13 april 2014

Opinionsinstitutens ointresse för EP-valet är ett demokratiskt problem

Idag återstår sex veckor till Europaparlamentsvalet. Valkampanjerna inför EP-valen brukar vara korta – åtminstone om man jämför med riksdagsval, som å andra sidan har väldigt utdragna kampanjer i Sverige jämfört med många andra länder – och har därför ännu inte kommit igång för fullt. Men visst märks det både i medierna och i partierna att EU-valet närmar sig.

En för demokratin viktig aktör har dock ännu inte alls brytt sig om att det närmar sig ett EP-val. Opinionsinstituten har varit nästan helt passiva. I februari presenterade Sifo och Novus varsin mätning (vilka dessutom gav ovanligt spretiga resultat). I övrigt har det varit helt tyst.

Jämfört med andra EU-länder utmärker sig svenska opinionsinstitut som anmärkningsvärt ointresserade av EP-valet. I länder som Storbritannien, Grekland och Italien publiceras nya mätningar varje vecka. I för Sverige jämförbara länder som Danmark, Österrike och Tjeckien har det publicerats ett halvdussin mätningar under de två månader som har gått sedan den senaste svenska mätningen publicerades.

Faktum är att Sverige hamnar i botten. De enda länder vars väljare får sämre information från opinionsinstituten än Sverige är Cypern och Malta, samt Belgien – där nationella val hålls samma dag med EP-valen.

För det är väljarna som behöver opinionsinstituten. Är en röst på Piratpartiet en bortkastad röst? Är det ens värt att kolla upp vad Junilistan står för eller har de ändå ingen chans att komma in? I pålitliga mätningars frånvaro frodas istället grundlösa antaganden, som att EP-valet skulle vara särskilt gynnsamt för Sverigedemokraterna (vilket det helt saknas belägg för) eller att det finns ett växande stöd för Feministiskt initiativ.

Vi vet från tidigare EP-val att väljarna i högre utsträckning än i riksdagsval är beredda att rösta på mindre partier. Men samtidigt är väljarna strategiska. Få vill kasta bort sin röst. På samma sätt som det är viktigt att veta vad partierna vill driva för politik är det därför också viktigt att väljarna har adekvata kunskaper om opinionsläget.


Vi som till vardags klagar över att det görs för mycket mätningar tenderar ibland att glömma bort att dessa faktiskt fyller en viktig demokratisk funktion, Om inte annat så påminns vi om detta nu när instituten för en gångs skull inte gör sitt jobb.

--

Här kan man läsa en sammanställning av opinionsmätningar i alla 28 EU-länder.

4 kommentarer:

  1. Det bekräftar väl bara att EUP-valet är ett "andra rangens val". Inför valet 2009 var det först en bit in i maj som det började komma ett flertal mätningar, alltså bara en månad innan valet.

    SvaraRadera
  2. "om man jämför med riksdagsval, som å andra sidan har väldigt utdragna kampanjer i Sverige jämfört med många andra länder"

    Stämmer detta verkligen?

    SvaraRadera
  3. Kan eventuellt ointresset av att göra mätningar bero på "etablissemangets" vilja att människor inte ska få kännedom om de alternativ till riksdagspartierna som står till buds och om de har en ärlig chans att komma ifråga? EU-valet är i högsta grad viktigt, eftersom EU-politiken alltmer påverkar medborgarnas vardag.

    SvaraRadera
  4. Har provat att eposta dig men inte fått nåt svar.
    Jag läste några av dina länkar till höger på sidan. I krönikan Heinö: Mot de hemmasnickrade teoriernas förlorade land i Borås Tidning skriver du att att Henrik Arnstads bok Älskade fascism har fått förödande kritik i vetenskapliga facktidskrifter (Filosofisk tidskrift, Nr 1 2013, Historisk tidskrift, Nr 1 2014).

    Jag gick till biblioteket och hittade artikeln i Historisk tidskrift men i Filosofisk tidskrift nr 1 fanns ingen vad jag kunde se.

    Jag bläddrade igenom flera gånger utan att hitta den och nu undrar jag om jag är blind eller om den finns i något annat nummer? (Jag hittade ingen i de andra tre numren från 2013 heller)

    SvaraRadera