Återkommande läsare av denna blogg vet att jag tillhör dem som önskar en uppvärdering av det svenska medborgarskapet. Det var därför mycket glädjande att inleda veckan med Erik Ullenhags nya satsning på en medborgarskapsutredning. Gunnar Strömmer får nu uppdraget att utreda vad som är möjligt att göra.
Det mest konkreta i Ullenhags utredningsdirektiv är att medborgarskapsceremonier bör göras tillgängliga för alla nya svenska medborgare. Idag finns utrymme för kommuner att ordna frivilliga ceremonier. Jag tolkar Ullenhags formulering som att ansvaret antingen ska tas över av staten, alternativt att det ska bli obligatoriskt för kommuner att ordna ceremonier. Däremot skriver inte Ullenhag att ceremonier bör bli obligatoriska för den som söker medborgarskap.
I Expressen i tisdags skrev jag, under rubriken Medborgarskap bör spegla svenskhet, att det är ett bra förslag men att ceremonier är otillräckliga om målet är att på allvar stärka medborgarskapets status:
Ullenhag efterlyser en ny definition av medborgarskapet för att förstärka integrationen. Det behövs. Men en sådan definition kan bara vinna legitimitet om den mer än i dag speglar de idéer om svenskhet som redan finns i samhället. Den kan dessutom bara vara effektiv för integrationen om den synliggör de informella gränser som vi vill ska spela roll även i framtiden. Ingen sådan gräns är viktigare än den språkliga. Inget annat är så tydligt förknippat med svenskhet som det svenska språket.
Därför bör medborgarskapet, precis som i övriga Europa, även i Sverige kopplas till språket, förslagsvis genom ett test av förmågan att göra sig förstådd på svenska. Ett sådant test kan med fördel ges en obligatorisk ceremoniell inramning och kombineras med kunskapsfrågor om det svenska samhället.
Reaktionerna på Ullenhags initiativ har varit försiktigt positiva. Idag skriver dock Jytte Guteland (S) på Brännpunkt att förslaget oroar henne eftersom det "riskerar leda till en farlig utveckling, lik den danska".
Att spela ut det danska kortet är en bekväm utväg för den som reflexmässigt känner sig tvingad att invända men inte har ork att formulera några substantiella argument. Guteland säger sig vilja "öppna upp Sverige". Men inget annat land i Europa har en mer "öppen" medborgarskapslagstiftning än Sverige. Att på politisk väg öppna upp Sverige ytterligare är knappast möjligt. Snarare är det de informella gränserna i samhället som utgör ett hinder för integrationen. Det är med den utgångspunkten jag själv argumenterar för en förändrad medborgarskapslagstiftning, eftersom jag tror att det kan ha en positiv effekt genom att synliggöra och avdramatisera några av dessa trösklar.
"I Expressen i tisdags skrev jag, under rubriken Medborgarskap bör spegla svenskhet, att det är ett bra förslag men att ceremonier är otillräckliga om målet är att på allvar stärka medborgarskapets status"
SvaraRaderaNej, några förslag för att "på allvar stärka medborgarskapets status" lär vi knappast få se. Hela intentionen tycks i stället vara att dra in medborgarskapet i den mångkulturalistiska integrationspolitiken. Invandringsländer som "Kanada, USA och Australien" lyfts fram som föredömen och det är tydlig att Ullenhag strävar efter ett framtida Sverige som en mångkulturalistisk smältdegel där det är en "självklarhet att kunna känna sig svensk och samtidigt chilensk, somalisk eller afghansk". Ännu ett angrepp mot nationalstaten Sverige således där "tanken är att själva medborgarskapet symboliserar en gemensam framtid snarare än en gemensam historia". Sossarna ställer ofta frågan till alliansen: "Vem har gett er mandat att sälja ut Sverige?" En mer relevant fråga borde vara vem som har gett Ullenhag mandat att omvandla Sverige på detta sätt.
Givetvis vore det förståndigt att knyta medborgarskap till krav på språkförståelse. Har man inte förmågan att tillgodogöra sig debatten i samhället i hela dess vidd ska man rimligen inte ha rösträtt.
SvaraRaderaMen räcker detta? Stärks sammanhållningen i samhället nämnvärt bara genom en uppvärdering av medborgarskapet? Nej, jag tror inte det. Mohammed kan vara hur mycket medborgare som helst och tala felfri svenska, men så länge hans fru och lilla dotter går omkring med hijab, så länge han tycker att det ideala samhället är ett samhälle med sharia-lagar och så länge han håller på Irak då Irak möter Sverige i fotboll kommer det ändå att finnas en avgrund mellan honom och etniska svenskar.
(Fast om Mohammeds granne Ali låter dottern gifta sig med en "kristen" svensk, har lärt sig uppskatta julskinka och tycker att hockey verkar vara en intressant sport, då kan vi kanske se denne som en av oss, även om han ibland vänder sig mot Mecka i bön och bara uppskattar arabisk musik. Men hur många Ali finns det väl i relation till de allt fler Mohammed?)
Magnus: Jag är född svensk och har svenskt medborgarskap. Jag brukar hålla på Sverige när det spelas matcher mot USA, ett land jag bor i och också har medborgarskap i, såvida jag inte håller speciellt på någon amerikansk spelare jag råkar gilla. Spelar Israel tennis i Malmö håller jag absolut på Israel i solidaritet med ett land svenska statsmedia, andra media och inte minst politiker har hetsat emot, skam åt dem. Spelar Kenya mot USA, vete sjutton om jag inte håller på Kenya i solidaritet med dem amerikanen Charles Barker behandlade oschysst under en olympiad. Varför ska en svensk inte kunna hålla på Irak i en match utan att ifrågasättas?
SvaraRaderaOch du borde med tiden kunna se både Muhammed och Ali som "en av oss" såvida de inte tar del i olagliga aktioner. Det tar tid, ibland gererationer att komma in i gemenskapen, som f.ö. ofta är legendariskt svår för utlänningar att komma in i, i Sverige.
Var drar man gränsen? Ska man se alla som inte äter potatis vid varje måltid som osvensk? Eller kanske vi borde kasta den osvenska potatisen (bara c:a 250 år) och gå tillbaka till torkade gula ärter? Allt vi gör och äter har kommit någonannanstansifrån.
Om språk: Inte alla har lika lätt att lära sig ett nytt språk flytande. Mycket har med åldern att göra. Visa vissa språkkunskaper, göra sig förstådd, kunna läsa trakiskyltar etc, ja. Lära sig om svenska lagar, skyldigheter och rättigheter, ja. Att inte kräva kunskap om det samhälle man ska bo i vore alldeles fel. Men det måste finnas måtta i kraven för medborgarskap.
Roth:
SvaraRadera"Varför ska en svensk inte kunna hålla på Irak i en match utan att ifrågasättas?"
- Om det är del av ett större mönster av avståndstagande från det svenska samhället ser jag det definitivt som problematiskt.
"Och du borde med tiden kunna se både Muhammed och Ali som 'en av oss'"
- Du missar problemet. Problemet är att Muhammed i mitt exempel själv inte vill vara en del av det svenska samhället. Åtminstone inte av det svenska samhället sådant vi idag känner det.
"Var drar man gränsen? Ska man se alla som inte äter potatis vid varje måltid som osvensk?"
- Jag skriver att Ali mycket mycket väl kan betraktas som "en av oss" fast han emellanåt ber vänd mot Mecka och bara lyssnar på arabisk musik, så vad tror du?
"Allt vi gör och äter har kommit någonannanstansifrån."
- Snälla, skona mig från den typen av politiskt korrekta, svenskfientliga klyschor!
"Inte alla har lika lätt att lära sig ett nytt språk flytande."
- Alla har inte lika lätt för att studera, men bara därför låter vi inte den som vill komma in på läkarutbildningen. (Notera: Jag förespråkar givetvis inte att en person som har verkligt skyddsbehov ska kastas ut ur landet på grund av för dålig språkkunskap.)