Jag kan inte minnas när jag senast såg en partiledare vara så nöjd i TV som Jimmie Åkesson under kvällens Debatt.
Och nöjd hade han all anledning att vara. Frågan som debatterades var om Sverigedemokraterna ska behandlas annorlunda, främst mot bakgrund av Aftonbladets beslut i förra veckan att vägra publicera annonser från SD.
Upplägget var perfekt för Åkesson. En entusiastisk Lotta Gröning skötte närstriden med Jan Helin & co medan Åkesson bakåtlutat fick leverera klokheter som "vill man veta vad väljarna tycker är väl det bästa sättet att ha fria val. Vilket kräver en fri debatt".
Ett av argumenten för särbehandling förtjänar en extra kommentar. Helin upprördes över att SD i en annons lyfter fram djurskyddet och kräver förbud av Halalslakt. Jag förmodar att Helin tror att värnandet av djurskyddet är oärligt, ett försök att skönmåla det främlingsfientliga grundbudskapet.
Men jag tror att det är precis tvärtom. Idén om det svenska djurskyddets överlägsenhet är ett, av flera, tänkbara skäl varför man är negativ till invandring och mångkultur. Synen på djurs rättigheter, regler för slakt och vad man kan äta varierar stort mellan kulturer. Det finns en självbild bland svenskar av att Sverige är ett land med gott djurskydd och att "svenskt kött" är något man kan lita på. Sant eller falskt - det är vanliga och legitima ståndpunkter.
Att Sverigedemokraterna försöker politisera dessa värderingsskillnader är självklart. Synd bara att ingen vill diskutera sakfrågorna med dem.
Du verkar ha riktigt vettiga åsikter för att vara statsvetare! Har du funderat på att gå med i SD?
SvaraRaderaHa ha ha. Bara för att man tycker att SD tar upp legitima politiska frågor behöver man ju inte tycka att SD även levererar rätt svar!
SvaraRaderaAnonym 2009-09-23 14:05 borde kanske läsa "Hur mycket mångfald tål demokratin?"
Ola: Tack för klargörandet, men dessvärre är det ju inte bara "anonym" som gör den kopplingen.
SvaraRaderaAndreas: Alltså bör alla läsa "hur mycket"!
SvaraRaderaSkämt åsido, jag har läst den ett par gånger nu (fick låna den av vår gemensamme vän herr Berlin) och börjar få en rätt klar bild av var jag håller med dig och var jag inte gör det.
Min främsta invändning är nog att du å ena sidan säger att du landar i ett försvar för "villkorad tolerans", men samtidigt avvisar de flesta uttrycken för "villkorad tolerans" (såsom t ex en gemensam värdegrund), och istället landar i en mer libertariansk "villkorslös tolerans" (enda villkoret är att alla måste vara toleranta).
Det är en position jag med libertariansk invandringsuppfattning sympatiserar med, men jag förstår om du får kritik när du hävdar "villkorad tolerans", eftersom alla dessa villkor debattörer vanligen vill knyta toleransen till i praktiken utmynnar i "slaget om svenskheten".
Språkkrav? Litterär kanon? Krav på att kunna citera barnprogram från rätt årtionde beroende på din ålder? Slöjförbud.
Den villkorade toleransen rymmer många olika sorters villkor. Villkorslös tolerans och individuella negativa rättigheter är däremot en mer framkomlig väg.
Kul med konstruktiv kritik!
SvaraRaderaFast det är egentligen bara värdegrundstanken som jag avvisar. När det gäller de andra exemplen du nämner, t ex språkkrav och litterär kanon, konstaterar jag att det är legitima förslag som kan vara rimliga beroende på kontexten. Kritiken mot värdegrunden är mer teoretiskt grundad varför jag är mer kategorisk i min kritik.
Sen är det du och inte jag som använder uttrycket "villkorslös tolerans". jag skriver en hel del om innebörden i mitt toleransbegrepp, och det ställer ganska stora krav på politikens aktörer. Det är ju ingen laissez-faire politik jag förordar, tvärtom!
Med det sagt: jag skriver inte att jag landar i ett försvar för villkorad tolerans. Däremot skriver jag att "berättelsen om den villkorade toleransen" har det bästa svaret på "legitimitetens dilemma", vilket ska ses i ljuset av att det är andra berättelser som har de bästa svaren på de två andra dilemman som jag analyserar.
Fast de argument du för fram emot värdegrunden är ju tillämpbart på på _varje_ positivt villkor för tolerans.
SvaraRaderaMan skulle t ex kunna behandla språkkravet på exakt samma sätt som du behandlar värdegrunden.
Men det som du fyller ditt toleransbegrepp med när du beskriver det, de höga krav du ställer på de politiska aktörerna, är ju allesammans NEGATIVA villkor för tolerans.
Och det får mig att undra om man inte skulle kunna sammanfatta din slutsats med att du i praktiken avvisar alla positiva villkor för tolerans, men framhåller de negativa villkoren som fullt tillräckliga.
Sitter just nu och skriver ett konferenspapper där jag vidareutvecklar de här resonemangen. jag tar med mig dina synpunkter, så får vi se var det landar.
SvaraRaderaJag dyker rätt in i kommentarfältet utan att ha läst "Hur mycket mångfald...", så jag kanske hamnar helt fel i debatten. Men det låter jag naturligtvis inte hindra mig ;-)
SvaraRaderaOla skriver: "Man skulle t ex kunna behandla språkkravet på exakt samma sätt som du behandlar värdegrunden."
Där hänger jag inte med. Krav på en gemensam värdegrund går inte alls att jämföra med kravet på kunskaper i svenska.
Det vore som att jämföra att en snickare måste kunna hantera en hammare med att samme snickare bara får använda hammaren på ett visst vis.
Språket är ett redskap och en förutsättning för kommunikation. Det säger inget om innehållet i kommunikationen.
En gemensam värdegrund kan i bästa fall motverka konflikter och utgöra ett sammanhållande kitt i ett samhälle. I värsta fall blir värdegrunden inte alls gemensam, utan istället en källa till konflikter och polarisering.
Det stämmer att språket har en metademokratisk funktion och att syftet med ett gemensamt språk är kommunikation. Men att välja att kommunicera eller inte, och på vilket sätt, måste vara upp till den enskilde att besluta om.
SvaraRaderaOm du bara kan språk X men klarar av dina kommunikationsbehov alldeles utmärkt ändå, så behöver väl inte omgivningen lägga sig i med ett krav att du ska lära dig språk Y?
Och det är ju ungefär så som argumenten emot värdegrunden lyder: om du hyser värdering X, men klarar av livet bland människor med värdering Y ändå, så ska väl inte omgivningen lägga sig i?
Både språkkravet och värdegrundstänkandet bygger på tanken att omgivningens krav på den enskilde är berättigade. Alternativet är bättre: att olika värdesystem och språk tolereras, så länge som själva toleransen för våra individuella olikheter inte kränks.