Okritiskt om kritik av Göteborgs-statsvetenskapen i Arena

För någon månad sedan var jag på ett seminarium där statsvetaren Anders Urbas presenterade sin avhandling "Den svenska valforskningen. Vetenskapande, demokrati och medborgerlig upplysning". Urbas argumenterar för att den valforskning som bedrivs vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg har stora brister: den utgår från en specifik demokratimodell (istället för att diskutera flera alternativ), den mörklägger sina normativa utgångspunkter och den har bestämt sig på förhand för att svenska väljare är tillräckligt kunniga (för att denna modell ska fungera).

Jag var inte särskilt imponerad av Urbas argumentation men det blev aldrig av att jag skrev något här, främst eftersom kollegan Henrik Oscarsson gav en så fyllig sammanfattning av diskussionen på sin blogg.

Nu ser jag att Urbas har belönats med en mycket positiv recension i senaste numret av Arena. Det är den för mig okände Jörgen Johansson som helt okritiskt återger Urbas resonemang och beskriver resultaten som "minst sagt häpnadsväckande". Enligt Johansson har Urbas funnit "genanta brister" hos valforskningen och kommit till slutsatser som är "förödande" för denna.

Utöver att locka eventuella Arena-läsare att klicka på länken ovan och som ett korrektiv till Arena-recensionen ta del av Henriks betydligt mer sakliga genomgång kan jag väl även passa på att lyfta fram mina egna huvudinvändningar mot Urbas resonemang:

1. Urvalet av material. Henrik kommenterar detta också i sin text men det tål att understrykas: Urbas har valt ut ett begränsat antal, mycket likartade, rapporter på vilka han bygger hela sin argumentation. Men han bortser helt från att precis samma forskare även skrivit forskningsartiklar, andra böcker och, framförallt, en stor mängd debattartiklar, där just de resonemang om normativa utgångspunkter och demokratimodeller som han efterlyser faktiskt förekommer. Detta är snudd på ohederligt, givet den stora poäng han vill göra av att forskarna maskerar sina utgångspunkter.

2. Urbas visar inte att dessa påstådda brister skulle ha några effekter på de analyser som görs. Vad skulle det innebära att analysera svenska riksdagsval med en deltagardemokratisk modell som utgångspunkt? Vilka spännande slutsatser går vi miste om, på grund av att alla valforskare är övertygade anhängare av representativ demokrati? Urbas resonemang hade för mig känts betydligt mer spännande om han hade intresserat sig för att titta på konsekvenserna.

I övrigt är Arena som vanligt ojämn. Devrim Mavis intervju med Ebba Witt-Brattström är kul och Lisa Bjurwalds text om näthatet känns viktig. Det är också kul att Arena ger plats åt lite eko-bashing i form av Jan Sellings bidrag. Däremot känns Tobias Hübinetts och Carina Tigerwalls artikel om "gulinghumor" mest obehaglig, på flera plan.

Uppdatering: Jörgen Johansson är tydligen statsvetare i Lund, men tidigare verksam i Halmstad där även Anders Urbas skrev sin avhandling (även om disputerade i Örebro).