12 april 2010

Okritiskt om kritik av Göteborgs-statsvetenskapen i Arena

För någon månad sedan var jag på ett seminarium där statsvetaren Anders Urbas presenterade sin avhandling "Den svenska valforskningen. Vetenskapande, demokrati och medborgerlig upplysning". Urbas argumenterar för att den valforskning som bedrivs vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg har stora brister: den utgår från en specifik demokratimodell (istället för att diskutera flera alternativ), den mörklägger sina normativa utgångspunkter och den har bestämt sig på förhand för att svenska väljare är tillräckligt kunniga (för att denna modell ska fungera).

Jag var inte särskilt imponerad av Urbas argumentation men det blev aldrig av att jag skrev något här, främst eftersom kollegan Henrik Oscarsson gav en så fyllig sammanfattning av diskussionen på sin blogg.

Nu ser jag att Urbas har belönats med en mycket positiv recension i senaste numret av Arena. Det är den för mig okände Jörgen Johansson som helt okritiskt återger Urbas resonemang och beskriver resultaten som "minst sagt häpnadsväckande". Enligt Johansson har Urbas funnit "genanta brister" hos valforskningen och kommit till slutsatser som är "förödande" för denna.

Utöver att locka eventuella Arena-läsare att klicka på länken ovan och som ett korrektiv till Arena-recensionen ta del av Henriks betydligt mer sakliga genomgång kan jag väl även passa på att lyfta fram mina egna huvudinvändningar mot Urbas resonemang:

1. Urvalet av material. Henrik kommenterar detta också i sin text men det tål att understrykas: Urbas har valt ut ett begränsat antal, mycket likartade, rapporter på vilka han bygger hela sin argumentation. Men han bortser helt från att precis samma forskare även skrivit forskningsartiklar, andra böcker och, framförallt, en stor mängd debattartiklar, där just de resonemang om normativa utgångspunkter och demokratimodeller som han efterlyser faktiskt förekommer. Detta är snudd på ohederligt, givet den stora poäng han vill göra av att forskarna maskerar sina utgångspunkter.

2. Urbas visar inte att dessa påstådda brister skulle ha några effekter på de analyser som görs. Vad skulle det innebära att analysera svenska riksdagsval med en deltagardemokratisk modell som utgångspunkt? Vilka spännande slutsatser går vi miste om, på grund av att alla valforskare är övertygade anhängare av representativ demokrati? Urbas resonemang hade för mig känts betydligt mer spännande om han hade intresserat sig för att titta på konsekvenserna.

I övrigt är Arena som vanligt ojämn. Devrim Mavis intervju med Ebba Witt-Brattström är kul och Lisa Bjurwalds text om näthatet känns viktig. Det är också kul att Arena ger plats åt lite eko-bashing i form av Jan Sellings bidrag. Däremot känns Tobias Hübinetts och Carina Tigerwalls artikel om "gulinghumor" mest obehaglig, på flera plan.

Uppdatering: Jörgen Johansson är tydligen statsvetare i Lund, men tidigare verksam i Halmstad där även Anders Urbas skrev sin avhandling (även om disputerade i Örebro).

5 kommentarer:

  1. Jörgen Johansson är min statsvetenskapliga lärare på Lunds Universitet. Jag har honom i ett seminarie just nu. Han är just, men kanske inte den skarpaste kniven i lådan på institutionen. Den skarpaste kniven på stv i Lund är nog Lennart Lundquist (om han inte är pensionerad nu). Jag tror att Jörgen är socialdemokrat. Vad tror du om det?

    Mvh Roger Klang, Lund Scaniae

    SvaraRadera
  2. Andreas Bjurström14 april 2010 kl. 10:20

    Heinö, dina invändningar är enligt min läsning svaga och problematiska (jag har inte läst Urbas avhandling, så kan inte bedöma hans alster).

    Johansson tycker jag brister än mer (så som du beskriver hans argument). All forskning har brister, men det betyder inte att de nödvändigtvis är "genanta" och "förödande". Valforskning verkar i "positivistisk" tradition. "Positivismen" har mängder av brister, men det har andra "traditioner" också. Men det får vi leva med och vi vill leva med det eftersom valforskning tillför något värdefullt. Problemet uppstår, enligt mig, då en forskningsinriktning blir alltför dominant. Pluralism är oerhört viktigt.

    Så huvudargumentet för värdet av Urbans studie är att valforskningen har stort inflytande (makt) och att de sam-producerar en viss typ av samhälle på bekostnad av andra alternativ.

    Punkt 2: Varför är det viktigt att visa "effekter på de analyser som görs"? Och hur avgränsar vi detta? "Kritisk" forskning t.ex. har ju en helt annan grad och typ av opposition mot rådande status quo, i jämförelse med "positivismens" tysta acceptans av samhällsordningens grunder. Men att visa på konkreta effekter i samhället av detta är svårt, minst sagt.

    1: Urval, hmm, det är väl alltid viktigt hur det sker, samtidigt så låter du som en valforskare när du tar upp det som huvudkritik. En mer konstruktivistisk kritik, spela på Urbans planhalva, hade varit mer intressant kritik.

    Resonerar verkligen statsvetare om EGNA normativa utgångspunkter i media? (varför tar du det för givet?) Jag skulle snarare vilja påstå att de även där är duktiga på att framstå som skenbart objektiva även där. Att lura publiken (skenbar objektivitet) är hur forskare skaffar sig makt och inflytande. Statsvetare i Göteborg är skickliga i detta ...

    SvaraRadera
  3. Andreas Bjurström14 april 2010 kl. 11:01

    En text som lyfter problemet att normer inte syns (ens) hos relativt renodlade massmediala åsiktsmaskiner som statsvetare Ulf Bjereld:
    http://www.expressen.se/1.356107

    Givet att Bjereld framställer sig, eller framställs som, mellanöstern-expert, och hans åsikter får status av objektiv fakta och vetenskaplig analys (vilket de knappast kan sägas vara, de är i hög grad genomsyrade av värderingar och politisk agitation och stark parti-politisk lojalitet), i kraft av att han är professor, har vi då några starka skäl att tro att normativa grunder ska framkomma tydligt hos andra statsvetare i media, eller forskare överhuvudtaget?

    Journalistiken har ännu inte axlat uppdraget att syna forskningen kritiskt, trots att vi lever i det så kallade kunskapsssamhället.

    SvaraRadera
  4. Andreas: du har helt rätt i att media är alltför okritiska till forskare i allmänhet, kanske i synnerhet statsvetare.

    Jag håller också med om behovet av forskning om forskning, där valforskningsprogrammet definitivt behöver utsättas för granskning. Problemet med Urbas studie är att han bara visar det vi redan visste och som heller ingen har försökt dölja. Hade han läst lite andra texter än de han valt ut hade han märkt att hans slutsatser slår in öppna dörrar (därav materialkommentaren). Mer spännande hade då varit att undersöka vilken roll det spelar att i stort sett alla svenska valforskare har samma normativa utgångspunkter (därav effektkommentaren). Nu blir det inget av det och när en sådan tam undersökning framställs som "häpnandsväckande" i en recension såg jag ett behov av ge en annan bild.

    SvaraRadera
  5. Ok, då håller jag med dig. Vi får hoppas att det kommer någon mindre tam granskning i framtiden.

    SvaraRadera