3 juli 2013

De svenska partierna i ett europeiskt perspektiv: Moderaterna

De svenska partiernas öden kommenteras vanligen med närsynt blick. Förklaringar till opinionsmässiga svängningar söks i aktuella händelser eller hos enskilda personer. Är det Annie Lööf eller idéprogrammet som sänkt Centern? Kan Socialdemokraterna åter bli ett 40-procentparti när de gjort sig av med Sahlin och Juholt? Är det för att vi pratar så mycket om invandring som Sverigedemokraterna lyfter?

Inga dumma frågor. Men världen består av mer än Sverige. Som en motvikt till det provinsiella perspektivet kommenterar jag under Almedalsveckan de svenska partierna ur ett europeiskt perspektiv. Hur ser de lång- och kortsiktiga trenderna ut för respektive partifamilj i hela Europa? Är den svenska utvecklingen representativ eller avvikande?

Det är inte alldeles enkelt att beskriva dagens Moderater i ideologiska termer. Inget annat svenskt parti har en lika, ska vi säga avslappnad, relation till ideologi som Moderaterna. Enligt idéprogrammet från 2011 tar sig Moderaterna an "samhällsproblem och strävar efter en bättre framtid... som en del av en lång idétradition inspirerad av liberalism och konservatism". Det är enda gången orden nämns i idéprogrammet.

För jämförbarhetens skull ska jag i det här inlägget relatera Moderaterna till de europeiska center-högerpartier som i någon slags övergripande mening kan beskrivas som liberalkonservativa. Det är ofta partier som i likhet med Moderaterna (1904) bildades i slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet. Men här ingår också en rad färska central- och östeuropeiska partier som visserligen skriver in sig i en liberalkonservativ idétradition men som framförallt möter väljarna med löfte om ett kompetent styre, utan någon uttalad ideologisk inriktning.

Konservativa partier finns i alla europeiska parlament, med undantag för de länder där stora Kristdemokratiska och/eller nationalkonservativa partier täcker upp hela fältet till höger om mitten (Tyskland, Österrike, Irland och Ungern). Totalt sitter konservativa partier i 19 regeringar i Europa, varav man innehar premiärministerposten i elva länder (Spanien, Portugal, Storbritannien, Makedonien, Cypern, Sverige, Grekland, Island, Moldavien, Finland och Lettland).

Det genomsnittliga väljarstödet var i senaste valen 22 procent. Men variationen är mycket stor. Konservativa partier är naturligt nog starkast i tvåpartisystem - Spanien (45), Portugal (39) och Storbritannien (36), samt i Sydösteuropa (Albanien, Makedonien, Bulgarien).

Med 30,1 procent i det svenska valet 2010 gjorde Moderaterna inte bara sitt bästa val någonsin, man placerade sig också på en nivå som med marginal var den högsta i Norden (att jämföra med Island 26, Finland 20, Norge 17 och Danmark 5).

Den kortsiktiga trenden är stabil. I de senaste valen gick konservativa i genomsnitt bakåt med 1,2 procent.  
Samtidigt är det, inte minst i de postkommunistiska länderna, en mycket stor rörlighet bland högerpartier. I de senaste valen har helt nya liberalkonservativa partier etablerat sig i t ex Tjeckien, Slovakien och Bulgarien. 

Detta framförallt på bekostnad av äldre partier med likartade program. Det här gör att det är svårt att generalisera om de långsiktiga trenderna, men inget tyder på att väljarstödet för liberalkonservativa partier har minskat, snarare tvärtom.


I nästan alla europeiska länder är vänster-högerdimensionen den alltjämt viktigaste. EU, miljö, invandring och korruption i all ära, när väljarna ska orientera sig är det i första hand ekonomiska frågor som bestämmer. Därigenom finns en ständig efterfrågan på partier som står till höger om mitten i dessa frågor. Däremot är det inte självklart att det är alternativa ideologiska svar som efterfrågas. Snarare är svenska Moderaterna på 2000-talet ett bra exempel på hur långt man kan komma genom att placera sig nära politikens mitt och lansera sig som ett trovärdigt svar på frågan vem som mest ansvarsfullt kan leda landet.  

1 kommentar:

  1. Men snälla Andreas, vad är detta för märklig analys av De Nya Moderaterna. Du påpekar själv att "det är inte alldeles enkelt att beskriva dagens Moderater i ideologiska termer", men det beror ju på att de inte har någon ideologi och definitivt inte en konservativ sådan.
    Deras enda ideologin är maktens ideologi och en närmast sjuklig önskan att med alla medel rasera Sverige som en välfärdsstat även om så landet skall gå under på kuppen.

    Detta gör man genom att belasta välfärden med en aldrig tidigare skådad migration från tredje världens fattiga länder till en välfärdsstat.
    Något man toppat med den rent absurda uppgörelsen med Mp att ge gratis sjuk- och hälsovård till människor som befinner sig illegalt(!) i landet samtidigt som landets egna medborgare, och då fr a de gamla och sjuka, liksom många som är här legalt inte har råd att laga tänder eller hämta ut sina mediciner! Ett moraliskt förfall långt ifrån en konservativ ideologi.

    Reinfeldts önskan och strävan att rasera välfärdsstaten har han själv uttryckt i sin bok "Det sovande folket", från 1993.

    Något annat som är intressant i den boken är hur han beskriver de fiktiva personerna som vill bryta mot de då förhärskande socialdemokratiska dogman:
    ”Många hade försökt före honom, de hade alla förlöjligats och snabbt förpassats ut i kylan. Det kunde vara direkt farligt för honom personligen att göra några utspel dessutom.
    Toleransen för kritik hade avtagit i takt med det vikande intresset hos väljarna för att delta i valet. Makthavarna var säkra på omval och blev därför allt oförsiktigare i hanteringen av de som framförde avvikande uppfattningar.”
    Ord skrivna av Reinfeldt 1993!!!

    Jämför dessa ord med de ord som samme Reinfeldt yttrar, men då som statsminister mot ett annat demokratiskt parti:
    ”Vi vill inte ta i dem med tång.”

    Ord han riktar till Sverigedemokraterna pga deras kritik av den oansvariga migrationspolitiken som den grundläggande orsaken till den av alla erkänt havererade integrationspolitiken, vars resultat vi ser dagligen bl a i form av bilbränder, upplopp, ökad kriminalitet, försämrade skolresultat, en havererad sjukvård etc.

    SvaraRadera