Vem har rätt och vem har fel i debatten om Lars Vilks? Om vi bortser från den lilla detaljen att nästan alla verkar överens om att det är bra med yttrandefrihet och dåligt med våld återstår den betydligt viktigare frågan: vems världsbild bekräftas av Vilks?
Två berättelser står emot varandra. Båda vill göra gällande att Vilks utgör ett exempel som stöder deras historieskrivning. Att ge upp rätten att nyttja Vilks innebär samtidigt att man ger sina ideologiska motståndare en gratisseger.
I ena ringhörnan har vi dem som ser ett islamistiskt hot mot yttrandefriheten. Deras berättelse börjar med fatwan mot Salman Rushdie 1989 och når via nedslag hos bland andra Theo van Gogh och South Park så småningom fram till Lars Vilks. I denna berättelse är Vilks en hjälte, som står upp emot hotet från totalitära krafter med risk för eget liv. I den aktuella svenska debatten formuleras denna linje allra tydligast av Johan Lundberg och Paulina Neuding i Dagens Nyheter igår.
I den andra ringhörnan har vi dem som ser muslimer som en strukturellt underordnad minoritet. Lars Vilks har i denna berättelse karaktären av en skurk, en i raden av alla dem som återkommande och illvilligt kränker muslimer. Visserligen ges Vilks rätten till sin yttrandefrihet, men han har inte förtjänat den av egen kraft och det vore bättre om han bad om ursäkt. Ett tydligt exempel på denna linje har artikulerats av Broderskaparnas ordförande Peter Weiderud.
På ett övergripande plan äger båda berättelserna sin giltighet. Visst förenklar de, men det är nödvändigt för att se mönster i samhället. Enskilda individer kan känna igen sig och sina erfarenheter i båda berättelserna.
Men studerar man vad som faktiskt ägde rum i Uppsala i förra veckan visar det sig att endast en av berättelserna är giltig i just det här enskilda fallet.
Ingen behöver sväva i okunskap om vad som inträffade. Lars Vilks föreläsning och efterspelet är väldokumenterat och tillgängligt via nätet. Vilks inleder en vad det verkar högst traditionellt upplagd föreläsning. Han talar sakligt och utan krusiduller (men lite sömnigt) om ett högst aktuellt ämne, nämligen yttrandefrihet och konst. För att illustrera sina poänger visar han bilder och filmklipp (att inte visa illustrationerna hade varit idiotiskt, ur ett rent pedagogiskt perspektiv). Inget av det han säger är felaktigt eller ens kontroversiellt. Det är en, så långt han tilläts hålla på, rent referande framställning, snudd på tråkig. De exempel han visar är hämtade från olika tidsperioder och delar av världen. Jag skulle förmodligen valt ett liknande upplägg själv om jag skulle föreläsa på temat även om jag hade stoppat in några hårdrocksexempel också.
Nåväl, för den som vill se händelsen som ett exempel på islamismens hot mot yttrandefriheten är det inte svårt att lägga upp argumentationen: föreläsningen avbryts när ett exempel med Muhammed visas, inte tidigare. Kommentarerna som fälls handlar om att Vilks hädar islam. Efterspelet, där Uppsala universitets företrädare tvekar att bjuda in Vilks igen, passar utmärkt in i ramen av västerländska kulturella och akademiska institutioner som idkar självcensur inför hot eller rädsla för hot.
Värre är det för dem som vill se föreläsningen som ett exempel på kränkning av muslimer. Antingen måste man argumentera för att de som avbröt föreläsningen representerar gruppen muslimer (i betydelsen att detta skulle vara en väntad reaktion från en ”genomsnittlig muslim”), vilket i sig är ytterst problematiskt. Eller, än värre, måste man helt bortse från vad Lars Vilks faktiskt gjorde under den knappa kvart han tilläts hålla på och istället argumentera för att Vilks genom sin blotta närvaro utgör ett kränkande inslag. Då är man så förblindad av symbolen Lars Vilks att man faktiskt inte ser nyktert på det som har inträffat.
Det är ett samhälleligt problem att människor utsätts för kränkningar, bland annat på grund av sin religiösa tro. Det är också ett samhälleligt problem att yttrandefriheten hotas. Lars Vilks föreläsning i Uppsala var ett exempel på det sistnämnda problemet, inte det förstnämnda.
"Det är ett samhälleligt problem att människor utsätts för kränkningar, bland annat på grund av sin religiösa tro."
SvaraRaderaNej. Det är faktiskt inte ett samhälleligt problem att människor utsätts för kränkningar, i betydelsen nedsättande tillmälen, på grund av vad vi tror på.
Det står var och en fritt att tycka illa om mig för att jag är kristen. Det står var och en fritt att häckla min tro, och att kritisera den, och att påstå att jag är dum som kan tro något så befängt.
Jag kan välja att betrakta deras tillmälen som blott utsagor om vad de tror. Och då tänka att det är värst för dem själva den dagen de möter sin skapare.
Eller så kan jag välja att så identifiera mig med min föreställningsvärd att jag blir sårad och gråter.
Men jag blir inte kränkt. Ingen kränker min frihet, så länge de inte tar till våld eller hot om våld.
Att bli sårad är inte samma sak som att bli kränkt, och det är ett samhälleligt problem att vi blandar samman dessa två så att enskilda individers upplevelse ska få bestämma hur alla bör tolka vad folk säger.
Särskilt när vi knyter juridiskt ansvar till det hela. Då blir det verkligen folks godtycke som bestämmer rättsordningen.
Ola, jag håller med dig i sak men frågan är naturligtvis vad man lägger in i begreppet kränkt. I ena ändan av skalan har vi människor med ömma tår som känner sig sårade, i andra ändan av skalan har vi människor som på grund av andras fördomar fråntas möjligheten till ett meningsfullt offentligt liv. Någonstans längs skalan övergår en individuell fråga till att bli samhällsrelevant.
SvaraRaderaVid sidan av en lagstiftning som klarar av att göra skillnad på hot och hädelse behöver vi sträva mot ett samhälle av större tolerans för olikheter, vilket faktiskt går hand i hand med att låta människor bli tillräckligt trygga i sina identiteter att de blir mindre lättsårade.
Inget av det Lars Vilks gjort är dock ens i närheten av att tangera vad som kan beskrivas som ett samhällsproblem och det hoppas jag framgick av min text.
Jag vet inte... Du har ju rätt utifrån de premisser du lägger fast här, men är det Vilks-kritiska perspektivet verkligen så nyanslöst?
SvaraRaderaI det Vilks-kritiska lägret brukar anföras att yttrandefrihet är något som ska iakttas av Staten: Staten får på inga villkor förhindra yttranden.
Med andra ord: Det Vilks-kritiska resonemanget brukar utgå ifrån en annan utgångspunkt än yttrandefrihet som en rättighet man äger oberoende av om en stat finns eller inte - som etisk eller praktisk princip, naturrätt eller vad det nu kan vara istället.
Jag skulle ur det specifika perspektivet, om den isolerade föreläsningens-händelsen, då säga:
Vilks ville nog inte kränka några muslimer där, inte som konstnärlig provokation eller testballong för yttrandefriheten. Men på samma sätt som inte själva reaktionen på Muhammed-bilden kan tas ur sitt sammanhang, kan väl föreläsningen, Vilks och de våldsamma åhörarna tas ur sina sammanhang? Om de som attackerade Vilks öht hade funnit anledning att gå på din hypotetiska föreläsning i samma ämne, med samma bilder som exempel, så hade de inte med nödvändighet attackerat dig...
Men det där blir ju bara spekulationer, så den viktigaste nyanseringen av ditt resonemang är att Vilks-kritikerna oftast inte alls bara vill hävda att muslimer blev kränkta, utan att det inte var yttrandefriheten som blev attackerad - det var Lars Vilks. Och det är statens och allas vår uppgift att skydda honom från sådana attacker.
Jag förenklar grovt vad gäller båda perspektiven, det erkänner jag gärna. Syftet är att säga något om helheten, och då får nyanserna ibland stryka på foten.
SvaraRaderaMen min poäng är just att det konkreta exempel vi här diskuterar faktiskt med lätthet passar in den ena berättelsen - som ytterligare ett fall i raden av censureringar och begränsningar av yttrandefriheten - medan det krävs en hel del våld på verkligheten för att få in den i berättelsen om ytterligare ett fall i raden av kränkningar av muslimer. De som anlägger det sistnämnda perspektivet utgår från sin på tidigare erfarenheter grundade bild av Vilks men är märkligt ointresserade av vad som faktiskt hände i Uppsala.
Att reducera detta till enbart individen Vilks - som man gör när man säger att inte var yttrandefriheten som blev attackerad - tycker jag är obehagligt mot bakgrund av de många liknande fall som vi alla känner till, främst kanske Theo van Gogh. Dessutom är det en mycket märklig distinktion - om man erkänner att Lars Vilks yttrandefrihet "attackeras", hur kan man då samtidigt säga att yttrandefriheten som princip inte är attackerad?
Vilks visade en film av en iransk konstnär. Han hade även kunnat visa hur vanligt det är bland iranier att avbilda muhammed som ung och vuxen i en form av Hötorgskonst. Bilderna säljs helt öppet i basarerna. Per Jönsson hade en artikel om detta i DN i samband med debaclet om den danska muhammedteckningarna för att visa att påståendet att alla muslimer är emot avbildningar av muhammed är fel.
SvaraRaderaVilks arbetar helt och hållet efter den upplysningsliberala uppfattningen - som du tycks dela - att yttrandefrihet är något som råder mellan människor, att det handlar om en okränkbar rätt att säga (i princip, men de flesta erkänner undantag) vadsomhelst till vemsomhelst, närsomhelt.
SvaraRaderaDet är en för mig och många andra en smått absurd tanke - och det är här den verkliga skiljelinjen går, inte mellan två berättelser. Skillnaden går egentligen mellan en idealistisk och en mer materialistisk uppfattning av yttrandefrihet; mellan en uppfattning av yttrandefrihet som något mellan individer och som något i förhållandet till Staten.
Jag menar att det inte går att upphäva konsekvensen av en handling (ett yttrande exempelvis) genom att hänvisa till ett ideal - "om du bara vore upplyst så skulle du inte reagera så våldsamt". Vi kan bygga Stater som skyddar sina medborgare från vissa konsekvenser - såsom statens skyddar eller försöker skydda Lars Vilks person; och så som medborgarna skyddas i allmänhet genom att Staten är förbjuden att förhindra yttranden (med tveksamt motiverade undantag som Lagen om hets mot folkgrupp etc).
För att den mer ideala bilden av mellanmänsklig yttrandefrihet ska äga någon slags fakticitet så måste vi avskilja den språkliga sfären från mer fysiskt påtagliga delar av samhället. Men på vilka grunder är det möjligt att göra så? Det ÄR ju skillnad på om jag förklarar krig mot Ryssland och om statsminister Reinfeldt gör det. Det ÄR skillnad på om en ledarskribent på en dagstidning hetsar mot muslimer och om en bortkommen nynazist i Vetlanda gör det. Skillnad görs bland annat av tillgången på makt och resurser (i bred bemärkelse).
Det är naturligtvis omöjligt för Staten att reglera detta. Och för Staten måste medborgarnas yttrandefrihet vara absolut av det skälet att Staten har våldsmonopol.
Nu kan vi ju i och för sig bråka om giltigheten i respektive begreppsuppfattning. Men om vi mer neutralt bara vill analysera varifrån de olika resonemangen kommer, så räcker det med att konstatera att denna begreppsskillnad finns i botten.
(Jag har alltså inte velat påstå att Vilks egen individuella yttrandefrihet har varit attackerad, utan att det är hans person som angripits. Jag var kanske otydlig i min första kommentar där.)
SvaraRaderaMarcus: jag är inte helt säker på att jag förstår vad du menar. Som jag läser debatten ser jag helt enkelt några representanter för en entydigt "idealistisk" syn på yttrandefrihet, men jag kan både ha missat att se det alternativt missförstått vad du menar.
SvaraRaderaMen oavsett vilket krävs det mycket för att tillskriva Vilks en sådan maktposition att han ens tangerar den zon där det börjar bli besvärligt. Därför tolkar jag debatten utifrån det perspektiv av två berättelser som jag själv beskrev och mitt bästa argument för det är att så många är så ointresserade av detaljerna kring vad Vilks faktiskt gör.
I klartext har du inte alls nagon ratt att saga vad du vill till vemsomhelst i Sverige. Det ar bara ett abstrakt ideal, nagot du har fatt for dig.
SvaraRaderaDaremot far staten inte hindra, begransa eller bestraffa dina yttranden - forutom vad galler en lang rad undantag av mer eller mindre tveksam karaktar. Detta ar egentligen hur tydligt som helst om vi haller oss till den yttrandefrihet som finns kodifierad i svensk lag - yttrandefrihetsgrundlagen - och som vi kan diskutera utan att vaga in etiska dimensioner om hur vi bor handla mot varandra.
Fragan ar varfor vi gapar om yttrandefrihet bara for att ett antal extremister hotar och angriper Lars Vilks for nagot han har sagt. Om du forolampar mig till den grad att jag slar dig pa kaften sa hotar inte jag yttrandefriheten - eller menar du det? - men ska straffas for att jag angriper dig fysiskt (och enligt svensk lag kan jag fa lindrat straff om dina provokationer var tillrackligt grova).
Vi kan tala om ett ifragasattande av yttrandefrihet nar en grupp kraver generellt forbud mot att hada islam, eller att publicera tecknad barnporr exempelvis. Men det ar faktiskt bara i det sistnamnda fallet vi ser ett verkligt hot mot var yttrandefrihet - att en verklig inskrankning har skett. Om man inte formar att se distinktionen sa ar man forblndad av ett ideal. Sa enkelt ar det.
(Ursakta bristen pa prickar over bokstaverna. Jag sitter pa ett internetcafe i Istanbul...)
Vilks stoppades från att hålla en föreläsning vid ett statligt universitet. Det placerar fallet i en annan sfär än den du refererar till (med en person som förolämpar en annan). Om ex.vis ett universitet, som följd av den här händelsen, skulle bestämma att en viss typ av saker inte får sägas eller visas vid akademiska föreläsningar så har definitivt yttrandefriheten begränsats inom denna sfär.
SvaraRaderaDäremot är det inte yttrandefrihet det handlar om när Vilks hem attackeras, då befinner vi oss i en annan sfär där statens uppgift också är en annan.
"Om ex.vis ett universitet, som följd av den här händelsen, skulle bestämma att en viss typ av saker inte får sägas eller visas vid akademiska föreläsningar så har definitivt yttrandefriheten begränsats inom denna sfär."
SvaraRaderaDet är helt och hållet sant! Men det är ju faktiskt inte vad som har hänt (och det var ju det du var mån om skulle grunda debatten). Det som kommer närmast är universitetets tvekan inför att bjuda in Vilks igen - men att tillhandahålla forum för yttranden är ju inte statens skyldighet.
Jag håller fortfarande bergfast vid att i fallet Vilks har yttrandefriheten aldrig varit hotad. Vilks har varit hotad och direkt angripen - som person. Fallet avslöjar en djup klyfta mellan vår sekulära kultur och andra kulturer som vi delar samhälle med. Här finns stora och allvarliga problem men det är alltjämt en annan sak.
Varför är det viktigt att påpeka skillnaden?
För att när vi behandlar fallet Vilks som en fråga om yttrandefrihet, demokratins grundvalar etc så säger vi att demokratiska samhällen där yttrandefrihet råder är konsensussamhällen där alla tycker likadant. Att vi kan visa varandra den hänsyn våra olikheter kräver och välja striden först när den verkligen är viktig är ju en förutsättning för att vi alls ska leva ihop.
Det är inte viktigt att påpeka att muslimer blir upprörda om man ritar deras profet som en hund. Det är bara viktigt att staten inte förbjuder sådana yttranden och skyddar den som blir fysiskt attackerad till följd av ett sådant yttrande.
Vilks har helt enkelt rätt i, att om man ser hans konst som en yttrandefrihetsfråga, så visar den att det mångkulturella samhället inte fungerar. Vad den också visar är att demokratin i så fall inte är den garant för mångfald som många av oss vill tro.
Intressant att en majoritetskultur känner sig kränkt (och får det tryckt på DN) när en minoritetskultur nyttjar sin yttrandefrihet på en föreläsning (alltså inte slag mot Vilks utan t.ex. "en kvinna som skriker ”Allahu akhbar” medan nävarna far i luften") !
SvaraRaderaYttrandefriheten är väl en medborgerlig rätt gentemot staten och reglerar inte alls mellanmänskliga yttranden ?
Som föreläsande på lektion tycker jag att Vilks dåligt förklarar sitt projekt (liksom han ritat dåligt), men att han likafullt är skyddad av staten att uppträda hur illa som helst så länge han inte begår brott mot någon medmänniska och ingen har rätt att begå brott mot honom heller... Brottsligt kan i detta sammanhang vara vad som yttras och hur/mot vilka - men det ska prövas i domstol, inte i föreläsningssal eller på allmän sammankomst...
Emellertid var det enligt presentationen inte i utbildningssammanhang föreläsningen skedde (jfr den famösa nazist'föreläsningen' i Umeå, där det inte gick att gömma sig bakom denna formalism) utan med öppet tillträde!
Men som yttrare på allmän sammankomst, bör väl även andras yttrandefrihet räknas i en demokrati - jämför den engelska parlamentarismen långtgående häcklarkutym !
Och alltså bör han även vara lite pedagog om han vill få fram sitt budskap ("konstens utmanande av tabuer")utan alltför störande motsägelser.
M.a.o. Gäller hans projekt yttrandefriheten ska han väl utmana staten (t.ex. framställa nån igenkännbar svensk kung eller justitieminister som rondellpedofil) - inte muslimer som ännu är i minoritet i Uppsala, ja rentav i Malmö ?
(och, nej: inte ens i världen kan de rimligtvis anses vara en 'majoritetsgrupp').
Det kan också vara på sin plats att tänka efter vad det innebär att "Svenska Kyrkan" skiljts från staten: dessförinnan en yttrandefrihetsfråga, därefter en civilrättslig?
M.a.o. lutar jag mot att uppfatta Vilks mindre som en yttrandefihetens förkämpe och mer som en politisk enfalding eller medveten agent.