16 januari 2010

Gahrton, Miljöpartiet och det urvattnade försvaret för mångkulturalismen


"Tänk om en muslimsk interventionsarmé plötsligt landade i Sverige i syfte att befria oss från Knutbymördarens och Livets Ords kristna förtryck! Då skulle nog till och med jag bli modern korsriddare och försvara mig i Jesu namn."
Nej, det är inte Dan Jönsson som är i farten igen, utan Per Gahrton som i gårdagens Expressen bjuder på en hemmasnickrad analys av den muslimska världens väg mot ökad frihet:

"Det största hindret för tankefrihet och åtskillnad mellan religion och politik i de muslimska länderna är inte fundamentalister och talibaner, utan västerlänningar som med fördomar, diskriminering och angreppskrig försöker påtvinga muslimska länder västliga livsformer.
"

Intressant här är inte de stolliga jämförelserna. De är förutsägbara och inget att uppröras över. Mer intressant är hur Gahrton lyckas kombinera sin relativism med en lika tydlig idé om framåtskridande:

"Allting tyder på att människorna i de muslimska länderna efterhand själva kommer att placera religionen på dess rätta plats, i privatlivet – precis som många västländer har gjort.
"

Det här är intressant därför att det är ytterligare ett exempel på argumentet: "var inte rädda för muslimerna, de är egentligen lika sekulariserade som vi andra." Gahrton skriver om den muslimska världen och nyligen skrev Dilsa Demirbag Sten det samma om muslimerna i Sverige.

Implicit är detta förstås att betrakta som motargument mot Jimmie Åkessons idé att "muslimerna är ett hot eftersom de är annorlunda".

Om vi bortser från den lilla detaljen att det rör sig om grova generaliseringar utan minst belägg (Gahrtons tvärsäkra påstående exemplifieras med en (1) enskild individ) är problemet att man lägger för mycket kraft på fel argument. Istället för att bemöta en dum generalisering med en annan (nästan) lika dum borde man stå upp och försvara ett samhälle som kan rymma stora olikheter.

Slavoj Zizek har fyndigt myntat begreppet "de-coffed otherness". Och tyvärr är det vad alltfler nu sluter upp bakom; dvs, man försvarar främlingen genom att frånta honom det som är annorlunda. Indirekt legitimerar man därmed också främlingsrädslan eller främlingsfientligheten.

För vad skiljer egenligen Gahrtons "muslimerna kommer av egen kraft att bli som vi och därför är de inget hot" från Ayaan Hirsi Alis "muslimerna blir som vi endast om vi hjälper dem på vägen genom att tvinga fram västerländska värden, fram till dess är de ett hot" eller Åkessons "muslimerna kan inte bli som vi och därför är de ett hot"?

Olika verklighetsbeskrivningar, ja visst.

Olika visioner av hur det goda samhället ser ut? Säkerligen, men tyvärr inte särskilt tydliga längre.

Istället för fler generaliseringar av hur muslimer är skulle jag vilja se att de som säger sig försvara det mångkulturella samhället också tränar på argumenten för den mångkulturella idéen. Inget parti har varit lika tydligt förespråkare för mångkulturalism som Gahrtons varför det faktiskt vilar ett särskilt ansvar på honom och andra miljöpartister. Inte minst som integrationsministerposten mycket väl kan tänkas fyllas av en Miljöpartist efter höstens val, (i så fall troligen Mehmet Kaplan, som själv är praktiserande muslim och tidigare varit talesman för Sveriges Muslimska Råd).

8 kommentarer:

  1. Tror du att ett mångkulturellt samhälle är möjligt?
    Och då menar jag inte olika västerländska varianter. Utan ett samhälle med folk med olika värderingar när det gäller grundläggande religion, etik och moral.

    Jag tror att det sånt samhälle alltid innebär att en kultur dominerar och/eller en repressiv statsmakt.
    Jag har skrivit om det på min blogg.
    http://annasbloggtankar.blogspot.com/2009/03/mangkultur-ett-omojligt-projekt.html

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!

    Din fråga är alltför stor för att kunna besvaras rättvist här i detta korta format (vill du läsa en lång utläggning hänvisar jag till min bok "Hur mycket mångfald tål demokratin").

    Men ska jag ändå försöka ge ett kort svar så är det faktiskt jakande. Historiskt ser jag flera goda exempel, inte minst i många central- och sydösteuropeiska städer, där judar, muslimer och kristna av olika inriktningar levt fredligt tillsammans under långa tider. I nutid ser jag USA som ett huvudsakligen gott exempel på ett land som håller ihop trots stora värderingsskillnader både bland befolkningen och inom den politiska eliten.

    Samtidigt tror jag du har rätt i att en kultur oftast dominerar, men det behöver inte nödvändigtvis stå i motsatsställning till tolerans inför minoriteternas olikheter.

    SvaraRadera
  3. Finns det verkligen goda exempel?
    Tyvärr så är det vanligaste exemplet när olika folk ska samsas inom samma nationella ram att det antingen är ständiga konflikter, eller att de undertrycks av en repressiv överhet.

    När det gäller USA tycks det finnas en längtan att "bli amerikan" och en stolthet när man väl får medborgarskap. Jag tror att det finns en styrka i den amerikanska författningen som alla förväntas sluta upp kring och underordna sig.
    I alla fall har det varit så. Kanske håller det på att förändras. Hur lyckat det mångetniska amerikanska projektet blir återstår att se.

    Det har funnits människor som förenats i en stad eller ett mindre område utifrån gemensamma intressen (ofta ekonomiska - handel t.ex.) men de har inte upplevt nån större gemenskap. De har levt sida vid sida, och om det som var grunden för deras samlevnad rubbats eller försvunnit har det ofta uppstått konflikter.

    Dessutom om olikheter mellan olika kulturella eller etniska grupper bibehålls under decennier, vad är det då som är mångkulturellt i det? Då handlar det ju om parallella kulturer och etniska enklaver. Normalt uppstår en dominerande kultur inom ett visst geografiskt område – mångkulturen är övergående.

    Som jag skrev på min blogg så hävdar jag: ” Yttrandefriheten är ett av de första offren när mångkulturen blir dogm. I ett samhälle där grundläggande värderingar går vitt isär utgör friheten att säga vad man tycker en källa till konflikter. Därav följer att statsmakten för att dämpa dessa konflikter använder rättsapparaten för att förbjuda vissa åsikter. “
    Du får ursäkta att jag citerar mig själv, men jag är helt enkelt lat. Men tycker du att jag har fel?

    SvaraRadera
  4. Fast risken med ditt resonemang är att du definierar mångkultur så smalt att det blir omöjligt att hitta verkliga exempel. Ja, mångkultur betyder rimligtvis att flera kulturer lever sida vid sida. Men, nej, det betyder inte automatiskt att de lever helt separerade från varandra.

    I övrigt tolkar jag in en kritik av mångkulturalismen, som ideologi, i din text, och där är jag mer benägen att hålla med dig.

    SvaraRadera
  5. Ja, det är främst att mångkultur drivs som ett politiskt projekt som jag reagerar not. Eftersom det i Sverige tycks leda till att man forcerar fram en utveckling som samhället/medborgarna inte hinner "växa" in i.
    Ett mer restriktivt tillflöde skulle ge samhället en chans att "tugga och svälja" - att anpassa sig både ekonomiskt och mentalt.

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte om du känner till att politikern Geert Wilders ställs inför rätta i veckan.
    Det här citatet visar tydligt det jag påtalade om repression: “It is irrelevant whether Wilder’s witnesses might prove Wilders’ observations to be correct”, the ‘Openbaar Ministerie’ (åklagarmyndigheten) stated, “what’s relevant is that his observations are illegal”.
    Man må tycka illa om Widers agerande, men uttalanden som dessa gör mig livrädd.

    SvaraRadera
  7. Hej Anna och Andreas, vill komma med en liten påminnelse om att vi alla är människor oavsett etnisk tillhörighet och att kulturer är i en ständig förändring- dem är ej statiska. Er konversation här om olikheter ter sig vara i total avsaknad av det perspektivet, vare sig ni vill eller inte så är Sverige redan ett mångkulturellt samhälle där svenskar med utländsk bakgrund tar plats i samhället som individer - se er omkring utanför sensationsjournalistiken och bloggarna med en rasistisk dagordning. Besök exempelvis valfri juridisk institution och ni kommer hör och häpna se svenska ungdomar födda i det här landet som ser sig som muslimer och som kommer att göra karriär medan ni grubblar över sensationsjournalistik som rapporterar om stenkastning i förorter och fundamentalister.

    SvaraRadera
  8. Hej E.I.
    Vad har jag skrivit som får dig att tro att jag inte delar din uppfattning?

    SvaraRadera