Medborgarskapsutredningen ett litet steg i rätt riktning

Återkommande läsare av denna blogg vet att jag tillhör dem som önskar en uppvärdering av det svenska medborgarskapet. Det var därför mycket glädjande att inleda veckan med Erik Ullenhags nya satsning på en medborgarskapsutredning. Gunnar Strömmer får nu uppdraget att utreda vad som är möjligt att göra.

Det mest konkreta i Ullenhags utredningsdirektiv är att medborgarskapsceremonier bör göras tillgängliga för alla nya svenska medborgare. Idag finns utrymme för kommuner att ordna frivilliga ceremonier. Jag tolkar Ullenhags formulering som att ansvaret antingen ska tas över av staten, alternativt att det ska bli obligatoriskt för kommuner att ordna ceremonier. Däremot skriver inte Ullenhag att ceremonier bör bli obligatoriska för den som söker medborgarskap.

I Expressen i tisdags skrev jag, under rubriken Medborgarskap bör spegla svenskhet, att det är ett bra förslag men att ceremonier är otillräckliga om målet är att på allvar stärka medborgarskapets status:

Ullenhag efterlyser en ny definition av medborgarskapet för att förstärka integrationen. Det behövs. Men en sådan definition kan bara vinna legitimitet om den mer än i dag speglar de idéer om svenskhet som redan finns i samhället. Den kan dessutom bara vara effektiv för integrationen om den synliggör de informella gränser som vi vill ska spela roll även i framtiden. Ingen sådan gräns är viktigare än den språkliga. Inget annat är så tydligt förknippat med svenskhet som det svenska språket.

Därför bör medborgarskapet, precis som i övriga Europa, även i Sverige kopplas till språket, förslagsvis genom ett test av förmågan att göra sig förstådd på svenska. Ett sådant test kan med fördel ges en obligatorisk ceremoniell inramning och kombineras med kunskapsfrågor om det svenska samhället.

Reaktionerna på Ullenhags initiativ har varit försiktigt positiva. Idag skriver dock Jytte Guteland (S) på Brännpunkt att förslaget oroar henne eftersom det "riskerar leda till en farlig utveckling, lik den danska".

Att spela ut det danska kortet är en bekväm utväg för den som reflexmässigt känner sig tvingad att invända men inte har ork att formulera några substantiella argument. Guteland säger sig vilja "öppna upp Sverige". Men inget annat land i Europa har en mer "öppen" medborgarskapslagstiftning än Sverige. Att på politisk väg öppna upp Sverige ytterligare är knappast möjligt. Snarare är det de informella gränserna i samhället som utgör ett hinder för integrationen. Det är med den utgångspunkten jag själv argumenterar för en förändrad medborgarskapslagstiftning, eftersom jag tror att det kan ha en positiv effekt genom att synliggöra och avdramatisera några av dessa trösklar.

Därför är förslaget om temporärt medborgarskap dåligt

I en intervju med TT idag argumenterar ordföranden i kommunstyrelsen i Malmö, Ilmar Reepalu (S), för införandet av temporärt medborgarskap. Han beskriver det som en "modell där man relativt fort får ett svenskt medborgarskap, men samtidigt har en mellanperiod på ett antal år, där man fortfarande inte har det här skydet att om man begår grova brott inte ska kunna bli utvisad".

Han får stöd av partikollegan Morgan Johansson som säger att det är en fråga "väl värd att pröva".

Förslaget om villkorat medborgarskap är inte nytt. Det har tidigare lanserats av bland annat Sverigedemokraterna.

Jag tycker att det är ett dåligt förslag. Till att börja med är det ett beslut som är mycket svårt att verkställa i praktiken - Sverige har ingen rätt att frånta medborgarskap för människor som därigenom skulle bli statslösa, Det leder också till svåra avgränsningsdiskussioner gällande hur länge medborgarskapet ska vara villkorat och i vilka fall det ska kunna återkallas.

Ett andra motargument är att jag är tveksam till om förslaget verkligen skulle ha de effekter som Reepalu och Johansson hoppas. Hur stor är den här gruppen som "håller sig lugna" i några år och sedan börjar begå mycket grova brott så fort de fått sitt medborgarskap? Och om det nu finns individer som är beredda att vänta fem år i Sverige på att få begå brott, varför skulle de då inte kunna vänta ytterligare år tills den villkorade prövotiden är förbi? Eller hur länge tänker sig Reepalu och Johansson att de borde vänta? Notera även att de vill koppla förslaget till att man "relativt snabbt" ska få medborgarskap i första skedet: well, "relativt sett" är det vad som redan gäller i Sverige, och sänkningen av de nuvarande gränserna (fem år generellt, fyra år för statslösa och två år för nordiska medborgare) kan bara bli marginell.

Men det viktigaste motargumentet som jag ser det är att förslaget uttrycker en instrumentell syn på medborgarskapet som ett redskap som kan utformas lite hursomhelst, så länge man uppnår högre rangordnade politiska mål (som i Reepalus exempel en minskad brottslighet).

Själv har jag - bland annat i Timbro-rapporten "Vem ska få bli svensk medborgare?" - istället argumenterat för att medborgarskapet bör ses som ett mål i sig självt. Medborgarskapet borde utgöra ett slutgiltigt och oåterkalleligt kvitto på att en individ är fullvärdig och likvärdig medlem i den svenska staten. Alternativet är att vi legitimerar en ordning där alla medborgare inte är lika mycket svenskar. Det räcker att vi har starka samhällsnormer om att svenskheten sitter i blodet, vi behöver inte ytterligare lagstiftning som förstärker dessa idéer.

Att ledande Socialdemokrater tycker att det är en bra idé att villkora medborgarskapet illustrerar hur långt ifrån det här idealet vi befinner oss i Sverige. Även när borgerliga partier tidigare har föreslagit förändrade naturaliseringsregler - exempelvis införande av ett språkkrav - har argumentationen kretsat kring att detta skulle leda till förbättrade språkkunskaper.

Däremot är jag inte helt övertygad om att detta bara ska tolkas som ett försök att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. Åtminstone sedan 2002 har varje politiskt förslag som syftat till att förändra eller på något sett skärpa regler för migration eller medborgarskap av motståndare - oavsett politiskt färg - avfärdats som "fiske i grumliga vatten" eller "främlingsfientlig väljarflört".

Självklart vill politiker vinna röster. Men alla förslag, även de dåliga, förtjänar att bemöta med sakliga argument.

UPPDATERING: Morgan Johansson säger sig nu vara missförstådd, han ville bara "pröva idén" men hade inget färdigt förslag. Håkan Juholt tar avstånd från idén om temporära medborgarskap men betonar samtidigt betydelsen av att bekämpa kriminaliteten i Malmö och säger sig stödja tanken om "snabba medborgarskap" som ska kunna skynda på integrationen".

Reaktioner på språkkravsförslaget

Mitt förslag om att koppla språkkunskaper till medborgarskapet, i syfte att stärka medborgarskapets status, har kommenterats på några håll.

Per Gudmundson skrev på Svenska Dagbladets ledarblogg om seminariet och den, som han beskrev det, "hyfsat sansade" diskussionen (jag instämmer i beskrivningen) och efterlyste ett krav som jag inte tagit upp, nämligen försörjning. Möjligen borde jag ha ägnat någon sida åt att diskutera ett försörjningskrav, där kan jag ge Per rätt. Men min bedömning är att det varken vore önskvärt eller genomförbart i Sverige och jag valde att koncentrera mig på de krav som relaterar till frågor om integration eller assimilation.

Marcus Svensson skriver på ledarplats i Smålandsposten positivt om resonemangen i min rapport, utan att direkt komma ut som språkkravsförespråkare.

Luf-ordföranden Adam Cwejman är den ende politiker jag har sett som har kommenterat förslaget. Han konstaterar bland annat att "om det finns en potentiell vinst i att uppvärdera medborgarskapet samtidigt som man bibehåller möjligheter till migration så måste man motivera sig väldigt bra från liberalt håll för att vara emot"

I Vestmanlands Läns Tidning skriver Clara Berglund en ledarkolumn (30/5, ej på nätet) där hon uppmärksammar rapporten och refererar dess innehåll, men avslutar med att ifrågasätta vilka effekter ett språkkrav skulle ha, eftersom det finns djupt rotade kulturella anledningar till det sätt på vilket vi definierar nationalitet i Sverige.

Mest kritisk är Petter Larsson i Aftonbladet (29 maj, ej på nätet) som under rubriken "språktester neder led i det danska helvetet" väljer att tolka mitt förslag som en ambition att neutralisera främlingshatarna genom att gå dem "lite grann till mötes".

Jag har naturligtvis inga som helst illusioner om att mitt språkkravsförslag ska bli regeringspolitik. Min personliga ambition är mycket mer modest: jag vill skapa ett utrymme i integrationsdebatten för dem som likt mig själv ogillar politik som bygger på blodsband, vare sig den kallas nationalism eller multikulturalism. 

Om mångkultur och medborgarskap

Här kan man nu se Engelsbergsseminariet "Bortom multikulti" i sin helhet. Jag pratar under rubriken "Vi har aldrig varit mångkulturella" i den första sessionen, där även Svante Nordin, Markus Uvell och Erik Ullenhag medverkar.

För den som har tid är hela seminariet sevärt och ger, skulle jag säga, en god bild av stämningsläget och skiljelinjerna i integrationsfrågorna inom vad som kan beskrivas som en bred borgerlighet. Jag har tidigare skrivit om seminariet här.

Nästa vecka presenterar jag en rykande färsk rapport om svensk medborgarskapspolitik på Timbro. Rubriken är "Vem ska få bli svensk medborgare". Förhoppningsvis går seminariet att se direkt via www.timbro.se. Seminariet börjar kl 12, torsdag 26:e maj. Rapporten, som kommer att gå att ladda hem från Timbros hemsida från och med torsdag, är sprungen ur min pågående forskning om religion, kultur och hälsa där jag bland annat studerar förändringen av nationella identitetsdiskurser i Europa. Det blir första gången jag tar steget från att enbart analysera den svenska integrationsdebatten till att faktiskt ge ett konkret bidrag till den. Vi får se hur det går. Rapporten kommenteras av Jasenko Selimovic, statssekreterare hos Ullenhag.

Nya medborgarskapslagar i Ungern

Idag röstade Ungerns parlament igenom en ny medborgarskapslag. Etniska ungrare i utlandet (i praktiken främst i Slovakien, Rumänien och Serbien) får nu möjlighet till dubbelt medborgarskap och kan genom att de även kan ansöka om ungerskt medborgarskap.

För den nya ungerska regeringen är detta en viktig symbolfråga. Samtliga konservativa regeringar i Ungern sedan 1990 (Antall-regeringen 90-94, Orban-regeringen 98-02) har starkt politiserat frågor som rör den ungerska nationen och minoriteten utomlands. Det är därför mycket väntat att den nya högerregeringen givit den här frågan högsta prioritet och driver igenom beslutet redan efter ett par veckor vid makten.

Lagen har väckt mycket kritiska reaktioner från Slovakien och reaktionen kom blixtsnabbt idag. Ett par timmar efter beslutet i Budapest fattade parlamentet i Bratislava ett beslut om att upphäva medborgarskapet för de som ansöker om ungerskt medborgarskap.

Relationerna mellan Ungern och Slovakien har varit dåliga i flera år och är utan konkurrens den överlägset sämsta mellan två EU-medlemmar, eventuellt någonsin. Förra året protesterade exempelvis Ungern mot nya språklagar i Slovakien som missgynnade den ungerska minoriteten och den ungerske presidenten hindrades rent fysiskt av de slovakiska myndigheterna från ett inofficiellt besök i de ungerskdominerade regionerna i södra Slovakien.

Det är val i Slovakien om två veckor och detta är en viktig fråga, inte minst för det nationalistiska Slovakiska nationella partiet (SNS). SNS ingår i koalitionsregering med det vänsterpopulistiska Smer men ligger lågt i opinionsundersökningarna. SNS partiledare har bland annat talat om en ungersk "mobilisering" och antytt att Ungern skulle ha planer på att invadera landet. Vid sidan av hets mot zigenare är anspelningar på hot från ungrare ett återkommande recept i slovakisk extremnationalism.

Samtidigt bör det understrykas att några negativa reaktioner inte hörts från vare sig Serbien eller Rumänien. Under 1990-talet var Ungerns relationer till dessa länder minst lika dåliga som till Slovakien, men de senaste tio åren har de bilaterala relationerna kraftigt förbättrats och i exempelvis Rumänien är antiungersk propaganda inte längre lika politiskt gångbar som den fortfarande är i delar av Slovakien.