Negativa konsekvenser av nej till Makedonien

Det blev ingen kompromiss mellan Grekland och Makedonien och därmed heller inget startdatum för medlemskapsförhandlingar. Hellre än att låta Grekland lägga sitt veto valde EU:s ministerråd i veckan att bordlägga frågan till första halvåret 2010.

Detta är ett stort misslyckande. Förutsättningarna var bättre den här gången än på mycket länge. Den makedonska regeringen hade fria händer från den inhemska oppositionen och även den nytillträdda grekiska vänsterregeringen bör ha haft större utrymme för att kompromissa än tidigare regeringar. Ändå gick det inte.

Risken är nu stor att hela processen tappar momentum. Makedoniens president Ivanov sa exempelvis i ett tal efter beslutet att landet gärna blir del av ett enat Europa, men inte "till vilket pris som helst" och betonade att namnet inte kommer att ändras.

Inrikespolitiskt i Makedonien ställs nu krav på regeringens avgång och det talas om att de albanska partierna ska enas för att "försvara albanska intressen" (den albanska gruppen är mycket mer EU-positiv än den slaviska). Socialdemokratiska oppositionsledaren Crvenkovski har uppgivet konstaterat att landet saknar någon plan B.

Eftersom EU-frågan varit ett enande kitt för de politiska partierna i landet finns risk för destabilisering när medlemskapet nu framstår som längre bort än många hade hoppats på.

Det är också ett bakslag för EU-integrationen i regionen som helhet. Makedonien är det enda land som av EU-kommissionen anses vara redo för att inleda förhandlingar och ett startdatum hade kunnat haft positiva effekter även på utvecklingen i exempelvis Albanien (där den politiska krisen har fortsatt hela hösten).

Avslutningsvis: det bör också sägas att detta är ett misslyckande för det svenska ordförandeskapet.

Dags för uppgörelse mellan Grekland och Makedonien?

Det kanske låter överdrivet dramatiskt mot bakgrund av mer än femton år av arga leken, men det känns som att klockan nu närmar sig fem i tolv vad gäller Makedoniens möjligheter att nå en uppgörelse med Grekland.

Nästa månad kommer EU:s ministerråd att fatta beslut om ett eventuellt klartecken för medlemsförhandlingar med Makedonien, förutsatt att inte Grekland lägger in sitt veto. Vilket man som Nato-medlem gjorde så sent som i våras och vilket man med all sannolikhet kommer göra nu också, om inte en uppgörelse om namnfrågan kan nås. Grekland vägrar som bekant att erkänna Makedonien under namnet Republic of Macedonia, med hänvisning till den region i norra Grekland som heter just Makedonien.

På grund av nyvalet i Grekland i oktober avbröts den pågående FN-ledda medlingen (vilken ansågs ha gjort vissa framsteg under sommaren), men de senaste veckorna har processen åter kommit igång. Från makedonsk sida hälsades den nyvalda socialistiska regeringen i Grekland med idel artigheter (Papandreou beskrevs exempelvis som en "modern europeisk politiker" i uppenbar kontrast till företrädaren Karamanlis) och de båda regeringscheferna har även haft korta överläggningar i frågan, i Bryssel, under hårt tryck från EU:s sida (den svenske veterandiplomaten Lars Fredéns namn dyker ibland upp i de här sammanhangen).

Viktigast av allt är kanske att Makedoniens liberalkonservative premiärminister Nicola Gruevski har fått nästan fria händer från oppositionen. Socialdemokraterna har sagt sig stödja alla kompromisser med Grekland som innebär garantier för att språket och nationen, men inte staten, erkänns som makedonsk. De albanska partierna, både inom och utanför regeringen, har ännu tydligare pressat på och talat om att tiden rinner ut. Detta innebär förstås också att hela ansvaret för ett eventuellt misslyckande läggs på regeringen. För att undkomma detta dilemma har regeringen talat om behovet av att en eventuell kompromiss om namnändring måste knytas till en folkomröstning.

Men här har EU å sin sida, genom kommissionär Olli Rehn, mycket kraftigt markerat mot en folkomröstning och bedrivit "övertalningskampanjer" mot Gruevski. Jag har lite svårt att förstå logiken i detta, inte minst som det ytterligare begränsar handlingsutrymmet för Gruevskis regering (även om EU naturligtvis inte har någon formell rätt att påverka beslutsprocessen).

Till detta ska också läggas den tydliga splittring som finns mellan Makedoniens slaviska och albanska befolkning i den här frågan. Bland albanerna är en stor majoritet villiga att kompromissa om namnet och andelen EU-positiva betydligt större än bland slaverna.

Var kommer det hela att landa? Det har ganska länge spekulerats i att en kompromiss nästan är färdig, där Makedonien accepterar en namnändring till något i stil med "Northern Republic of Macedonia". Detta förnekas förstås, men förefaller vara det mest troliga. Ingenting talar för att Grekland kommer ändra ståndpunkt och prislappen för fortsatt dödläge är, i form av uteblivet Nato- och EU-medlemskap, betydligt smärtsammare för Makedonien.

Makedonien och det grekiska valet

Igår vann PASOK parlamentsvalet i Grekland. Möjligen förbättrar detta utsikterna för en lösning på den utdragna konflikten med Makedonien. Grekland har ju ända sedan Makedoniens självständighet 1993 vägrat erkänna landet under namnet Makedonien och haft detta som skäl för att blockera såväl Nato-medlemskap som medlemsförhandlingar med EU.

PASOK gick nu till val bland annat med löftet att inta en mer "försonande" linje i förhandlingarna. Dessutom har man sagt sig vilja ersätta de pågående FN-ledda medlingarna med direkta bilaterala förhandlingar.

Till och från har det spridits rykten om att en uppgörelse är på gång. Varje gång har detta dementerats och ledare från båda länderna upprepat sina ståndpunkter: Grekland kräver en namnändring som ska gälla i alla internationella sammanhang medan Makedonien enbart kan tänka sig en ändring som är begränsad till relationen med Grekland.

Samtidigt har det gått att skönja tecken på att Makedonien faktiskt varit på väg att vika ner sig. När Albanien i våras kom med i Nato samtidigt som Makedonien lämnades utanför var detta ett hårt slag och en konkret prislapp på vad Greklands nej faktiskt kostar. Grekland har å sin sida varit obevekligt och bevisligen inte påverkats av påtryckningar från andra EU- och Nato-länder.

Det grekiska nyvalet satte ett stopp för de pågående förhandlingarna, men nu kommer de alltså att återupptas, med delvis nya aktörer. Då är det upp till bevis för såväl PASOK som den makedoniska högerregeringen (som i våras blev vald på liknande retorik) att leverera.

I Makedonien är regeringen hårt pressad. Den socialdemokratiska oppositionen kräver att man "slutar spela patrioter" och ror hem en kompromiss, så att man kan gå vidare med EU-förhandlingar. Opinionsläget är också prekärt. En undersökningen nyligen visade att 95 procent av den slaviska befolkningen i landet är motståndare till en namnändring, även om det krävs för att komma med i Nato och EU. Däremot är två tredjedelar av den albanska befolkningen (som utgör runt 25-30 procent) för en sådan kompromiss.