4 november 2013

Ett smörgåsbord för den lättkränkte. Om värdekonflikter i skolan

Det pågår en debatt om vilka frågor som skolelever bör få debattera. DN berättade i helgen om en förälder som reagerat på att högstadieelever i en debattävling tvingats förespråka legalisering av cannabis eller att argumentera emot homosexuellas rätt till adoption. Bland andra anti-mobbingsorganisationen Friends har reagerat negativt.

Elever behöver tränas i att själva argumentera och i att granska och bemöta argument. En debattävling kan säkerligen vara ett bra verktyg för att uppnå det målet. Även de som kritiserar det här aktuella exemplet tycks lyckligtvis vara med så långt, förutsatt att det är rätt ämnen som debatteras. Det förefaller dock oklart vilka ämnen som både lämpar sig för en debattävling och samtidigt är garanterat kränkningsfria, men det finns säkert bättre eller sämre exempel.

Men vad som gör mig en smula fundersam är en annan dimension i debatten än huruvida just detta exempel var bra eller dålig pedagogik. Oavsett om det anordnas en debatt eller ej tycks många nämligen mena att skolans uppgift är att förmedla vad som är rätt. Det var också den bild av den aktuella debatten som förmedlades av de berörda eleverna i ett inslag i Studio ett: "det viktiga är att det tydligt framgår vad som är rätt är fel".

Riktigt så skulle inte jag lägga upp min debattävling, om jag var lärare.

Här kommer vi istället in på en principiellt mycket viktig gränsdragningsfråga.

Vilka frågor bör förmedlas allsidigt och vilka frågor bör stängas för debatt, oavsett om det sker genom katederundervisning eller genom debattävlingar?

Ytterligheterna kan vi nog komma överens om: det är förmodligen få som förespråkar att lärare bör förmedla att en viss moms-nivå är exemplarisk och att argument för höjd moms inte bör tolereras. På motsvarande sätt är det sannolikt få som tycker att skolan bör vara neutral inför frågan om Förintelsen har ägt rum, även om det finns exempel på lärare som vittnat om stora svårigheter med denna undervisning pga enskilda elevers reaktioner.

Så alldeles uppenbart finns det frågor där skolan bör vara neutral och frågor där den inte bör vara det.

Men väldigt många ämnen är inte alls uppenbara. Alla har vi haft lärare som inte tvekat att förmedla sina egna ståndpunkter; själv minns jag en engagerad samhällskunskapslärare som i princip ansåg att allt till vänster, och allt till höger, om Folkpartiet (min skolgång ägde rum på den tiden som Bengt Westerberg varfolkpartiledare i Sverige) var extremism.

Principer går det förmodligen att nå viss enighet om - att skolan ska förmedla kunskap som vilar på vetenskaplig grund är en bra princip, att skolan ska förmedla en demokratisk värdegrund och bejaka mänskliga rättigheter är en annan bra princip.

Men hur tillämpar man dessa i praktiken? För vissa är alla form av religion per definition ovetenskaplig. Andra har svårt att hitta den vetenskapliga grunden bakom de ofta återkommande genusperspektiven. Vad som är en mänsklig rättighet är definitivt ingen självklar fråga - när Friends definierar homosexuellas rätt att adoptera som en mänsklig rättighet har man åtminstone inte FN-deklarationen i ryggen (adoption är inte en mänsklig rättighet för någon, oavsett sexualitet).

Det verkligt intressanta är hur skolan hanterar de frågor som befinner sig i en kategori jag kallar "legitim moralisk oenighet". Hit hör grundläggande värdefrågor om vilka vi sannolikt aldrig kan nå konsensus. Hit hör till exempel frågor om abort och dödshjälp, och om rätten att döda och äta djur, men också många frågor som rör sexualitet och familjebildning. Det som utmärker dessa frågor är att åsiktsskillnaderna är mycket stora och att värderingarna är rotade i beständiga/trögföränderliga religiösa/kulturella värdesystem. Det som gör oenigheten legitim är att det finns försvarbara argument för båda ståndpunkter (dvs det är en kvalitativ skillnad på att förespråka exempelvis legalisering av dödshjälp (moralisk legitim ståndpunkt) jämfört med att förespråka slaveri eller folkmord (mer om just detta en annan gång)

Alla de tre exempel som användes i den aktuella skoldebatten hör hemma i den här kategorin. Om vi tar exemplet med homosexuella och adoptioner kan vi enkelt konstatera att homosexuella familjebildningar i olika utsträckning är förbjudna eller tabubelagda inom världsreligioner, om än med stora variationer inom olika samfund. Det är ett faktum att det i det mångkulturella Sverige ryms såväl barn till homosexuella som barn till ortodoxa kristna och muslimer som är medlemmar i församlingar som predikar att homosexuell samlevnad är synd. På samma sätt som det i samma klass kan gå barn till veganer och barn till slaktare; och på samma sätt som en del barn växer upp med normer som uppmuntrar sexuell avhållsamhet före äktenskapet medan andra växer upp med normer som uppmuntrar till en tidig sexualdebut.

Och så vidare. Det mångkulturella samhället är ett smörgåsbord för den lättkränkte. I varje kvarter lever någon vars livsstil går på tvärs med den egna.

Hur bör skolan hantera denna mångfald? Genom att vara neutral inför möjliga konflikter eller genom att ta ensidig ställning för majoritetsuppfattningen?

Varken eller. Skolans uppgift är att i alla dessa värdefrågor förmedla en saklig och allsidig bild av värdesystemen inom olika kulturer och religioner liksom av hur den svenska lagstiftningen ser ut och hur den har förändrats. Ogrundade fördomar ska ifrågasättas, de rationella argumenten ska redovisas.

När det gäller frågan om samkönade äktenskap och adoptioner bör skolan förmedla hur man i olika samhällen, inklusive det svenska, historiskt och i nutid har betraktat frågan. Skolan bör berätta om bakgrunden till och innebörden av de stora förändringar som skett i lagstiftningen i västvärlden de senaste femton åren samt presentera argumenten som motståndare och förepråkare använt och använder (de som tycker att frågan är passé tycks återigen ha missat att världen består av mer än Sverige).

Ungefär det är vad jag tycker att en niondeklassare bör ha med sig. Väl genomförd är en debattävling förmodligen ett alldeles utmärkt sätt att öka kunskapen och förståelsen. Jag är dessutom övertygad om att en sådan kunskapsförmedling ger en betydligt mer stabil grund för att bemöta fördomar och populism än om man lämnar skolan endast med vetskapen om vad som är rätt men utan kunskapen om bakgrunden till eller insikten i de olika argumenten.

32 kommentarer:

  1. Man bör öppet och förutsättningslöst debattera alla VIKTIGA frågor! Oväsentliga frågor behöver man inte slösa tid på, såvida de ej ANSES viktiga av eleverna.

    Principen bör vara att den med de bästa argumenten vinner debatten. Och måttstocken blir, de gemensamma grundläggande värderingarna.

    Problemet är dock, för skolan, att många PK-värderingar inte kan försvaras intellektuellt, varför det skulle bli en massaker på dessa värderingar, ifall fri debatt tilläts. Därför tenderar censuren att träda in.

    Och som du påpekar: Att adoptera är INGENS mänskliga rättighet. Barnets främsta bör styra och inget annat!

    SvaraRadera
  2. Har relevans!. Med vänlig hälsning, Micke http://www.springerlink.com/content/40u6903658660776/fulltext.pdf

    SvaraRadera
  3. Richard Hedström5 november 2013 kl. 11:21

    Skolan ska även vara en trygg plats för alla eleverna och "väl genomförd" kommer knappast en debatt mellan 15-åringar om homosexuellas rättigheter till adoption att bli. HBTQ-ungdomar mår redan betydligt sämre psykiskt än hetersexuella, respektive cisungdomar. Att i det läget uppmuntra till skoldebatt om homosexuellas rättigheter är faktiskt att be om att unga HBTQ-personer ska stiga än mer i självmordsstatstiken. För vilk argument utom att vi HBTQ-personer är konstiga, eller omoraliska, eller sexgalna eller pedofiler kan en sådan här debatt leda till?

    Om en everything-goes-debatt leder till att heterosexuella får mer respekt för HBTQ-personer ser jag som ganska irrelevant. När debatten öppnar upp för mobbning och signalerar att vissa inte är välkomna får heterosexuella hitta ett annat sätt att lära sig respektera andra. I varje fall i en skola för alla.

    Värt att notera är att det i slutändan blir homosexuella eller lågkastiga elever som kommer att ifrågasättas i de här debatterna. En "neutral" debatt i en kultur som någonstans inte riktigt är bekväm med homosexuella med barn kommer alltid locka fram fördomar och förakt mot HBTQ-personer. Om inte annat så ligger det mellan raderna. Debattpremisserna här leder helt enkelt till att diskutera nackdelarna med homosexuella föräldrar.

    Vad sägs om att debattera fördelarna med att växa upp hos hetero-/homofamiljer istället? Alla tillgängliga undersökningar visar ju t ex att barn i heterosexuella familjer blir intolerantare än de som växer upp hos homosexuella...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att förbjuda debatt med hänvisning till att några kan illa vid sig är inget godtagbart argument!

      Med samma argument bör debatt om islam, invandring etc förbjudas.

      Yttrandefrihet är en ABSOLUT förutsättning för demokratin. Skärpning!

      Radera
  4. skolan ska nog beträda detta område mycket varsamt, att avgöra vilka områden man får ha åsikter inom. Vill man föda och nära eller lära ut om majoritetens förtryck så är det fritt att fördöma och avgränsa, annars gör man barnen en tjänst att hantera åsikter och kritik på ett ansvarsfullt och resonerande sätt.

    SvaraRadera
  5. Jag anser att ALLA frågor ska kunna diskuteras.
    Det är helt vansinnigt att det i vissa länder t.o.m. är olagligt att diskutera vissa frågor.

    Det är ju genom ifrågasättande av s.k. sanningar som vetenskapen gör framsteg.
    Utan kritiskt tänkande skulle jorden fortfarande vara platt.

    SvaraRadera
  6. "För vilk argument utom att vi HBTQ-personer är konstiga, eller omoraliska, eller sexgalna eller pedofiler kan en sådan här debatt leda till?"

    Förhoppningsvis en seriös och saklig sådan där man tar upp det märkliga med att en liten, men högljudd, sexuell minoritet kräver att jämställas med den heterosexuella majoriteten. Ni fick registrerat partnerskap men det dög ju inte länge. Tyvärr har ni fått er vilja igenom i Sverige, men med SD har en motkraft till homolobbyns negativa inflytande börjat formeras. Om den stora icke-västliga invandringen fortsätter lär ni också få det svårare framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Richard Hedström7 november 2013 kl. 13:54

      Du får hemskt gärna förklara det märkliga med samma rättigheter för alla, Lars. För vare sig jag eller en stor majoritet av svenska folket förstår det. Förstår du?

      Att du hotar med onda muslimer som ska komma hit och hjälpa dig att knacka bög tycker jag inte kvalificeras som seriös och saklig debatt. Har du argument för varför jag inte ska få gifta mig med vem jag vill? Om de inte innehåller referenser till Eurabien eller rasbiologi skulle det vara ett stort plus i kanten!

      Radera
    2. Richard Hedström7 november 2013 kl. 13:55

      Kanske ska tillägga att "Lars" bevisar min poäng utmärkt. Om vuxna sköter sig såhär vill jag inte ens tänka på hur högstadieelever skulle debattera.

      Radera
    3. I Storbritannien så har de ännu inte lagstiftat om att homosexuella ska ha rätt att ingå äktenskap. Church of England viger bara heterosexuella par. Det huvudargument som anförs mot införande av homoäktenskap är att det skulle utgöra en kränkning av de medlemmar i Church of England som betraktar äktenskapet som en förening inför Gud mellan en man och en kvinna.

      Detta är det uppenbara argumentet mot homoäktenskap vilket utgår från en traditionell kristendomssyn. Denna ståndpunkt hade väl också de flesta i Sverige om vi bara går tjugo-trettio år bakåt i tiden. Om det vid sidan av att ingå äktenskap finns möjlighet att ingå registrerade partnerskap, varför ska trossamfund tvingas att viga samkönade par? I Sverige viger Svenska kyrkan samkönade par. Sker detta i enlighet med en traditionell kristendomssyn? Frågan är också om du anser att de människor som har en traditionell kristendomssyn har mindre rätt till respekt för sin uppfattning än en person med en modern queerfeministisk kristendomssyn.

      Så här resonerar UKIP i frågan på sin hemsida:

      http://www.ukip.org/issues-2/policy-pages/same-sex-marriage

      Radera
  7. "Kanske ska tillägga att "Lars" bevisar min poäng utmärkt. Om vuxna sköter sig såhär vill jag inte ens tänka på hur högstadieelever skulle debattera."

    Dina fria fantasier utifrån min högst modesta kommentar bevisar bara att det är lönlöst att försöka debattera sakligt och seriöst med sådana som du. Ni är väl vana vid att aldrig ifrågasättas; den som gör det blir tydligen utsatt för de mest bisarra anklagelser. Du borde be om ursäkt för att du försöker beslå mig med grov brottslighet. Det du håller på med här är förtal, inte saklig debatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag väntar på seriösa och sakliga argument Lars. Att du berättar hur ditt kära SD ska göra livet surt för mig är inte ett argument. Det är hot.

      Radera
  8. "Att du berättar hur ditt kära SD ska göra livet surt för mig är inte ett argument."

    Jag har "berättat" att SD och den stora icke-västliga invandringen kan komma att sätta käppar i hjulet för homolobbyns starka inflytande framöver (är du inte anhängare av den så har det varit fel av mig att skriva "ni"), inget annat. Ifrågasätter du det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är anhängare av att jag ska samma medborgerliga rättigheter som du och ser inte det märkliga med det. Vad exakt är det märkliga med att en minoritet ska jämställas med en majoritet? Ni SD:are är ju en, så varför ska ni då ha något som helst inflytande?

      Personligen skulle jag gärna se allsköns straffskatter och fängelsestraff för att rösta på fascistpartiet du stödjer. Skillnaden mellan dig och mig är att jag är övertygad demokrat och INTE röstar på tex KPMLR eller valfritt annat parti som vill sätta dig i Gulag. Jag hotar inte dig med vare sig våld eller med att ta ifrån dig dina medborgerliga rättigheter.

      Så en gång till Lars: vad är det märkliga med att minoriteter ska jämställas med majoriteter? Varför känner du dig tvungen att berätta hur SD ska ta ifrån mig mina rättigheter om det inte är för att skrämma mig?

      Jag har både blivit ifrågsatt och nedsparkad för min läggning av dina åsiktsfränder och tänker inte låta mig tystas. Det är 2013 och om du vill slippa människor som mig får du flytta till Saudiarabien.

      ps Vill för övrigt ge dig ett lästips: "Vårt förakt för svaghet" av Harald Ofstad. Han diskuterar Mein Kampf och den nazistiska ideologin utifrån de friheter ni i extremhögern anser er kunna ta mot maktlösa grupper i samhället.

      Radera
  9. Som sagt, det är lönlöst att försöka föra en saklig och seriös debatt med sådana som du. Återigen går du till angrepp mot mig på ett fullständigt oacceptabelt sätt. Och nej, äktenskap och adoption är inte någons "medborgerliga rättighet". Och att anse att sådant ska vara förbehållet den heterosexuella majoriteten är en fullständigt självklar och legitim ståndpunkt, så du kan ta dina personangrepp och nazireferenser och stoppa upp dem någonstans.

    SvaraRadera
  10. Hej Andreas,

    Jag vill bara säga att jag uppskattade din bok "Gillar vi olika?". En av få böcker som kunde beskriva SD på ett sakligt sätt.

    Johanna - medlem SD

    SvaraRadera
  11. "Jag vill bara säga att jag uppskattade din bok "Gillar vi olika?". En av få böcker som kunde beskriva SD på ett sakligt sätt."

    Det är möjligt, men du kan ju som SD:are knappast uppskatta budskapet och syftet med boken. Det är en, som Andreas väl själv uttryckte saken, "normkritisk" bok som beskriver och kritiserar den starka "likhetsnormen" i det svenska samhället. En norm som överlevt från det gamla goda homogena Sverige och som Andreas finner högst problematisk då den förhindrar att ett verkligt mångkulturellt samhälle ska kunna växa fram.

    SvaraRadera
  12. Jag tycker inte bokens "normkritik" är särskilt tung. jag uppfattar det mer som ett konstaterande att det är likhetsnormen och inte rasism som ligger bakom svårigheten för invandrare att bli en del av det svenska samhället.
    Han skriver också att svenskheten är "tjock" och svår att tillägna sig. Därför kommer sannolikt Sverige aldrig att bli riktigt "mångkulturellt".

    SvaraRadera
  13. "Jag tycker inte bokens "normkritik" är särskilt tung. jag uppfattar det mer som ett konstaterande att det är likhetsnormen och inte rasism som ligger bakom svårigheten för invandrare att bli en del av det svenska samhället."

    Har man bara en vilja att anpassa sig är det inga problem att "bli en del av det svenska samhället". Svenskarna är ett hyggligt och icke-rasistiskt folk. Det som framför allt annat har dömt stora delar av invandrargenerationer till "utanförskap" under de senaste decennierna är den unika svenska asylsökar- och anhöriginvandringspolitiken. En politik som främst verkar utgå från etablissemangets behov av få känna sig goda och generösa; vilka konsekvenserna blir för samhället verkar väga lätt. Det de håller på att skapa ute i samhället trotsar all beskrivning, men de själva är väl de sista som kommer att få känna av det. Hursomhelst; om Andreas gör det konstaterande som du påstår kommer det ju med vissa implikationer med tanke på att Andreas samtidigt är tydlig med att han strävar efter ett verkligt mångkulturellt samhälle. För honom blir det då av yttersta vikt att bekämpa likhetsnormen medan den för SD är helt oundgänglig om partiet ska ha någon chans att återskapa ett homogent Sverige.

    SvaraRadera
  14. Även om AJH säger sig vilja se ett mångkulturellt samhälle vill han ju se någon form av anpassning eftersom han anser att vi bör ställa högra krav för att bli svensk medborgare.
    Sen tror inte jag man kan bekämpa likhetsnormen och på något sätt säger han väl det själv också eftersom han konstaterar att vi gillar lika – inte olika. När kulturerna skiljer sig så mycket åt som vår och den muslimska kommer vi alltid att ha segregation.

    SvaraRadera
  15. Problembeskrivningen att dra en gräns mellan legitim oenighet vs samhällets grundvärderingar är helt rimligt. Dock har jag svårt att se den kvalitativa skillnaden mellan att säga "homosexualitet är fel" vs "rasblandning är fel". Det är dessutom precis samma grupper om drev dessa frågor i USA, med precis samma argument (mot naturen/gud). Nu är homosexuell adoption inte exakt samma fråga som om homosexualitet är fel men det är i praktiken det som kommer debatteras. Det finns gott om ämnen som är kontroversiella utan att handla om att kränka redan förtryckta grupper. Dödshjälp är en sån fråga, eller fördelningspolitik.

    Sen har jag svårt att se vilka "försvarbara argument" det finns för religiöst grundad sexualmoral. Smittskydd är ett argument men det reducerar saken till en empirisk fråga där de religiösa ligger illa till. Tradition eller religion är aldrig ett argument för någonting. Modernitet är mer grundläggande för vårt samhälle än demokrati, demokratin är en logisk konsekvens av moderna värderingar som utilitarism och individualism.

    Jag tror förövrigt att frågan om det är rätt eller fel att äta kött kommer tillhöra samma kategori som slaverifrågan om kanske hundra år, och att det är en logisk följd av värderingar som redan idag accepterats (att djurs lidande är av samma slag som människors och har moralisk relevans) men som inte tillåts dras till sin spets för att folk är korkade och inte behagar fundera ut konsekvenserna av sina värderingar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där sista stycket måste du nog klargöra lite.
      Menar du att frågan om slaveriet etiskt är att jämföra med att äta kött?
      Menar du att om man inser att djur kan lida så måste man som konsekvens sluta äta kött - om man inte är för korkad?

      Radera
    2. För att vara helt noggrann: Om man inser att djur lider, och tycker lidande är dåligt, måste man som konsekvens rösta på nåt parti som vill motverka det lidandet med olika förbud och regleringar, vilket i praktiken innebär att tillgången på kött kan bli mycket kraftigt minskad fram till tekniska lösningar finns för att producera kött utan att orsaka lidande.

      Frågorna är inte nödvändigtvis helt jämförbara, men jag tror båda så småningom kommer ses som självklara och grundläggande för vad det innebär att vara ett upplyst samhälle.

      Radera
  16. "Även om AJH säger sig vilja se ett mångkulturellt samhälle vill han ju se någon form av anpassning eftersom han anser att vi bör ställa högra krav för att bli svensk medborgare.
    Sen tror inte jag man kan bekämpa likhetsnormen och på något sätt säger han väl det själv också eftersom han konstaterar att vi gillar lika – inte olika. När kulturerna skiljer sig så mycket åt som vår och den muslimska kommer vi alltid att ha segregation."

    Det där med språkkravet för medborgarskap (knappast några "höga krav") har han ju inte minst motiverat med att man med det kan motverka mer långtgående anpassningskrav à la SD. Och för att förstå vad Andreas menar kan du ju se när han presenterar boken här:

    http://bambuser.com/v/3045809

    I korthet: vill man att Sverige ska kunna bli ett mångkulturellt samhälle i verkligheten (vilket han vill), och inte bara vara ett abstrakt ideal som man gillar i teorin, så måste man göra upp med likhetsnormen. Han konstaterar att inget fungerande "invandrarland" klarat sig med en likhetsnorm som präglar Sverige. Rent konkret lyfter han sedan fram, surprise, USA som en modell för Sverige att ta efter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror vi delvis pratar förbi varandra. AJH är som som alla andra delvis en drömmare i de här sammanhangen. Jag tror inte man kan "göra upp" med likhetsnormen, det går helt enkelt inte eftersom det sitter i våra gener att gilla lika.
      Sen finns det inga fungerande invandrarland, dvs länder som tagit emot en stor mängd invandrare från en annan kultur.

      Radera
  17. "Jag tror inte man kan "göra upp" med likhetsnormen, det går helt enkelt inte eftersom det sitter i våra gener att gilla lika."

    Du verkar som sagt inte riktigt ha förstått vad det är Andreas menar med likhetsnormen. Likhetsnormen = den konformism som kännetecknar Sverige med ett för begränsat normsystem och för begränsad rymd i offentligheten gällande åsikter, livsstilar etc. för att vi på allvar ska kunna bli ett mångkulturellt samhälle. Detta vill han göra upp med, inte att vi gillar lika. Vi ska kunna gilla lika, men lära oss att tolerera olikheter.

    "Sen finns det inga fungerande invandrarland, dvs länder som tagit emot en stor mängd invandrare från en annan kultur."

    Det kan man ju diskutera. Men ingen kan ifrågasätta att det var ett misstag att öppna upp det unikt homogena Sverige för en stor icke-västlig invandring. Det högriskexperimentet verkar inte falla särskilt väl ut. Sverige är inte, och kommer förhoppningsvis aldrig bli, något mångkulturellt invandrarland.

    SvaraRadera
  18. Vet inte om du har förstått bättre. Att vi ska gilla likheter och tolerera olikheter är en intellektuell tankekonstruktion, ingenting tyder på att människor verkligen kan göra det.
    Har du en besvärlig granne kan du tänka på att "tolerera" hans beteende, men det finns alltid en gräns för det politiskt korrekta.
    Dessutom ifrågasätter AJH om tolerans är något eftersträvansvärt överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  19. "Vet inte om du har förstått bättre. Att vi ska gilla likheter och tolerera olikheter är en intellektuell tankekonstruktion, ingenting tyder på att människor verkligen kan göra det."

    Inte? Andreas brukar inte minst peka på den mångkulturella samexistensen i Östeuropa. Det han vill göra upp med här är hursomhelst en likhetsnorm i offentligheten. Det handlar inte om att tvinga grannar att tolerera olikheter. En norm som överlevt från det tidigare så homogena Sverige. Varför skulle inte den försvagas, och till slut förintas, i ett Sverige som får en alltmer heterogen befolkning? Till slut kan svenskarna bli en minoritet bland andra i sitt eget land och då är det svårt att se hur denna likhetsnorm skulle kunna upprätthållas.

    SvaraRadera
  20. "Andreas brukar inte minst peka på den mångkulturella samexistensen i Östeuropa."

    Vardå? Balkan? Ungern? Ryssland?

    "Till slut kan svenskarna bli en minoritet bland andra i sitt eget land och då är det svårt att se hur denna likhetsnorm skulle kunna upprätthållas."

    Talar vi såna dystopier då har vi lämnat diskussionen. Det är ju självklart, förintas vi så finns vi inte.

    SvaraRadera
  21. "Vardå? Balkan? Ungern? Ryssland?"

    Jag vet inte om han brukar nämna några specifika länder. I videon jag länkar till tar han upp Centraleuropa som exempel.

    "Talar vi såna dystopier då har vi lämnat diskussionen. Det är ju självklart, förintas vi så finns vi inte."

    Förintas? Jag skrev om en högst sannolik utveckling där svenskarna blir en minoritet bland andra i sitt eget land, givet att den stora invandringen, i kombination med en mångkulturalistisk integrationspolitik, fortsätter. Då kommer likhetsnormen att försvagas och till slut förintas. Andreas är dock otålig av sig i sin strävan efter ett verkligt mångkulturellt samhälle och vill redan nu undanröja det hinder mot mångkulturalistisk integration som likhetsnormen utgör så länge den existerar.

    SvaraRadera
  22. Håller med dig i dina farhågor, men tycker du hakar upp dig på Andreas strävan att undanröja likhetsnormen.
    Detta undanröjande är inget som Andreas eller någon annan kan beordra, för det kommer inte att ske. Blir det något så blir det enklaver. Jag var tidigare emot enklaver, men eftersom majoriteten tycks vilja ha denna invandring kan det inte bli på något annat sätt

    SvaraRadera
  23. "Håller med dig i dina farhågor, men tycker du hakar upp dig på Andreas strävan att undanröja likhetsnormen."

    Det är ju trots allt vad hans bok går ut på. Det är han väldigt tydlig med.

    "men eftersom majoriteten tycks vilja ha denna invandring kan det inte bli på något annat sätt"

    Det har majoriteten (av folket) aldrig någonsin velat om man ska tro de undersökningar som görs. Det är etablissemanget som vill ha denna invandring, kosta vad det kosta vill. Inte minst statsministern är tydlig med det och snart får han väljarnas dom...

    SvaraRadera