15 juni 2010

Vad är det för fel på bindestrecksidentiteter?

I Sydsvenskan idag skriver Anne Sofie Roald en debattartikel där hon ställer svensk individualism mot utländsk/muslimsk kollektivism. Förutom att, som så många andra, med bestämdhet hävda det i stort sett alla är helt överens om, nämligen att svensk lagstiftningar vilar och ska fortsätta vila på en individualistisk grund där det är enskilda individer som har rättigheter och skyldigheter, menar Roald även att själva den kollektiva identiteten hos muslimer utgör ett samhälleligt problem:

"Tillhörigheten till först och främst den egna gruppen kan illustreras med att de första generationerna svenska muslimer ser sig som palestinier, libaneser, afghaner, pakistanier, iranier, irakier eller kurder – eller som bärare av bindestrecksidentitet: palestinsk-svensk och så vidare – och inte som svenskar rätt och slätt. Detta trots att de är födda och uppväxta i Sverige, har svenska som sitt första språk och bara har besökt sina föräldrars hemländer i korta perioder om de alls har varit där. Minoritetstänkande leder med stor sannolikhet till en brist på lojalitet med det svenska samhället, en lojalitet som både den svenska välfärdsmodellen och samhällsgemenskapen är helt beroende av."

Roalds resonemang är värt att bemöta eftersom det utgör ett koncentrat av flera missförstånd i integrationsdebatten.

För det första: varför skulle det nödvändigtvis finnas en motsättning mellan att vara svensk och samtidigt något annat (palestinier, libanes och så vidare)? Tvärtemot Roald anser jag att utrymmet i den offentliga "diskursen" för att tala om bindestrecksidentiteter är alltför begränsat. De grupper Roald exemplifierar med sorteras alla in under kategorin "invandrare" som används dikotomt med svensk. Du är antingen det ena eller det andra. Nyckeln till en positiv integration är att formulera en definition av svenskhet som kan inrymma olika etniciteter och där tror jag att bindestrecksidentiteter är en del av lösningen, snarare än problemet.

För det andra: Roald ser kollektivismen hos andra kulturer men inte hos den svenska. Visst finns en stor variation mellan olika kulturer vad gäller exempelvis grundläggande värderingar. Visst fäster olika kulturer olika vikt vid det vi kallar valfrihet. Men att tro att exempelvis den i Sverige dominerande synen på jämställdhet, könsroller och familjebildning skulle vara utslag av individuella val, snarare än socialisering in i en högst partikulär kollektiv gemenskap, är minst sagt naivt. Den svensk som väljer att avvika från normen möter också fördömande och uteslutande från den egna gruppen. Politiskt används individualismen ofta som ett argument i debatten för att driva igenom specifika mål som rankas högre (t ex jämställdhet); sällan ges den ett värde av egen kraft.

För det tredje: tanken att "lojaliteten" mot den svenska välfärdsstaten skulle vara hotad av att människor även identifierar sig med andra kollektiv (etniciteter, subkulturer, religioner) saknar helt empirisk grund. Visst förutsätter demokrati och välfärd att människor känner tillhörighet. Men identitet är inget nollsummespel. En chilensk-svensk är inte mindre svensk än en svensk-svensk. Det finns en variation mellan olika etniska grupper i Sverige vad gäller en mängd faktorer som vi kan relatera till integrationen. Detta behöver vi tala mer om. Men det har ingenting att göra med att "svenskheten" skulle hotas av att folk även är chilenare, européer eller muslimer.

16 kommentarer:

  1. intressant att ett kollektivt fokus hindrar det individuella fokuset som ska leda till fokus på det kollektivt svenska. eh.

    SvaraRadera
  2. Du är klok som få, Andreas.

    Det jag dock anar bakom Roalds ord är en insikt om att kollektiv identitet används av vissa intressegrupper som en murbräcka in i debatten.

    Än är det SD-anhängare som pratar om "svenskhetens" primat på svensk jord, än är det islamister som vill öppna upp för olika lagstiftning baserad på etnicitet eller religiös bekännelse.

    Det bakomliggande syftet hos bägge är att bryta ner principen om människors lika värde gentemot det offentliga. Dvs en av våra demokratiska grundprinciper (sådan vi uppfattar demokratin).

    En konsekvent genomförd individualistisk rättighetsdiskurs motar dessa angrepp på tidigt stadium.

    Det blir omöjligt att tänka sig ett partiellt införande av sharia t ex, eftersom principen om likheten inför lagen och de demokratiska processerna tvingar den som vill införa sharia i Sverige att först skaffa sig en riksdagsmajoritet.

    Gruppidentifikation har historiskt använts som verktyg för att inte behöva gå omvägen via hela folket, eller för att undanhålla vissa grupper deras rätt.

    Jag förstår Roalds oro, men jag ser också hur äktsvenska drag av kollektivism och resonemang om gruppidentiteter stöder alla särintressen, också dessa.

    SvaraRadera
  3. "För det första: varför skulle det nödvändigtvis finnas en motsättning mellan att vara svensk och samtidigt något annat (palestinier, libanes och så vidare)?"

    Därför att Sverige är en av världens äldsta nationalstater och inte något globalt allemansland? Det är väl just detta som mångkulturalisterna inom riksdagspartierna vill ändra på genom att skapa en ny nationell identitet som bygger just på bindestrecksidentiteten. Problemet är bara att de inte har folket med sig på den genomgripande förändring av Sverige som det skulle innebära. Från en rapport från det nu nedlagda Integrationsverket:

    "I syfte att undersöka hur opinionsbilden i fråga om assimileringstanken ser ut i dag ställer Integrationsbarometern en fråga i form av ett attitydpåstående som använts i tidigare forskning inom området (se Lange & Westin 1993): "Invandrare som tänker stanna i Sverige bör i sitt eget intresse bli så lika svenskarna som möjligt."
    Detta attitydpåstående sammanfattar på ett träffande sätt kärnan i assimileringstanken, nämligen att de som invandrar till Sverige inte ska ha något annat val än att klippa av banden till sina ursprungsländer och kulturer och "försvenska sig", dvs. försöka bli så lika infödda svenskar som möjligt i en kulturell mening och ju fortare, desto bättre.
    Tabell 9 redovisar svarsfrekvenserna för detta påstående i de fem mätningar som genomförts. Sammantaget ställer sig en knapp majoritet positiv till assimileringstanken 2004, därav dock endast 21 procent som har en alldeles säker uppfattning. De som kategoriskt tar avstånd från assimilering är inte många; 17 procent."

    Noteras bör att det bara är SD som försvarar assimileringstanken i svensk politik. Mot sig har de å ena sidan mångkulturalisterna inom riksdagspartierna och å den andra rasisterna i ND, nazisekterna m fl.

    SvaraRadera
  4. Hur länge skall bindestrecksidentiten finnas kvar, för evigt? Problemet är väl att det finns ett pris för det här. Ex.vis romernas situation har väl knappast förbättrats av detta.
    Sedan har väl olika identiter som cementeras politiska komplikationer mot det generella välfärdsystem med höga skatter om väljarna börjar se den politiken som oförenlig med den egna gruppens intressen.

    SvaraRadera
  5. Självklart är en svensk lika mycket en produkt av svensk kultur som en irakier av irakisk kultur. Men att den likheten finns – att vi alla är sociala varelser som formar våra normer och vanor utifrån det som bjuds/påbjuds under vår uppväxt – innebär inte att det är samma sak att ha socialiserats i t.ex. den somaliska kulturen som i den svenska.

    Jag anser att det är stor skillnad på att få med sig uppfattningen att alla har rätt att göra sina egna val utan släktens veto, mot att födas in i en roll och en förväntad framtid som man gör i ett starkt klandominerat samhälle.

    Och jag föredrar det individualistiska konceptet. För även om den svenska kostymen också kan strama ibland så är den onekligen rymligare tillskuren än i många icke västerländska kulturer.

    Alla kulturer sätter upp gränser. Frågan är hur snäva de är och hur överträdelser bestraffas. Det är för mig ingen subjektiv fråga, det handlar om realiteter som rent fysiskt sätter gränser.

    Självklart är den svenska välfärdsmodellen hotad om människorna här i första hand känner lojalitet med andra grupper än gruppen ”svenskar”. Välfärdssamhällen bygger på att vi under skeden av våra liv är beredda att ge utan att få igen – i hopp om att vi ska få när vi behöver. Det förutsätter att vi känner solidaritet med kollektivet ”svenskar”.

    SvaraRadera
  6. Stig-Lennart Johansson17 juni 2010 kl. 03:53

    Det "äktsvenska" - rasvrövl!
    Och Roalds uppräknade "muslimer" känner hon illa om det skulle gälla alla förstagenerationens "palestinier osv"!
    Så bevare oss för att 'assimilera' människor till något "äktsvenskt", dvs SDskt!!!

    Om SD verkligen vill minska inflödet av "palestinier, libaneser, afghaner, pakistanier, iranier, irakier eller kurder"(!), så bör de snarare ge sig på t.ex. Israels och USAs imperialistiska krig ...
    ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
    Det svenska består väl i att vara (mer eller mindre permanent) i Sverige och för landet?
    Det som finns kvar av välfärsmodellen är alltså inte att den är särskilt "svensk", däremot "har vi det vi har" i Sverige.

    Och dom största nedmonterarna av den 'kollektiva' "välfärdsmodellen", slutligen, har väl hittills varit dom största individualisterna och Milton Friedmanisterna ?

    SvaraRadera
  7. Till Stig-Lennart Varför tror du att de största tillskyndarna av en stor invandring är nyliberaler. Inte är det pga av humanism utan de vet att invandringen kommer att försvåra för den generella välfärden att överleva i längden.

    SvaraRadera
  8. Stig-Lennart Johansson18 juni 2010 kl. 00:49

    På vilket sätt skulle nyliberaler vara "de största tillskyndarna av en stor invandring" ?

    Friedman och hans anhängare hade andra metoder för att krossa "den generella välfärden": t.ex.
    militärkupper, av-förstatliganden/privatiseringar av de kollektiva stödsystemen (välfärden), dirigerade ekonomiska katastrofer typ 90talskrisen osv.

    Aldrig har jag sett att han förspråkade invandring eller 'islamisering' som metod för att krossa 'socialismen' som t.ex. Allendes eller Palmes.
    Nej - sådan sorts enfald verkar vidlåda en helt annan, fantasirik riktning inom politiken som en underström till den 'nyliberala' individualismen...

    Det är ju väldigt avslöjande att du/ni tiger om och åt dom som redan försvårat "för den generella välfärden att överleva" !

    SvaraRadera
  9. "varför skulle det nödvändigtvis finnas en motsättning mellan att vara svensk och samtidigt något annat (palestinier, libanes och så vidare)?"

    Någon nödvändig motsättning finns kanske inte, men antagligen är den ena identiteten lite starkare än den andra. Och utifrån såväl vad jag läst som egen erfarenhet så är det sällan "svensk" som är invandrarnas starkaste identitet. Detta innebär t.ex. att då Sverige av dem begär mer än det ger, då har de antagligen inte allt för svårt att skaka av sig den svenska delen av identiteten.

    -

    "Nyckeln till en positiv integration är att formulera en definition av svenskhet som kan inrymma olika etniciteter"

    Lättare sagt än gjort, med tanke på att svenskhet hittills trots allt har definierats på etnisk grund.

    -

    "För det andra: Roald ser kollektivismen hos andra kulturer men inte hos den svenska."

    I det här stycket övertygar du mig inte alls. Att man håller sig med vissa värderingar som man anser universellt giltiga ger knappast samma samhörighet som den samhörighet som bygger på en gemensam kultur. Och som svensk får man ju veta att svensk kultur bara är ett fånigt hopkok av utländska influenser - och dessutom något politiskt suspekt.

    -

    "En chilensk-svensk är inte mindre svensk än en svensk-svensk."

    Öh...? (Se ovan!)

    SvaraRadera
  10. Tack för alla kommentarer,

    en återkommande punkt gäller huruvida identiteten som svensk minskar om man samtidigt har en annan identitet. Jag är inte övertygad av bevisen för att så skulle vara fallet. Det vilar i sin tur på en definition av svenskhet som är mycket snäv.

    Däremot har flera av er helt rätt när ni påpekar att svensk identitet historiskt i första hand har en etnisk grund. Jag ser inte detta som i sig något negativt, men jag tror det är nödvändigt att sträva efter en utvidgning så att fler "etniciteter" kan rymmas inom svenskheten. Det är därför jag förespråkar användandet av "bindestrecksidentiteter". Det är ett sätt att erkänna att svenskheten rymmer många nyanser, utan att förneka att den kollektiva basen i Sverige med all sannolikhet kommer fortsätta att utgöras av en historiskt förankrad och kulturellt särpräglad svenskhet.

    SvaraRadera
  11. "Självklart är den svenska välfärdsmodellen hotad om människorna här i första hand känner lojalitet med andra grupper än gruppen 'svenskar'."
    den generella välfärdsstaten är hotad när allt fler skattebetalare/väljare slutar att tro att de får tillbaka mer än de betalar in. jag bor sedan en tid i kanada och här tycks välfärdsstatliga ambitioner (allmän sjukförsäkring, fri offentlig skola, föräldraledighet med betalning, subventionerad barnomsorg, socialbidrag och arbetslöshetsförsäkring) gå att kombinera med en stor andel bindestrecks-identiteter. det viktiga är att den kanadensiska identiteten inte är etniskt definierad utan baserad på att man bor, betalar skatt och är medborgare i kanada. naturligtvis kan detta variera mellan provinser, men det verkar stämma ganska bra på "ursprungs-kanada" (maritimes, quebec, ontario).

    SvaraRadera
  12. Kanada har väl inte samma typ av invandring som Sverige.
    I mina hemtrakter har vi haft två stora invandringsgrupper, valloner och svedjefinnar, dessa gruppers kulturer finns nu i det som vi kallar svenskheten.
    Vad kommer det sig att en del grupper inte upptas på detta sätt, utan behåller sin dubbelidentitet och är detta egentligen positivt.

    SvaraRadera
  13. Stig-Lennart Johansson20 juni 2010 kl. 00:59

    >Anonym: "den kanadensiska identiteten inte är etniskt definierad utan baserad på att man bor, betalar skatt och är medborgare i kanada" - byt ut mot svensk och Sverige, så är vi helt överens!

    Som släktforskare har jag lärt mig bl.a. om mina svedjefinska (också) rötter, lapska m.fl. Det kan i våra fall alltså ses som en fråga om tid, eller historia. Invandrare används väl oftast om de relativt nyligen inkomna, som ännu inte hunnit integreras historiskt.

    PS för mig är 'integration' inget värderingsbegrepp; beroende på de integrerande delarnas storlek och intensitet påverkar de ömsesidigt varandra.

    Men det "äkt"svenska är ett ord (eller vrövl, som jag ser det) - ingen verklighet...

    SvaraRadera
  14. Men den svenska etniciteten är väldigt ung.

    Det som Anna skriver:

    "Jag anser att det är stor skillnad på att få med sig uppfattningen att alla har rätt att göra sina egna val utan släktens veto, mot att födas in i en roll och en förväntad framtid som man gör i ett starkt klandominerat samhälle."

    ...stämmer, men den sekulära individualism hon far efter är ju knappast ett urgammalt kulturellt svenskt drag. Det handlar om ett förhållandevis ungt värderingspaket som upprätthålls genom först och främst lag.

    Och därför behöver man knappast vara rädd för invandring. Om vi på två ynka generationer drev igenom en så total omdaning av den offentliga diskursen, så lär vi kunna upprätthålla den. Den som vill (åter-)införa sharia behöver först och främst skaffa sig riksdagsmajoritet.

    Ett lands seder behöver man knappast tvinga på folk. Det räcker utmärkt med lagen.

    SvaraRadera
  15. Jag känner en person som arbetar som polis. Ibland när dom skall gripa någon MENA-person brukar det flockas släktningar kring denne och poliserna får då backa. Att med denna klanlojalitet hindra rättssamhället är för mig ett tydligt bevis på den stora fara som mångkulturen för med sig.

    SvaraRadera
  16. Bra poäng där, Anonym 2 juli!
    Svensk-svenskar försöker ju aldrig försvåra för polisen att gripa deras familjemedlemmar eller släktingar, utan solidariserar sig alltid med staten. Tänk vad ordningsamt vi skulle få det efter lite etnisk rensning.

    SvaraRadera