Idag kommenteras min avhandling i en ledare i GT, signerad Jimmy Fredriksson, under rubriken ”nationalism bra - för invandrare!”. Fredriksson anknyter till en diskussion jag för om att många av de problem som beskylls mångkulturalismen snarare kan belastas den antinationalistiska normen som varit central i Sverige sedan 1960-talet (jag delar däremot inte Fredrikssons bild av att Sverige ”alltid varit antinationalistiskt”). Fredriksson kopplar vidare min argumentation – som huvudsakligen kretsar kring behovet av gemensamma myter och symboler i ett samhälle – till den svenska nationaldagen. För tydlighets skull vill jag påpeka att jag inte har någon egentlig åsikt om nationaldagens vara eller icke vara.
Avhandlingen kommenteras också i en inte helt klargörande artikel i senaste numret av Riksdag & Departement (ej på nätet).
Och så var det förstås själva disputationen igår. Det blev en stundtals intensiv, men sällan givande diskussion. Synd, med tanke på den goda uppslutningen på seminariet. Mot slutet ställdes intressanta frågor om min syn på teoribegreppet, om huruvida jag studerade ”berättelser” eller ”stora berättelser” och om hur min diskussion om svenska nationella värden förhåller sig till begreppet politisk korrekthet. Men då var utrymmet för utförligare svar dessvärre alltför begränsat.
Men till detta kommer det säkert finnas anledning att återkomma längre fram.
Hej! Jag hade gärna varit där som ett stöd. Jag kan tänka mig hur debatten lät. Det är inte gott om David Millers i Sverige. På statsvetenskaliga institutionen i Lund läste man inte ens Marx och Weber längre. En vän vid filosofen skickade abstraktet, och jag trodde först att jag inte skulle hålla med. Men sedan läste jag Pressreleasen här och det verkar som vi kommit till liknande slutsatser. Marie Demker skickade vidare en försiktig förfrågan om att skicka över avhandlingen? Den lär inte dyka upp på biblioteken i London på ett bra tag..
SvaraRadera