21 maj 2010

Yttrandefrihet är inte för hjältar

Vem ska vi egentligen jämföra Lars Vilks med? Åke Green, Elisabeth Ohlson-Wallin eller ingen av dem?

Ulf Bjereld skrev för några dagar sedan ett blogginlägg under rubriken ”Lars Vilks och Åke Green – lika som bär?”. Poängen var att även om båda har rätt till yttrandefrihet är det också viktigt att komma ihåg att båda kränker svaga grupper och alls inte är några ”hjältar”.

Visserligen finns beröringspunkter – främst beträffande reaktionerna och att de båda kan sägas ge röst åt politiskt inkorrekta åsikter – men det finns också en väsentlig skillnad: där Vilks möjligen kan anklagas för att kränka och häda ägnade sig Green åt något som åtminstone tangerade det brottsliga, nämligen att hetsa och hota. Green rörde sig vid yttrandefrihetens legala gränstrakter medan Vilks endast uppsökt gränserna för det socialt opassande (läs gärna den långa diskussionen i anslutning till inlägget där jag skriver utförligare om just detta).

Ett annat förslag till jämförelseobjekt är Elisabeth Ohlson-Wallins Ecce Homo-utställning. Vilks retar upp konservativa muslimer på liknande sätt som Ohlson-Wallin retar upp konservativa kristna. Birgitta Ohlsson skrev igår en debattartikel på detta tema där hon bland annat berättade att hon kommer att sätta upp en av tavlorna från Ecce Homo på sitt tjänsterum. Den är en artikel med hög svansföring som utmynnar i vikten av att som folkvald markera sitt stöd för den kompromisslösa yttrandefriheten.

Den uppenbara motfrågan till Birgitta Ohlsson blir därför: när du ändå är igång, varför inte även sätta upp en Rondellhundsteckning? Jag sätter några folkpartistiska euron på att Vilks gärna skänker en teckning till departementet om du frågar honom. Det vore väl en strålande symbolhandling internationellt, att visa hur mycket Sveriges regering står upp för yttrandefriheten? Varför vänta i tolv år på att Vilks teckningar ska bli, som du skriver om Ecce Homo, ”moderna klassiker”? Då finns ju risken att någon hunnit glömma hur kontroversiellt konstverket en gång var och handlingen till stödet för yttrandefriheten riskerar att framstå som någon mindre modig.

Idag svarar Roland Poirier Martinsson på Ohlsson artikel och påpekar en väsentlig skillnad mellan Ecce Homo och Vilks projekt: där Ohlson-Wallin ställde ut inne i kyrkorummet har Vilks enbart rört sig inom den konstnärliga och akademiska världen. Där den potentiellt kränkte kyrkobesökaren bokstavligen måste blunda för Ecce Homo-bilderna måste den potentiellt kränkte muslimen själv uppsöka Vilks teckningar eller föreläsningar för att bli kränkt. (Det här i sin tur kan tas som utgångspunkt för en helt annan diskussion om gränserna mellan religion och politik inom den kristna respektive muslimska sfären, men det tar vi en annan gång)

Men faktum är att vi inte behöver halvtaffliga referenser till Green eller Ohlson-Wallin för att kunna hävda att vi har sett det här förut. Lars Vilks-affären är inte utan föregångare.

En som visserligen inte ritade några teckningar – vad jag vet – men i övrigt liknar Vilks i många avseenden är Theo van Gogh. I efterhand mest känd för filmen Submission (tillsammans med Ayaan Hirsi Ali) men före det en lång karriär i det offentligas träskmarker. van Goghs levde på att häda religiösa och profana heligheter. Det är en rejäl underdrift från min sida om jag skriver att ingen såg van Gogh som en hjälte och själv hade han garanterat tagit det som en grov förolämpning.

Jag tror heller inte att Lars Vilks, som ändå ger ett hyfsat självupptaget intryck i intervjuer, ser sig själv som en hjälte. Just därför är det lite märkligt att så många tycks känna ett behov av att understryka hans karaktärsbrister, snarare än kritisera hans konstverk. På Göteborgs-Postens ledarsida skriver idag Gert Gelotte – i en text som är märkvärdigt lik Ulf Bjerelds blogginlägg – just detta. Vilks är ingen hjälte. Han sparkar neråt.

Hur det gick för van Gogh vet vi. Han fick, som det heter, ta konsekvenserna av sitt handlande och slutade sina dagar på en gata i Amsterdam, slaktad som en gris. Ingen död för hjältar, direkt.

Och är faktiskt detta som borde vara lärdomen, alltmedan huliganerna skriker svin åt Lars Vilks. Yttrandefrihet är inte för hjältar.

18 kommentarer:

  1. Fan vad bra skrivet!

    SvaraRadera
  2. Jag försöker sluta läsa Vilks-texter, ty det är en tämligen substanslös massa. Men du skriver för jävla bra om saken.

    SvaraRadera
  3. Bjereld och Gelotte hävdar att Vilks inte är någon hjälte eftersom han sparkar neråt.

    Jag undrar hur de ser på sig själva.

    För inte är det väl uppåt de sparkar när de bidrar till demonifieringen av Vilks genom att insinuera att han är en hetsande rasist.

    Dylika påhopp lär knappast bidra till att lugna ner stämningen mot Vilks - snarare tvärtom.

    Frågan är varför Bjereld och Gelotte anser det vara sin plikt att gjuta bensin på lågorna så tätt inpå att Vilks blivit misshandlad och utsatt för mordbrand.

    Du som är kollega med Bjereld kanske har ett bra svar.

    Själv verkar han inte särskilt intresserad av att besvara frågan, då han på sin blogg har censurerat ett tidigare inlägg i vilket jag ställde frågan till honom direkt.

    EWO

    SvaraRadera
  4. Andreas:"Yttrandefrihet är inte för hjältar."

    Men är den här bloggposten för otydliga? Förstår inte vad du söker att säga. Yttrandefriheten är absolut och om så den vidrigaste person som inte ser sig som hjälte och som inte andra ser som hjälte blir en som räddar yttrandefriheten anser jag att denne mer än något annat i något som kan likna objektivt mening är en hjälte.

    Att blanda in personers hjältemod rörande andra saker än själva yttrandefriheten i diskussioner om yttrandefrihet är att blanda in något som inte har med yttrandefriheten att göra och därför ett relativiserande av yttrandefriheten som per se förminskar yttrandefriheten.

    Den oklarhet jag finner i din bloggpost blir för mig till ett orerande.

    Kan du t ex svara på vilka du mest sympatiserar med -- alternativt om du inte tar ställning (men även det är här ett ställningstagande) eller anser att det är "jämt skägg" -- av Bjereld/Gelotte respektive de som inte anser att åsikter om Vilks har med yttrandefrihet (såsom i vilken grad Vilks är modig, självisk mm) att göra där Vilks yttrandefrihet är absolut?

    SvaraRadera
  5. Magnus: rubriken anspelar alltså på Bjerelds och Gelottes inlägg, kanske skulle jag refererat dem mer utförligt för att det skulle framgå tydligt att det är de och inte jag som blandar in Vilks hjältemod i debatten.

    Naturligtvis gäller yttrandefrihet för alla, vad jag menar är att det är ingen som ifrågasätter "hjältars" rätt att säga populära saker. En meningsfull diskussion måste ta utgångspunkt i just de yttranden vi ogillar, just de personer vi inte sympatiserar med.

    På samma sätt riskerar Birgitta Ohlsson inte nånting på att hänga upp en tavla från en tolv år gammal utställning som idag ytterst få ifrågasätter och jag reagerar på att han försöker få den handlingen att bli något slags stöd för Lars Vilks. Menade hon allvar med det hon skrev skulle det vara Vilks teckningar - eller kanske ännu bättre, Sooreh Heras konstverk - som skulle lyftas fram på Rosenbad.

    SvaraRadera
  6. Birgitta Ohlsson blir med sin privata utställning bara en i raden av alla som häcklar religion.

    Ur ett sekulärt perspektiv är det självklart att religioner kränker homosexuella, men jag kan inte komma på en enda film eller en enda konstutställning av en religiös konstnär som kränker homosexuella. Det tycks alltid vara tvärt om.

    Självkart måste vi få kritisera religiösa personer, Kristus själv var inte främmande för kritik, tvärtom fick han utstå mycket hård kritik av sin tids lärda. Men det är stor skillnad på att rikta kritik och att förlöjliga, håna, smutskasta och att slå under bältet. Alla har naturligtvis sin fulla rätt till konstnärlig frihet och alla har rätt att uttrycka sig som de vill, men tro inte att du är en konstnär för att ingen förstår dig.

    Jag säger det igen. Varsågod att förlöjliga heliga personer - men tro inte att du är en konstnär för att ingen förstår dig.

    Du kan läsa hela artikeln om mer om Vilks på min blogg här:

    http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/birgitta-ohlsson-med-ratt-att-kranka.html

    SvaraRadera
  7. Så gott, som dagligen, kan vi läsa, om mord, våldtäkter, misshandel, skol-bil och mordbränder i pressen. Detta är ju något, som har ökat oerhört, de senaste åren.
    Sedan 1975, då Olof Palmes idé om att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land, och med hjälp till det, hade han, tiotusen statstjänste män. Däribland hela journalistkåren, reportrar, skolans rektorer, skloans lärare och kyrkans prästerskap. . Och många andra olika föreningar.
    Deras slogan var att "Sverige, skall bliva ett mångkulturellt land".
    Och den, som inte är med på det, är rasist, nazist eller främlingsfientligt sinnad, Jag minns det ännu.
    Men nog var det svenska samhället, mycket tryggare innan, då Tage Erlander var stasminister, ty han höll på det goda och trygga folkhemmet, och våran kristna religion, som vi haft i tusen år.
    Att blanda ihop islams och våran kristna, i ett och samma land. kan inte sluta på annat vis, än i en katastrof, minns jag att han framhöll i TV.

    SvaraRadera
  8. Varför är det så få som står upp för Carl P. Herslows yttrandefrihet, samtidigt som så många står upp för Vilsk yttrandefrihet?

    Är det inte dags för de som värnar yttrandefriheten att vara konsekventa?

    ATEIST

    SvaraRadera
  9. Litet undrar man ju över Bjerelds påstående att muslimer skulle vara en svag grupp. Svag hur då? Med bedömt 1,5 miljard mer eller mindre troende muslimer, så är det knappast en "utsatt grupp" vi pratar om. Är Bjereld kvar i ett förglobaliserat 60-tal?

    SvaraRadera
  10. EWO, jag har samma erfarenhet som dig. Bjerelds blogg är kraftigt censurerad. Det finns både goda skäl (många troll, hårda ord, personangrepp, osv) och dåliga skäl (Bjereld är uppenbarligen inte särskilt intresserad av diskussion eller att åsikter som han inte delar ska få utrymme) till detta.

    Skälet är uppenbart. Bjerelds blogg är inte en intellektuell eller vetenskaplig blogg, utan har som huvudsyfte att föra fram politisk propaganda för en på förhand fastlagd (parti)politisk linje.

    När man inser att (vänster)åsikter kommer först för Bjereld så faller det mesta på plats, tror jag. Hans syn på Vilks och muslimer t.ex. är ju mest en slentrianmässig politisk hållning. Läs Bjereld så som du läser en politiker (med bakgrund i 68-rörelsen) så ska det nog gå bättre att förstå honom.

    En klassisk text om detta problem:
    http://www.expressen.se/1.356107

    Överkurs: Pielke. The Honest Broker: Making Sense of Science in Policy and Politics.

    SvaraRadera
  11. Problemet med Vilks konst är egentligen inte att upprör någon, utan att den är så värdelös att den behöver framför i en provokativ anda under yttrandefrihetens förtecken för att ö.h.t. få utrymme i det offentliga rummet...

    SvaraRadera
  12. "ägnade sig Green åt något som åtminstone tangerade det brottsliga, nämligen att hetsa och hota."

    Nej, det gjorde han absolut inte! Han förklarade helt enkelt, om än med några illa valda uttryck, vad Bibeln enligt hans mening säger om företeelsen homosexualitet. I avslutningen var han väldigt tydlig med att han inte fördömer de homosexuella som personer: "Vad dessa människor som lever under otuktens slaveri behöver är en överflödande nåd. Den finns… och den gäller också dessa. Därför ska vi uppmuntra dessa som lever på detta sätt att se på nåden i Jesus Kristus. Vi kan inte fördöma personerna ... det gjorde aldrig Jesus heller. Han visade alla han mötte djup respekt för den person de var ... ex. synderskan enligt Johannes 8 eller kvinnan vid brunnen i Sykar enligt Johannes 4. Jesus förnedrade aldrig någon ... Han erbjöd dem nåd. Vi får aldrig förnedra någon som lever i synd. Synden kan vi inte ha fördrag med ... men människan." Inte mycket till hets och hot där, eller hur?

    Predikan i dess helhet:
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/pingstpastor-ake-greens-predikan-i-sin-helhet-1.347576

    Faktum är väl att vi i praktiken värderar yttrandefriheten olika på grund av vilka som "drabbas". Det potentiellt kränkande som riktar sig mot homosexuella ses som mycket värre än det potentiellt kränkande riktat mot kristna, och muslimer befinner sig där någonstans emellan.

    För övrigt har jag absolut inget emot sparkar som riktas neråt. Förtjänar man att sparkas på så gör man, oavsett position i samhället. Att vägra sparka neråt är att i någon mån tillskriva svaghet ett positivt moraliskt egenvärde, vilket jag finner befängt.

    SvaraRadera
  13. SSU kränker påven:

    http://www.expressen.se/Nyheter/1.2002344/har-hanar-ssu-paven

    SvaraRadera
  14. Magnus J: Jag delar din bedömning om Greens predikan. Men bara det faktum att Green åtalades och till och med fälldes i en instans visar ju tydligt att han faktiskt var mycket nära gränsen för det brottsliga, givet den tolkning av svensk lag som många jurister och lekmän fann rimlig. Vilket man såklart kan tycka vad man vill om.

    Till EWO och Andreas Bjurström vill jag säga att en blogg med så många läsare som Ulf Bjerelds rimligen drar till sig en hel del avarter som man är tvungen att rensa bort (själv har jag hittills bara behövt radera ett enda inlägg, och då har bloggen ändå varit igång i över ett år). Att hålla rent från t ex rasistiska yttranden ser jag inte som censur utan som en grundförutsättning för just den intellektuella diskussion ni efterlyser.

    SvaraRadera
  15. Andreas: Att hålla rent från rasistiska yttranden är självklart ok.

    Jag undrar mer över censuren av den fråga jag ställer ovan. En i mina ögon helt rimlig fråga om hur man bör se på Ulfs analys av Vilks.

    Vad tycker du om den specifika frågan (att frågan får stå kvar är väl ett tecken att du inte delar Ulfs värdering av den - men ändå)?

    EWO

    SvaraRadera
  16. Andreas Bjurström28 maj 2010 11:26

    Heinö, de goda skälen till censur är ok. Särskilt personangrepp och oseriösa inlägg som syftar till att förstöra dialog.

    Jag och EWO har problem med de dåliga skälen, särskilt intellektuell censur.

    EWO ställer en relevant fråga till Bjereld som jag tycker är intellektuellt intressant. Finns det något gott skäl att inte släppa genom den?

    Jag konstaterade att Demkers debattartikel innnehåller starka inslag av ideologi-reproduktion. Även det en relevant och intressant kommentar tycker jag. Bjereld censurerar kommentaren. Varför?

    Min kommentar blir än mer intressant då 1) många fortfarande tror att forskning är objektiv, särskilt undersökningar av SOM-typen. 2) att använda statistisk data (sann och falsk sådan) som slagträ i ett på förhand given ideologiskt syfte är något rasistiska rörelser älskar att göra. Om det är symmentri mellan rasisternas strategi att strategin hos Demker och andra företrädare för svenskt politiskt/kulturellt koncensus gör samma sak så är väl detta intressant, eller? (den vetenskapliga kvalitetsskillnaden tycker jag man kan bortse från, Demker är givetvis bättre på att utnyttja statistiken för en politisk agenda jämfört med en genomsnittlig rasist).

    Är dylikt intellektuellt tystande ok? (goda skäl) Eller handlar det om att politikens logik och agitation har nått djupt in i akademin?

    SvaraRadera
  17. EWO: Vilks tål kritik och alla har rätt att framföra vad man tycker om honom och hans verk. Däremot kanske man kan undra lite över att så många verkar ha behov av att stämma in i de entoniga talkörerna utan att direkt tillföra något nytt, särskilt med tanke på att det handlar om en mordhotad konstnär utan något större inflytande.
    I övrigt tror jag inte att det här är riktigt rätt forum för en diskussion kring vilka principer andra bloggare har för vilka inlägg de publicerar. Frågan om ideologi vs forskningsresultat är naturligtvis jätteviktig och säkert något vi kan återkomma till.

    SvaraRadera
  18. Andreas Bjurström29 maj 2010 12:37

    Heinö, jag instämmer angående "fel forum" ...

    En parallell från "mitt område" (med problembeskrivning och lösning): Flera inflytelserika klimatforskar-bloggar censurerar kommentarer utifrån logiken att kommentarerna ska gynna forskarens klimat-politiska linje. Lyckligtvis finns det andra inflytelserika klimatforskar-bloggare som reagerar, skriver egna blogginlägg med andra vinklingar, och aktivt uppmuntrar till en mer förutsättningslös diskussion. Det gör att man (i blogg-systemet som helhet) kan diskutera relativt fritt trots politisk censur av inflytelserika forskare.

    SvaraRadera