6 juni 2014

Tävla inte med SD i svenskhet, Ullenhag!

”Sverigedemokraternas politik är sverigefientlig”, skriver integrationsminister Erik Ullenhag idag, i en debattartikel i Aftonbladet. Ullenhags argument är att SD ”förnekar viktiga svenska traditioner såsom jämställdhet, öppenhet och tolerans”. Därför är de ett ”sverigefientligt” parti.

Ullenhag är inte den förste som faller för frestelsen att använda SD:s retorik mot dem själva. Innehållsmässigt är dagens text svår att hålla isär från t ex Anders Borgs eller Mona Sahlins retorik under valrörelsen 2010 (”det är SD som är osvenska”) eller från Lars Ohlys löfte efter valet 2010 att ”de enda som ska lämna Sverige är Sverigedemokraterna”. Det har skrivits en lång rad artiklar och även böcker vars budskap är att SD ”egentligen” är osvenska.

Detta är en dum strategi. Problemet med Sverigedemokraterna är nämligen inte deras grad av svenskhet utan deras ideologi. För en liberal borde det inte spela någon roll huruvida de egna idéerna är i minoritet eller i majoritet, eller huruvida de är en del av ett lands tradition eller ej. Är Folkpartiets visioner om det goda samhället mer problematiska i samhällen där ”jämställdhet, öppenhet och tolerans” inte är en viktig nationell tradition? Vore SD:s politik mindre problematisk om ännu fler svenskar ville minska invandringen? Är Ullenhags beskrivning av den svenska historien verkligen mindre fabricerad än SD:s? Eller hur ingår den svenska statens politik gentemot romer i den ”viktiga traditionen av tolerans”? Hur hänger Ullenhags ”vi-retorik” (nio gånger i texten skriver Ullenhag om ”vi svenskar” eller ”vårt land”) ihop med det bestämda avståndstagandet från en ”vi mot dom-retorik”?

En tävling om vilket parti som egentligen är mest sverigevänligt kommer aldrig vinnas av liberaler. Om SD – 10 procent i dagens Demoskopmätning – är osvenska, vad är då Folkpartiet?

Rädslan, eller oviljan, att bemöta SD med en ideologisk argumentation är skadlig. Men det finns många illavarslande tecken i tiden. Efter Europaparlamentsvalet var Ullenhags statsrådskollega Maria Arnholm glad över Feministiskt initiativs framgångar: ”det kan behövas socialistiska blåslampor också”.


Istället för att glädjas över framgångar för socialister och bemöta Sverigedemokraterna med pseudonationalistisk argumentation borde Folkpartiet ta stenhård ideologisk strid. Om man kan. 

6 kommentarer:

  1. Det finns nog ingen etablissemangsperson jag avskyr mer än den där Ullenhag. Han personifierar verkligen allt som gått snett med Sverige under de senaste decennierna. Men OK, precis som du påpekar fyller han en viss funktion som SD:s nyttiga idiot. Tror verkligen etablissemanget att vi SD-sympatisörer ska omfamna dem när de gör sådana här smaklösa, idiotiska, okunniga, propagandistiska, historieförfalskande etc. etc. utspel (på vår nationaldag dessutom)? Det ökar ju bara vårt förakt för dem och vilja att hålla fast vid SD. SD växer dessutom pga de problem som invandringspolitiken (och EU-integrationen) skapar ute i verkligheten. Så länge etablissemanget står svarslösa där spelar det ingen roll hur de försöker argumentera mot SD.

    SvaraRadera
  2. Rösta SD i höstens val.. mot etablissemanget och Ullenhag/Löfven/Reinfeldts vurm för islam, invandrarghetton, somalier.. och deras förakt för oss vanliga svenskar.. vi har fått nog!

    SvaraRadera
  3. Är hacka på somalier det nya svarta?

    SvaraRadera
  4. "Om man kan"

    Jag har väntat så länge, men inget kommer mer än floskler som utmynnar i att Sverige ska vara en Humanitär Stormakt. Dock slutar det ju där. Vi är sämst på integration och jobben kan många titta i månen efter och sprickorna vidgas. Och våra politiker ...? De slår sig för bröstet och pratar "utmaning" som de gjort väl länge nu. Empiri borde säga vid det här laget att de klarar inte "utmaningen".

    Ullenhag tävlar om posten för Sveriges meste bullshittare och slår MPs språkrör och FI med hästlängder

    SvaraRadera
  5. Ideologisk? Hur vore det med en debatt i SAKFRÅGOR?

    SvaraRadera
  6. Ullenhag har sannerligen blivit ett komiskt utropstecken. Men egentligen är det tragiskt att se, att han symboliserar en av de som styr landet. Många kanske tar honom på allvar? Å andra sidan har vi Åsa Romson MP. Hon kan säga nästan vad som helst och landets journalistkår nickar instämmande. Hur ska man rösta för att de inte ska kunna påverka landets utveckling? Hopplösheten växer.

    N Newman

    SvaraRadera