Jobbik och parlamentsvalet i Ungern

Gårdagens parlamentsval i Ungern blev det andra i landet sedan kommunismens fall som inte resulterade i maktskifte. Ingen tidigare ungersk premiärminister har vunnit två val i rad men gårdagens valresultat innebär att Viktor Orbáns nationalkonservativa Fidesz nu fortsätter styra Ungern i ytterligare en mandatperiod.

Två begrepp summerar intrycken från valet: stabilitet och polarisering. Opinionen har i stor utsträckning stått stilla sedan förra valet. Opinionsundersökningar de gångna fyra åren har visat på jämförelsevis små omkastningar, vilket nu bekräftas av valresultatet. Inga nya partier har röstats in i parlamentet, inga partier får lämna det. 

Fidesz behåller visserligen omkring 85 procent av sina väljare, men tappar ändå drygt sju procentenheter, från 52,7 procent 2010 till 44,3 procent nu. I skrivande stund är det osäkert om Fidesz återigen får den tvåtredjedelsmajoritet som krävs för att ensamma kunna genomdriva konstitutionella förändringar, det hänger på enstaka mandat i några få väldigt jämna distrikt. Fidesz har gynnats av en relativt gynnsam ekonomisk utveckling i Ungern under Orbáns regeringstid. Fidesz dominans i parlamentet förstärks också av de förändringar som genomförts av valsystemet, där en större andel av mandaten nu fördelas i enmansvalkretsar, som endast avgörs i en omgång istället för som tidigare två.

Socialistpartiet MSZP bildade inför valet en större allians med ett antal mindre partier: Enhet. 25,8 procent är en ökning jämfört med 2010, då MSZP på egen hand vann 19,3 procent, men ändå en stor besvikelse. Sannolikt har oppositionen missgynnats av att de ledande företrädarna - Mesterhazy, Bajnai, Gyurcsáni - är samma personer som satt i regeringsställning under perioden 2006-10, vilket förknippas med hög korruption och ekonomiskt misslyckad politik.

Det gröna liberala antikorruptionspartiet LMP klarar femprocentspärren med minimal marginal - 5,2 procent (jämfört med 7,5 procent 2010). LMP splittrades under mandatperioden och en falang ingick i valallians med Socialisterna, medan en annan falang vägrade samarbeta med personer som suttit i Gyurcsánis korrupta regering.

Den stora vinnaren i valet är Jobbik. Jobbik fick sitt genombrott i EP-valet 2009 (14,8 procent) och vann 16,7 procent 2010. Nu ökar man med nästan fyra procentenheter till 20,6 procent. I den brokiga kategorin av högerpopulistiska/högerextrema nationalistpartier är Jobbik därmed det just nu det mest framgångsrika i hela EU och det femte mest framgångsrika i Europa någonsin.

De bästa valresultaten för europeiska högerpopulistiska/högerextrema partier

1.       Serbiska Radikala Partiet (SRS), 2008: 29,5 procent

2.       Schweiziska Folkpartiet (SVP), 2008: 28,9

3.       SRS, 2007: 28,6

4.       SRS, 2003: 27,6

5.       Frihetspartiet, Österrike (FPÖ), 1999: 26,9

6.       SVP, 2003: 26,6

6.       SVP, 2011: 26,6

8.       SRS, 1992: 22,6

9.       FPÖ, 1994: 22,5

9.     SVP, 1999: 22,5

11.   Fremskrittspartiet, Norge (FRP), 1995: 21,9

11.   FPÖ, 1995: 21,9

13.   Jobbik, Ungern, 2014: 20,6

14.   FPÖ, 2013: 20,5

15.   Frihetspartiet, Nederländerna (PVV), 2010: 20,4

Jobbik har haft närmast optimala förutsättningar. Som ensam opposition till höger om ett nationalkonservativt parti - en helt unik situation i Europa - har man kunna utnyttja den legitimitet som radikal nationalistisk politik får - Orbáns Fidesz är alltså ett nationalkonservativt parti vars ståndpunkter i frågor som rör nationell identitet, invandring och globalisering befinner sig strax till höger om Sverigedemokraterna - samtidigt som man inte har behövt ta något som helst ansvar för politiken. Alla gängse teorier om populistiska partier säger att under sådana omständigheter gynnas populister. Att så nu sker i Ungern är därför inte alls något att förvånas över.