Vilseledande valkompasser

De senaste dagarna har såväl Aftonbladet som Svenska Dagbladet och Sveriges Television lanserat sina valkompasser. Det är roligt att temperaturen äntligen höjs detta än så länge så stillsamma supervalår och överlag gör liknande tester och guider sannolikt mer mer nytta än skada (se detta inlägg av Henrik Ekengren Oscarsson för en genomgång av forskningsläget).

Åtminstone när det gäller riksdagsval. När det gäller Europaparlamentsvalet har jag efter att ha gått igenom testerna blivit mer osäker.

För att börja med Svenska Dagbladets Valkompassen så är den uteslutande en guide till riksdagsvalet. Det är naturligtvis inte fel i sig och säger inget om sakinnehållet men genom att den lanseras en månad innan EU-valet krockar den på ett olyckligt sätt med EU-valsguiderna. Det är dessutom märkligt att släppa en riksdagsvalskompass långt innan något av partierna hunnit presentera sina valmanifest.

Sveriges Televisions Kompassen och Aftonbladets Valkompassen marknadsförs däremot båda uttryckligen som guider till Europaparlamentsvalet. SVT:s guide är bra så till vida att den genomgående handlar om Europarelevanta frågor. ”EU ska införa hårdare regler som begränsar möjligheterna till djurförsök” och ”Europeiska börsbolag ska tvingas ha minst 40 procent kvinnor i sina styrelser” är två exempel på konkreta förslag som Europaparlamentet har att ta ställning till. Testet innehåller också flera relevanta och mer övergripande frågor om EU:s inriktning, som huruvida EU ska utveckla en mer gemensam försvarspolitik eller ”utvecklas mot ett Europas förenta stater”.

Tyvärr innehåller Kompassen också en hel del otydliga frågor. Huruvida EU ska ta emot fler eller färre flyktingar är en fråga som bör vara underordnad frågan om EU ska ha en gemensam flyktingpolitik eller ej. Och vad man tar ställning till när man svarar på huruvida man vill ”satsa på ett EU där makt omfördelas från män till kvinnor” är jag inte säker på att ens testets konstruktörer vet.

Jämfört med Aftonbladets Kompass framstår dock SVT:s som glasklar gällande vad som är och inte är en EU-fråga. Aftonbladet marknadsför sitt test med formuleringen ”hitta kandidater som tycker som du om EU-politiken”. Vad som erbjuds är däremot frågor om samkönade pars rätt till adoption, arbetsgivares möjlighet till undantag från ”sist in först ut”-regeln, höjd skatt för höginkomsttagare, begränsningar av vinstuttag från friskolor och så vidare. Detta vid sidan av mer svepande formuleringar som att ”islam är ett hot mot svenska värden” eller ”skattesänkningar stimulerar till arbete och företagsamhet”.

När Aftonbladets test slutligen närmar sig en fråga som faktiskt behandlas i Europaparlamentet – rätten till 20 veckors mammaledighet – omformuleras den för säkerhets skull till att bli en genuint svensk och inrikespolitisk fråga om huruvida fler dagar ska reserveras för pappor.

Det är också värt att notera vilken typ av frågor som saknas i testerna. EU:s enskilt största budgetområde är jordbrukspolitiken. Inte i något av testerna ställs en enda fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken. De två största svenska partierna går till val på att förändra EU:s arbetsmarknadspolitik (S) respektive ”ordning och reda” i Europas ekonomier. Men partiernas förslag för att bekämpa arbetslösheten respektive den ekonomiska krisen märks nästan inte alls i testerna. Det är ett anmärkningsvärt okritiskt bejakande av den mediala snedvridningen av politiken från det relevanta till det klickvänliga.

Bristen på kunskap om EU-politik hos väljarna är väldokumenterad. Väljare är osäkra på hur EU fungerar, vilka frågor som beslutas i EU och vad partierna står för. Just därför skulle valkompasser till EU-valet kunna vara till stor hjälp. Så är tyvärr inte riktigt fallet. Istället blir dessa valkompasser ännu ett exempel på den återkommande oförmågan i svensk Europadebatt att hålla isär ställningstaganden i sakfrågor från åsikter gällande vilka frågor som bör beslutas på EU-nivå.