtgående trender för MP och SD, men svängningarna är betydligt mindre dramatiska i kyrkopolitiken.
4. Trots nedgång över tid är Centern fortfarande det parti som lyckas bäst i kyrkopolitiken, relativt partiets ställning i rikspolitiken. Även KD presterar bättre, medan framförallt V, men även SD och MP, gör betydligt sämre ifrån sig kyrkopolitiskt. Detta speglar i första hand graden av medlemskap och intresse för kyrkliga frågor hos respektive partis väljare.
5. Den mediala bevakningen speglar inte styrkeförhållandena mellan partierna. SD som är 10:e största parti i kyrkomötet och som inte kandiderar över hela landet syns mycket mer än alla andra partiet, med undantag för S. När Aktuellt två dagar före valet ordnar partiledardebatt är det mellan det nionde och det tionde största partiet. Givet mediebevakningen, partiernas eget agerande samt de skiljelinjer som lyfts fram (liberalt vs traditionellt; tolerans vs främlingsfientlighet) är det troligt att förvänta sig fortsatt ökning för framförallt SD och MP, men förmodligen också Frimodig kyrka, dvs de olika ytterlighetsalternativen.
6. De som röstar i kyrkovalet gör det utan möjlighet att rösta strategiskt - eftersom opinionsundersökningar saknas - men också förmodligen med stora kunskapsbrister vad gäller inte bara sakfrågor och skiljelinjer utan också de nuvarande styrkeförhållandena mellan partierna/grupperingarna. Lägg därtill okända kandidater, och minst tre och i många fall fyra politiska nivåer att ta ställning till (dessutom sannolikt stor osäkerhet om vilka frågor som beslutas på respektive nivå) - ingen borde förvånas över det låga valdeltagandet.
Du har visst varit väldigt kritisk till hur media lyfter fram SD i kyrkovalet, Andreas. Och visst är det lite märkligt att SD lyfts fram som ett stort hot i de "glömda valen" (kyrko- och EUP-val) där partiet presterar som sämst, medan man gör allt för att tiga ihjäl, baissa och skriva ner SD där de verkligen utgör ett hot; i riksdags-, landstings- och kommunvalen. Där har verkligen statsvetarnas kreativitet flödat när det ska förklaras varför SD kommer att "få det svårt" och inte klara ett riksdagsinträde etc. Du kommer väl att regera lika starkt till SD:s försvar om det här mönstret upprepas nästa år, och förklara varför det är viktigt att SD ska få ta rejält med plats och behandlas sakligt i media?
SvaraRaderaNu känner du dig lite dum va?
SvaraRaderaSD går från de 10:e största partiet till det 5:e största partiet.
De lyckas fördubbla sina mandat. Och är nu det största nomineringsgruppen i Kyrkomötet som står för en konservativ linje i Svenska Kyrkan.
Kanske du lärt dig ett och annat om Kyrkovalet den här gången.
"Givet mediebevakningen, partiernas eget agerande samt de skiljelinjer som lyfts fram (liberalt vs traditionellt; tolerans vs främlingsfientlighet) är det troligt att förvänta sig fortsatt ökning för framförallt SD och MP"
SvaraRaderaLars: inför valet 2010 skrev jag flera texter som kritiserade mediabeslut, exempelvis förespråkade jag att SD skulle medverka i slutdebatten i TV. Mitt argument då var att väljarna förtjänade en saklig och allsidig granskning av ett parti som med stor sannolikt skulle komma in i riksagen. Inför 2014 är det en icke-fråga och jag tvivlar på att det kommer behövas sådana texter igen.
SvaraRaderaEtt faktum som ständigt glöms bort i debatten om kyrkovalet i Svenska Kyrkan är att den kyrkan är ju INTE den enda kyrkan i Sverige.
SvaraRaderaPå 1800-talet tyckte många svenskar att Svenska Kyrkan var för världslig och politisk,därför bildade svenskarna många frikyrkor.Det kyrkliga monopolet bröts.
Sedan dess har Sverige haft många kristna rörelser med tillhörande kyrkor.I många områden i Sverige var frikyrkligheten väldigt påtaglig som i Småland och delar av Norrland.
"inför valet 2010 skrev jag flera texter som kritiserade mediabeslut, exempelvis förespråkade jag att SD skulle medverka i slutdebatten i TV. Mitt argument då var att väljarna förtjänade en saklig och allsidig granskning av ett parti som med stor sannolikt skulle komma in i riksagen. Inför 2014 är det en icke-fråga och jag tvivlar på att det kommer behövas sådana texter igen."
SvaraRaderaJag kommer ihåg det, och det hedrar dig. Och visst, SD kommer nu att få medverka i slutdebatter etc., men det behöver inte betyda att bevakningen i stort blir rättvis eller saklig. Media håller ju fortfarande mest på med sina kampanjer och negativa publicitet kring SD. Seriösa och sakliga granskningar av SD:s sakpolitik är sällsynt. Om de inte rycker upp sig får du nog vara beredd på att ryta till även nästa år.
Ett som är bra med "Elisabeth Svantesson affären" är att den har påmint proffstyckare om att den svenska kristenheten inte bara är Svenska Kyrkan (statskyrkan).
SvaraRaderaKristendom är Jesus.
SvaraRadera